LO - Per Bardhs tal och artiklar http://www.lo.se Fri, 4 Nov 2011 00:00:00 +0200 http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/C594C5F2C0CE7453C125793E00360CEFFri, 4 Nov 2011 10:50:22 +0200Publicerad i Dagens industri fredag 4 november 2011 Det är smickrande att stora delar av Svenskt Näringsliv tycks tro att låga löneökningar i avtalsrörelsen kan stoppa en eventuell efterfrågekris. Nog är det att förstora svenska löntagares möjlighet att häva ett globalt problem. Det är väldigt svårt att veta vad som kommer att hända med världsekonomin. Samtidigt måste fackets syn på avtalsrörelsen vara långsiktigare än börsens dagliga svängningar. Den fackliga utgångspunkten är att om löneökningarna blir låga kommer folk att tro att det är kris, börja spara och sluta konsumera. Då blir krisen ett faktum. De krav som kassabiträden, verkstadsmekaniker, sopåkare, elektriker, vaktmästare, receptionister och alla andra kommer att ställa i avtalsrörelsen utgår från en helhetssyn på ekonomin, arbetsmarknaden och jämställdheten. Resultatet ska bli reallöneökningar och mer inflytande samtidigt som konkurrenskraften består. Det är högst rimliga krav tycker en majoritet av Sveriges befolkning. Varken Elektrikerförbundets medlemmar eller något annat LO-förbund medlemmar är ute efter revansch även om ordet ofta används av arbetsgivarna för att beskriva ett fantiserat facklig agerande. Nu och för all framtid betackar vi oss för att arbetsgivarna berättar vad vi har för intentioner, ansvar och ambitioner. Tuffare krav, brist på återhämtning och alltid på topp, så ser arbetslivet ut. Arbetslösheten ligger runt 8 procent. Varje vecka sker en dödsolycka på någon arbetsplats. Antalet anmälda arbetsskador ökar. Efter krisen är nästan alla nyanställda inom industrin visstidsanställda. Facket tillvaratar sina medlemmars intressen. Vi har full kontroll på vilka villkor vi själva lever under, vad medlemmarna anser om olika avtalskrav och vad som skulle göra livet drägligare för oss. Arbetsgivarna vill gärna att LOs medlemmar ska framstå som ansvarslösa galningar som inte gör annat än strejkar och sätter verksamhet i blockad. Det är inte sant. Medlingsinstitutet visar år efter år att de varsel och konflikter som läggs av LOs förbund är mycket få och därtill kortlivade. Ingen gång under 2000-talet har Elektrikerförbundet haft en konflikt som rör enbart lönekrav. Däremot har striden stått om elektrikers möjlighet att förena arbetsliv och familjeliv vid långvarig bortavaro från hemmet. De krav som ställts är både rimliga och moderna i en tid då också en elektriker bör få möjlighet att dela ansvar för hem och barn. Arbetsgivarna vill ha all makt. Inga regleringar ska gälla. Individen får klara sig bäst det går. Vi tycker inte att det är modernt. Från mitten av 1800-talet och en bit in på 1900-talet var det precis så som den svenska arbetsmarknaden såg ut. Att kollektivavtalen som modell är gammal och därmed en belastning håller vi inte med om. Fina viner, julgranen, Svenska Akademiens ordbok har också många år på nacken. Det finns ingen motsättning i att ha ett anrikt och gediget avtal och ändå sträva framåt. Våra motparter har lätt att blanda ihop sina intressen med allas intressen, modernt och omodernt, sant och falskt. Medan vi arbetar för att anpassa avtalen till 2000-talets arbetsplatser sneglar arbetsgivarna på svunnen tid. Det är bekymmersamt. Det ska löna sig att arbeta. Alla ska kunna leva på sin lön, påverka på jobbet och planera för framtiden. Därför handlar avtalsrörelsen om att minska löneskillnaderna och öka tryggheten. Det vill vi göra genom att stoppa överutyttjandet av visstidsanställningar, högre ingångslöner och rättvisare villkor mellan män och kvinnor. Förväntningarna är stora, behoven uttalade. Därför är vi beredda att kavla upp ärmarna och ta kampen för högre löner och bättre villkor ännu en gång. Per Bardh, LOs avtalssekreterare Ronny Wenngren, avtalssekreterare Elektrikerförbundethttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/C594C5F2C0CE7453C125793E00360CEFhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/379C53D61767AA75C12579020050C463Mon, 5 Sep 2011 04:42:11 +0200Publicerad i Svenska Dagbladet 5 september 2011 Just nu ökar den ekonomiska oron i världen. Det är för tidigt att dra långtgående slutsatser om den ekonomiska utvecklingen. Men det är uppenbart att det inte är lönebildningen eller löntagarnas villkor som är problemet. Däremot vet vi att i tider när ekonomin är osäker och marknaden inte lyckas skapa balans är det extra viktigt att fack och arbetsgivare tar ett gemensamt samhällsekonomiskt ansvar. För att lyckas med detta krävs stabila centrala kollektivavtal. Från fackligt håll vill vi se avtal som kombinerar reallöneökningar och minskade löneskillnader med hög sysselsättning och samhällsekonomisk balans. Som part på arbetsmarknaden är vi beredda att ta vårt ansvar, men vi kräver också att andra aktörer tar sitt. Idag saknar många företag arbetskraft med rätt kompetens samtidigt som arbetslösheten är hög. Här kräver vi att regeringen tar sitt ansvar för att minimera flaskhalsarna på arbetsmarknaden. Motsvarande ansvar krävs av de stora företagen. Ska Sverige klara vår sysselsättning och konkurrenskraft krävs att företagen prioriterar investeringar framför utdelning till aktieägare. Den kommande avtalsrörelsen handlar om att få en arbetsmarknad där alla kan försörja sig. Det är därför som vi kämpar för att hålla uppe de lägsta lönerna. Det är därför vi förhandlar fram avtal som förändrar lönestrukturen på arbetsmarknaden, till exempel genom att minska löneskillnaderna mellan kvinnligt och manligt dominerade branscher. En positiv samhällsutveckling kräver inte bara politiska beslut utan också en fungerande lönebildning genom starka centrala kollektivavtal. Det bidrar till ökad jämlikhet som också är en förutsättning för en hållbar samhällsekonomi. Genom en ständig kamp för bättre villkor i arbetslivet har vårt land utvecklats positivt. Allt fler har fått en lön som det går att leva på. Nu finns tecken på att utvecklingen kan vara på väg att stanna av. Många tvingas idag acceptera otrygga anställningar. LO senaste rapport om anställningsformer visar att varannan ungdom i åldern 16-24 år har en tidsbegränsad anställning. I åldersgruppen 25-29 år har var fjärde en tidsbegränsad anställning. Vi kommer i den kommande avtalsrörelsen gemensamt driva kravet att begränsa andelen tidsbegränsade anställningar. Kravet syftar till att begränsa korttidsanställningarna och förbättra anställningstryggheten. Vi vet att vi har ett starkt stöd för detta krav, inte bara bland våra medlemmar utan också bland befolkningen i övrigt. Enligt en opinionsundersökning som Novus genomfört bland allmänheten på uppdrag av LO är endast 26 procent emot begränsningar av visstidsanställningar. 53 procent anser däremot att de tillfälliga anställningarna bör begränsas till förmån för tillsvidareanställningar. Det finns inte några rimliga argument för att, som arbetsgivarna vill, hålla nere de lägsta lönerna och skapa en mer lokal lönebildning. En sådan strategi skulle snarast förvärra den ekonomiska situationen för såväl samhället som helhet som för enskilda löntagare. Försvagas den internationella efterfrågan är det viktigt att upprätthålla den nationella efterfrågan. Då krävs att vi tar ut det löneutrymme som finns. Därför kräver vi reallöneökningar i den kommande avtalsrörelsen. Arbetsgivarnas kategoriska nej till låglönesatsningar med motivet att det leder till arbetslöshet saknar stöd bland svenska folket. Enligt den opinionsundersökning som LO låtit Novus göra tror endast 17 procent att sänkta eller frysta lägstlöner skulle skapa fler nya jobb i Sverige. 56 procent delar inte den uppfattningen. Vi ser att vi har ett starkt stöd för våra krav på minskade löneskillnader. Om facket hade accepterat frysta lägstlöner för tio års sedan skulle många anställda ha en månadslön på cirka 11 000 kronor idag. I den förra avtalsrörelsen ställde vi krav på löneökningar på 2,6 procent. I den kommande avtalsrörelsen kommer våra krav att bli högre. Vi kommer inte att acceptera att löntagarna får stå tillbaka. Vi kommer inte heller att acceptera att otryggheten får breda ut sig på arbetsplatserna i form av osäkra och tidsbegränsade anställningar. Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO Per Bardh, avtalssekreterare LO Ulla Lindqvist, vice ordförande LO Jan Granvik, förbundsordförande Musikerförbundet Lars-Anders Häggström, förbundsordförande Handelsanställdas förbund Lars Lindgren, förbundsordförande Transportarbetareförbundet Lars-Åke Lundin, förbundsordförande Målareförbundet Stefan Löfven, förbundsordförande IF Metall Hans-Olof Nilsson, förbundsordförande Livsmedelsarbetareförbundet Ella Niia, förbundsordförande Hotell och Restaurang Facket Annelie Nordström, förbundsordförande Kommunalarbetareförbundet Jan Rudén, förbundsordförande SEKO – Facket för Service och Kommunikation Jan-Henrik Sandberg, förbundsordförande Pappersindustriarbetareförbundet Per-Olof Sjöö, förbundsordförande GS, Facket för Skogs-, Trä- och Grafisk bransch Hans Tilly, förbundsordförande Byggnadsarbetareförbundet Jonas Wallin, förbundsordförande Elektrikerförbundet Hans Öhlund, förbundsordförande Fastighetsanställdas Förbundhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/379C53D61767AA75C12579020050C463http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/56E62D83A40CB457C125790200303B18Mon, 5 Sep 2011 10:46:48 +0200Publicerad i Dagens Industri 3/9 2011 Oron för vad som händer med aktiekurserna är stor. Ännu en gång verkar finansmarknaden ställa till oordning i världen. Förra avtalsrörelsen var arbetsgivarna snabba att använda konjunkturläget för att hålla nere lönekraven. Nu är arbetsgivarna beredda att göra en osäker situation ännu mer osäker genom att kräva lokal lönebildning, det vill säga att löneökningarna inte ska fastställas i centrala avtal. Det är arbetsmarknadens parter som ansvarar för lönebildningen. Det ansvaret kan vi bara ta om det finns en central lönebildning. En rad olika saker påverkar hur avtalsförhandlingarna går: När priset på mjölken ökar finns en förväntan om högre lön. När de största börsbolagens toppar får lönelyft som är verklighetsfrämmande, ökar förväntningarna på löneökningar hos vanligt folk. När arbetsgivarna säger att centrala avtal är omoderna och att kollektivavtalen behöver utvecklas betyder det att de vill ha mer makt. Om landets direktörer fick bestämma skulle de lägga mindre pengar på löner och mer på bonusar och aktieutdelning. Det blir möjligt eftersom en lönebildning som bara är en angelägenhet mellan chefen och den enskilde sparar pengar åt arbetsgivaren. Näringslivets representanter menar att alla ska ha en lön men inte nödvändigtvis en löneutveckling. Jag menar att alla ska ha löneökningar utifrån vad samhällsekonomin tål. Faktum är att de grupper som har attraktionskraft och därmed konkurrenskraft på arbetsmarknaden också har större grad av lokal lönebildning. Att det i sin tur skulle leda till att alla avtal ska vara så kallade nollavtal och ge utdelning efter företagets betalningsförmåga och den närmaste chefens eget huvud är inte rimligt. Lönesättningen för vårdbiträdet eller verkstadsmekaniker och alla andra som är medlemmar i ett LO-förbund har ofta inslag av individuell karaktär. Därifrån till lokal lönebildning är steget oöverstigligt. Resultatet skulle bli sämre eller ingen löneutveckling för våra medlemmar, större löneskillnader på arbetsmarknaden och ökad segregation i samhället. Så länge som ett kollektivavtal gäller är arbetstagarna bundna av fredsplikt. Det betyder att den fackliga organisationen inte kan ta till stridsåtgärder. Om det råder fredsplikt samtidigt som lönerna bara förhandlas på arbetsplatsen kan arbetsgivaren bestämma löneutrymmet och fördela lönerna hur som helst. Därför är det omöjligt att gå med på att kollektivavtalet och fredsplikten bestäms innan lönerna förhandlas. När världens finanser gungar behövs det arbetsgivare som ser till allas bästa. Nu är det dags för landets direktörer att bestämma sig. Ska det vara ordning eller kaos i lönebildningen? Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/56E62D83A40CB457C125790200303B18http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/544FD7B304706FA9C12578EE002981DFTue, 16 Aug 2011 09:33:22 +0200Publicerad i Tro & Politik, august 2011. Det är på tiden med ett tack från landets företagare. Ett tack till alla pålitliga anställda som ställer upp för att rädda företag som hamnat på fallrepet när ekonomin gick på knäna. Det handlar om arbetsgivarnas trovärdighet och moral. Snart börjar förhandlingarna om hur mycket lönerna ska öka. Till förhandlingsbordet kommer inte några snälla styrelsefarbröder den här gången heller. Det ekonomiska läget är bättre men det enda Svenskt Näringsliv pratar om är löntagarnas ansvar och påstådda vilja att ställa till kaos i landet. Det är på arbetsplatsen som inkomstskillnaderna uppstår. Det är på arbetsplatsen som alla som har ett arbete framför allt rangordnas och värdesätts. Därför är det på arbetsplatserna som ojämlikheten måste rättas till. En avtalsrörelse är precis rätt tidpunkt att göra något. Det är oförsvarligt att inte vilja och inte göra något för att kvinnors löner ska sättas utifrån samma principer som mäns. En hundralapp extra i en avtalsrörelse och en hundralapp extra i en annan avtalsrörelse är en förändring som ger resultat på sikt. Den förra avtalsrörelsen var som en öken där varje grässtrå framstod som en blomma. Den kommande avtalsrörelsen sker i ett helt nytt landskap. Den jord som förr var snustorr är nu fuktig och har förutsättningar för både sådd och skörd. Ambitionerna är som sig bör höga. Alla ska ha löneökningar men inte mer än vad samhällsekonomin eller företagen tål. Mer inflation och högre arbetslöshet pumpar bara luft i plånböckerna. Lönebildningen är parternas ansvar. Politiska partier ska inte sköta lönebildningen oavsett om klåfingrigheten kommer från höger eller vänster. Om regeringen vill hjälpa till gör de bäst i att leverera en arbetsmarknadspolitik värd namnet. Om Socialdemokraterna vill hjälpa till gör de bäst i att stärka progressiva krafter som kan berätta vad marknadskrafterna kan ställa till med om de får fritt spelrum. Nu är det direktörernas tur att visa ansvar och bjuda till. Det är barnskötarna, restaurangbiträdena, brevbärarna och byggnadsarbetarna värda. Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/544FD7B304706FA9C12578EE002981DFhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/1E7F15C902D52DA6C12578EE002635F6Tue, 16 Aug 2011 08:57:21 +0200Publicerad i Svenska Dagbladet 16/8 2008 Det nya industriavtalet är precis påskrivet. Bläcket har inte torkat. Nu byter tre industriarbetsgivare fot och motsätter sig en överenskommen lönesamordning. Världsekonomin skakar. Sveriges finansminister svettas. Så som situationen ser ut krävs ordning, reda och trygghet. Därför är det både oansvarigt och galet att föra fram krav på att skrota den centrala lönebildningen. (SvD 7 augusti 2011). Utan en central löneutveckling är det upp till varje företag att själv bestämma om löneökningen ska vara 0,3 eller 4,2 procent. Arbetsgivaren kan bestämma att bara en person får löneökning medan resten blir utan. Ett antal personer kommer aldrig att få mer pengar i plånboken. Samtidigt ökar mjölkpriset, bensinpriset och hyran. Därmed minskar köpkraften och ekonomin sätts i gungning. Tvärtemot vad ett antal direktörer tycker finns det stor variation i hur löneutrymmet ska fördelas i olika kollektivavtal. LO-förbundens medlemmar bestämmer demokratiskt vilka krav som ska ställas när kollektivavtalen förhandlas fram. Kraven speglar den verklighet som finns på de arbetsplatser där livsmedelsarbetaren, gruvarbetaren, matbespisnings- och äldreomsorgspersonalen finns. Det är uppenbart inte samma verklighet som arbetsgivarna redovisar. Arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet. Nu hävdar ett antal arbetsgivarrepresentanter att en central lönebildning inte kan användas för att styra verksamheten. De får inte ut något av sina anställda. Det är ett enormt underbetyg till deras egen rätt att leda arbetet. Det finns anledning att fundera på hur ett enda företag överlevt under rådande förutsättningar. Frågan som följer är hur sannolikt det är att samma företag - med de chefer som står till buds - ska klara av att hantera lönebildningen lokalt och med varje enskild individ? Att kollektivavtalen hindrar företag från att betala löner som återspeglar löntagarnas bidrag till verksamheten är en sanning gripen ur luften. Det finns i princip ingenting som hindrar en arbetsgivare från att betala mer än vad som sägs i avtalet. Arbetsgivarnas argumentation är luddig och osaklig. Deras återkommande krav på lokal lönebildning ska ses som ännu ett sätt att hålla nere lönerna och öka löneskillnaderna. Genom att göra lönebildningen lokal skapas kaos eftersom både styrning och ansvarstagande försvinner. De anställda kommer med stor sannolikhet att bli mer rädda och ängsliga eftersom foglighet kommer att premieras när den närmaste chefen kan sätta vilken lön som helst. Arbetsgivarna vill spara in på lönen och samtidigt ha all makt över lönebildning och lönesättning. Det är en dröm för arbetsgivarna men det kommer att bli en mardröm för vårdbiträden, lastbilschaufförer, barnskötare och svetsare. Per Bardh, LOs avtalssekreterare http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/1E7F15C902D52DA6C12578EE002635F6http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/52DC04183BC9CEC5C12578EA002CA763Fri, 12 Aug 2011 10:07:44 +0200Publicerat i LO-tidningen 12/8 2011 Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt hann knappt bli vald innan han började prata om framtidens pensionssystem. Det finns uppenbart en stor oro för hur framtidens pensionärer kommer att ha det. När jag är ute i landet och reser är det många som vill prata pensioner med mig. Det är en viktig diskussion som måste föras med såväl fingertoppskänsla som respekt och dessutom stort förnuft. Det är inte pensionssystemet som ska stå i fokus. I stället handlar det om hur det går för pensionärerna. Fortfarande klarar många inte av att jobba fram till 65 år. Det är inte så svårt att räkna ut varför. Delvis börjar LO-förbundens medlemmar arbeta tidigare än till exempel tjänstemännen. Delvis sliter LO-yrkena ut på ett annat sätt. Brevbärarnas knän och vårdbiträdets axlar. Livsmedelsarbetarnas ensidiga rörelser, byggnadsarbetarna som utsätts för kyla och fukt. Det går att lösa problemet med den stora spridningen i arbetsförmåga efter fyllda 60 år: Satsa på bättre arbetsförhållanden. Satsa på arbetsmiljön. Problemet är att det tar tid. Därför krävs också förslag som ger resultat här, nu och genast. Politiken har på senare år endast premierat de som har möjlighet att arbeta längre. LAS har förlängts till 67 år. Nu diskuteras ännu en förlängning. Det har skett stora skattelättnader för dem som arbetar efter 65. För de som inte orkar arbeta längre har det däremot bara blivit sämre. Det är mycket svårare att få sjukersättning. Risken ökar därmed för att den som inte orkar arbeta på grund av ohälsa, i stället tvingas ta ut sin pension i förtid. Pensionsrätter på sjukersättningen blir något lägre så länge som det handlar om ett begränsat antal år. Problemet är att rätten till sjukersättning upphör vid 65 års ålder. Då återstår att börja tulla på ålderspensionen. Om alla förväntas arbeta fram till 67 års ålder, bör också rätten till sjukersättning och bakomliggande inkomst gälla fram till 67. Vid sjukdom och arbetslöshet räcker det inte med att den utbetalda ersättningen är pensionsgrundande, eftersom ersättningen är betydligt lägre än den inkomst som pensionen beräknas på. Den som drabbas av arbetslöshet eller sjukdom ska inte ska behöva få en sämre ålderspension än om han eller hon hade fortsatt att arbeta. Trots att medellivslängden har ökat kan ju en majoritet av de yrkesarbetande vilja gå i pension vid 65 år ändå. Och det är inget djärvt antagande att det finns önskemål om lika hög pension som om de arbetat till 67. Då ser jag två lösningar. Den ena är att inte göra någonting och hoppas på börsens utveckling. Skulle det gå riktigt bra så kan premiepensionerna, på sikt, ge märkbara tillskott till den allmänna pensionen. Problemet är att sedan starten år 2000 har det inte inträffat. Den andra lösningen handlar om att höja pensionsavgifterna. Utifrån dagens förutsättningar skulle pensionsavgiften behöva öka drygt 3 procent för att ge den önskade pensionen. Och med tanke på att medellivslängden förväntas öka ytterligare behövs i så fall fler höjningar. Det kommer att begränsa möjligheten att höja lönerna i framtiden. Även om det finns en bred politisk majoritet för pensionssystemet finns många frågetecken. Många enskilda människor känner oro. Det måste ske förändringar och förbättringar så att pensionssystemet kan ge skälig inkomsttrygghet för äldre och bidra till solidariteten mellan olika grupper i samhället. Eftersom antalet yrkesår är centralt i pensionssystemet måste en sådan diskussion också handla om vad som kan göras för att alla ska få så lika förutsättningar som möjligt att arbeta ihop bra pensionsvillkor. Att diskutera ökad pensionsålder ger dramatiska förändringar för grupper och individer. Därför måste diskussionen om pensionerna omgärdas av respekt och lyhördhet. Att hemfalla åt retorik och slogans skapar motsättningar som inte löser några problem. Breda lösningar kräver förslag som så många som möjligt kan enas om. Diskussionen måste vara öppen och bejakande. Så många förslag som möjligt ska finns med i utgångsläget. Om lösningarna är få och positionerna låsta blir det omöjligt för politikerna att hitta olika möjligheter och nya kombinationer av lösningar. Det är viktigt att låta människors drömmar och ambitioner blomma ut. Till sist kokar det ner till behov av att kunna planera och känna trygghet. Därför är det avgörande att hitta långsiktiga lösningar. Per Bardh, LOs avtalssekreterare http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/52DC04183BC9CEC5C12578EA002CA763http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/396E7DC1B2F15C55C12578820049928ASat, 30 Apr 2011 03:23:36 +0200Debattartikel i SvD 30 april 2011 Inom facket har vi en solidarisk syn på lönepolitiken. Rättvisa för facket innebär lika lön för likvärdigt arbete, jämlikhet genom minskade löneskillnader samt jämställda löner mellan kvinnor och män. För att uppnå detta har kollektivavtalens ingångslöner avgörande betydelse. Ett allt tyngre artilleri av arbetsgivare och borgerliga tyckare kräver nu lägre lägstlöner för att få bukt med ungdomsarbetslösheten. Problemet är att argumentationen bygger på fria spekulationer, långt bortom kunskap och fakta. