LO - Ulla Lindqvists tal och artiklar http://www.lo.se Mon, 2 May 2011 00:00:00 +0200 http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/6C9E1753BE370FBEC1257884003288F6Mon, 2 May 2011 11:11:58 +0200Publicerad i Arbetarbladet den 30 april 2011 När jag i år firar Första maj i Gävle och i Ockelbo så gör jag det för att jag vill vända den utveckling vi nu ser i Sverige. För när regeringen visar sina siffror och tabeller om hur bra allt går efter sex och ett halvt års högerpolitik så är det inte sant. För det går inte bra för de mer än 200.000 barn som växer upp i fattigdom eller för alla de som kastats ut ur sjukförsäkringen. Sverige är inte heller på väg åt rätt håll när var fjärde ung människa är arbetslös, när långtidsarbetslösheten är på väg att bita sig fast och den öppna arbetslösheten fortfarande är den högsta på årtionden. Ett av de hårdast drabbade länen har varit Gävleborg. Totalt går nu över 7.000 personer öppet arbetslösa här i länet varav nästan tvåtusen är långtidsarbetslösa. Men trots den höga arbetslösheten så säger regeringen nej till de offensiva investeringar i nya jobb som vi efterlyser från LO och Socialdemokraterna. Istället vill de införa ett femte jobbskatteavdrag där de som redan tjänar mest också får mest i skattesänkning. Samtidigt som de straffar arbetslösa med sämre a-kassa och säger att de ska ta sig i kragen och söka jobb. Jobb som inte finns. Sverige är inte heller på väg åt rätt håll när långvarigt sjuka kastas ut ur sjukförsäkringen och förlorar sin ersättning efter ett visst antal dagar. Då ska den sjukskrivne ut och söka jobb, oavsett om man är frisk eller inte. Nu har regeringen presenterat ett förslag som man påstår ska rätta till problemen i sjukförsäkringen men det handlar mest om ytlig fernissa. De verkliga bristerna gör man fortfarande inget åt. Regeringen gör ingenting åt de orimliga och rättsosäkra tidsgränserna, de gör ingenting åt den stelbenta prövningen av arbetsförmåga redan efter sex månader, de gör ingenting åt bristen på rehabilitering och västvärldens hårdaste regler för sjukersättning. LOs alternativ är en sjukförsäkring som ger både ekonomisk trygghet och garanterar rehabilitering eller annat stöd för att den som är sjuk eller skadad ska kunna arbeta igen. De stelbenta tidsgränser som enbart sätter press på den enskilde att ta sig ur ohälsa måste bort. Arbetsgivare ska dessutom vara skyldiga att ordna rehabilitering till den som blivit skadad eller sjukskriven. Sverige är helt enkelt inte på väg åt rätt håll förrän vi har en sjukförsäkring som är trygg, rättvis och rättssäker. En försäkring som ger människor som drabbas av ohälsa ekonomisk trygghet och en garanti om insatser för att komma tillbaka till arbete. Den högerpolitik som nu förs utmanar hela tanken om människors lika värde och rätt. Om den får fortsätta så får vi ett Sverige som alltmer slits isär, där ett fåtal rika blir ännu rikare medan andra kastas ut i otrygghet. Ett sådant Sverige vill jag inte ha. Jag vill vara med och föra Sverige i en annan riktning, mot ett samhälle där klyftorna mellan människor minskar, där trygga socialförsäkringar ger ett rimligt skydd mot arbetslöshet och sjukdom och där arbetslivet välkomnar alla. Jag vill ha ett Sverige som präglas av jämlikhet, frihet och solidaritet. Därför demonstrerar jag på Första maj i Gävle och Ockelbo. Kom med du också! Ulla Lindqvist, vice ordförande LOhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/6C9E1753BE370FBEC1257884003288F6http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/8B9C168536AF9900C12578650024F7EAFri, 1 Apr 2011 08:43:47 +0200Publicerad i Svenska Dagbladet 1 april 2011 Bilden av Sverige är att det går bra just nu. Men den gäller inte alla. Vi har i dag ett arbetsliv som i ökad utsträckning sorterar bort människor med nedsatt arbetsförmåga, trots att de