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög men det är inte lönesättningen som orsakar arbetslösheten. LO har gjort internationella jämförelser som bygger på siffror från bland annat OECD. Det finns inget belägg för ett samband mellan andel arbetslösa unga vuxna (20-24 år) och lägstlönens nivå. Det finns heller inget samband mellan sysselsättningsgraden och nivån på kollektivavtalens lägsta löner. Som exempel kan vi nämna att Spanien och Luxemburg har låga ingångslöner men ungdomsarbetslösheten är hög. I Norge och Danmark är ingångslönerna förhållandevis höga men ungdomsarbetslösheten är låg. Vid en jämförelse av andelen arbetslösa ungdomar och lönespridning fanns heller inte något samband mellan lönespridning och nivån på arbetslösheten för personer mellan 15 och 24 år. Drygt 20 procent av en årsklass fullföljer inte sin gymnasieutbildning. Att ungdomar hamnar utanför arbetsmarknaden beror knappast på ingångslönerna i kollektivavtalen. Istället handlar det om att regeringens utbildningspolitik är mycket undermålig. Som vi ser det måste utbildningssystemet ge stöd till de mindre studiemotiverade så att alla kan nå upp till en utbildningsnivå där de kan få och behålla ett arbete. När arbetsgivarna pratar om att ingångslönerna är för höga menar de att lönespridning mellan dem som är lågavlönade och dem som är högavlönade ska bli större. Som papegojor upprepar arbetsgivarna att det är för dyrt med personal. Krav på sänkta ingångslöner ligger i linje med detta mantra. Frågan är vad som händer i till exempel servicebranschen, en bransch som är en så kallad framtidsbransch om villkoren blir ännu sämre? Vi tycker inte att det varken är försvarbart eller rimligt att landets unga ska starta sitt yrkesverksamma liv i en bransch där lönen är så låg att den inte räcker att leva på. De som arbetar på kollektivavtalets lägsta löner har en svag ställning på arbetsmarknaden, ofta tidsbegränsade anställningar på deltid. Om de som redan tjänar sämst får ännu sämre lön kommer de att få ännu svårare att leva på sin inkomst. Det kommer att ge allvarliga samhälleliga konsekvenser. LO-förbundens medlemmar har tagit ansvar för den svenska ekonomin i en tid då ekonomin var i fritt fall. Nu är Sverige är på rätt väg. Precis som Medlingsinstitutet sagt finns det ett utrymme för reallöneökningar. Samtidigt som det sker en ekonomisk uppgång tillskansar sig direktörer och aktieägare allt större ersättningar. Det skapar naturligtvis både frustration och ilska nästan oavsett vem man frågar. Arbetsgivarna skyller alla problem på för höga lönenivåer och för bra anställningsvillkor. Regeringen för en politik som lägger grunden för en allt större låglönebransch dit framför allt ungdomar och kvinnor hänvisas. Det är en skrämmande utveckling som inte alls stämmer överens med vår fackliga syn på rättvisa och solidarisk lönepolitik. Per Bardh, LOs avtalssekreterare Gerard Lindberg, avtalssekreterare Livsmedelsarbetareförbundet John Haataja, avtalssekreterare Handelsanställdas förbund Lenita Granlund, avtalssekreterare Kommunalarbetareförbundet Magnus Pettersson, avtalssekreterare Fastighetsanställdas förbund Marcel Carlstedt, avtalssekreterare Transportarbetareförbundet Mats Hansson, avtalssekreterare Hotell och Restaurang Facket Matts Jutetrström, avtalssekreterare Pappersindustriarbetareförbundet Micke Johansson, avtalssekreterare Målareförbundet Ronny Wenngren, avtalssekreterare Elektrikerförbundet Sven-Olof Hellman, avtalssekreterare SEKO – Facket för Service och Kommunikation Thomas Bjelkerud. avtalssekreterare Musikerförbundet Tommy Andersson, avtalssekreterare GS Facket Torbjörn Johansson, avtalssekreterare Byggnadsarbetareförbundet Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare IF Metallhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/396E7DC1B2F15C55C12578820049928Ahttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/98D8BF0DFC97DA5CC12578840033F051Mon, 2 May 2011 11:27:18 +0200Publicerad i Piteå-tidningen den 30 april 2011 Arbetsgivarnas krav på flexibilitet sträcker sig allt längre. I förra avtalsrörelsen stod striden om bemanningsföretagen. I den avtalsrörelse som snart startar kommer en viktig facklig fråga sannolikt att vara hur företagen ska få handskas med personer som har egna firmor, så kallad F-skattare. Regeringen har gjort det lättare att få F-skattsedel och starta eget. På så sätt ska fler få möjlighet att starta och driva företag. Det är en fin ambition men det finns en baksida. Det har öppnats ett kryphål där löntagare ofrivilligt tvingas att bli egen företagare samtidigt som arbetsgivarna bland annat kan kringgå lagen om anställningsskydd. Arbetsgivaren säger: Antingen får du gå eller så startar du egen firma. En undersköterska eller ett butiksbiträde kommer inte att ha något annat val än att bli företagare fastän att det saknas både vilja och förutsättningar. Arbetsgivaren gör sig helt enkelt av med en anställd och välkomnar samma person tillbaka som egen företagare. Den person som får gå ena dagen kommer tillbaka dagen därpå för att utföra samma jobb, för samma chef och samma företag. Den före detta arbetsgivaren struntar nu i kollektivavtalet, eftersom kollektivavtal bara gäller anställda, inte företagare. Därmed försvinner den trygghet som en anställning ger. Regeringens beslut får långtgående konsekvenser för arbetsmarknaden. Med vett och vilja försöker man framställa idén med nya regler för att få F-skattsedel som en möjlighet för lågbetalda kvinnor att höja sin lön. Det är omoraliskt. Det är att lura människor. Landets småföretagare är viktiga eftersom de kan skapa fler arbetstillfällen. Det rättfärdigar inte att krav på enskilda att skaffa F-skattsedlar används för att kringgå lagar och avtal som gäller på den svenska arbetsmarknaden. På så sätt skapas knappast nya arbetstillfällen, bara ofrivilligt företagande Per Bardh, LO:s avtalssekreterare Ingrid Marklund, Ordförande för LO-facken Piteåhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/98D8BF0DFC97DA5CC12578840033F051http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/C1A36F50A1106C50C125783B003C3418Fri, 18 Feb 2011 11:57:34 +0200Publicerad i Dagens Arena den 15 februari 2011 LO presenterar idag effekterna av den ”nya” pensionsreformen för löntagarna. I rapporten kan vi visa att en genomsnittlig industriarbetare måste jobba två år ytterliggare för att uppnå samma pensionsnivå som då pensionsreformen genomfördes. Anledningen till att vi idag måste arbeta längre beror på att medellivslängden idag 2011 är cirka två år längre än den var 1995. Året 1995 var det år man utgick ifrån då beräkningarna till det nya pensionssystemet gjordes. Då visade beräkningarna att en heltidsarbetande industriarbetare efter 45 yrkesår skulle kunna få 62 procent av slutlönen i statlig pension. Idag får samma industriarbetare endast 54 procent av slutlönen i pension. För att få 62 procent av slutlönen i pension skulle det med dagens förutsättningar krävas att man arbetar två år till och går i pension vid 67 års ålder. Det kan tyckas rimligt att längre livslängd också betyder ett längre arbetsliv. Tyvärr är förbättrad hälsa och längre livslängd en genomsnittlig förbättring som inte kommit alla till del. Det mest alarmerande är att många av LO-förbundens medlemmar inte ens kan arbeta fram till 65-årsdagen. I en undersökning LO låtit göra svarar en majoritet av de tillfrågade att de tror dom inte att de kan arbeta till 67 år. Det är färre kvinnor än män som tror att de kommer klara att jobba till 67 år. Det huvudsakliga skälet är att kroppen inte orkar. De som drabbas hårdast är de med kort utbildning. De lämnar arbetsmarknaden betydligt tidigare än de med längre utbildning och de har också betydligt kortare livslängd. Detta beror främst på att de med kort utbildning arbetar i en miljö som i högre grad sliter ut dem än vad som är fallet för de med längre utbildning. Att fler lever längre sätter stor press på pensionssystemet. Många oroar sig för om pensionen ska räcka. För att lösa problemet finns det två vägar att gå – forma arbetslivet så att fler kan arbeta längre eller betala in mer till pensionssystemet. Båda dessa vägar tar lång tid att genomföra och innan de får full effekt för individen. Utan tvekan måste strävandena efter ett hållbart arbetsliv intensifieras så att rätten att jobba till 67 blir en möjlighet för fler. Bättre arbetsmiljö, vidareutbildning, rehabilitering och tryggare anställningar behövs för att fler ska kunna välja att jobba längre och därigenom förbättra sin ålderspension. Rätten att kunna arbeta allt längre handlar om allas rätt till ett helt arbetsliv. Den fysiska och psykiska belastningen på varje arbetsplats ska vara sådan att det är möjligt att arbeta i samma arbete under ett helt yrkesliv. Det borde vara en rättighet för alla att kunna gå i pension med bibehållen fysisk och psykisk hälsa och med en inkomst som gör livet gott att leva. Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande Per Bardh, LOs avtalssekreterare Ulla Lindqvist, LOs vice ordförande http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/C1A36F50A1106C50C125783B003C3418http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/274E221177595BEAC12578220037679CMon, 24 Jan 2011 11:05:10 +0200Publicerad i Dagens Nyheter 24/1 2011 Under en akut ekonomisk kris ställs många företag inför utmaningen att snabbt minska sina kostnader för att överleva. Vilka företag som lyckas och vilka som försvinner har handlat om förmågan att snabbt anpassa sina kostnader efter fallande efterfrågan. I samband med den nuvarande krisen har det betytt massiva uppsägningar. Så behöver det inte vara. I spåren av den ekonomiska kollaps som startade hösten 2008 har staten i många länder vidtagit aktiva åtgärder för att hålla arbetslösheten nere. Det har ofta handlat om statligt finansierade permitteringslösningar med förkortad arbetstid som gett företag en möjlighet att övervintra utan att behöva säga upp personal. Det är hög tid att vi i Sverige skapar liknande system. I Sverige togs det statliga stödet till permitterande företag bort i samband med budgetsaneringen på 1990-talet. Det har inneburit en nackdel för löntagarna eftersom efterfrågetapp idag måste lösas med uppsägningar. En konsekvens för företagen är att behovet att snabbt kunna ställa om har lett till att otrygga anställningar och inhyrning av personal ökar. Näringslivet får också svårare att återgå till full produktion när konjunkturen vänder. Det snedvrider konkurrensen i förhållande till viktiga exportländer. Den exportsektorn måste kunna konkurrera med företag, främst i Europa, som har olika former av permitteringsregler. Rätt utformat kan ett permitteringssystem minska belastningen på a-kassan och andra offentligt finansierade eller delfinansierade system. Det innebär en besparing för samhället, ökad trygghet för individen och en bättre ekonomisk situation jämfört med arbetslöshet och a-kassa. Såväl industri- som tjänsteföretag har ett behov av att ständigt utveckla verksamheten och personalen. Vid kortare efterfrågebortfall är det fördelaktigt om företag kan behålla sin personal. Då blir det också möjligt att möta tillfälliga tapp i efterfrågan med fort- och vidareutbildning. Det skulle bidra till en långsiktig ökning av produktivitet och konkurrenskraft. Insatsen kan vara kopplad till det aktuella företaget och ge kunskaper som leder till ökad produktivitet. Det förutsätter också en arbetsorganisation och produktionsprocess som har förmåga att tillgodogöra sig de nya kunskaper som de anställda förvärvat. Det kan också handla om en förstärkning av individens möjlighet till omställning till en annan bransch eller ett annat företag. En hög arbetslöshet inom exempelvis tillverkningsindustrin påverkar alla. Dels ökar statens kostnader för arbetslöshet samtidigt som krisen i ett senare skede sprids och drabbar även andra grupper på arbetsmarknaden. Därför finns det goda skäl för ett allmänt system för permitteringslöner, där kostnaderna till viss del bärs av samtliga, oavsett bransch. Den modell som fanns fram till 1990-talskrisen byggde på en trepartslösning där arbetsmarknadens parter förvaltade en stiftelse dit en del av löneutrymmet avsattes. För att få del av den statliga delen av permitteringslönen krävdes att de berörda branscherna var anslutna till denna stiftelse. Det fanns ett antal fördelar med denna modell. Dels gav det incitament för arbetsmarknadens parter att vårda systemet och inte i onödan vältra över kostnader på staten. Dels innebar det att problemet med att olika branscher har olika behov av ett permitteringssystem kunde hanteras. Arbetsgivarens självkostnad är avgörande för att systemet inte ska överutnyttjas som ett sätt att vältra över kostnader på parterna och staten. Nivån på självkostnaden behöver sättas så högt att det bara är arbetsgivare som är övertygade om att det handlar om en tillfällig kris för företaget som önskar använda systemet. Men nivån får heller inte vara så hög att permitteringssystemet blir otillräckligt för att lösa akuta kriser hos företagen. Staten bör inte ha några finansiella bekymmer med att delta i en trepartssamverkan kring ett utvidgat permitteringssystem. Vid arbetslöshet måste staten betala arbetslöshetsunderstöd på cirka 15.000 kronor per person och månad. Dessutom tillkommer kostnader för staten genom att pensionsavgiften ska betalas samt kostnader i form av uteblivna intäkter från övriga lagstadgade arbetsgivaravgifter. Totalt skulle månadskostnaden för varje ny arbetslös bli nästan 20.000 kronor. Lönekostnad för en industriarbetare, inklusive lagstadgade och avtalade arbetsgivaravgifter, är cirka 32.000 kronor. Skulle staten stå för en tredjedel av permitteringslönen blir bruttokostnaden för staten drygt 10.000 kronor, vilket är ungefär halva kostnaden jämfört med en högre arbetslöshet. Statens kostnader för trepartsavtal skulle således bli hälften så hög jämfört med vad motsvarande arbetslöshet skulle kosta. Stora värden står på spel för såväl staten, företagen och inte minst LO-förbundens medlemmar. I samband med att IF Metall skrev sina krisavtal skedde fruktlösa försök att få staten att ta ett medansvar. Situationen var extraordinär och det hade varit rimligt att fler delade på de bördor som skulle bäras. Inte heller i framtiden kan något land räkna med att stå oberörd om en liknande kris skulle drabba oss. Därför behövs kloka lösningar som ger större trygghet för såväl anställda som företag. Per Bardh, LOs avtalssekreterare Göran Larsson, tf. chef LOs Arbetslivsenhethttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/274E221177595BEAC12578220037679Chttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/BA12B9636D27F465C12577EE0042A393Fri, 3 Dec 2010 01:07:52 +0200Publicerad i Dagens Industri 3/12 2010. Konjunkturinstitutet gör prognoser som används som beslutsunderlag för den ekonomiska politiken i Sverige. Sist i raden av publicerade rapporter är en lönebildningsrapport. Den kan inte tolkas som något annat än ett stöd till regeringens förda politik, en politisk pamflett över regeringens ställningstaganden när det gäller arbetsmarknadspolitik. Nu ökar trycket ännu mer på facket att medverka till att rea ut kollektivavtalen. Konjunkturinstitutets rapport pekar ut höga lägstalöner som ett problem. Utgångspunkten är att arbetsgivarna inte tycker att den arbetade prestationen motsvarar vad det kostar att anställa. Därmed sjunker arbetslösheten inte så snabbt som den skulle kunna göra. Den lösning som Konjunkturinstitutet förespråkar praktiseras redan i en rad länder. Ur ett svenskt perspektiv är det skrämmande exempel på samhällen med stora skillnader mellan grupper och mellan individer. Det är samhällen där individen får ta allt ansvar vid arbetslöshet eftersom det inte finns någon arbetsmarknadspolitik att tala om. Konjunkturinstitutet är ivriga förespråkare för större lönespridning. De vill pressa låglönebranscherna ännu mer. Det handlar med andra ord om att öka skillnaderna på arbetsmarknaden. Jag menar att det unika med svensk arbetsmarknad är att vi hittills tänkt tvärtom. Det är också därför som länder över hela världen använder vårt land som en modell för ett väl fungerande samhälle. En orsak till att Sverige anses som ett gott exempel är att det varit vanligt med satsningar på dem som har lägst löner i avtalsrörelserna. På så sätt har facket försökt att minska löneklyftor och minska löneskillnader mellan män och kvinnor. Vill vi ha ett samhälle där de som har de sämst betalda jobben måste ha två eller tre jobb för att få ihop till en lön som det går att leva på? Hittills har svaret varit nej. Samtidigt driver den borgerliga regeringen en politik som förändrar den svenska arbetsmarknaden. De som arbetar säljer sin tid. Den tiden betingar ett värde men värdet kan inte vara hur lågt som helst. Det är kollektivavtalen som reglerar löner och villkor. På så sätt har vi sett till att det råder ordning och reda på arbetsmarknaden. Den borgerliga regeringens säger sig gilla kollektivavtalen. Samtidigt pressar de facket till en långsammare löneökningstakt när det gäller ingångslöner och lägstalöner. På så sätt förväntas sysselsättningen i okvalificerade arbeten öka. I praktiken försämras en i huvudsak framgångsrik lönebildningsmodell som kombinerats med en kunskapshöjande arbetsmarknadspolitik. LO-samordningens roll i avtalsrörelserna ska ses som ett verktyg för nominella löneökningar i samklang med inflationsmål. Resultatet kan ses i form av produktivitetsökningar i kombination med ökad löneutjämning inom löntagarkollektivet. I alla tider har svensk fackföreningsrörelse varit positiv till strukturomvandling. Det handlar inte om att rädda jobb till vilket pris som helst. Vissa jobb måste försvinna samtidigt som det kommer till andra. Förutsättningen är en aktiv arbetsmarknadspolitik som ser till att öka alla individers möjlighet till att ha och behålla ett arbete, få en ny anställning till exempel genom studier, genom att flytta eller genom att byta bransch. I Sverige är det parterna som gör upp om löner och villkor på arbetsmarknaden. Det är en del av den svenska modellen. Nu har Konjunkturinstitutet sin långa hand på ett ställe där den inte ska vara. Konjunkturinstitutet lägger sig i parternas angelägenheter. Det är dumt och onyanserat att inte problematisera lönebildningen på ett bättre sätt än vad som skett. Jag är övertygad om att Konjunkturinstitutet kan bättre. För tillfället är det svårt att se vad Konjunkturinstitutet vill åstadkomma förutom att väcka fackens ilska. De tankar och förslag som återfinns i rapporten kommer att försvåra den framtida lönebildningen. Det ligger inte i fackets intresse och det ligger definitivt inte i Medlingsinstitutets intresse. Därför blir den slutliga frågeställningen varför Medlingsinstitutet, som har till uppgift att verka för en väl fungerande lönebildning, inte reagerat? Det borde rimligtvis ligga i Medlingsinstitutets intresse att lönebildningen löper smidigt och att parternas roll respekteras. Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/BA12B9636D27F465C12577EE0042A393http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/4107BBC30C3B72C1C12577B40025D6FBWed, 6 Oct 2010 08:53:18 +0200Publicerad i Dagens Industri 6/10 2010 När Svenskt Näringsliv i dagarna presenterar ännu en rapport om att LAS är det största hotet på en företagares himmel är det bara ytterligare en beställd utredning utifrån det resultat som Svenskt Näringsliv vill ha. Medan Svenskt Näringsliv sätter en politisk agenda har företagare runt om i landet uppenbart problem som väger oerhört mycket tyngre än turordningsreglerna. Nu är det dags att tillsätta en partsgemensam arbetsgrupp som försöker att göra upp med myter och hörsägen och medvetna missuppfattningar. När det handlar om LAS finns det en uppsjö av utredningar och statistik. Det går att få belägg för nästan vilka argument som helst. I den fackliga argumentationen utgår vi till exempel från SEBs företagspanel där 1400 företagare ingår. När panelen fick frågan om de under det senaste året hade upplevt att de på grund av turordningsreglerna behövt göra sig av med kompetens som de hade behövt ha kvar svarade 8 procent ja och 81 procent nej. Svenskt Näringsliv använder såklart helt andra utredningar. Ett annat exempel är LAS inverkan på ungdomsarbetslösheten. Bland de ungdomar (15-24 år) som är arbetslösa är det ungefär 2,5 procent, som har blivit av med jobbet efter en driftsinskränkning. Problemet är att i en lågkonjunktur när företagen inte anställer så är det naturligtvis de som kommer ut på arbetsmarknaden som drabbas hårdast. Ingen vill anställa dem för det finns ingen efterfrågan. Det är precis tvärtemot vad Christer Ågren säger på Svenskt Näringslivs hemsida: ”Det är viktigt med förändrade turordningsregler för att hejda den snabba ökningen av ungdomsarbetslösheten.” På så sätt fortsätter diskussionen om LAS ökar på ungdomsarbetslösheten eller inte. Utifrån våra respektive utgångspunkter tycker vi oss skörda framgångar eller lida nederlag. Fast egentligen blir debatten bara ännu mer förvirrande och hamnar på en nivå som tenderar att slå nya lågvattenmärken hela tiden. Det är viktigt att hålla isär hur människor anställs och hur de sägs upp. Bara för att det blir ännu lättare att säga upp blir det inte fler arbetstillfällen. Anställningsskyddet vid uppsägning vid arbetsbrist ligger i turordningsreglerna. Tas de bort försvinner hela anställningsskyddet. Då kan arbetsgivaren säga upp vem som helst utan skäl. Turordningen bestäms i första hand av anställningstid. Liknande regler finns i många andra länder. De äldre är typiskt sett den gruppen som har svårast att få ett nytt arbete när de blivit arbetslösa. Anställningstid går att räkna fram. Kompetens är ett subjektivt begrepp där ett stort mått av personligt tyckande spelar in. I praktiken skulle arbetsgivaren bestämma vem som skulle få sluta. Svenskt Näringsliv vill att kompetensen ska styra, inte antal år i firman. Men för att få vara kvar vid en driftsminskning krävs redan nu tillräckliga kvalifikationer. De överenskommelser som arbetsgivaren ofta träffar med facket bygger på att företaget ska ha kvar personal med tillräcklig kvalifikation. Svensk fackföreningsrörelse har en lång tradition av att stödja strukturomvandling. Det har varit möjligt med en aktiv arbetsmarknadspolitik. På så sätt har företagen kunnat ställa om fort och effektivt utifrån givna förutsättningar. På så sätt får LO-förbundens medlemmar behålla sina jobb eller möjlighet att hitta nytt jobb när arbetsmarknaden förändras. På mina resor runt om i landet har jag mött många företagare. När de pratar med mig har de större problem än att grubbla sig sömnlösa över turordningsreglerna. Jag vet att när det krisar har företag och fack samma starka intresse av att hitta lösningar. Ett tydligt exempel är de krisavtal som IF Metall skrev när industrin hade det som kämpigast. Det finns inget LO-förbund som konsekvent går emot att göra avtalsturlistor, så som Svenskt Näringsliv hävdar i sin senaste rapport. Det finns heller inga slutliga argument som ska falla för att en den ena eller andra parten ska ändra uppfattning. På den svenska arbetsmarknaden har det funnits ett gott samtalsklimat mellan parterna. Låt oss utgå därifrån. Låt oss resonera om vad LAS har för funktion, vad arbetsgivarnas problem egentligen är och hur vi ska kunna föra intellektuellt skarpa resonemang kring LAS. Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/4107BBC30C3B72C1C12577B40025D6FBhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/9260EC3E6C2CBE0BC12577B2003D0B3FMon, 4 Oct 2010 01:06:45 +0200Publicerad i Arbetarbladet 1 oktober 2010 Konflikten mellan Almega Tjänsteföretagen och Fastighets handlar om att vissa fönsterputsföretag använder kollektivavtalet för fönsterputsare till att bedriva i huvudsak städning och därmed hamnar konkurrensneutraliteten i avtalet på undantag. Fönsterputsavtalet har en garantilön som är väsentligt lägre än den som finns på det så kallade städavtalet, serviceentreprenadavtalet som Fastighets har med Almega Tjänsteförbunden. Garantilönen för fönsterputsare är avsedd att användas vid tillfällen när det inte går att erbjuda fönsterputsning. Annars går fönsterputsare på ackordslön. Sen några år tillbaka har ett antal företag börjat använda den garantilönen för att i huvudsak erbjuda städning, en illojal och ojuste konkurrens. Fastighets har upprepade gånger försökt få stopp på detta obegränsade ofog. I årets avtalsförhandlingar har Fastighets återigen tagit upp frågan om en lösning. Då har motparten sagt sig vilja lösa frågan genom en begränsningsregel. Men ordet begränsningsregel innebär för dem fortsatt obegränsad kränkning av konkurrensneutraliteten. Deras tolkning innebär att fönsterputsföretag i praktiken kan bli renodlade städföretag som betalar fönsterputsavtalets låga garantilöner, långt under städavtalets löner. Örjan Lenard och Tommy Karlsson från Almega, den begränsningsregel ni talar om är en obegränsningsregel. Inte ens medlarna från Medlingsinstitutet kunde se att vi var nära varandra i den här frågan. Fastighets vill ha en begränsningsregel som är knuten till fönsterputsningarbete. Möjligheten till städning kan finnas, men då är det fönsterputsare som tillfälligt ska städa. Städtjänst Westlund har bara några få tjänster för fönsterputsare av cirka 45 anställda. Att så många huvudsakligen sysslar med städning och får betalt efter fönsterputsavtalet garantilön är ett reellt avtalsproblem. Det bryter konkurrensneutraliteten. Problemet är att det i sin tur hotar jobb och löner inom städbranschen som följer städavtalet. Örjan Lenard, Tommy Karlsson och Städtjänst Westlund; ni hotar städarnas jobb. En hel bransch där många kvinnor är verksamma kan tvingas ner på ännu lägre löner. Det tycker vi är ett stort problem. Det vill vi lösa. Vill ni det? Per Bardh, avtalssekreterare LO Hans Öhlund, ordförande Fastighets http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/9260EC3E6C2CBE0BC12577B2003D0B3Fhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/6C52C0CBD0A58520C12577B2003CBC62Mon, 4 Oct 2010 01:03:23 +0200Publicerad i Arbetarbladet 27 september 2010 Fastighetsanställdas Förbund och arbetsgivarorganisationen Almega har ett gemensamt kollektivavtal för fönsterputsare. Det är ett litet avtal som bygger på att fönsterputsarna gör upp om ackord och ibland, när putsarbetet inte går att utföra och det inte går att komma överens om vilken lön som ska gälla, finns en låg fastställd lönesumma för att garantera att lön betalas ut. Summan är satt låg för att båda parter ska anstränga sig att komma överens utan att behöva använda denna lägsta lönesumma. Sen en tid tillbaka har fönsterputsföretag inom Almega börjat använda detta avtals undantagslön för att konkurrera ut andra företag inom städbranschen. En illojal konkurrens, en osund konkurrens som bygger på trix och fix. För att försöka få stopp på dessa tilltag har Fastighetsanställda Förbund i årets avtalsförhandlingar med Almega krävt ändringar som innebär konkurrensneutralitet. Det är en av kollektivavtalets viktigaste grundstenar. Arbetsgivare som sluter avtal med fackföreningar ska veta att de får en schyst konkurrens. Denna respekt för spelets regler är en av hörnstenarna för att Sverige kunnat bygga upp ett förhållande mellan arbetsmarknadens parter som fungerat bra. Sverige är fortfarande ett av de land i världen som har minst konfliktdagar på arbetsmarknaden. Men nu har arbetsgivarorganisationen Almega börjat ett återtåg till de dagar då respekten inte fanns. De vägrar ställa upp på konkurrensneutraliteten. De vägrar skriva kollektivavtal som bygger på schysta villkor, de vill tillbaka till den djungelns lag som rådde i Sverige till långt in på 1930-talet. På grund av denna osunda och unkna mentalitet med doft av 1930-talets krisår och arbetsgivarnas oförståelse för ett Sverige där vi kör med ordning och reda, har Fastighets tvingats utlösa en konflikt på fönsterputsavtalet. Från och med natten mot fredagen den 24 september är det övertids- och mertidsblockad inom avtalsområdet. Medlarna som var inkopplade i förhandlingarna såg sig tvingade att frånträda. Almegas motstånd mot konkurrensneutralitet är öppet deklarerat. Hur svarar då Almega på den relativt milda stridsåtgärd som Fastighets vidtagit? Jo hittills har de visat upp två metoder som användes flitigt av arbetsgivarna fram till och med 1930-talet, då konflikter mellan arbetare och arbetsgivare höll på att slita sönder landet. Almega uppmanar till aktivt strejkbryteri genom att uppmana dem som inte är med i facket att arbeta, trots att stridsåtgärden avser alla på arbetsplatserna. Att arbeta när det råder konflikt på en arbetsplats är strejkbryteri, oavsett om man är med i facket eller inte. Almegas centrala chefsförhandlare uppmanar dessutom till aktiv kränkning av föreningsfriheten i Sverige. På ett av företagen som är indragna i konflikten, Städtjänst Westlund i Gävle, avkräver arbetsgivaren alla anställda skriftliga besked om de är med i facket eller inte. Att centrala arbetsgivarparter så öppet använder gamla fackföreningsfientliga metoder innebär att ett Sverige som vi trodde historien hade lärt annorlunda återigen visar sitt fula tryne. Här ser vi ett maktfullkomligt och människoovärdigt beteende. Det finns ingen anledning för vare sig Fastighets eller andra fackförbund inom LO att stillatigande acceptera sådana kränkningar av friheten på arbetsplatserna. Vi värnar våra kollektivavtal och de villkor som slutits för alla våra medlemmar som arbetar på städavtalet. Vi kräver konkurrensneutralitet, ordning och reda. Per Bardh, avtalssekreterare LO Hans Öhlund, förbundsordförande Fastighetshttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/6C52C0CBD0A58520C12577B2003CBC62http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/1F8FF420303D9C54C125778B0031197CThu, 26 Aug 2010 10:56:17 +0200Publicerad i Aftonbladet 26 augusti 2010 Bärplockningen i Sverige har ändrat karaktär. Från att ha varit ett extraknäck har bärplockningen fått en industriell prägel där bäruppköparna tjänar stora pengar. Det är därför som människor fraktas över hela jordklotet för att arbeta under villkor som är vidriga. Den svenska modellen bygger på att löner och arbetsvillkor regleras genom förhandlingar och avtal mellan arbetsmarkandens parter. Kommunal har ett kollektivavtal som tillämpas på bärplockare. Det betyder inte att problemen med usla villkor upphör. De riktigt förslagna uppköparna tecknar ett kollektivavtal men köra med dubbel bokföring på så sätt att de skriver individuella avtal med bärplockarna som inte följer kollektivavtalet. Om bärplockarna inte är fackligt organiserade kan Kommunal inte företräda dem när arbetsgivarens dubbelspel upptäcks. Situationen kompliceras av att bärplockarna ofta förbinder sig att betala för resa, boende, transporter och även för el och vatten. Frågan är hur mycket bär som ska plockas för att en sådan ekvation ska gå ihop. Det är regeringen som ansvarar för regelverket kring hur företag får ta hit personal från andra länder – inte facket. Det är bäruppköparna som anlitar bemanningsföretag – inte facket. Det är befängt och påstå att LO tar parti för bärföretagen. Mycket kan man säga om fackföreningsrörelsen men nog ser vi skillnad på vän och fiende. Här är några exempel: Förra hösten var fackligt aktiva ute för att kontrollera hur bärplockare behandlades och såg till att hjälpa till med mat och husrum. Nu värvar Kommunal medlemmar bland till exempel bärplockare från Bangladesh. Då går det att driva löneärenden mot de utländska bemanningsföretag som anställt dem. En stor grupp kinesiska bärplockare kom till Storuman i Västerbotten. När de förstod förutsättningarna ville de resa hem. Kommunal har förhandlat fram respengar. Även i Särna har det varit tvister som Kommunal hanterat. Ännu en gång har det kommit hit bärplockare som råkat illa ut. Ännu en gång har arbetsvillkoren visat sig vara fullständigt oacceptabla. LO är inte emot bemanningsföretag som företeelse men bemanningsföretagen måste följa givna spelregler. Utan tvekan måste branschen ta större ansvar. Problemet är att drivkraften är minimal, för bättre villkor måste betalas genom minskad vinst. Fackligt gör vi vad vi kan. Nu är det hög tid att rikta blickarna mot bärföretagen och regeringen. Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/1F8FF420303D9C54C125778B0031197Chttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/9AB0B1717A37639BC12577890052E4DETue, 24 Aug 2010 05:05:25 +0200Publicerad lokalt - maj/juni 2010 I den här avtalsrörelsen har mycket stått på spel och än är den inte färdig eftersom alla avtal inte är klara. Det handlar om kronor och ören, om jämställda löner, om makt men också om vår fackliga självkänsla. Mer än 75 procent av LO-förbundens medlemmar har fått nya avtal i en period när tiderna varit tuffa. Det har varit svårt att förhandla i en lågkonjunktur där vissa delar av näringslivet går på knäna och andra på högvarv. Arbetsgivarna skyllde på dåliga tider och sa att några centrala löneökningar var det inte tal om. Så blev det inte. Istället har de olika LO-förbunden fått igenom ungefär 70 procent av lönekraven. Det är 70 procent mer än vad arbetsgivarna var beredda att ge från början. Därtill har det blivit en jämställdhetspott till kvinnodominerade avtalsområden. Uppsagda med rätt till återanställning har fått ett förstärkt skydd. Samtidigt har antalet varsel och konflikter varit få. I den här avtalsrörelsen har vi, åter igen, försökt göra något åt att kvinnor tjänar mindre än män. Alla LOs förbund har enats om att branscher som har en stor andel kvinnor ska ha större löneökning än branscher där män är i majoritet. Den jämställdhetspott som de kvinnodominerade förbunden förhandlat fram ger ungefär två hundralappar mer per månad, sett över hela avtalsperioden. Det kan tyckas lite men med tiden kommer en hundralapp här och en hundralapp där att jämna ut löneskillnaderna. Förutom pengar har avtalsrörelsen handlat om makt. Den fråga som fått mest uppmärksamhet är i vilket läge en arbetsgivare kan ta in ett bemanningsföretag. Bakgrunden är att arbetsgivare allt oftare tar in bemanningsföretag trots att de finns personal som har återanställningsrätt. Här handlar det om att skydda den enskilde från att bli utnyttjad. Därför finns det ett stort behov av att långsiktigt begränsa hur bemanningsföretag får användas. Ett problem före och under avtalsrörelsen har varit Svenskt Näringslivs tonläge och ständiga vilja till konfrontation. Samtalsklimatet och tilliten har tagit skada. Ändå har det varit möjligt för oss, som facklig organisation, att leverera löneökningar på en rimlig nivå och därtill en jämställdhetspott. I den här avtalsrörelsen har vi visat att det är möjligt att vara framgångsrika också när förutsättningarna är usla. Den fackliga samordningen har varit avgörande. Hålla ihop kommer vi att göra till det sista avtalet är tecknat. Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/9AB0B1717A37639BC12577890052E4DEhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/6801A239D13A117FC1257789005263A4Tue, 24 Aug 2010 04:59:54 +0200Publicerad i Morgonbris - maj 2010 Att avtalsrörelsen skulle bli bevärlig, förstod jag mycket tidigt. Lågkonjunkturen slog hårt mot industrin men samtidigt gick till exempel dagligvaruhandeln jättebra. Redan hösten 2009 meddelade arbetsgivarna att det inte fanns något generellt löneutrymme. Av erfarenhet vet jag att så säger arbetsgivarna oavsett hur ekonomin ser ut. Den fackliga strategin gick ut på att hålla ihop på ett antal områden och på så sätt få med arbetsgivarna på de fackliga kraven. Nu är en stor del av alla avtal är klara men färdiga är vi inte förrän det sista avtalet är skrivet. Hittills har vi fått igenom 70 procent av våra lönekrav. Ställt mot arbetsgivarnas nollbud betyder det att vi varit mycket framgångsrika. Extra stolt är jag att vi sedan 2007 lyckats få till extra satsningar på kvinnor som arbetar i kvinnligt dominerade sektorer så som Kommunal, Hotell och Restaurang och Fastighets med flera. Männen i de mer välavlönade förbunden inom LO har insett att arbetsmarknaden är delad i en kvinnlig och en manlig del. Det är uppenbart att kvinnorna tjänar mindre än männen. Dessutom har kvinnor oftare visstidsanställningar och arbetar mer deltid. Det går inte att blunda längre. Det är inte möjligt att ropa på lagstiftning, för hur lönerna ser ut är parternas ansvar. Nu får kvinnor som tjänar under 21.300 kronor i månaden nästan hundra kronor extra. Det låter kanske inte som så mycket men på sikt är det mycket betydelsefullt. Om 10-15 år kan vi nå målet om jämställda löner oavsett kön och bransch. Med en dåres envishet har arbetsgivarna hävdat att den svenska förhandlingsmodellen är stendöd och omodern. När avtalsrörelsen börjar närma sig sitt slut måste jag konstatera vad jag trott hela tiden: Arbetsgivarna har fel, fel om hur stort löneutrymme det fanns och fel om viljan att teckna avtal och dubbelfel i att facket är tillbakaträngt, sargat och svagt. Det här har varit min första avtalsrörelse som LOs avtalssekreterare. Jag har, såklart, inte varit ensam vid rodret. Våra framgångar är resultatet av facklig samordning och många människors hårda arbete. Vi har varit många som förberett oss, förhandlat och som nu ska skörda frukterna när stora delar av arbetsmarknaden fått löneökningar på rimliga nivåer och därtill en jämställdhetspott. Om två är startar en ny avtalsrörelse. Då enas vi om nya krav och tar ännu ett steg mot minskade löneskillnader mellan kvinnor och män. Per Bardh LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/6801A239D13A117FC1257789005263A4http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/DA1A90ACC66455C8C1257789005226EATue, 24 Aug 2010 04:57:19 +0200Publicerad i Morgonbris - maj 2010 Törnrosens hemtjänstgrupp Malmös Rosengård har lunchrast när LOs avtalssekreterare Per Bardh kommer in. Han vill höra hur det står till med livet, kärleken och politiken men framför allt vill han prata om vårens avtalsrörelse. – Ni som är kommunalare ska ha mer i löneökning än branscher där framför allt män arbetar. Det går inte att blunda för att kvinnor har sämre lön och villkor, arbetar mer deltid och flest visstidsanställningar, säger Per Bardh. – När kommer löneökningen, frågar Laila som genast vill komma till det väsentliga. - Vi borde ha vintertillägg. I vintras jobbade vi som byggjobbarna. Det var jättesvårt att frakta varor när det var så mycket snö och is, inflikar Florina. – Att arbetet blir svårare på vintern är en arbetsmiljöfråga, säger Per Bardh snabbt. Det låter oroväckande likt en bortförklaring i de församlades öron. Av Erica får han genast veta att oavsett vad som händer måste hemtjänsten fungera. Det borde synas i plånboken. – Vi borde få mer än en klapp på axeln för att vi arbetar i en stadsdel som ofta spärras av, säger Erica. Brandbilarna vägrar att köra in i vissa områden men hemtjänsten far in, berättar hon. – Vi borde ha en bättre lön, tycker Mia. Per Bardh håller med. – Om det var män som hade ert arbete skulle de antagligen inte ställa upp på era villkor, tror han. Ni måste visa att ni inte är beredda att göra hur mycket som helt för hur lite som helst. – Vi har så stora hjärtan, konstaterar Mia. Samtalet glider över från avtalsrörelsen till politiken. – Det gör skillnad om det finns en politik som ser arbetarnas villkor. Den regeringen som vi har varken ser eller hör när arbetslösa och sjuka får det sämre. Istället sätts de som har jobb mot dem som är arbetslösa och sjuka, säger Per Bardh. Nu måste klyftorna mellan människor minska. Därför är det dags att rösta fram en socialdemokratisk regering i höstens val, tycker han. – Det är politikerna som bestämmer spelreglerna. Alla politiker tycker inte att välfärden är viktig. Därför är politiken viktig, förklarar Per Bardh. Mia tycker att de nya sjukskrivningsreglerna är gräsliga. – Tänk att inte veta vad som händer. Tänk att behöva gå till arbetet trots att jag är sjuk bara för att Försäkringskassan säger att jag är frisk. – Så drabbas kvinnorna av moderat politik konstaterar Per Bardh. Tänker ni rösta? – Rött, svarar alla i kör.http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/DA1A90ACC66455C8C1257789005226EAhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/47442A9470120185C125778900519548Tue, 24 Aug 2010 04:51:06 +0200Publicerad i Sydsvenska Dagbladet - juni 2010 I en ny rapport visar LO hur skattemedel används till att dumpa löner och arbetsvillkor för utländsk arbetskraft, bland annat vid bygget av Citytunneln i Malmö. På så sätt skapas osund konkurrens mellan företag. Staten pressar kostnaderna vid upphandlingen av infrastrukturprojekt på ett sådant sätt att utländsk arbetskraft får betala priset i form av lägre löner och sämre villkor. Citytunneln började byggas 2005 och beräknades då kosta 9,45 miljarder kronor. Det är ett stort och viktigt projekt som har skapat många arbetstillfällen men det får inte ske till vilket pris som helst. Rapporten visar stora löneskillnader mellan inhemsk och utländsk arbetskraft vid bygget av Citytunneln i Malmö samt Norra Länken och Citybanan i Stockholm. I vissa fall får de utländska arbetstagarna endast 55 procent av den bruttolön en motsvarande svensk arbetare har. De upphandlande myndigheterna utnyttjar de kostnadsfördelar som uppstår när olika länders skattesystem går att spela ut mot varandra. På så sätt får utländska internationellt verksamma tjänsteföretag en stor konkurrensfördel jämfört med svenska och utländska företag som beskattas i Sverige. Den utländska arbetskraften kommer till stora delar från Polen via polska eller irländska bemanningsföretag. Cirka 45 procent av arbetskraften i rapporten är skatte- och/eller avgiftsskyldiga i annat land än Sverige. Många av arbetarna känner sig lurade eftersom löner och villkor inte överensstämmer med de löften arbetsgivaren gett i hemlandet. Till exempel berättar den polske byggnadsarbetaren Adam, som arbetade med att bygga Citytunneln, att han skickades hem till Polen när han kontaktade det svenska facket i Malmö. Att projekten präglas av dåliga arbetsvillkoren visar sig bland annat genom att olycksfallsfrekvensen vid bygget av Citytunneln varit 20,5 olyckor per 1.000 anställda och år. Normalt inträffar 11-18 olyckor per 1.000 anställda och år. De usla arbetsvillkoren och den snedvridna konkurrensen uppstår redan i upphandlingsprocessen. De myndigheter som upphandlar väljer att inte ta med sociala krav kring lön och andra anställningsvillkor i samband med upphandlingen. De negativa effekterna av den ensidigt prispressande upphandlingsprocesen har förstärkts ytterligare genom dåligt anpassade svenska skatteregler. I vanliga fall gynnar konkurrens mellan företag produktiviteten. På så sätt kan arbetstagarnas löner öka. I de projekt vi studerat tycks det som om det främsta konkurrensmedlet inte varit olika produktionstekniker utan olika skattesystem. Vinnaren har varit det företag som lyckats få arbetskraften att beskattas i det mest förmånliga EU-landet, alternativt helt undgå beskattning. Det är upprörande att svenska skattemedel bidrar till lönedumpning och osund konkurrens. Därför kräver LO, bland annat, att Lagen om offentlig upphandling skrivs om så att det ställs krav på villkor motsvarande kollektivavtal vid upphandlingar. Därtill måste Lex Laval, den lag som regeringen infört och som gör det frivilligt för utländska företag att tillämpa svenska löne- och anställningsvillkor, rivas upp. Det är inte försvarligt att någon dumpar löner och villkor på arbetsmarknaden. Staten borde, utan tvekan, föregå med gott exempel. Allt annat är oförsvarligt. Per Bardh LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/47442A9470120185C125778900519548http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/B7EE6901F19F7113C1257789004F72B4Tue, 24 Aug 2010 04:27:47 +0200Publicerad i Dagens Industri - juni 2010 När avtalsrörelsen startade var fack och arbetsgivare egentligen bara överens om att det rådde tuffa tider på arbetsmarknaden. Åsikterna gick isär om konsekvenserna av höjda löner i centrala avtal. Det saknades en gemensam uppfattning om behovet att jämna ut oskäliga löneskillnader mellan kvinnligt dominerade branscher och manligt dominerade branscher. Det fanns ingen samstämmighet kring hanteringen av bemanningsföretag. Allra värst var kanske att arbetsgivarna