själva inget hellre vill än att arbeta. En stor samhällsekonomisk utmaning är den växande motsättningen mellan människors faktiska arbetsförmåga och arbetslivets allt hårdare krav. Vi ser nu en allt större grupp människor som riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden, något som genererar enorma mänskliga och samhällsekonomiska kostnader. För att långsiktigt hantera dessa problem krävs att regeringen och arbetsmarknadens parter har modet att se de verkliga systemfelen. Dit hör bland annat de orimliga och rättsosäkra tidsgränserna i sjukförsäkringen, den stelbenta arbetsförmågeprövningen redan efter sex månader, bristen påindividuellt anpassaderehabiliteringsinsatser samt västvärldens hårdaste regler för sjukersättning (tidigare förtidspension). Utgångspunkten vid den aviserade översynen av sjukförsäkringen måste, som LO tidigare påpekat, vara att göra rätt från början och se tillatt de justeringar i lagstiftningen somkrävs har en bred förankring. Man bör då utgå från den kunskap som i dag finns i forskarvärlden, myndighetssfären, de fackliga organisationerna och handikapprörelsen. Man skulle exempelvis kunna tänka sig att korta, eller ta bort den två veckor långa sjuklöneperiod som arbetsgivaren betalar , i utbyte mot att det upprättas ett omställningsavtal som ger de som drabbas av ohälsa motsvarande stöd att ställa om som i dag finns för personer som sägs upp. Detta stöd bör även inkludera åtgärder på arbetsplatsen, som till exempel anpassning av arbete, arbetstid och arbetsorganisation, liksom olika utbildningsinsatser som rustar den enskilde på vägen tillbaka, ibland till en ny anställning. Dessutom bör regeringen så snart som möjligt ersätta dem som hittills drabbats av de uppenbart orimliga sjukreglerna. De är fullständigt oacceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt om alla dessa, ofta svårt sjuka människor, lämnas utan någon som helst ekonomisk kompensation. Därefter krävs en fördjupad analys av hur trygghetsförsäkringarna samspelar med övriga delar av samhället. Inte minst handlar det om att skapa bättre förutsättningar för ett mer effektivt omställnings-, rehabiliterings- och anpassningsarbete ute på arbetsplatserna. Detta var en av de frågeställningar som var aktuella i de så kallade huvudavtalsförhandlingarna, som strandade när arbetsgivarna lämnade förhandlingsbordet. Men arbetsgivarnas ovilja att komma fram till konstruktiva lösningar kan på inget sätt legitimera den passivitet som statsmakten därefter har visat upp. Regeringen, med statsministern i spetsen, har givetvis ett ansvar att skapa så goda förutsättningar som möjligt för parterna att komma överens. Detta ansvar kan man inte springa ifrån. Från LO:s sida är vi beredda att förutsättningslöst pröva olika model ler för att åter få igång processen. Vad vi i dag behöver är en ny rehabiliterings- och omställningspakt, där såväl staten som arbetsmarknadens parter ingår. Det handlar bland annat om att: •Stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet ute på arbetsplatserna, så att fler långsiktigt ryms i arbetslivet. •Sjukförsäkringen åter blir en försäkring som garanterar den som drabbats av ohälsa ett rimligt inkomstskydd. Den försäkrade bör åtminstone få 80 procent av inkomsten i ersättning vid sjukskrivning. •Sjukförsäkringen bör vara offentligt finansierad och syfta till riskutjämning mellan olika grupper. En differentiering av avgifter eller ersättningar utifrån sjukdomsrisk kan då naturligtvis inte bli aktuell. •Det måste finnas tillgång till högkvalitativ företagshälsovård på varje arbetsplats. •Vi behöver kraftfullare anställningsstöd och fler lönebidragsplatser. •Alla som drabbats av ohälsa ska ha rätt till medicinsk- och arbetslivsinriktad rehabilitering samt ett arbete som anpassas efter deras faktiska förmåga och förutsättningar. •Den som behöver