från början dömt ut hela förhandlingssystemet som urmodigt och dödsdömt. Från fackligt håll menade vi istället att systemet var en förutsättning för ordning och reda och möjlighet att hålla inflationen i schack. Med den totala oenighet som rådde var det inte konstigt att tonen mellan parterna var lika iskall som en bottenfrusen sjö. Arbetsgivarna utgick från att anfall är bästa försvar och ville över huvudtaget inte förhandla centralt. Lokala förhandlingar skulle de kunna sträcka sig till men bara i branscher som gick med plus. Kravet på konjunkturanpassade löner kompletterades med krav om individuella eftergifter, vars enda konsekvens skulle bli mer makt till företaget och ingen makt till facket. Kvar blev den anställde som ensam skulle stå upp mot hela koncerner i lokala förhandlingar. Avtalsrörelsen började illa i en tid av hög arbetslöshet och ett industriellt stålbad men det blev värre. I efterhand kan jag konstatera att arbetsgivarnas strategi var att få de fackliga organisationerna att tappa sugen och låta sig köras över. Istället blev det tvärtom. Avtalsrörelsen är inte klar. Ännu återstår en del förhandlingar. Hittills har de fackförbund som skrivit avtal fått igenom ungefär 70 procent av sina lönekrav. Det är 70 procent mer än vad arbetsgivarna var beredda att ge. Därtill kommer en speciell jämställdhetspott för att minska löneskillnaderna mellan kvinnliga och manliga branscher. Frågan om när företag kan ta in bemanningsföretag fick inte bara en lösning utan flera. Allt oftare förväntas jag svara på vem som vann och vem som förlorade i avtalsrörelsen. Jag är inte intresserad av att kora best in show. Istället vill jag slå ett slag för att det ska finnas en stor acceptans och tro på kraften i de förhandlingar som sker mellan arbetsmarknadens parter. Genom att förhandla får parterna större inflytande och tvingas ta ansvar. På så sätt kan fack och arbetsgivare lösa problem utan att blanda in de politiska partierna. Det gynnar oss båda, eftersom politikerna ofta använder hot om lagstiftning alternativt löften om att ta bort lagstiftning som röstfiske utan hänsyn till långsiktighet och stabilitet. Då får fack och arbetsgivare allvarliga problem när majoriteten i riksdagen svänger. Därför är det viktigt att så mycket som möjligt regleras i avtal. Dessutom kan avtal anpassas för olika branscher. Lagen är lika för alla och låser fast arbetsmarknadens parter i lösningar som inte alltid är de bästa. Som parter har vi makt att lösa många viktiga frågor. Hellre än att ingenting alls händer tar jag komplicerade frågor vid förhandlingsbordet. Lösningarna blir mycket bättre när vi tvingas stöta och blöta motstridiga viljor. Ett sådant exempel är visstidsanställningar som både kan och måste begränsas i avtal. Kvinnor väljer inte, de drabbas av deltidsarbete när arbetsgivarna systematiskt organiserar arbetet med deltidstjänster. Samma sak gäller oskäliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Tyvärr brukar arbetsgivarna ofta få ont i viljan och hänvisa till marknadskrafternas nåd. Avtalsrörelsen är inte klar. Osvuret är bäst. Utifrån de givna förutsättningarna finns det ändå anledning att känns tillförsikt inför slutresultatet. Samtidigt kan jag konstatera att den största vinnaren i årets avtalsrörelse är den svenska förhandlingsmodellen – den rör på sig, den är inte död. Per Bardh LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/B7EE6901F19F7113C1257789004F72B4http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/B7DF72D959A0D443C1257789004EE018Tue, 24 Aug 2010 04:21:31 +0200Publicerad i Aftonbladet - juni 2010 De politiker som vinner höstens riksdagsval måste agera för ordning och reda på arbetsmarknaden. Nästa regering måste återinföra krav på att utländska företag ska ha en representant på plats i Sverige som facket kan förhandla med. Den svenska modellen fungerar inte om fackliga företrädare ska resa Europa runt och leta företrädare att sluta avtal med. I dagarna presenterade regeringens utredare Jörgen Hettne sin utredning om filiallagen och dess anpassning till EUs tjänstedirektiv. För de fackliga organisationerna har den viktigaste frågan varit kravet på att utländska företag ska ha en representant på plats i Sverige med kapacitet att förhandla och ingå kollektivavtal. Utredningen visar tydligt att det finns ett nationellt handlingsutrymme i förhållande till EU-rätten. Det handlar i slutändan om huruvida det finns en politisk vilja att stå upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen. En svensk arbetsmarknadsmodell innebär att staten inte lägger sig i villkoren på arbetsmarknaden. Det är parternas ansvar att träffa kollektivavtal som reglerar löner och arbetsvillkor. Modellen förutsätter att parterna har verktygen, att det finns skydd för förenings- och förhandlingsrätt. Men då krävs också att det finns någon att förhandla och träffa kollektivavtal med. Dessa rättigheter skyddas också av grundläggande internationella konventioner som Sverige åtagit sig att följa. Från fackligt håll vill vi ha ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Vi måste kunna träffa avtal med utländska företag. Fackföreningsrörelsen vill bidra till att den svenska modellen fungerar i det nya EU, men då krävs också att svenska politiker bidrar. Efter den uppmärksammade Lavaldomen har vi tagit vårt ansvar. Vi håller på att ta fram riktlinjer för speciella utstationeringsavtal som är förenliga med EU-rätten. Men den svenska arbetsmarknadsmodellen förutsätter att det vid utstationering alltid finns en förhandlingsbehörig person på plats i Sverige. Det är genom kollektivavtal vi garanterar löntagarna sina rättigheter. En utländsk arbetstagare som arbetar i Sverige utan att omfattas av kollektivavtal har inget skydd för sina löne- och anställningsvillkor. Utredningen som nu är presenterad kommer att gå på remiss. Det innebär att det är en ny regering som kommer att få frågan på sitt bord. Den regering som efter valet den 19 september kommer att fatta beslut i frågan måste genomföra förändringar för att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden. För det första behövs en lag där utländska företag som är verksamma på svenska arbetsplatser anmäler sin närvaro i landet. Detta är en förutsättning för oss som fackliga organisationer, men även skattemyndigheten och bolagsverket behöver veta vilka företag som bedriver verksamhet i Sverige samt vem de ska kontakta för t.ex. delgivningar. För det andra behövs effektiva sanktionsmedel mot utländska företag som inte anmäler sin närvaro i landet, liksom för svenska företag som anlitar oregistrerade företag. Det är en förutsättning för att komma åt oseriösa företag. Företag kan bildas för kortare arbeten i Sverige för att sedan läggas ned – sanktioner mot den typen av företag är verkningslösa. För att komma åt den typen av verksamhet måste det finnas sanktionsmedel mot de svenska företag som systematiskt anlitar oseriösa utländska företag. För det tredje behövs ett krav på att företaget utser en företrädare som finns på plats i Sverige och har kapacitet att sluta avtal. Detta är en förutsättning för den svenska modellen – där arbetstagarens arbetsvillkor och lön regleras genom kollektivavtal. Det handlar inte kontroversiella förändringar. Liknande lagar finns redan i Danmark, Finland, Island och Norge. Även i andra europeiska länder finns liknande lagar. Där har politikerna fäst större vikt vid ordning och reda på arbetsmarknaden. Politik handlar om vilja. Enligt EU-rätten finns inga hinder. De partier som vill bidra till ordning och reda på arbetsmarknaden kan göra det. Men det är en fråga om politisk vilja. Det visar också Jörgen Hettnes utredning. Därför är det önskvärt att regeringsalternativen bekänner färg innan valet. På det sättet får väljarna möjligheten att aktivt påverka framtiden för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Per Bardh LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/B7DF72D959A0D443C1257789004EE018http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/09B49DE693FD7657C1257789004A362CTue, 24 Aug 2010 03:30:35 +0200Publicerad på Newsmill - juni 2010 Vid 55 års ålder har en person som arbetat heltid hela sitt liv runt 1 miljon kronor i pensionskapital. Vid 65 års ålder är summan ungefär 2 miljoner kronor. Det kan jämföras med vad det kostar att köpa ett hus. Skillnaden är att vid husköp är kunskap och eftertanke honnörsord. De stora pensionssummorna till trots är det många som varken har kunskap eller lust att bry sig om sina pensionskronor. I kollektivavtalet finns en tjänstepension. De kollektiva avtalspensionerna kompletterar den ålderspension som den anställde får från det allmänna pensionssystemet. Därför är det viktigt att arbeta på ett företag som har kollektivavtal. 85 procent av dem i arbetsför ålder har genom anställningen en avtalspension som arbetsgivaren betalar in. Avtalspensionen är en del av den framtida pensionen och kan uppgå till 25-50 procent av den totala pensionen. För den som har en månadslön på 25.000 kronor sätts omkring 1.000 kronor av varje månad till avtalspensionen. Som jämförelse får en person med samma månadslön drygt 600 kronor per månad avsatt till sin premiepension. För många är påsen med pensionspengar avgörande för om pensionärslivet ska bli en guldkantad eller mager historia. Ändå är kunskapen om den egna avtalspensionen låg. Tre av fyra vet inte hur stor del av lönen som sätts av till avtalspensionen, visar en undersökning från Länsförsäkringar. Fler kvinnor än män svarar att de har dålig kunskap om avtalspensionens storlek. Samtidigt är det kvinnorna som riskerar lägre pension än män eftersom de generellt har lägre löner och också oftare än männen tvingats arbeta deltid under perioder av arbetslivet. För LO-förbundens medlemmar är placeringen av pensionspengarna en livsviktig affär. Därför måste kunskapen om pensionssystemet bli bättre. Behovet av mer vetskap och större engagemang blir extra tydligt eftersom tjänstepensionsmarknaden numera är konkurrensutsatt. Det är lätt att falla för vackra ord och fagra löften. Det gäller det att kunna skilja på lort och pannkaka när olika pensionsmäklare lovar guld och gröna skogar. Önskvärt är så höga pensioner som möjligt till så låga förvaltningsavgifter som möjligt men detta måste ovillkorligt ses på lång sikt. Därför är det väsentligt att granska pensionsbolagens avgifter. Det är en konkurrensfördel att förvalta pensionspengarna till en låg avgift. Låga avgifter är bra men när avgifterna blir för låga finns det anledning att fundera på de långsiktiga konsekvenserna. Den som köper billigt tror sig göra en bra affär men i själva verket blir det en dyr affär. Det är viktigt att se skillnad på billigt och orimligt billigt. Det gäller också när var och en ska placera sina pensionspengar. Den enskildes behov av att ställa frågor och stöd i sitt val av pensionsförvaltare är stort. Inom LOs förbund finns cirka 10.000 försäkringsrådgivare som kan berätta vad som är viktigt och vad konsekvenserna av olika val kan bli. Om jag får önska något, så är det att fler tar kontakt med en facklig försäkringsrådgivare. På så sätt kan tiden som pensionär bli bra mycket lustigare – i alla fall med utgångspunkt från plånbokens storlek. Nu och framöver är det mycket stora summor som ligger i potten! Därför är det dumt att inte bry sig. Dessutom finns det kommersiella intressen som utan skrupler skor sig på det ointresse och den bristande kunskapen hos oss sparare. Glöm aldrig bort att det är dina egna slantar som det handlar om. Per Bardh LOs avtalssekreterare Ps LOs försäkringsrådgivare kan du kontakta via www.facketforsakrar.sehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/09B49DE693FD7657C1257789004A362Chttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/8905FEEB91856C33C12577880046B7CFMon, 23 Aug 2010 02:52:25 +0200Publicerad i LO-tidningen - juni 2010 I den här avtalsrörelsen har mycket stått på spel och än är den inte färdig eftersom alla avtal inte är klara. Det handlar om kronor och ören, om jämställda löner, om makt men också om vår fackliga självkänsla. Mer än 75 procent av LO-förbundens medlemmar har fått nya avtal i en period när tiderna varit tuffa. Det har varit svårt att förhandla i en lågkonjunktur där vissa delar av näringslivet går på knäna och andra på högvarv. Arbetsgivarna skyllde på dåliga tider och sa att några centrala löneökningar var det inte tal om. Så blev det inte. Istället har de olika LO-förbunden fått igenom ungefär 70 procent av lönekraven. Det är 70 procent mer än vad arbetsgivarna var beredda att ge från början. Därtill har det blivit en jämställdhetspott till kvinnodominerade avtalsområden. Uppsagda med rätt till återanställning har fått ett förstärkt skydd. Samtidigt har antalet varsel och konflikter varit få. I den här avtalsrörelsen har vi, åter igen, försökt göra något åt att kvinnor tjänar mindre än män. Alla LOs förbund har enats om att branscher som har en stor andel kvinnor ska ha större löneökning än branscher där män är i majoritet. Den jämställdhetspott som de kvinnodominerade förbunden förhandlat fram ger ungefär en två hundralappar mer per månad. Det kan tyckas lite men med tiden kommer en hundralapp här och en hundralapp där att jämna ut löneskillnaderna. Förutom pengar har avtalsrörelsen handlat om makt. Den fråga som fått mest uppmärksamhet är i vilket läge en arbetsgivare kan ta in ett bemanningsföretag. Bakgrunden är att arbetsgivare allt oftare tar in bemanningsföretag trots att de finns personal som har återanställningsrätt . Här handlar det om att skydda den enskilde från att bli utnyttjad. Därför finns det ett stort behov av att långsiktigt begränsa hur bemanningsföretag får användas. Det finns anledning att vara nöjd med en hel del men det finns också skäl till eftertanke. Jämställdhetspotten var inte gratis. Det har till exempel varit svårt att samtidigt höja lägstlönerna lika mycket som utgående löner. Om vi fortsätter på den vägen kommer lönerna att tryckas neråt. Ett problem före och under avtalsrörelsen har varit Svenskt Näringslivs tonläge och ständiga vilja till konfrontation. Samtalsklimatet och tilliten har tagit skada. Inom organisationen har bara vissa arbetsgivarförbund haft mandat att förhandla. Andra har ställt sig i väntkuren. Det kan inte kallas för fria förhandlingar mellan jämbördiga parter. Situationen har skapat stor frustration. Ett sådant exempel är att arbetsgivarparten Sveriges hotell- och restaurangföretagare (SHR) strandade förhandlingarna med Hotell och Restaurang Facket och begärde medling trots att inga stridsåtgärder var varslade. Någon förhandling var det inte tal om, snarare en förhandlingsvägran. Ett annat problem har varit att industrifackens samverkan havererade. Med bistånd av de opartiska ordförandena (OPO) skrev Unionen och Sveriges Ingenjörer och deras motparter, avtal innan de övriga industriförbunden förhandlat klart. Det har skadat respekten för avtalsrörelsens normerande avtal. Framöver måste det till en starkare samordning inom industrin. Nu har samordningen försvårats av att tjänstemän och akademiker accepterade ett kortare avtal. I det sammanhanget har de opartiska ordförandena ett stort ansvar. Visst finns det dem som spekulerar i vem som vann och vem som förlorade i årets avtalsrörelse. I den typen av spekulationer deltar inte jag. Ett vet jag och det är att den riktigt stora vinnaren är den svenska förhandlingsmodellen. Den har ännu en gång visat sig stå pall och vara leveransduglig. Våra fackliga framgångar är resultatet av facklig samordning och många människors hårda arbete. Nu har stora delar av arbetsmarknaden fått löneökningar på rimliga nivåer och därtill en jämställdhetspott. Efter sommaren startar en förbundsgemensam utvärdering av avtalsrörelsen. Sedan är det snart dags att kavla upp ärmarna igen och börja planera nästa avtalsrörelse. Då ska löneskillnaderna mellan kvinnor och män minska ännu mer. Nu stundar sommarvila för många av oss. Sedan startar nästa styrkeprov i form av en valrörelse. Då ska vi med gemensamma krafter se till att ge Fredrik Reinfeldt vad vi gav Carl Bildt 1994 – sparken! Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/8905FEEB91856C33C12577880046B7CFhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/564AE4E13272864DC1257760003FB175Wed, 14 Jul 2010 01:35:41 +0200Publicerad Aftonbladet.se den 13 juli I en ny rapport visar LO hur skattemedel används till att dumpa löner och arbetsvillkor för utländsk arbetskraft och skapa osund konkurrens mellan företag. Vi har granskat tre stora infrastruktursatsningar; Norra länken och Citybanan i Stockholm, två pågående projekt, samt Citytunneln i Malmö, som i det närmaste är färdigt. Trots att frågan är flitigt diskuterad finns det stora kunskapsluckor när det gäller anställningsvillkor och andra förhållanden hos företag som utstationerar arbetstagare till Sverige. LOs rapport ger en inblick i dessa fördolda förhållanden. Alla tre granskade projekt är investeringar som tar stora skattemedel i anspråk, totalt handlar det om cirka 36 miljarder kronor. I alla tre projekt finns rapporter om stora löneskillnader mellan inhemsk och utländsk arbetskraft. Det finns uppgifter som visar att de utländska arbetstagarna i vissa fall endast har 55 procent av den bruttolön en motsvarande svensk arbetstagare har. De arbetar sida vid sida men till helt olika villkor. Det är ett utslag av ren lönediskriminering. Och det är inget misstag, utan en del av en medveten affärsstrategi. De upphandlande myndigheterna vill utnyttja de kostnadsfördelar som uppstår när olika länders skattesystem går att spela ut mot varandra. Detta ger utländska internationellt verksamma tjänstehandelsföretag en stor konkurrensfördel jämfört med de svenska och utländska företag som beskattas i Sverige. LO har också sett flera tydliga exempel på hur internationellt verksamma företag på ett medvetet sätt kringgår kollektivavtal genom att förse svenska fackföreningar med fabricerade dokument. Banverket och Vägverket, sedan april sammanslaget till Trafikverket, har medvetet och aktivt arbetat för att pressa kostnaderna för infrastrukturprojekten. Man har marknadsfört projekten inom EU, något som tycks ha varit framgångsrik. Resultatet är en stor del utländska entreprenörer med utländsk arbetskraft. Cirka 45 procent av arbetskraften är skatte- och/eller avgiftsskyldiga i annat land än Sverige. Den utländska arbetskraften kommer till stora delar ifrån Polen via polska eller irländska bemanningsföretag. Flera polska arbetstagare som LO varit i kontakt med vittnar om att man riskerar att bli av med jobbet om man kontaktar facket. Många uppger också att man känner sig lurad, de villkor och den lön man fått överensstämmer inte med det erbjudande man fått av arbetsgivaren i hemlandet. Det finns exempel på hur ett mycket stort antal polska arbetstagare skrivs på samma irländska adress för att arbetsgivaren ska undvika att betala svenska arbetsgivaravgifter. De dåliga arbetsvillkoren och snedvridna konkurrensen har sin grund i upphandlingsprocessen. De upphandlande myndigheterna väljer att inte ta med sociala krav kring lön och andra anställningsvillkor i samband med upphandlingen. De negativa effekterna av denna ensidigt prispressande upphandlingsprocess har förstärkts ytterligare genom dåligt anpassade svenska skatteregler. LO slår vakt om konkurrens mellan företag och produktionstekniker. Genom konkurrens mellan företag ökar produktiviteten och därigenom kan arbetstagarnas löner höjas. Men i de projekt vi studerat tycks det som om det främsta konkurrensmedlet inte varit olika produktionstekniker utan olika skattesystem. Konkurrensstridens vinnare har varit den som lyckats få arbetskraften att beskattas i det mest förmånliga EU-landet, alternativt helt undgå beskattning. LO kräver att Lagen om offentlig upphandling skrivs om så att krav om villkor motsvarande kollektivavtal kan ställas vid upphandlingar. Skattemedel ska inte användas på ett sådant sätt att de bidrar till lönedumpning och osund konkurrens. Sverige måste samtidigt skriva under konventionen ILO 94 om villkoren vid offentlig upphandling. LO kräver också att Lex Laval, den lag som regeringen infört och som gör det frivilligt för utländska företag att tillämpa svenska löne- och anställningsvillkor, rivs upp. Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/564AE4E13272864DC1257760003FB175http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/517BC8830AAAB959C125775E003FD53FMon, 12 Jul 2010 01:37:13 +0200Publicerad i Aftonbladet - juni 2010 I dagarna presenterade regeringens utredare Jörgen Hettne sin utredning om filiallagen och dess anpassning till EUs tjänstedirektiv. För de fackliga organisationerna har den viktigaste frågan varit kravet på att utländska företag ska ha en representant på plats i Sverige med kapacitet att förhandla och ingå kollektivavtal. Utredningen visar tydligt att det finns ett nationellt handlingsutrymme i förhållande till EU-rätten. Det handlar i slutändan om huruvida det finns en politisk vilja att stå upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen. En svensk arbetsmarknadsmodell innebär att staten inte lägger sig i villkoren på arbetsmarknaden. Det är parternas ansvar att träffa kollektivavtal som reglerar löner och arbetsvillkor. Modellen förutsätter att parterna har verktygen, att det finns skydd för förenings- och förhandlingsrätt. Men då krävs också att det finns någon att förhandla och träffa kollektivavtal med. Dessa rättigheter skyddas också av grundläggande internationella konventioner som Sverige åtagit sig att följa. Från fackligt håll vill vi ha ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Vi måste kunna träffa avtal med utländska företag. Fackföreningsrörelsen vill bidra till att den svenska modellen fungerar i det nya EU, men då krävs också att svenska politiker bidrar. Efter den uppmärksammade Lavaldomen har vi tagit vårt ansvar. Vi håller på att ta fram riktlinjer för speciella utstationeringsavtal som är förenliga med EU-rätten. Men den svenska arbetsmarknadsmodellen förutsätter att det vid utstationering alltid finns en förhandlingsbehörig person på plats i Sverige. Det är genom kollektivavtal vi garanterar löntagarna sina rättigheter. En utländsk arbetstagare som arbetar i Sverige utan att omfattas av kollektivavtal har inget skydd för sina löne- och anställningsvillkor. Utredningen som nu är presenterad kommer att gå på remiss. Det innebär att det är en ny regering som kommer att få frågan på sitt bord. Den regering som efter valet den 19 september kommer att fatta beslut i frågan måste genomföra förändringar för att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden. För det första behövs en lag där utländska företag som är verksamma på svenska arbetsplatser anmäler sin närvaro i landet. Detta är en förutsättning för oss som fackliga organisationer, men även skattemyndigheten och bolagsverket behöver veta vilka företag som bedriver verksamhet i Sverige samt vem de ska kontakta för t.ex. delgivningar. För det andra behövs effektiva sanktionsmedel mot utländska företag som inte anmäler sin närvaro i landet, liksom för svenska företag som anlitar oregistrerade företag. Det är en förutsättning för att komma åt oseriösa företag. Företag kan bildas för kortare arbeten i Sverige för att sedan läggas ned, sanktioner mot den typen av företag är verkningslösa. För att komma åt den typen av verksamhet måste det finnas sanktionsmedel mot de svenska företag som systematiskt anlitar oseriösa utländska företag. För det tredje behövs ett krav på att företaget utser en företrädare som finns på plats i Sverige och har kapacitet att sluta avtal. Detta är en förutsättning för den svenska modellen, där arbetstagarens arbetsvillkor och lön regleras genom kollektivavtal. Det handlar inte kontroversiella förändringar. Liknande lagar finns redan i Danmark, Finland, Island och Norge. Även i andra europeiska länder finns liknande lagar. Där har politikerna fäst större vikt vid ordning och reda på arbetsmarknaden. Politik handlar om vilja. Enligt EU-rätten finns inga hinder. De partier som vill bidra till ordning och reda på arbetsmarknaden kan göra det. Men det är en fråga om politisk vilja. Det visar också Jörgen Hettnes utredning. Därför är det önskvärt att regeringsalternativen bekänner färg innan valet. På det sättet får väljarna möjligheten att aktivt påverka framtiden för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Per Bardh, LOs avtalssekreterare http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/517BC8830AAAB959C125775E003FD53Fhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/CF6D25E1145C0B5AC125774B00274F49Wed, 23 Jun 2010 09:09:22 +0200Publicerad i Dagens Industri 19 juni 2010 När avtalsrörelsen startade var fack och arbetsgivare egentligen bara överens om att det rådde tuffa tider på arbetsmarknaden. Åsikterna gick isär om konsekvenserna av höjda löner i centrala avtal. Det saknades en gemensam uppfattning om behovet att jämna ut oskäliga löneskillnader mellan kvinnligt dominerade branscher och manligt dominerade branscher. Det fanns ingen samstämmighet kring hanteringen av bemanningsföretag. Allra värst var kanske att arbetsgivarna från början dömt ut hela förhandlingssystemet som urmodigt och dödsdömt. Från fackligt håll menade vi istället att systemet var en förutsättning för ordning och reda och möjlighet att hålla inflationen i schack. Med den totala oenighet som rådde var det inte konstigt att tonen mellan parterna var lika iskall som en bottenfrusen sjö. Arbetsgivarna utgick från att anfall är bästa försvar och ville över huvudtaget inte förhandla centralt. Lokala förhandlingar skulle de kunna sträcka sig till men bara i branscher som gick med plus. Kravet på konjunkturanpassade löner kompletterades med krav om individuella eftergifter, vars enda konsekvens skulle bli mer makt till företaget och ingen makt till facket. Kvar blev den anställde som ensam skulle stå upp mot hela koncerner i lokala förhandlingar. Avtalsrörelsen började illa i en tid av hög arbetslöshet och ett industriellt stålbad men det blev värre. I efterhand kan jag konstatera att arbetsgivarnas strategi var att få de fackliga organisationerna att tappa sugen och låta sig köras över. Istället blev det tvärtom. Avtalsrörelsen är inte klar. Ännu återstår en del förhandlingar. Hittills har de fackförbund som skrivit avtal fått igenom ungefär 70 procent av sina lönekrav. Det är 70 procent mer än vad arbetsgivarna var beredda att ge. Därtill kommer en speciell jämställdhetspott för att minska löneskillnaderna mellan kvinnliga och manliga branscher. Frågan om när företag kan ta in bemanningsföretag fick inte bara en lösning utan flera. Allt oftare förväntas jag svara på vem som vann och vem som förlorade i avtalsrörelsen. Jag är inte intresserad av att kora best in show. Istället vill jag slå ett slag för att det ska finnas en stor acceptans och tro på kraften i de förhandlingar som sker mellan arbetsmarknadens parter. Genom att förhandla får parterna större inflytande och tvingas ta ansvar. På så sätt kan fack och arbetsgivare lösa problem utan att blanda in de politiska partierna. Det gynnar oss båda, eftersom politikerna ofta använder hot om lagstiftning alternativt löften om att ta bort lagstiftning som röstfiske utan hänsyn till långsiktighet och stabilitet. Då får fack och arbetsgivare allvarliga problem när majoriteten i riksdagen svänger. Därför är det viktigt att så mycket som möjligt regleras i avtal. Dessutom kan avtal anpassas för olika branscher. Lagen är lika för alla och låser fast arbetsmarknadens parter i lösningar som inte alltid är de bästa. Som parter har vi makt att lösa många viktiga frågor. Hellre än att ingenting alls händer tar jag komplicerade frågor vid förhandlingsbordet. Lösningarna blir mycket bättre när vi tvingas stöta och blöta motstridiga viljor. Ett sådant exempel är visstidsanställningar som både kan och måste begränsas i avtal. Kvinnor väljer inte, de drabbas av deltidsarbete när arbetsgivarna systematiskt organiserar arbetet med deltidstjänster. Samma sak gäller oskäliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Tyvärr brukar arbetsgivarna ofta få ont i viljan och hänvisa till marknadskrafternas nåd. Avtalsrörelsen är inte klar. Osvuret är bäst. Utifrån de givna förutsättningarna finns det ändå anledning att känns tillförsikt inför slutresultatet. Samtidigt kan jag konstatera att den största vinnaren i årets avtalsrörelse är den svenska förhandlingsmodellen - den rör på sig, den är inte död. Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/CF6D25E1145C0B5AC125774B00274F49http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/BF0CB43E51A83677C1257718003112ACMon, 3 May 2010 10:56:00 +0200Det talade ordet gäller. Tema: Vi kan välja vilket samhälle vi vill ha. Kamrater I vårt land kan vi välja vilket samhälle vi vill ha. Det är för att fira den friheten som vi samlas i dag. Vi står här som en symbol för den fria tanken och det fria ordet. Vi värnar våra ideal. Vi för fram våra krav. Vi är också beredda att ta ansvar och dela varandras bördor. Här och över hela världen firar vi första maj med fanor och banderoller, med blåsorkestrar och trubadurer, med popcornmaskiner och grillkorv. Vi samlas för att vi tror på allas lika värde och rätt. Samtidigt ser vi förtryck runt omkring oss. Nu manifesterar vi vår styrka och den gemensamma kraft som ska bidra till en förändring. Den globala finansiella och ekonomiska krisen har skapat ett hårt tryck på arbetsmarknaden, arbetsvillkor och rättigheter runt om i hela världen. I många länder är det förbjudet att utöva sina fackliga rättigheter. Fackligt aktiva utsätts för trakasserier, fängslas och dödas. Varje år avskedas tusentals fackföreningsmedlemmar och arbetare för att de deltagit i strejker eller protesterat mot orättvisor. Denna arbetarrörelsens internationella högtidsdag går våra tankar bland annat till kamraterna i Kina där det är förbjudet med oberoende fackföreningar. Våra tankar går också till Jordanien där migrerad arbetskraft inte har några fackliga rättigheter. Och till Iran där fackligt aktiva utsätts för tortyr och spöstraff. Och till Colombia som toppar listan över fackligt aktiva som mördats för sitt engagemang. *** Samtidigt som vi ser vad som händer i vår omvärld ser vi hur arbetsgivarna skruvar upp tonläget här hemma. Man säger: Mer makt till oss – ingen makt till facket. Löner och bra anställningsvillkor kommer inte med jultomten. De kommer genom hårda förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Striden för ökade löner utkämpas i en tid då ekonomin ännu inte återhämtat sig från finanskrisens härjningar. Arbetslösheten är hög. Svenskt Näringslivs Jonas Milton hävdade nyligen att låglönesatsningar ökar arbetslösheten och motverkar en sund lönebildning. Miltons andemening är att en lågt avlönad kvinna inom, till exempel, vården kommer att få den lön hon är värd om hon tar sig i kragen och blir gladare, mer initiativrik och kvickare. Sånt snack kan bara hänföras till nyliberalt svammel eller Miltons egna fantasier. Det är ett skenheligt resonemang, naivt och dessutom djupt kränkande. Arbetsmarknaden har en struktur som inte går att förändra genom enskilda insatser eller fåtalets förändrade beteende. Ett exempel är skillnaden mellan kvinnor och mäns löner. Hittills har de fria marknadskrafterna inte varit till någon hjälp. Jämställda löner är även i avtalsrörelsen 2010 ett självklart krav för LO. Kampen mot den diskriminering som drabbar branscher med hög andel kvinnor kan inte göra halt i lågkonjunkturen. En jämställdhetspott är därför en självklar del i de gemensamma fackliga kraven. Vi står fast vid jämställdhetspott, sammanhållning och solidaritet. Det finns inget bättre sätt att komma tillrätta med det faktum att kvinnor lönediskrimineras. Att LO-förbundens samordning i avtalsrörelsen har haft ett starkt jämställdhetsperspektiv har gett resultat. Nu får kvinnorna inom handeln större löneökning än männen inom industrin. Skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner måste minska. Vi kommer att stötta varandra tills det sista avtalet är undertecknat! Mötesdeltagare "Varje välutvecklat industriland med en snabbt ökande produktion måste ägna stor kraft åt fördelningsfrågorna, i annat fall finns det större risker än någonsin att vi kommer att skapa historiens kanske hemskaste klassamhälle." Så sa LOs Arne Geijer som var LOs ordförande mellan 1956 och 1973. Om några dagar skulle han ha fyllt 100 år. Vad Arne Geijer menade var att det inte är någon brist på pengar. Problemet är att pengarna är ojämnt fördelade. Vi måste omfördela men inte efter principen mycket ska ha mer. Istället ska vi bidra efter förmåga och få efter behov. Vet du att sedan den borgerliga valsegern har: -100 000 fler har blivit arbetslösa. -En halv miljon människor trängts ut ur a-kassan. -Tre av fyra platser inom den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen avskaffats. Vet du att den procent som tjänar mest - över en miljon om året - har fått lika mycket i skattesänkningar som de 25 procent med lägst inkomster har fått tillsammans. *** Den som vill vinna val i Sverige vet att det knappast lönar sig att söka strid med löntagarna och deras fackliga organisationer. Den bittra läxan fick i synnerhet moderaterna lära sig efter det egna valfiaskot 2002. Därför ser vi nu hur den moderatledda högeralliansen byter strategi. Numera älskar moderaterna kollektivavtal. Regeringen Reinfeldt för en löntagarfientlig politik. Så har det varit och så kommer det att förbli fram till den borgerliga regeringen byts ut. Genom att göra a-kassan dubbelt så dyr men bara hälften så bra, undergräver alliansen löntagarnas styrka och hela kollektivavtalsmodellen. Därmed når högeralliansen också sitt huvudsyfte – att öppna för en ny typ av låglönemarknad i Sverige. I grund och botten handlar det om samma gamla strid som arbetarrörelsen utkämpat så många gånger förut – för allas frihet – mot den politiska högern. *** Bedrägeri är en förutsättning för varje trollkarl. Bedrägeri är också en förutsättning för regeringens politiska framgångar. Likt illusionisten David Copperfield framträder Fredrik Reinfeldt för sin publik när han ger med ena handen och tar med den andra. När vår statsminister säger att vi sitter alla i samma båt, var på din vakt – för det betyder att det är du som ska ro. Likt trolleriprimadonnan Gulli Truxa blandar Maud Olofsson ihop korten när hon fingerfärdigt försöker plocka bort den ena fackliga rättigheten efter den andra. Likt mörkrets mästare Voldemort i Harry Potter för Björklund sin publik bakom ljuset med tal om bättre utbildning – men mest för eliten. Likt Tobbe Trollkarl får Göran Hägglund oss att titta bort för en stund och simsalabim blir välfärden ännu lite sämre. Tillsammans har Allianscirkusen presenterat sin vårproposition. Med en arbetslöshet på väg mot nio procent väljer Reinfeldt och hans sällskap att prioritera budgetöverskott framför åtgärder som minskar arbetslösheten. För regeringen är det viktigare att snabbt få ett överskott i statsfinanserna än att få ner arbetslösheten. Det är en märklig prioritering för en regering som påstår sig föra en politik för fler jobb. Den orättvisa arbetslöshetsavgiften i a-kassan kvarstår. Regeringen står fast vid en politik som syftar till sänkta löner. Det är djup orättvis politik som tydligt slår mot LO-förbundens lågavlönade medlemmar – mest mot kvinnorna. Regeringens höjning av flerbarnstillägget väger inte upp den mycket skeva fördelningen av inkomster som regeringen har som ledstjärna i sin skattepolitik. Att det inte görs några stora satsningar på arbetsmarknadsutbildning eller vuxenutbildning i budgeten gör att arbetslösheten riskerar att bita sig fast, inte minst bland dem som har otillräcklig utbildning och svagt fotfäste på arbetsmarknaden. Kamrater Vi, som samlas här i dag, är inte likgiltiga inför vårt behov av gemenskap. Vi är inte likgiltiga inför hur det här samhället fungerar. Därför väljer vi inte ett samhälle som utgår från att allt är bra, bara jag har det bra. Därför väljer vi ett samhälle med minskade klyftor och en arbetsmarknad som har plats för alla – inte bara några. *** Riksdagsvalet i höst handlar om jobben. Den borgerliga regeringen påstår att arbetslösheten beror på att arbetsviljan är för låg. Därför har de sänkt ersättningsnivåerna och låter sjuka och arbetslösa betala mer i skatt än de som har ett arbete. Arbetslösheten beror inte på bristande arbetsvilja. Den beror på att det finns för få jobb att söka och att för många saknar rätt utbildning för de jobb som finns. Arbetslösheten beror på finanskrisen, säger Borg och Reinfeldt. Finanskrisen har betydelse. Men det är inte finanskrisen som har urholkat a-kassan, skurit ner den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och sänkt skatterna. Arbetslösheten minskar inte för att de arbetslösa görs fattigare medan andra får sänkt skatt. Arbetslösheten kan bara bekämpas genom samhällsinsatser för fler jobb och bättre utbildning. För ungdomar behövs särskilda insatser som ett ordentligt stöd från arbetsförmedlingen redan under sista året på gymnasiet, en satsning på praktikplatser och en utökad jobbgaranti. Riksdagsvalet i höst handlar om arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen har kraftigt försvagat arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningen har blivit lägre och det har blivit dyrare att vara med. I dag får endast 25 procent av alla heltidsarbetande 80 procent av sin tidigare lön i ersättning. Eftersom den solidariska finansieringen är slopad kan avgiften till a-kassan för en LO medlem och en akademiker skilja flera hundra kronor. Dyrast har det blivit för dem med yrken där risken att bli utan jobb är som störst. När arbetslöshetsersättningen hamnar på nivåer som ligger flera tusen kronor under lägsta lönen i kollektivavtalen, kommer det att öppna för en ny låglönemarknad – För sänkta ersättningsnivåer riskerar att pressa ner lönerna. Regeringen säger att deras förslag ger fler jobb. Så har det inte blivit. Istället har en halv miljon människor trängts ut ur a-kassan och står helt utan inkomsttrygghet vid arbetslöshet. Vi vill ha en a-kassa som ger en trygghet i förändringen. Livet ska inte slås i spillror om man förlorar sitt arbete. Därför måste vi bygga upp a-kassan igen. De allra flesta löntagare måste åter få 80 procent av sin inkomst i ersättning vid arbetslöshet. Riksdagsvalet i höst handlar om sjukförsäkringen. Det enda vi vill är att känna trygghet och förvissning om att vi inte är ensamma den dag vi blir sjuka, arbetslösa eller gamla. Vi vill ha en solidariskt finansierad offentlig sektor. Vi vill inte ha en politik med checkar och pengasystem. Vi vill inte vara välfärdens kunder. När förtroendet för välfärdssystemet urholkats och människor vant sig vid privata marknadslösningar kommer välfärden att rämna. När valet mellan olika kommersiella aktörer blir viktigare än innehållet kommer tryggheten att kännas ihålig. Sjukförsäkringen håller inte måttet. Det måste bli ett stopp för den borgerliga regeringens försök med att sätta krokben för vanligt folk. Det är inte anständigt att försämra för sjuka och arbetslösa samtidigt som landets höginkomsttagare bara får det bättre och bättre. En bra sjukförsäkring tillåts den som är sjuk att först vara sjuk för att sedan kunna bli frisk. Därför är ett grundläggande krav att sjukförsäkringen erbjuder trygghet och stöd under sjukdomstiden. Dels handlar det om ekonomisk trygghet. Om du blir sjuk måste du ha pengar till mat och hyra. Vi vill höja ersättningsnivån i sjukförsäkringen. Den som är sjukskriven ska ha en ersättning motsvarande 90 procent av sin inkomst. Dels handlar det också om stöd så som rehabilitering och anpassning av arbetsplatsen. Du ska alltid kunna räkna med att få all den hjälp och det stöd som du behöver för att ta dig tillbaka till arbete. En rättvisare försäkring leder till ökad välfärd. Välfärden ska skapa trygghet och rättvisa. Dagens sjukförsäkring skapar otrygghet och orättvisa. Så kan vi inte ha det. Mötesdeltagare Det är inte bara arbetslösheten som påminner oss om trettiotalet. Vi har även sett hur mörka politiska krafter med rötter från den tiden nu åter gör sig påminda. Det finns ingen anledning att hymla. Vi måste tala klarspråk: Sverigedemokraterna är ett i grunden rasistiskt parti vars värderingar måste bekämpas. Och om det är några som kan det så är det vi. Svensk fackföreningsrörelse har en lång tradition av att ta striden ute på arbetsplatserna mot krafter som utmanar demokratin. Och vi känner igen dem, även när de har bytt ut brunskjortorna och armbindlarna mot kostymer - eller klätt ut sig i blåställ. Sverigedemokraterna spelar medvetet på fullt berättigade känslor av framtidsoro och maktlöshet inför samhällsutvecklingen. Känslor som de försöker vända till främlingsfientlighet och förakt för den politiska demokratin. Ingen ska finna sig i att bli diskriminerad och trakasserad. Vi ska inte bara acceptera varandra utan också respektera varandra. Sverige ska vara ett land där vi tar fram det bästa hos varandra. Därför väljer vi ett samhälle där politiken bryter maktlöshet och bekämpar orättvisor. På så sätt ser vi till att Sverigedemokraterna hålls utanför riksdagen även 2010. Kamrater LO har aldrig hymlat om sina band till sossarna. Den facklig-politiska samverkan är inget nytt påfund eller i hast snickrad modell. Fackföreningsrörelsen bildade socialdemokraterna. Fackföreningsrörelsen insåg nämligen det orimliga i att värna löntagarna på arbetsmarknaden och dessutom vara en offensiv politisk kraft på alla områden. Lösningen blev facklig-politisk samverkan. Resultatet blev en välordnad arbetsmarknad och den välfärd som så många andra länder sneglar avundsjukt på. Högerspökena beskriver facklig-politisk samverkan som en solkig historia. Ja, inte har den alltid varit lycklig och harmonisk. Ibland har det varit i nöd och ibland i lust. Just nu utvecklas samverkan både till både form och innehåll. Våra mål är gemensamma. Den facklig-politiska samverkan är helt enkelt nödvändig för att lyckas med att nå nya framgångar. Det stärker LO och förbunden. Det förskräcker den samlade borgerligheten. För den som inte är fackföreningsrörelsens vän är en splittrad arbetarrörelse att föredra. Nu gör vi våra belackare besvikna, för just nu står den facklig-politiska samverkan starkare än på mycket länge. Insikten om att LO bäst kan tillvarata sina medlemmars intressen om det är en socialdemokratisk regering som har den lagstiftande makten består. Kamrater Sverige har världens starkaste fackförening. Sverige har också en mycket stark och stabil socialdemokrati som år efter år suttit vid makten. Dessa två saker hänger ihop. Tro aldrig att det är en slump! Vitt och brett pratas det om en svensk modell. Det finns ingen svensk modell – bara en socialdemokratisk modell som bygger på att det finns många socialdemokrater, starka fackföreningar och svenska kollektivavtal. Den så kallade svenska modellen bygger helt enkelt på facklig-politisk samverkan. Här finns inte bara förklaringen till Sveriges välfärd och det sätt vi organiserar arbetsmarknaden. Här finns också förklaringen till socialdemokraternas långa och stabila regeringsinnehav. Detta har borgerligheten förstått. Och dom gillar det inte. Det är LO som är den sammanhållande länken och därmed borgerlighetens värsta mardröm. *** Förra valet skilde det 120 000 röster mellan blocken. 