stöd för att ställa om, exempelvis hitta fram till en ny anställning eller ett nytt yrke, bör erbjudas individuellt utformade och anpassade utbildningsinsatser. Ska vi klara av de viktigaste samhällsekonomiska utmaningarna vi har framför oss måste vi bygga en arbetsmarknad som bättre bejakar den variation av funktions- och arbetsförmågor som befolkningen faktiskt besitter. Vi har helt enkelt inte råd att inte ta till vara på alla människors kapacitet. Ulla Lindqvist, vice ordförande LOhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/8B9C168536AF9900C12578650024F7EAhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/2787339139A5B006C12578450041F302Mon, 28 Feb 2011 01:00:20 +0200Publicerad i Länstidningen Södertälje den 24 februari 2011 Vi får ofta höra att vi lever i ett av världens mest jämställda länder. Jag tycker dock att det finns risker med ett sådant påstående. Det stämmer visserligen att vi ligger långt före andra länder när det gäller sådant som andelen kvinnor på arbetsmarknaden, en utbyggd barnomsorg och en stark jämställdhetslagstiftning. Men risken är att självberömmet gör att vi glömmer hur mycket som faktiskt återstår att göra och att jämställdheten med den nuvarande regeringspolitiken tagit flera steg tillbaka. Sverige har till exempel fortfarande en av Europas mest könsuppdelade arbetsmarknader. Och trots att vi från LO-förbundens sida lyckats driva utvecklingen åt rätt håll under de senaste avtalsrörelserna så har kvinnodominerade branscher fortfarande genomsnittligt lägre löner än manligt dominerade. Kvinnor utför dessutom betydligt mindre betalt arbete än män, de jobbar oftare deltid och har otryggare anställningar. Att komma tillrätta med detta handlar inte enbart om jämställdhet. Här finns dessutom en enorm potential för hela vår ekonomi och därmed för framtidens välfärd. Skulle kvinnor arbeta i lika hög utsträckning som män, och lika många timmar, skulle det motsvara hundratusentals nya jobb. Bara att minska deltidsarbetet i offentlig sektor till samma nivå som i det privata näringslivet skulle enligt LO-förbundet Kommunal kunna öka sysselsättningen med 180 000 personer fram till 2030. Här visar den socialdemokratiskt ledda majoriteten i Södertälje nu vägen genom sitt arbete för rätt till heltider. Den borgerliga regeringen har dock konsekvent vägrat att ta dessa problem på allvar. Man har dessutom infört ett vårdnadsbidrag som i praktiken är ett bidrag för ”vård av frisk man i hemmet”. Vårdnadsbidraget leder till ännu fler kvinnor med otrygga anställningar, fler kvinnor som tvingas jobba deltid och i förlängningen större löneskillnader mellan kvinnor och män eftersom fler kvinnor kommer att vara borta från arbetslivet än tidigare. Även här är Södertälje kommun ett föredöme genom sitt beslut att ta bort vårdnadsbidraget och istället använda pengarna till höjd kvalitet i förskolan. Den borgerliga riksdagsmajoriteten har dessutom gång på röstat ner socialdemokratiska förslag om barnomsorg även på obekväma tider. Detta trots att hälften av LO-förbundens kvinnliga medlemmar arbetar på kvällar, nätter och helger. Många av dessa människor är småbarnsföräldrar och det borde vara självklart att de och deras barn har rätt till en lika bra barnomsorg som andra. Det är hög tid att ta kampen för jämställdhet på allvar igen. Vi måste uppmuntra de kvinnor som vill jobba mer att göra det. Ta bort de ofrivilliga deltidstjänsterna. Förbättra kvinnors arbetsvillkor. Modernisera välfärden så att den passar dagens arbetsliv, med barnomsorg även efter kontorstid och en äldreomsorg som inte förutsätter att (kvinnliga) anhöriga ska gå ned i arbetstid för att ta hand om sina eller sin partners föräldrar. Jämställ lönerna, och driv på för ett jämställt familjeliv! Detta är inte kvinnofråga, det är en fråga för alla. Även om kvinnor varit pådrivande måste