60 000 fler röster på socialdemokraterna hade räckt. Om vi får fyra år till med Reinfeldt, Olofsson, Björklund och Hägglund kommer vi att få ett Sverige där skillnaderna ökar. Vi kommer att få ett Sverige där ett fåtal rika blir ännu rikare medan andra kastas ut i arbetslöshet och otrygghet. Vi kommer att få ett Sverige där de anställdas rättigheter gradvis urholkas – för tro inte att de borgerliga i längden kommer att säga nej till arbetsgivarnas krav på urholkad arbetsrätt! Därför ska vi välja det samhälle som vi vill ha. Därför ska vi tillsammans se till att ge Fredrik Reinfeldt vad vi gav Carl Bildt 1994 - sparken! http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/BF0CB43E51A83677C1257718003112AChttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/4E71CB7C76FA5218C12576F200400604Fri, 26 Mar 2010 12:39:18 +0200Puplicerad på aftonbladet.se 25 mars 2010 Arbetsledningsrättens omfattning i Sverige är okänd för många. Den som drabbas av arbetsgivarens omfattande befogenhet att leda och fördela arbetet blir dock snart varse vad som gäller. Anställda på Lagena, Hallberg-Rassy, Marabou och andra arbetsplatser har på ett bryskt sätt fått lära sig hur arbetsledningsrätten kan missbrukas. Trygga anställningar blev över en natt förvandlade till utsortering och arbetslöshet. In kom istället bemanningsföretag, med eller utan handplockad personal. Trots över hundra år av facklig kamp är det arbetsgivarens rätt att ge order, och lydnadsplikten för den anställde, som är huvudregel på svensk arbetsmarknad. Men genom år av facklig kamp, kollektivavtal och lagstiftning har arbetsledningsrätten begränsats. Vi har fått en mer trygg och rättssäker arbetsmarknad än för hundra år sedan. Sedan ett antal år råder det stora oklarheter om arbetsledningsrättens gränser vid inhyrning. LO-förbunden vill därför skapa tydliga gränser för arbetsgivarens möjligheter att hyra in personal när det finns anställda med företrädesrätt till återanställning. Kravet kostar inga pengar för företagen. Det är en intressemotsättning som ytterst handlar om rättvisa och rättssäkerhet. Ingen anställd skall maktlöst tvingas underkasta sig en oreglerad rätt för arbetsgivare att kringgå anställningsskyddet. Den viktigaste begränsning av arbetsledningsrätten är kollektivavtalet. Kollektivavtalet förhindrar exempelvis att arbetsgivaren fritt sätter lönen och fritt förlägger arbetstiden. Bytet mellan fack och arbetsgivare är uppenbart. Arbetsgivaren köper långsiktiga och stabila förutsättningar för produktionen. Arbetstagarna underkastar sig arbetsskyldighet men får i gengäld bättre och rättssäkrare anställningsvillkor. LO-förbundens krav om att begränsa möjligheterna att anlita bemanningsföretag när det finns arbetstagare med återanställningsrätt handlar om en intressekonflikt. Företag skall inte kunna säga upp folk och dagen därpå ta in samma eller andra arbetstagare genom ett bemanningsföretag. Det överlägset bästa sättet att begränsa arbetsledningsrätten är genom kollektivavtal. Köpare och säljare av arbete behåller kontrollen och villkoren kan anpassas så att de bättre passar olika branscher. Ett annat sätt att begränsa arbetsledningsrätten är att lagstifta. Men LO-förbunden har inte vänt sig till politikerna för att få stopp på missbruket av bemanningsföretag. Vi vill lösa frågan tillsammans med arbetsgivarna. Vi är övertygade om att LO-förbunden och arbetsgivarna har ett gemensamt intresse av att förhindra ett missbruk som skapar starka motsättningar på arbetsmarknaden. LO har sedan 1900-talets början respekterat arbetsgivarnas principiella hållning till arbetsledningsrätten. Arbetsgivarnas motprestation, då som nu, var en förhandlingsvilja i syfte att uppnå rimliga och rättvisa lösningar. När arbetsledningsrätten regleras är det alltid i syfte att förhindra godtycke och ensidig arbetsgivarmakt. För Svenskt Näringsliv handlar LO-förbundens krav enbart om principer. När arbetsledningsrätten riskerar att begränsas blir vreden och ilskan hos arbetsgivarna stor. Kanske är det naturligt på område där intressemotsättningarna sätts på sin spets, men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att kollektivavtalets syfte är just detta – att reglera formerna och villkoren för hur arbetsledningsrätten skall begränsas. Fackföreningsrörelsen anser att det ät viktigt med en god balans mellan arbetstagarnas och kapitalägarnas intressen. Det har den fackliga rörelsen vid upprepade tillfällen visat i kompromisser och överenskommelser genom åren. Men LO-förbundens krav om villkoren för inhyrning äventyrar inte företagens existens. Vad vi inom LO är överens om är att arbetsgivaren själv inte ska kunna välja och vraka när arbetskraftsbehovet ökar och uppsagda har rätt till återanställning. Och det är just detta det fackliga arbetet handlar om. Tillsammans genom fackligt arbete kan anställda hävda rätten till trygga och rättssäkra anställningsförhållanden. Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/4E71CB7C76FA5218C12576F200400604http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/17E7D7107BE6D5DEC12576E800492465Tue, 16 Mar 2010 02:18:54 +0200Publicerad på aftonbladet.se 16 mars 2010 Villkoren i arbetslivet är avgörande för ett jämställt samhälle. En otrygg anställning, låg lön och ett hårt styrt arbete är tyvärr många kvinnors vardag. Värst är situationen för kvinnor i LO-yrken. Varför är det så att det är flest kvinnor som har otrygga anställningar? Varför är det kvinnor som tvingas jobba deltid? Varför har kvinnor lägre löner? Lönediskrimineringen mot kvinnor har tre dimensioner. För det första ges inte kvinnor samma villkor som männen på samma arbetsplats. Sådan lönediskriminering kan man angripa med hjälp av kollektivavtalet och jämställdhetslagen. Men det förklarar bara en del av löneskillnaderna. För det andra arbetar kvinnor oftare än män på samma arbetsplats i befattningar som är lågbetalda. Olika typer av låglönesatsningar är vårt viktigaste verktyg för att möta det problemet. Men dessa båda förklaringar räcker inte. Kvinnor är inte bara diskriminerade och lågavlönade. De är också felavlönade. Det är den tredje förklaringen till löneskillnaderna. Det finns ett orimligt samband på arbetsmarknaden. Ju fler kvinnor som arbetar i en bransch desto lägre är deras relativa lön i jämförelse med mansdominerade branscher. Det finns inga rimliga förklaringar till att det är så. Det gäller kvinnodominerade yrken som kräver stort ansvar, lång utbildning och som dessutom ofta utförs på obekväm arbetstid och är fysiskt tunga. Men trots det har de lägre genomsnittslön än manligt dominerade med motsvarande krav. Trots alla satsningar för att utjämna löneskillnaderna har målet om lika lön för likvärdigt arbete ännu inte blivit verklighet. Nu är vi mitt uppe i en avtalsrörelse. Striden för ökade löner kommer att utkämpas i en tid då ekonomin ännu inte återhämtat sig från finanskrisens härjningar. Arbetslösheten är hög. Men kampen för minskade löneskillnader mellan kvinnor och män måste föras oavsett konjunkturläge. Därför står LOs förbund enade i kravet om en jämställdhetspott. Konjunkturinstitutet konstaterar att såväl kvinnor som män tjänar mer om de arbetar inom manligt dominerade branscher än om de arbetar inom kvinnligt dominerade branscher. Därför är det viktigt att jämställdhetspotten träffar avtalsområden där det finns en stor andel kvinnor. På så sätt kan vi på sikt förändra de relativa lönerna för de kvinnodominerade branscher som är strukturellt diskriminerade. Detta gör vi inte för att vara snälla mot kvinnor eller elaka mot män. Vi gör det för att arbetet som vi säljer ska värderas på ett rättvist sätt, oavsett om vi arbetar inom kvinno- eller mansdominerade områden. Alla ska ha rätt lön – oavsett kön. Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/17E7D7107BE6D5DEC12576E800492465http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/D503F9440BF4173BC12576DC00403281Thu, 4 Mar 2010 12:41:12 +0200Publicerad på aftonbladet.se 4 mars 2010 En halv miljon svenskar arbetar deltid mot sin egen vilja. Nästan 300.000 av dem skulle kunna öka sin arbetstid om de fick möjligheten. De flesta är kvinnor i arbetaryrken. Hälften av alla LO-kvinnor arbetar deltid. Rätten till heltid är en av de viktigaste jämställdhetsreformerna som vi kan genomföra. Det handlar om att ge kvinnor friheten och tryggheten att kunna försörja sig själva. Att inte behöva vara beroende av anhöriga eller stöd från samhället. I årets avtalsrörelse har samtliga 14 LO-förbund, också de mansdominerade, ställt upp bakom kravet på rätt till heltidsarbete. Detta oroar arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv. Så till den grad att de hotar med uppsägningar. 110.000 personer blir arbetslösa om LO får igenom sitt krav på heltidsarbete i årets avtalsrörelse varnar Karin Ekenger i en debattartikel den 25 februari. Så är det förstås inte. Svenskt Näringsliv gör, medvetet eller omedvetet, ett antal tankefel när de påstår att LOs krav på rätt till heltidsarbete skulle leda till högre arbetslöshet. För det första: Kravet på förstärkt rätt till heltid gäller vid nyanställningar och för de deltidsanställda som själva vill öka sin arbetstid. LO kräver inte att alla deltidstjänster i ett slag ska omvandlas till heltidstjänster. Den som vill arbeta deltid ska fortsätta göra det. I de fall då en verksamhet kräver deltidsanställningar accepterar vi det. Men dagens ordning, där arbetsgivare systematiskt kan utnyttja anställda genom att enbart erbjuda deltid och sen kalla in personalen extra när man tycker att det behövs, måste förändras. För det andra: Hela samhället tjänar på att fler människor arbetar mer. Det leder till ökad efterfrågan och fler arbetstillfällen. Eller tror Svenskt Näringsliv att arbetslösheten skulle minska om fler gick ner i arbetstid och arbetade deltid? I så fall kanske direktörerna i Svenskt Näringslivs ledning själva kan gå före och minska sin arbetstid och inkomst? Dagens situation, där framförallt kvinnor tvingas till ofrivilligt deltidsarbete, går att förändra. Det visar till exempel de överenskommelser som gjorts mellan Kommunal och flera kommuner i Dalarna där heltid nu är norm. Men då krävs att också arbetsgivarsidan ser vikten av ett jämställt arbetsliv. Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/D503F9440BF4173BC12576DC00403281http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/98DFDC9F0A790E52C12576CB00498873Mon, 15 Feb 2010 02:23:10 +0200Publicerad i Dagens Industri den 13 februari 2010 Arbetsgivarna målade tidigt in sig i ett hörn när de började prata om nollavtal våren 2009. Därför är det inte konstigt att Svenskt Näringsliv irriteras över att Riksbanken räknar med löneökningar i centrala avtal och att Konjunkturinstitutet konstaterar att noll i löneökningar vore skadligt för landet. Christer Ågrens sifferexercis blir därför ointressant att kommentera. LO-samordningens lönekrav utgår från vad vi gemensamt bedömer är rimligt och samhällsekonomiskt möjligt. För oss är det viktigt att löntagarna får reallöneökningar. Det tål ekonomin. Det är också viktigt att kvinnodominerade avtalsområden får ett extra påslag. Löneskillnaderna mellan branscher med många män respektive kvinnor är ett utslag av strukturell diskriminering. Ytterst handlar det om hur de värden arbetet skapar ska fördelas. Därför borde Svenskt Näringsliv fundera lite mer över vad bonusregn till direktörer och stora utdelningar till aktieägare skickar för signaler till befolkningen i allmänhet och till löntagarna i synnerhet.. Riktigt fel blir det när Christer Ågren hänvisar till högerregeringens skattesänkningar som argument för att låta företagen slippa höja lönerna för sina anställda. För mig känns det stötande att i en avtalsrörelse blanda in en skattepolitik som gett mest till de högst avlönade och som skett på bekostnad av arbetslösa, sjuka och pensionärer. Och det av flera skäl: Skattesänkningar, eller skattehöjningar, har ingenting med löneutrymmet att göra. Det vore att öppna för statlig lönepolitik. Eller menar Svenskt Näringsliv att facket ska höja lönekraven när skatten höjs? Om Christer Ågren ska vara konsekvent borde också de avgiftssänkningar som arbetsgivarna har fått få betydelse. Sänkt arbetsgivaravgift för unga och sänkta avgifter för avtalsförsäkringarna borde med det sättet att resonera öka löneutrymmet. Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/98DFDC9F0A790E52C12576CB00498873http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/4C42FBB02E4725B6C12576C800385D4EFri, 12 Feb 2010 11:15:39 +0200Publicerad av Corren 12 februari 2010 Kravet på rätten till heltidsarbete vid nyanställning måste bli starkare. Inte minst för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden Det är ett av LO-förbundens gemensamma krav inför den kommande avtalsrörelsen som framförs av Per Bardh LO:s avtalssekreterare. I en ny rapport om svenskarnas arbetstider konstaterar LO att deltidsarbete är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män. Varannan LO-kvinna arbetar deltid. Cirka 500 000 svenskar arbetar deltid fastän att de vill arbeta mer. Det rimmar illa med att normen på arbetsmarknaden är ett heltidsarbete. Ännu värre är att andelen deltidsanställningar inte har förändrats nämnvärt sedan 1990 En viktig målsättning i den kommande avtalsrörelsen är att öka jämställdheten på arbetsmarknaden. Därför är ett av LO-förbundens gemensamma krav att rätten till heltidsarbete vid nyanställningar ska bli starkare. I LO-förbundens samlade avtalskrav finns också förstärkt rätt till ökad sysselsättningsgrad för dem som redan arbetar deltid. Deltidsarbetet är vanligast bland ungdomar. 64 procent av alla kvinnor i åldern 16-24 år arbetar deltid. Bakom denna dystra statistik döljer sig en stor del av svaret på varför ungdomar har svårt att få fäste på arbetsmarknaden. Att ungdomarna ofta drabbas av arbetslöshet först beror på visstidsanställningarna i kombination med deltidsarbete och inte på turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. I några kollektivavtal finns skrivningar om heltids- och deltidsarbete. De stannar tyvärr ofta vid vaga formuleringar som, att sträva efter, eller, om möjligt, utöka arbetstid och sysselsättningsgrad. Ett lysande undantag finns i det så kallade Bemanningsavtalet som gäller mellan bemanningsföretag och olika LO-förbund. Där är grundregeln en anställning på heltid. Eventuella deltidsanställningar ska förhandlas lokalt. Deltidsarbete är inte alltid av ondo. För några är det en förmån att kunna minska sin arbetstid. De flesta arbetar ändå ofrivillig deltid. Om de bara kunde skulle de arbeta mer och känna sig tryggare, inte minst ekonomiskt. Många kvinnor som arbetar deltid säger att de aldrig skulle orka arbeta heltid. Det är ett rationellt svar om man kommer hem varje dag och är helt slut. Det är också ett svar som säger en del om hur arbetsgivarens tar sitt ansvar för arbetsorganisation, ledarskap och ett utvecklande arbete. Det är dags att våga ifrågasätta strukturerna. Också i branscher där deltidsarbetet är mycket utbrett är det lättare för män att få heltidsarbete. Det är talande att antalet heltider på den mansdominerade elektronikbutiken som ligger i samma köpcentrum som klädbutiken är betydligt vanligare. Så frodas gamla unkna könsroller när kvinnor inte klarar av att försörja sig själva. Hur kommer det sig att männen på pappersbruket har heltidsjobb? Det borde kvinnorna inom Kommunal, Handels, Hotell och Restaurang och Fastighets också kunna ha. I den kommande avtalsrörelsen finns en möjlighet att rucka på gamla traditioner och öka jämställdheten på arbetsmarknaden. Den chansen kommer LOs förbund att ta. Per Bardh, LOs avtalssekreterare http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/4C42FBB02E4725B6C12576C800385D4Ehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/F84A04A1C63BFBFAC125767E0036CBD3Mon, 30 Nov 2009 10:58:31 +0200Publicerad i Dagens Industri 28 november 2009. Den kris som vi nu upplever är en efterfrågekris och inte en lönekostnadskris. Därför riskerar för låga löneökningar att minska sysselsättningen. Med detta som utgångspunkt har LOs styrelse nyligen beslutat om gemensamma avtalskrav i den kommande avtalsrörelsen. Siffrorna överensstämmer i stort med de nivåer som bland annat KI och LO-ekonomerna presenterat. På kort tid har kraven lett till att vi anklagats för att äventyra kvaliteten i välfärdssektorn samt konkurrensen inom industrin. Vi ställs till svars för att börsbolagens förluster kommer att öka. Lönekraven sägs kväva den svaga uppgång och den framtidstro som finns hos småföretagarna. Därtill antas planerade satsningar och nyanställningar gå om intet samtidigt som konkurserna spås öka. Kort sagt anklagar näringslivet fackföreningsrörelsen för allt ont som tänkas kan. Det är inte tal om annat än att lönekraven måste överensstämma med 2010 år verklighet. Därför är det nödvändigt att närmare analysera vad som kan ligga bakom de dystra siffror som näringslivet presenterar. På så sätt är det möjligt att se på vilket sätt som avtalsrörelsen kan ge positiva bidrag till den ekonomiska utvecklingen. Den efterfrågekris som nu utspelar sig är starkt koncentrerad till vissa delar av industrin. Bilindustrin som endast svarar för 3 procent av den samlade produktionen i svensk ekonomi stod för 25 procent av BNP-fallet. Investeringsvaruindustrin står för 6 procent av BNP men svarade i sin tur också för 25 procent av BNP-fallet. Det innebär att halva BNP-fallet inträffade i de delar av industrin som utgör mindre än 10 procent av ekonomin. Koncentrationen av problemen i svensk ekonomi gör att generella åtgärder antagligen kommer att bli verkningslösa. Istället måste det till mer specialinriktade åtgärder för delar av den svenska industrin. Regeringen måste till exempel öka insatserna för utbildningsinsatser inom industrisektorn. Det svenska och internationella efterfrågefallet är koncentrerat till vissa varor. Cirka tre fjärdedelar av nedgången i efterfrågan på den svenska hemmamarknaden och exportmarknaden kan förklaras av minskad efterfrågan på investeringsvaror som fordon och maskiner samt minskade inköp av bilar och sällanköpsvaror. Svenska hushålls bilköp föll på årsbasis med 30 procent första halvåret 2009 och konsumtionen av möbler och hushållsartiklar föll med 4 procent. Totalt minskade svenska hushåll sina inköp av varor och tjänster med 2,5 procent under första halvåret 2009. Fallande konsumtion medför i sin tur att investeringarna dämpas. BNP-fallet kan främst förklaras av fallande investeringar. Ändå är det ingen tvekan om att konsumtionsnedgången bidragit på ett betydande sätt. Situationen med en kris koncentrerad till vissa delar av industrin verkar bestå. Alla bedömningar pekar på att konsumtion och investeringar kommer att ligga under det normala också framöver. Nollavtal kommer att kunna dämpa industrins sysselsättningsfall med 1000-2000 personer. Men en sådan åtgärd är generellt felaktig, eftersom den dämpar konsumtionsefterfrågan i stället för att stimulera. Nollavtal skulle medföra att löneökningarna i genomsnitt för hela arbetsmarknaden blir lägre. Skulle löneökningarna till exempel bli 1,5 procent istället för 3 procent förlorar 15.000-20.000 personer jobben i andra delar av ekonomin. Ett räddat jobb skulle kunna kosta 10 jobb i andra delar av ekonomin. Slutsatsen är att priset för att i vissa industriföretag rädda sysselsättning genom nollavtal är mycket högt. En relativt stor del av efterfrågebortfallet beror på en minskad konsumtion. Det är viktigt att inte ytterligare försämra konsumtionsutvecklingen. Därför är det nödvändigt att vi i avtalsrörelsen tar ut det löneutrymme som finns. LOs förbund har enats om gemensamma avtalskrav som innebär löneökningar med minst 620 kronor per månad och heltidsanställd, dock lägst 2,6 procent. Dessutom tillkommer en jämställdhetspott på 125 kronor. För hela arbetsmarknaden kostar kravet knappt 3 procent. Det innebär att vanligt folk får reala löneökningar utan att samhällsekonomin äventyras. Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/F84A04A1C63BFBFAC125767E0036CBD3http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/450B4FF8D8AF9075C1257677003004BBMon, 23 Nov 2009 09:44:29 +0200Den grundläggande orsaken till ungdomars otrygga situation på arbetsmarknaden hör ihop med de anställningsformer som framför allt erbjuds ungdomar. 45 procent av alla mellan 20 och 24 år har i dag en visstidsanställning. Det är bruket av visstidsanställningar som skapar otryggheten för ungdomarna, inte turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, las. Arbetsgivarna menar ofta att lagen om anställningsskydd tvingar dem att göra sig av med de unga och begåvade och behålla den seniora delen av arbetsstyrkan. Då ska det påpekas att arbetsgivarna har möjlighet att göra avsteg från turordningsreglerna om dessa avsteg förhandlas med facket. Som facklig organisation har vi inget emot avsteg. Det viktiga är att avstegen ska vara rimliga och förhandlas med facket. På så sätt tar också den fackliga organisationen ansvar för företaget när det varslas personal. Uppslutningen kring las har varit bred. På 1970-talet var bland andra Folkpartiet med och införde stora delar av dagens arbetsrättslagstiftning, bland annat las. Lagstiftningens syfte, då liksom nu, är att stärka de anställdas ställning på arbetsmarknaden. När Folkpartiet nu samlas i Växjö för partiets landsmöte finns flera förslag som går ut på att försämra tryggheten för de anställda. Las ska ge mest trygghet till dem som arbetat längst. Bakom detta ligger rättviseaspekten men också det faktum att desto äldre man är, ju svårare är det att få ett nytt arbete. De yngre arbetstagarna är helt enkelt mer rörliga. Utan las riskerar en stor mängd äldre personer att hamna utanför arbetsmarknaden. Den ekonomiska bördan kommer till delar eller i sin helhet att behöva bäras av samhället. Därför är lagstiftningen rättvis och ekonomiskt rationell. Så långt det går sköter arbetsmarknadens parter sitt utan inblandning från politiskt håll. Det har varit ett signum för den svenska arbetsmarknaden. På så sätt har det varit möjligt att skapa lugn och ro och inte minst stabilitet på arbetsmarknaden. Därför är det oroande när trycket på politisk inblandning ökar. Det kommer att öppna upp för en situation där minsta missnöje hos parterna kommer att resultera i krav på politiska lösningar. Eftersom den politiska majoriteten växlar kommer lösningarna varken att bli långsiktiga eller stabila. Ungdomsarbetslösheten är ett gissel. Därför är det viktigt att snabbt sätta in åtgärder så att de ungdomar som hamnar utanför kommer tillbaka till studier, får möjlighet till praktik eller liknande. Att skrota turordningsreglerna i las kommer inte ha någon inverkan på ungdomsarbetslösheten. Ett minskat bruk av visstidsanställningar kommer att betyda oerhört mycket mer. Per Bardh, LOs avtalssekreterare Sandra Viktor, LOs ungdomssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/450B4FF8D8AF9075C1257677003004BBhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/57CB4A5E2ECE08D2C125761E00525FC5Wed, 26 Aug 2009 04:59:44 +0200Nej, Sven Otto Littorin. Samma lagar och regler gäller inte för Thailändska bärplockare som för övriga personer som arbetar lagligt på svensk arbetsmarknad. Detta eftersom svenska myndigheter ändrade reglerna för just bärplockare 2007. Arbetskraftsinvandrare som kommer till Sverige för att arbeta i andra yrken än just bärplockare ska enligt svenska regler vara garanterade en inkomst på lägst 13.000 kronor i månaden. Dessutom ska villkoren vara i enlighet med de villkor som gäller för andra som arbetar i samma yrke i Sverige. När de får en anställning ska dessutom arbetsgivaren kontakta facket för ett yttrande om vilka villkor som gäller för just denna anställning. Detta gäller för arbetskraftsinvandring till Sverige. Men av någon anledning ska bärplockarna inte ens ha rätt till detta. Efter beslut från svenska myndigheter ska bärplockare vare sig garanteras en inkomst på 13.000 kronor i månaden eller att deras villkor i övrigt ska överensstämma med dem som gäller på svensk arbetsmarknad. Deras arbetsgivare behöver heller inte kontakta facket för att inhämta yttrande över villkoren för denna typ av arbetsuppgifter. Varför har svenska myndigheter beslutat att försämra villkoren för just bärplockare? Tycker du Sven Otto Littorin att detta är rimligt? Om inte, kommer du att se till att dessa regler förändras? Bärplockningen i Sverige har ändrat karaktär. Från att ha varit ett extraknäck och hobby har bärplockningen nu fått industriell karaktär. Människor fraktas till Sverige för att arbeta under svåra förhållanden med omöjliga villkor. Bärplockningens nya industriella struktur och omfattning gör att vi kan prata om en ny näring. Den svenska modellen bygger på att löner och arbetsvillkor regleras genom förhandlingar och avtal mellan arbetsmarknadens parter. LO har upprepade gånger till regeringen pekat på faran för att människor som kommer hit som arbetskraftsinvandrare utnyttjas. LO har varit kritisk till regeringens beslut att ändra de ordinarie reglerna för arbetskraftsinvandring eftersom det försvårar möjligheterna att upprätthålla schyssta villkor på svensk arbetsmarknad. Regeringen har inte hörsammat detta, istället har den accepterat att bärplockarna ska arbeta enligt villkor som är än sämre. Du säger dig företräda den svenska modellen, men då borde du ta hänsyn till parternas förutsättningar att utföra våra uppgifter. Från fackligt håll har vi varit och besökt bärplockare runt om i landet för att få en bild av branschen och hur den fungerar liksom vilka som är arbetsgivare. Det är parternas ansvar att reglera de grundläggande villkoren på arbetsmarknaden. Vi kommer att göra vårt för att ge bärplockarna schyssta villkor. Om regeringen vill detsamma ska den åtminstone se till att bärplockarna får rätt till de arbetsvillkor som gäller för övriga arbetskraftsinvandrare. Per Bardh, avtalssekreterare LOhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/57CB4A5E2ECE08D2C125761E00525FC5http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/093F2EF56D20F14FC12576020075EB5DWed, 29 Jul 2009 11:27:59 +0200Svenska Dagbladet 2009-07-29 Den ekonomiska krisen och den borgerliga regeringens politik gör att arbetslösheten i Sverige kommer att bli historiskt hög. Samtidigt går arbetsmarknadens parter in i en avtalsrörelse, där näringslivet inte drar sig för att ta alla chanser för att få igenom sina hjärtefrågor. Med krisen som utgångspunkt är det nu ungdomsarbetslösheten som används för ännu en attack på bland annat Lagen om anställningsskydd. I de tider som nu råder kan det tyckas att arbetsgivarna borde ägna mindre tid åt ideologiskt önsketänkande och mer tid åt praktisk problemlösning. Får man tro arbetsgivarna beror den höga ungdomsarbetslösheten framför allt på en stel arbetsrätt. Dessutom hävdas att lägstlönerna i Sverige är för höga. Därmed kräver Svenskt Näringsliv, ännu en gång, att anställningsskyddet i LAS ska bort. Vidare pläderar man ivrigt för sänkta ingångslöner. Det finns en rad faktorer som bidrar till ungdomsarbetslösheten. Att diskutera uppsägningsregler är förvisso intressant, men när det handlar om ungdomsarbetslösheten är problemet att vissa grupper aldrig släpps in på arbetsmarknaden. Bilden av ungdomsarbetslösheten måste nyanseras. Fakta och statistik som används i den offentliga debatten ger inte hela bilden eftersom16-19-åringar betraktas som arbetslösa på samma sätt som de som fullgjort gymnasiet. Att cirka 10 procent av ungdomarna i åldern 16 till 19 år hoppar av gymnasieskolan de två första åren är inte ett arbetsmarknadsproblem. Det är ett utbildningspolitiskt problem. Räknar man bort den grupp unga som borde befinna sig i utbildningssystemet är ungdomsarbetslösheten 11 procent bland i gruppen 20 - 24 år. Den grundläggande orsaken till ungdomsarbetslösheten är efterfrågekrisen som medför bristande efterfrågan på arbetskraft. Regeringens avsaknad av omfattande krispolitik gör skadan ännu större. Andelen unga med tidsbegränsade anställningar har ökat kraftigt de senaste 20 åren. I dag har varannan ungdom en tidsbegränsad anställning. LAS har blivit så svag att arbetsgivare obehindrat kan anställa ungdomar på visstidsanställningar. Samtidigt som ångerveckan på arbetskraft blivit upp till fem år lång, har ungdomarna blivit arbetsgivarnas konjunkturregulatorer. Vid tillfälliga anställningar uppstår ofta kortare arbetslöshetsperioder. Därför menar LO att LAS måste stärkas så att ungdomar får en fastare anknytning till arbetsmarknaden. Genom att förstärka LAS kommer ungdomar lättare att få tillsvidareanställningar. Dessutom kommer tryggare anställningsformer för ungdomar bidra till ökad efterfrågan i ekonomin. Därför kräver LO att antalet tidsbegränsade anställningar ska begränsas. Det kan till exempel betyda att anställningsformen bara används vid vikariat, säsongsanställning och när arbetstagaren fyllt 67 år. Den strukturella ungdomsarbetslösheten beror på att det finns brister och avsaknad av utbildning, erfarenhet och nätverk mellan skola och arbetsliv. I flera branscher fungerar övergång mellan skola och arbetsmarknad mindre bra. Därför måste arbetsmarknadspolitiken få stöd från utbildningspolitiken. Exempelvis måste möjligheterna till arbetsplatspraktik bli bättre, komvuxplatserna bli fler och kontaktpunkterna mellan skola och arbetsliv starkare. Samverkan mellan skola och arbetsliv måste dessutom stärkas på grundskolenivå. Det individuella stödet, liksom studie och yrkesvägledningen ska vara så bra att de allra flesta kan komma in i gymnasiet. Här har branschernas parter stor betydelse och ett ansvar för att övergången från gymnasiet till arbetslivet underlättas. Rätten till en andra chans måste tillgodoses genom kommunal vuxenutbildning eller genom de möjligheter folkbildningen erbjuder. I rådande konjunktur krävs det ökade volymer. YrkesVux och Yrkeshögskolans fortsatta utveckling ska utgå från arbetsmarknadsbehov och utvecklas utifrån de krav på kvalité och innehåll som branschen ställer. Ungdomsarbetslösheten måste tas på allvar. Det framgår med önskvärd tydlighet att frågan inte kan förminskas till en diskussion om en lagtextparagraf. Den grundläggande orsaken till ungdomsarbetslösheten är konjunkturell. Det är brist på efterfrågan i världsekonomin som gör att efterfrågan på arbetskraft är svag. Det drabbar ungdomarna hårdast. Därtill kommer ofoget med en stor andel visstidsanställningar. Med en visstidsanställning får man alltid gå först. Låt oss därför diskutera hur ungdomarna ska komma in på arbetsmarknaden snarare än i vilken ordning de ska sägas upp. Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/093F2EF56D20F14FC12576020075EB5Dhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/FA6F2FF988237F34C12575B0003A42F3Fri, 8 May 2009 12:36:22 +0200Dagens industri 2009-05-08 Svar till Maria Rankka och Claes Hemberg, DI-debatt Förutom att LO inte har några planer på att sälja AMF, så är det ett faktum att AMF ger LO-förbundens medlemmar mest i plånboken. Till skillnad från Maria Rankka och Claes Hemberg ser vi vårt engagemang i AMF som ett långsiktigt åtagande som gynnar LO-förbundens medlemmar som kollektiv. AMF har mycket hög avkastning och bland de lägsta kostnaderna. Återbäringsräntan är 8,4 procent per år i 10 år, vilket är i särklass bäst av livbolagen när det handlar om en traditionell försäkring. Det är genom våra egna, gemensamt ägda, bolag som vi parter har möjlighet att administrera frukterna av våra kollektivavtal. Genom att ha ett partsgemensamt bolag värnar vi den kollektivavtalsmodell som vi själva varit med och byggt upp. Att ge upp AMF skulle vara samma sak som att slå undan benen på oss själva och överge grundbulten i kollektivavtalsmodellen; det vill säga att parterna gemensamt inte bara ska ta ansvar för att teckna och upprätthålla utan också utveckla dessa, till exempel genom bra pensionsförvaltning. Jag kan inte tolka Rankka och Hemberg på annat sätt än att de anser att organisationer inte ska driva livbolagsverksamhet. Det ska istället individer i vinstdrivande bolag. Jag är inte förvånad eftersom vi antagligen har helt olika uppfattning om nackdelarna med markandens oinskränkta makt och vad som kan hända när vinst, och bara vinst, får styra helt allena. Det finns många som vill göra vinst på att förvalta medlemmarnas pensionspengar. Just därför ska vi själva ha kontroll över det bolag som förvaltar pengarna – för till skillnad från vinstdrivande bolag så går vinsten i AMF, i sin helhet, tillbaka till pensionsspararna. Inkomsttryggheten för individen och därmed nöjda och trygga löntagare ligger i både LOs och Svenskt Näringslivs intresse. AMF finns för att stärka sparandet och engagemanget i LO-hushållen. Detta görs bäst genom AMF. Och inte genom att dela ut ett engångsbelopp till LO-hushållen. Det kan säkert vara ett lockande erbjudande för en och annan men på lång sikt skulle det vara dåligt för såväl kollektivavtalen som medlemmarnas pensioner. Det är lätt att tro att utvecklingen är densamma oavsett vem som styr. Så är det inte. Syftet med AMF är att vi ska kunna leverera mer och bättre än rent kommersiella intressen kan. Hittills har vi lyckats. Samtidigt visar vi i konkret handling att det ger resultat när facket tar ansvar och har inflytande. Genom vår storlek och styrka har vi varit en part som på olika sätt skurit av och jämnat ut marknadens värsta härjningar samtidigt som medlemsnyttan har ökat på ett mycket konkret sätt. AMF är ett verktyg för att stärka LO-förbundens medlemmar. Antagligen är det där som skon klämmer för Rankka och Hemberg. Per Bardh LOs avtalssekreterare http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/FA6F2FF988237F34C12575B0003A42F3http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/B5B833EB4369ADDCC12575AD0048AF64Tue, 5 May 2009 03:13:54 +0200Per Bardh, LOs avtalssekreterare Första maj-tal i Haninge, klockan 10.00 Det talade ordet gäller Kamrater! I dag är det den första maj, arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Vi samlas i Haninge, Hofors och Hälleforsnäs. I dag samlas vi över hela Sverige och över hela världen. Vintern har dragit förbi. Vi känner våren i luften men i samhället blåser det iskallt från höger. Vi nås av budskap som säger att den som saknar arbete inte har ansträngt sig tillräckligt mycket. Vi delges beslut som menar att den som har det svårt först måste få det sämre innan det kan bli bättre. Vi tar del av förslag som målar ut sjuka och arbetslösa som lata fuskare. *** Vi har haft ett samhälle där makten och ägandet var ojämnt fördelat mellan människor. Människor delades in i rika och fattiga. Med politisk kraft, med fackliga muskler kom vi till insikt om att en annan värld var möjlig. Sverige blev ett land med höga skatter men med små skillnader. Vår tro var att alla skulle vinna på detta. Så skapade vi tillsammans välfärdssamhället. Så kom en regering till makten som höjde avgiften till a-kassan, en regering som blir förvånad när människor valde att lämna försäkringen. Så kom en regering till makten som raserade sjukförsäkringen, en regering som blir förvånad när människor står utan försörjning. Så kom en regering till makten som tog från de fattiga och gav till de rika, en regering som blir förvånad när orättvisorna ökar. Det är den tvärsäkra tonen som bevisar den borgerliga regeringens okunskap om orsak och verkan. Vi vet att en åsikt kräver en insikt. Vi vet att jämlikhet och välfärd skapar trygghet och utveckling. Vi vet att nyliberala experiment leder till att politiken och facket tappar i makt till marknadens män. Nu går utvecklingen baklänges. Den borgerliga regeringen sänker skatterna och skillnaderna ökar. Vi blir åter ett land med rika och fattiga. *** Det pågår en global finanskris, men tro inte att det är brist på pengar. Fortfarande lämnar varje Wallenbergare som dör efter sig miljarder. Det må vara ekonomisk världsvid kris men det är inte någon brist på pengar, pengarna är bara ojämnt fördelade. Ekonomerna ska inte tro att det är de fattiga som orsakar världens ekonomiska problem. Problemet är att de rika bara blir rikare. Kamrater! När marknaden får fritt svängrum kapsejsar skutan. Genom vår storlek och vår styrka har facket varit en part som på olika sätt skurit av och jämnat ut marknadens värsta härjningar. Utifrån egoism och dumhet formas tanken om att näringslivets vinst blir större ju svagare löntagarna är. Så talar de arroganta. Ett tandlöst fack, ett fack med mössan i handen, ett fack som bockar och ber klarar inte av att vara den motkraft som behövs. *** Den nu pågående krisen är ett symptom på en obalans mellan arbete och kapital. Den svenska industrin och välfärden har utvecklats sida vid sida. Industrins utveckling har skapat materiella tillgångar som fördelats allt mer rättvist genom fackliga förhandlingar och demokratiska och politiska beslut. Flera svenska företag har blivit multinationella tack vare en framgångsrik välfärds- och jämlikhetspolitik. Titta på Volvo som utvecklats tack vara att många svenskar fått så hög lön att de haft möjlighet att skaffa egen bil. Samma sak med Electrolux vars storhet ska ses i skenet av att svenska folket haft ekonomi nog för att köpa deras produkter. Ericsson som växt tack vare att staten byggde ut telefonnätet över hela landet. Astra, Asea, listan kan göras lång. Globaliseringen drivs framåt på bekostnad av demokratin som får stå tillbaka för den ekonomiska makten. Förväntningarna har varit enorma på vad marknaden ensamt kan åstadkomma. Se så fel det blev. Det är de transnationella företagens aktieägare som tjänar pengar och utgör en ekonomisk elit. När för mycket pengar samlas på ett och samma ställe uppstår spekulation där värdepapper, digitala noteringar och andra symboler byts mot varandra i ett stort spel. Det hela går ut på att tjäna så mycket som möjligt. De stora vinsterna lockar allt fler att ge sig in i spekulationsspelet som snart snurrar fortare och fortare. Världsbolagen kan verka skrämmande men det är inte globaliseringen som vi ska bekämpa utan den ojämna maktfördelningen. Det är varken möjligt eller önskvärt att stoppa internationaliseringen. Däremot måste vi få bukt med spekulationen. Här utgör fackföreningsrörelsen en kraft att räkna med. Om starka fackföreningar tar ut en tillräcklig andel av överskottet från produktionen så blir det mindre över att spekulera med. Finansmarknaden kan inte tillåtas leva sitt eget liv och sätta vår välfärden på ända. När så sker måste dem som skyldiga äro också betala priset. *** Det är lätt att tro att utvecklingen är densamma oavsett vem som styr. I takt med avreglering och privatisering har politikens makt minskat. Resultatet blir ökad acceptans av klyftor. Vi måste hålla fast vid välfärdspolitiken – sluta ta rygg på borgerligheten och borgerlig retorik. Det räcker inte att den socialdemokratiska politiken är som borgarnas fast med lite mer pengar i budgeten, för då är det svårt att se skillnaden mellan rött och blått. Vår politik måste vara annorlunda. En socialdemokratisk politik måste stå upp för löntagarna, stå upp för välfärden och stå upp för rättvisa och solidaritet. Vi som står här är socialdemokrater. Vi vill se en socialdemokratisk politik. Utifrån en socialdemokratisk politik är det möjligt att söka samverkan med andra partier. Men det får inte uppfattas som att den socialdemokratiska politiken försvinner eller blir en kombination av andra partiers politik. Med en socialdemokrati utan egenskaper är vi chanslösa, för då upplever människor ingen skillnad. Alltså: Låt oss utnyttja krisen till att bryta högerns makt över tanken. Låt oss utnyttja krisen till att visa var vi står. Låt oss utnyttja krisen till att höras och synas och utmana våra motståndare. *** Finansminister Anders Borg förespådde att det skulle ta två år innan vi skulle se de fulla effekterna av Alliansens politik. Nu är vi där. Se så det blev! Det kommer att bli massarbetslöshet och vi har en regering som klamrar sig fast i bordskanten och hoppas att krisen ska gå över. Det blir allt tydligare att det är LO-förbundens medlemmar som får ta konsekvenserna av den moderatledda politiken. *** Den ekonomiska nedgången i omvärlden och i Sverige har blivit värre än väntat. Nu drabbas arbetsmarknaden med full kraft. Arbetslösheten kommer att öka för alla grupper på arbetsmarknaden. Just nu är det industrin som är värst drabbad av varsel. Men allt kan inte utläsas av varselstatistiken. I tjänstesektorn är det inte lika vanligt med fasta heltidsarbeten som i industrin. Timanställda och visstidsanställda varslas inte. De blir bara av med sina jobb. Om den politiska viljan finns går det att möta krisen på ett offensivt sätt. Förutsättningen är att regeringen fatta snabba beslut, helst i samförstånd med oppositionen för att säkra stabilitet i ekonomin. Vi löntagare ska inte betala priset för en regering som liksom kejsaren är naken. *** Det har bara börjat blåsa kallt men den borgerliga regeringen står nakna med byxorna nere. Den moderatledda regeringens arbetslinje har hittills inneburit att det är krångligare att kvalificera sig för ersättning i a-kassan samtidigt som ersättningen har sänkts. Det är färre platser i vuxenutbildningen, mindre arbetsmarknadsutbildning och en avsevärt försämrad sjukförsäkring. Vad händer med alla dem som nu varslas? Den borgerliga regeringen säger att de satsar på ”aktiva åtgärder på arbetsmarknaden”. I stort sett alla pengar går till ökade utgifter för arbetslöshetsersättningen när arbetslösheten stiger och ökade utgifter för aktivitetsstöd. Egentligen släpper regeringen inte till en enda krona i mer resurser till aktiv arbetsmarknadspolitik med utbildning eller praktik till arbetslösa. LO menar att det är för lite pengar till kommunerna för att kunna motverka varslen. Finansministern har fel när han säger att han inte kan skapa jobb. Han kan se till att jobben finns kvar i den kommunala sektorn men det behövs mer pengar till kommunerna. Det går att ha kvar jobben i industrin men det behövs en trepartslösningar som se till att när produktionen går ner och tid frigörs pengar till utbildning. Vi frågar oss om bristen på arbetsmarknadspolitik är en strategi för att åstadkomma ett annat samhälle – ett samhälle som är tudelat? Den borgerliga regeringen slår just nu sönder välfärden. Vi vet att det går att göra skillnad med en aktiv politik. Därför ställer LO krav på omedelbara åtgärder för att öka tryggheten för löntagarna och för att skapa framtidstro: Arbetslöshetsförsäkringen måste förbättras så att de flesta får 80 procent av tidigare inkomst i ersättning vid arbetslöshet. Ersättningen måste höjas och deltidsstämplingen återinföras. Den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och vuxenutbildningen måste byggas ut. Dessutom bör ett nytt kunskapslyft diskuteras. Kommunerna behöver extra statsbidrag för att motverka neddragningar på personal och verksamhet. ROT-avdraget som finns med i regeringens paket, är fel utformat. Åtgärden ska vara tillfällig för att reparationer och ombyggnader ska tidigareläggas och snabbt få effekt på sysselsättningen. Dessutom bör inte bara privatpersoner, utan också fastighetsägare, och därmed hyreslägenheter, inte minst i miljonprogramsområden omfattas. LO vill också ta bort karensdagen i sjukförsäkringen, för sjuknärvaron är för stor på våra arbetsplatser. *** Den fackliga framgången ligger inte enbart i att vi lyckas hantera varsel och den ekonomiska krisen. Vi ska också lyckas organisera flera, teckna kollektivavtal, satsa på facklig utbildning och utveckla den facklig-politiska samverkan. Först då uppfyller vi de beslut som vi fattade på LOs kongress i maj 2008. Vi är medvetna om att kraven är enorma men vi är övertygade om att vi kommer att lyckas. Vi vet, till skillnad från regeringen, att i tider av kris är det viktigt att bära bördorna tillsammans. Kamrater! Arbetslösheten måste bekämpas och a-kassan måste återställas. En halv miljon människor har lämnat arbetslöshetsförsäkringen. Lågkonjunkturen har ännu inte nått botten. Människor ställs på bar backe. Då kommer den moderatledda regeringen dragandes med en sänkning av a-kasseavgiften på 50 kronor från juli 2009. Regeringens hantering av arbetslöshetsförsäkringen är ett fiasko där man spelar med din hälsa och ditt hem. Regeringen tycks tro att a-kassan är något som kan hanteras längre bort i framtiden. Allt utom att återställa arbetslöshetsförsäkringen och höja taket i a-kassan är ohederligt. Mötesdeltagare! Det stundar ett EU-parlamentsval. Det är ett viktigt val. Gå och rösta och visa att vi är många som vill ha ett rött Europa. Blott Sverige svenska köttbullar har. En salami ska innehålla italiensk korv. Snus är snus bara i vårt land. Detta har EU bestämt, för köttbullar, salami och snus ska vara äkta vara. Hur kan det då komma sig att socialförsäkringsministern får kalla sig socialförsäkringsminister när hon monterar ner just socialförsäkringarna? Vad säger EU om att vi har en regering som säger sig värna välfärden och samtidigt raserar den? Falsk marknadsföring är vad det är, ingenting annat än falsk marknadsföring! *** Några ställer frågan: Varför ska facket engagera sig i valet till Europaparlamentet? Svaret är enkelt och precis detsamma som när det gäller andra val: Vi måste bry oss om vår egen framtid, det handlar om löntagarnas Europa. Valet står mellan högerns Europa, med fler låglönejobb och ökade klyftor och löntagarnas Europa, med lika lön för lika arbete och minskade klyftor. *** Lissabonfördraget innebär förbättringar för Sveriges och Europas löntagare. I fördraget görs stadgan om grundläggande rättigheter rättsligt bindande. Ur ditt perspektiv är stadgan viktig eftersom den fastställer flera grundläggande rättigheter för löntagarna, exempelvis rätten till stridsåtgärder. EG-domstolens beslut i Lavalmålet innebär omfattande utmaningar för den svenska kollektivavtalsmodellen. Förutsättningarna för likabehandling på svensk arbetsmarknad har lidit allvarlig skada. LO har slagit fast en politik för att stärka den svenska kollektivavtalsmodellen. Så vill vi ha det i hela EU. Nu krävs det att Europas fackliga organisationer hålla ihop. Konsekvenserna av EG-domstolens domar riskerar att sätta den svenska modellen ur spel. När strejkrätten ifrågasätts av EU är den moderatledda regeringen passiv. Därför har den politiska färgen på parlamentet betydelse. *** Vi lever i en global värld. Därför blir det fackliga europaarbetet allt mer betydelsefullt. Det blir allt viktigare att hitta gemensamma lösningar och att lära av varandra. Löntagare i alla länder får betala priset av kapitalismens misstag, det är samma problem i hela Europa. Vi som samlas här i dag tror inte på kapitalismen, men vi ser att kapitalismen hela tiden finner nya vägar. Det måste vi som inte delar kapitalismens värden också göra. EU är en sådan väg. Mot oss i valet den 7 juni står, som vanligt, högern och kapitalintresset. Men just i valet till Europaparlamentet finns det en motståndare som egentligen är ännu farligare, nämligen; det låga valdeltagandet, särskilt bland LO-förbundens medlemmar. Nu krävs ett gemensamt och solidariskt agerande så att löntagare inte ställs mot löntagare. Nu krävs ett gemensamt och solidariskt agerande för att hindra nationalism och främlingsfientlighet. Kamrater! Det finns ett missnöje och en längtan. Missnöjet riktar sig mot giriga direktörer, orättvisor och översitteri. Vad vi längtar efter är ett samhälle där det genom hederligt arbete ska gå att finna trygghet, välstånd och välbefinnande. Den moderatledda regeringen pratar om individens frihet och säljer ut statliga bolag, avreglerar och privatiserar. Dom har fattat fel. För oss är det frihet att bestämma över hur den egna arbetsdagen ska se ut. För oss är det frihet att slippa förslitningsskador. För oss är det frihet att ha en arbetstid som ger en lön hög nog att leva på. *** Lagen om anställningstrygghet ger individen frihet från godtycke. En allt högljuddare del av arbetsgivarnas representanter menar att facket får för mycket makt och kräver att turordningsreglerna i LAS ska bort. Det är viktigt att behålla turordningsreglerna för det handlar om trygghet för individen och makt för facket att kunna agera utifrån medlemmarnas bästa. Det ska aldrig råda ensidigt godtycke från arbetsgivarens sida. *** Kollektivavtal ger individen frihet från godtycke. En allt högljuddare del av arbetsgivarnas representanter menar att facket får för mycket makt och avslutade ensidigt huvudavtalsförhandlingarna. När förhandlingarna om ett nytt huvudavtal havererade framgick det att arbetsgivarna var mer intresserade av enskilda detaljer än helheten av det som förhandlingarna förväntades resultera i. Som LOs avtalssekreterare är jag den första att beklaga detta. Syftet med huvudavtalsförhandlingarna var att undvika att kollektivavtalen ska uppfattas som oattraktiva. På så sätt kommer kollektivavtalssystemet med tiden kommer att falla samman i brist på omsorg och underhåll. Hur ska vi från fackligt håll tolka näringslivets vilja att verka för en hög organisationsgrad med målsättningen att alla på arbetsmarknaden ska omfattas av kollektivavtal. Denna fråga var utgångspunkten för vår medverkan till att träffa ett nytt huvudavtal. Denna fråga återstår för Svenskt Näringsliv att besvara. Vad Svenskt Näringsliv nu riskerar är öppen konfrontation på arbetsmarknaden. Låt mig säga att det är inget som finns på den fackliga önskelistan! *** Mötesdeltagare. De bonuskramande direktörerna är i sina egna ögon nyttiga, de ägnar sig åt rationell vinstmaximering. De avfärdar all kritik med att dem som spårar girighet och egen vinning på andras bekostnad som okunniga. I Dagens Nyheter vädjar Jacob och Marcus Wallenberg om samförstånd och sammanhållning. Också i fortsättningen förbehåller vi oss rätten att peka finger åt direktörerna och kalla dem giriga. Också i fortsättningen förbehåller vi oss rätten att i direktörernas tvärsäkra ton spåra deras okunnighet om vad som är rätt och rimligt. *** Vi lever i en turbulent tid. Vi lever i en tid med många utmaningar. Vi lever också i en tid med många möjligheter. Arbete och kapital står alltjämt mot varandra. Förändringar i produktionen förändrar också fackets villkor. Arbetarrörelsen, vi, måste ha en politik och vi måste ha en retorik. Vi måste med kraft och tydlighet visa på de olika intressen som slåss om makten för att forma samhället. Det är skillnad på oss och moderaterna. Det är skillnad på oss och direktörerna. Det är skillnad på oss och alla dem som inte står upp för allas lika värde och rätt. Klyftorna växer i samhället. Skillnaderna mellan maktelitens inkomster och en industriarbetarlön har inte varit så stor som nu. En direktör i makteliten tjänar 51 industriarbetarlöner per år. Den ekonomiska krisen kommer att bidra till att inkomstskillnaderna i samhället ökar. Många vinner i form av sänkt skatt. Samtidigt drabbas en annan grupp av försämringar i arbetslöshetsförsäkringen och en nedmonterad sjukförsäkring. Nyligen har LO anklagats för att vara flata, säga en sak och göra en annan och inte stå på medlemmarnas sida. Ända sättet att komma ur detta är att vara ännu tuffare, ännu tydligare och ännu mera motmakt mot kapitalet. *** Vi har alltid vetat att vi som individer är beroende av vår omgivning. Det är därför som vi tillsammans arbetar för att förändra samhället. Där går skiljelinjen mellan oss och Fredrik Reinfeldts polerade medelklassyta. Där går skiljelinjen mellan oss och Maud Olofssons ständiga gläfsande. Där går skiljelinjen mellan oss och Lars Björklunds befallande ordergivning. Där går skiljelinjen mellan oss och Göran Hägglunds skenheliga böner. Borgerligheten ska inte inbilla oss att den som är sjuk och arbetslös får skylla sig själv. Borgerligheten ska inte inbilla oss att den som är sjuk och arbetslös mest är en lat fuskare. Borgerligheten ska inte inbilla oss att vi som individer ska digna under våra egna fel. Vi som samlas här i dag tror på den gemensamma kraften att i facklig-politisk samverkan förändra samhället. Dom, den moderatledda regeringen, tror inte på kollektivets kraft och därmed inte heller på fackets och politikens möjligheter. Men det gör vi. Vi tror att det är möjligt att göra gott av ont, att göra fint av fult och att åstadkomma rättvisa där det råder orättvisa. Sverige ska åter bli ett land där makten och ägandet är jämnt fördelat mellan människor. Sverige ska åter bli ett land där vi med politisk kraft och fackliga muskler formar ett samhälle utifrån insikten om att vi är starka tillsammans. Sverige ska åter ledas av en socialdemokratisk regering. Kamrater! På så sätt kommer utvecklingen att gå framåt igen. http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/B5B833EB4369ADDCC12575AD0048AF64http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/DA2CB0A7BBE8058DC125751300527549Tue, 2 Dec 2008 04:00:39 +0200Alla har väl någon gång funderat över vad man skulle göra om man vann en miljon eller tre. Säg pensionspengar istället och många bara slår ifrån sig. Faktum är att blygsamma årligt avsatta pensionspengar växer snabbt och blir ett ansenligt kapital. Vid 55 års ålder har en person som arbetat heltid hela sitt liv runt 1 miljon kronor i pensionskapital. Vid 65 års ålder är summan ungefär 2 miljoner kronor. Det kan jämföras med kostnaderna för ett husköp. Skillnaden är att vid husköp eftersträvar de flesta köpare kunskap och eftertanke. De stora pensionssummorna till trots är det många som varken har kunskap eller lust att bry sig om pensionspengarna. För att en persons pensionskapital ska växa krävs en tillväxt av kapitalet på 4 procent över tid. Den som regelbundet ser över sitt val av förvaltare kan komma upp i det dubbla. I slutändan betyder det tusenlappar per månad när pensionen betalas ut. För LO-förbundens medlemmar är placeringen av pensionspengarna en livsviktig affär. Därför måste kunskapen om pensionssystemet bli bättre. Det är ett faktum att kvinnor som tvingas att arbeta deltid i större utsträckning än män också får en lägre pension eftersom pensionen grundar sig på hur många är man arbetar och i vilken utsträckning man arbetar. Ökad kunskap skulle kanske göra att fördelningen av andelen deltidsarbete förändrades. Det finns en viktig kopplingen mellan svenska kollektivavtal och tjänstepensionen. Den som vill få ut mesta möjliga pension ska se till att arbeta på ett företag med kollektivavtal, för med kollektivavtalet följer automatiskt en tjänstepension. Fackets avtalspension kompletterar den ålderspension som den anställde får från det allmänna pensionssystemet. För de allra flesta innebär tjänstepensionen en eller ett par extra tusenlappar i månaden när det är dags att lämna yrkeslivet. Tjänstepensionsmarknaden har konkurrensutsatts. Det är en konkurrensfördel att förvalta pensionspengarna till en låg avgift. Låga avgifter är bra men när avgifterna blir för låga finns det anledning att fundera på de långsiktiga konsekvenserna. Den som köper billigt tror sig göra en bra affär men i själva verket blir det en dyr affär. Det är viktigt att se skillnad på billigt och orimligt billigt. Det sägs att det som verkar för bra för att vara sant sällan är sant. Det finns helt enkelt inga gratisluncher. Det gäller också när var och en ska placera dina pensionspengar. Önskvärt är så höga pensioner som möjligt till så låga förvaltningsavgifter som möjligt men detta måste ovillkorligt ses på lång sikt. Därför är det viktigt att granska pensionsbolagens avgifter; orimligt höga liksom orimligt låga. Den enskildes behov av att ställa frågor och stöd i sitt val av pensionsförvaltare är stort. Inom LO finns 10 000 försäkringsrådgivare som kan ge berätta vad man ska tänka på och vad konsekvenserna av olika val kan bli. I grund och botten handlar det om att vi måste bry oss lite mer om placeringen av våra pensionspengar. Om vi inte gör det själva så finns det kommersiella intressen utan skrupler som inte drar sig för att sko sig på vår bekostnad. Nu och framöver är det mycket stora summor som ligger i potten! Per Bardh LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/DA2CB0A7BBE8058DC125751300527549http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/EEF79C7B53E69E98C12575140067342FWed, 3 Dec 2008 07:47:15 +0200Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på avtal mellan arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Tillsammans reglerar arbetsmarknadens parter villkoren på arbetsmarknaden. Innebörden av detta är lägre löner och sämre anställningsvillkor inte ska få utgöra ett konkurrensmedel på arbetsmarknaden. Med EG-domstolens beslut i Lavalmålet har den svenska modellen fått ett grundskott. EG-domstolen anser att företag som utstationerar arbetstagare till Sverige skall tillåtas att konkurrera med löner och anställningsvillkor som understiger löne- och anställningsvillkor på orten där arbetet utförs. Istället för en likabehandlingsprincip, eller lika lön för lika arbete, har EG-domstolen bestämt att lägsta lön för lika arbete ska gälla. EG-domstolens beslut i Laval, Viking och Rüffertmålen, där den fria rörligheten prövats mot de fackliga och sociala rättigheterna, har allvarligt skadat fackets förutsättningar att nå likvärdiga löne- och anställningsvillkor. Besluten står också i direkt konflikt med innebörden i de rättsakter som antagits av EU-kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna. Inte minst utstationerings- och tjänstedirektivet. Domsluten har starkt kritiserats av en enig europeisk fackföreningsrörelse. Många löntagare, inte bara i Sverige, känner oro och ilska över EG-domstolens beslut i Lavalmålet. Lissabonfördraget som skall ratificeras av medlemsstaterna har hamnat mitt i korselden. Lavaldomen och det nya fördraget kopplas samman. I veckan kommer Irland att folkomrösta om Lissabonfördraget. En av de mest centrala frågorna i den irländska debatten är just Lavaldomens konsekvenser. För det fall folkomröstningen på Irland säger nej till Lissabonfördraget så kommer en starkt bidragande orsak till detta att vara Lavaldomen. Ett tungt ansvar hamnar i så fall på EG-domstolen. När LOs kongress samlades förra veckan beslutade man att stödja Lissabonfördraget. EU behöver ett nytt och modernt fördrag, inte minst efter utvidgningen till 27 medlemsländer. Det nya fördraget medför också flera förbättringar för Europas löntagare, främst genom att stadgan om grundläggande rättigheter blir rättsligt bindande. LOs kongress anser att konsekvenserna av Lavaldomen kräver ändringar av såväl svensk lagstiftning som europeisk rätt. Likabehandlingsprincipen måste återupprättas. Utstationeringsdirektivet måste revideras så att de sociala och fackliga rättigheterna för Europas löntagare blir säkerställda. Dessutom måste ett socialt protokoll, där balansen mellan grundläggande rättigheter och fri rörlighet behandlas, antas av medlemsstaternas regeringar. I Sverige har regeringen tillsatt en utredning, den sk Stråthutredningen, om förändringar av den svenska lagstiftningen så att den svenska arbetsmarknadsmodellen kan säkerställas efter Lavaldomen. Lavaldomens konsekvenser och Lissabonfördraget har kopplats samman även i svensk debatt. LOs kongress beslutade att LO skall verka för att riksdagens beslut om att ratificera Lissabonfördraget fattas först efter det att Stråthutredningen redovisat sitt uppdrag. Stråthutredningen skall redovisa uppdraget i mitten av december. Antagandet av Lissabonfördraget i riksdagen har hitintills varit beräknat till november. När riksdagen i höst skall fatta beslut om att ratificera Lissabonfördraget kommer det att krävas ¾-majoritet. Med andra ord om ¼, eller 88, av riksdagens ledamöter röstar nej så faller Sveriges ratifikation av Lissabonfördraget. Marginalerna är inte stora. Det finns inte utrymme för konfrontatorisk politik. Dessutom måste beslut av en sådan dignitet ha största möjliga förankring och stöd. En förutsättning för detta är att Stråthutredningen redovisat sitt uppdrag innan den svenska riksdagen ratificerar Lissabonfördraget. Lösningen på dilemmat, som vi ser det, är att riksdagens beslut flyttas fram till december. LO har skrivit till Fredrik Reinfeldt i syfte att inleda diskussioner om den svenska ratifikationen av Lissabonfördraget med anledning av LO kongressens beslut. Reinfeldt och regeringen får inte tillåtas äventyra hela Lissabonfördraget genom passivitet. Utan handling kommer oron och ilskan att tillta i styrka. För LO är det nya fördraget alltför viktigt för att regeringen skall tillåtas dribbla bort fördraget. Vi ser fram emot konstruktiva samtal med regeringen. Wanja Lundby-Wedin, Ordförande LO Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/EEF79C7B53E69E98C12575140067342Fhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/3F0A5F3D90C65053C12575130052EC03Tue, 2 Dec 2008 04:05:43 +0200Nu ökar åter varslen i Sverige. Nu stiger räntorna medan aktiekurserna åker upp och ner. Nu drabbas än en gång LO-förbundens medlemmar av en politik där marknadens frihet har satts före löntagarnas trygghet. Inte sedan början av 90-talet har så många varslats om uppsägning i vårt land. Detta i ett läge där regeringen urholkat den trygghet som tidigare fanns vid en uppsägning i form av en generös a-kassa och en trygghet i omställningen. Högerpolitiken har gjort att mer än en halv miljon människor nu står utan a-kassa Dessutom har man avlövat Arbetsförmedlingen de resurser och verktyg som nu skulle behövas för att se till att så många som möjligt kommer tillbaka i arbete igen. Sjukförsäkringen förändrats på ett sätt som gör att människor pressas ut i arbetslöshet. Det är utifrån dessa tusentals människors perspektiv varje bedömning av det som nu händer måste ta sin utgångspunkt. Länge har vi fått höra att om bara marknaden fick sköta sig själva utan att de folkvalda eller facket blandade sig i skulle en osynlig hand ordna allt till det bästa. Sällan har väl marknadsliberalismen stått så naken som den gör nu. Och sällan har väl den klassiska arbetarrörelseparollen om att sätta folkets väl före storfinansen varit så aktuell. För nu ser vi ju resultatet av den nyliberala ekonomiska politiken. Klyftorna har ökat. De rika har blivit ännu rikare. I flera veckor har vi nu sett statsminister Reinfeldt, näringsminister Olofsson och finansminister Borg mumlar. Regeringens passivitet håller inte. Vad som nu krävs är politisk handlingskraft! Det krävs mer av både aktiva stöd- och utbildningssatsningar och långsiktiga investeringar för att hantera krisen, inte minst de varsel vi nu ser inom fordonsindustrin. Regeringen har helt enkelt inte förstått kraften i lågkonjunkturen. Istället för att utnyttja den tidigare högkonjunkturen till att rusta ekonomin och satsa på en stark arbetsmarknadspolitik valde man att strö skattesänkningar över höginkomsttagare och stora fastighetsägare Låt oss hoppas att det vi nu ser kan bana vägen för en politik som sätter löntagarnas trygghet för det kortsiktiga vinstintresset. Och låt oss hoppas att detta, både i Sverige och i andra länder, kan leda till att vi får regeringar som står på löntagarnas sida. Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/3F0A5F3D90C65053C12575130052EC03http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/9053E1F3B99AD4E3C12575140066F346Wed, 3 Dec 2008 07:44:29 +0200Lissabonfördraget innebär förbättringar för Sveriges och Europas löntagare. Detta konstaterade LOs kongress i somras och uttalade sitt stöd för att Lissabonfördraget antas i Sverige. I fördraget görs stadgan om grundläggande rättigheter rättsligt bindande. Ur ett löntagarperspektiv är stadgan viktig eftersom den fastställer flera grundläggande rättigheter för löntagarna, exempelvis rätten till stridsåtgärder. LOs kongress behandlade också EG-domstolens beslut i Lavalmålet. EG-domstolens beslut innebär omfattande utmaningar för den svenska kollektivavtalsmodellen. Förutsättningarna för likabehandling på svensk arbetsmarknad har allvarligt skadats. LO-kongressen slog då fast en politik för att stärka den svenska kollektivavtalsmodellen. Dessutom debatterades kopplingen mellan Lissabonfördraget och Lavalmålet intensivt på LOs kongress. Efter debatten beslutades att LO skulle verka för att riksdagens beslut om Lissabonfördraget fattas efter det att Lavalutredningen har redovisat sitt uppdrag. Konsekvenserna av EG-domstolens beslut i Lavalmålet kräver åtgärder både på svensk och europeisk nivå. I Sverige handlar det först och främst om att den utredning som regeringen tillsatt, med medlingsinstitutets chef Claes Stråth som särskild utredare, lämnar ett förslag som säkerställer tillämpningen av svenska kollektivavtalsvillkor för arbete som utförs i Sverige. Den ”Lex Laval” som sedan skall antas av regeringen måste utgå från principen att huvudansvaret för regleringen av löne- och anställningsvillkor i Sverige vilar på arbetsmarknadens parter. I Europa handlar det på kort sikt om att vinna stöd för en revidering av utstationeringsdirektivet. På längre sikt måste obalansen mellan EU:s ekonomiska och sociala dimension, som uppstått som ett resultat av EG-domstolens beslut i Lavalmålet, återställas genom förändringar på fördragsnivå. Europafacket och LO har därför ställt krav på att ett socialt protokoll kopplas till det nya fördraget. LO har vid upprepade tillfällen uppmärksammat regeringen på LO-kongressens krav på ordningsföljden mellan Lavalutredningens förslag och Lissabonfördragets antagande. Även socialdemokraterna har försökt att ändra på beslutsordningen i riksdagen. Men statsminister Reinfeldt och regeringen har dock valt att ignorera LO-kongressens förslag. Enligt uppgift fanns det en diskussion i riksdagsstyrelsen om att senarelägga beslutet om Lissabonfördraget. Men talmannen, med den borgerliga regeringen i ryggen, valde att hålla fast vid den lagda tidplanen. I Europa har LO och Europafacket vid upprepade tillfällen agerat för en revidering av utstationeringsdirektivet och antagandet av en social klausul. Vid det sociala toppmötet med det franska ordförandeskapet ställde vi krav på såväl kommissionen som regeringscheferna att aktivt verka för detta. Vid kommissionens forum om konsekvenserna EG-domstolens beslut ställdes också krav på revidering av utstationeringsdirektivet. För att rösta igenom Lissabonfördraget i riksdagen krävs kvalificerad majoritet. Om 88 riksdagsledamöter röstar nej eller lägger ner sina röster faller Lissabonfördraget. Detta skulle vara olyckligt. Både LO och socialdemokraterna vill ha det nya fördraget. Att stoppa Lissabonfördraget var inte LO-kongressens beslut. Det LOs kongress önskade var en viss beslutsordning mellan Lavalutredningen och Lissabonfördraget. Detta kunde ha skett på två sätt, antingen genom att Lavalutredningen ålades att lägga fram sina förslag tidigare, eller genom att antagandet av Lissabonfördraget flyttades fram. Det står nu helt klart att Lavalutredningens redovisning av dess förslag inte kommer att tidigareläggas. Den möjlighet som återstod var att flytta fram antagandet av Lissabonfördraget. Men statsminister Reinfeldt har nu också stängt den möjligheten. Lissabonfördraget hänger idag på en tunn tråd. Irland har i folkomröstning sagt nej till fördraget. Om Sverige inte antar fördraget är risken stor att även Tjeckien, som är nästa ordförandeland i EU, inte undertecknar fördraget. Lissabonfördraget skulle därmed sannolikt gå i graven - och därmed också löntagarnas framflyttade positioner. Statsminister Reinfeldt har genom sitt agerande vägrat att konstruktivt delta i en för Sverige och löntagarna viktig beslutsprocess. Det är oroväckande att statsministern gör kortsiktig dagspolitik av en fråga som har allt att vinna på en folklig förankring. Lissabonfördraget kräver inte bara en kvalificerad majoritet i riksdagen, det kräver också stöd hos folket. Statsministerns agerande underminerar förtroendet för EU. Den oro och ilska som nu finns över hanteringen av konsekvenserna av EG-domstolens domar och beslutsordningen runt Lissabonfördraget ska riktas mot dem som har den politiska makten i riksdagen. Därför kommer löntagare att mötas i Stockholm för en manifestation den 18 november. Reinfeldtregeringens politik försvagar löntagarna i Sverige och Europa. Vi vill visa att vi fortsätter kampen för ett socialt Europa, samtidigt som vi kräver kraftfulla åtgärder för att förbättra tryggheten för alla de löntagare som kommer att drabbas av arbetslöshet till följd av lågkonjunktur och finanskris. Wanja Lundby-Wedin, LO Per Bardh, LOhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/9053E1F3B99AD4E3C12575140066F346