kampen för det jämställda samhället drivas av både kvinnor och män. Med ökad jämställdhet får vi ett bättre samhälle och en starkare välfärd Ulla Lindqvist Vice Ordförande LOhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/2787339139A5B006C12578450041F302http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/D5AFCC9F0A5BC51FC125783B003C045EFri, 18 Feb 2011 11:55:32 +0200Publicerad i Dagens Arena den 15 februari 2011 LO presenterar idag effekterna av den ”nya” pensionsreformen för löntagarna. I rapporten kan vi visa att en genomsnittlig industriarbetare måste jobba två år ytterliggare för att uppnå samma pensionsnivå som då pensionsreformen genomfördes. Anledningen till att vi idag måste arbeta längre beror på att medellivslängden idag 2011 är cirka två år längre än den var 1995. Året 1995 var det år man utgick ifrån då beräkningarna till det nya pensionssystemet gjordes. Då visade beräkningarna att en heltidsarbetande industriarbetare efter 45 yrkesår skulle kunna få 62 procent av slutlönen i statlig pension. Idag får samma industriarbetare endast 54 procent av slutlönen i pension. För att få 62 procent av slutlönen i pension skulle det med dagens förutsättningar krävas att man arbetar två år till och går i pension vid 67 års ålder. Det kan tyckas rimligt att längre livslängd också betyder ett längre arbetsliv. Tyvärr är förbättrad hälsa och längre livslängd en genomsnittlig förbättring som inte kommit alla till del. Det mest alarmerande är att många av LO-förbundens medlemmar inte ens kan arbeta fram till 65-årsdagen. I en undersökning LO låtit göra svarar en majoritet av de tillfrågade att de tror dom inte att de kan arbeta till 67 år. Det är färre kvinnor än män som tror att de kommer klara att jobba till 67 år. Det huvudsakliga skälet är att kroppen inte orkar. De som drabbas hårdast är de med kort utbildning. De lämnar arbetsmarknaden betydligt tidigare än de med längre utbildning och de har också betydligt kortare livslängd. Detta beror främst på att de med kort utbildning arbetar i en miljö som i högre grad sliter ut dem än vad som är fallet för de med längre utbildning. Att fler lever längre sätter stor press på pensionssystemet. Många oroar sig för om pensionen ska räcka. För att lösa problemet finns det två vägar att gå – forma arbetslivet så att fler kan arbeta längre eller betala in mer till pensionssystemet. Båda dessa vägar tar lång tid att genomföra och innan de får full effekt för individen. Utan tvekan måste strävandena efter ett hållbart arbetsliv intensifieras så att rätten att jobba till 67 blir en möjlighet för fler. Bättre arbetsmiljö, vidareutbildning, rehabilitering och tryggare anställningar behövs för att fler ska kunna välja att jobba längre och därigenom förbättra sin ålderspension. Rätten att kunna arbeta allt längre handlar om allas rätt till ett helt arbetsliv. Den fysiska och psykiska belastningen på varje arbetsplats ska vara sådan att det är möjligt att arbeta i samma arbete under ett helt yrkesliv. Det borde vara en rättighet för alla att kunna gå i pension med bibehållen fysisk och psykisk hälsa och med en inkomst som gör livet gott att leva. Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande Per Bardh, LOs avtalssekreterare Ulla Lindqvist, LOs vice ordförande http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/D5AFCC9F0A5BC51FC125783B003C045Ehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/3335B43D02472466C125781C004A27D3Tue, 18 Jan 2011 02:29:58 +0200Publicerad i Dagens Industri den 15 januari 2011 Ulf Kristersson konstaterar att ”enigheten inom välfärdspolitiken har historiskt varit stor över blockgränserna”. Det stämmer, åtminstone fram till 2008. Då bröt Alliansregeringen denna tradition genom att driva igenom en rad kontroversiella beslut inom sjukförsäkringen. Trots att en rad tunga remissinstanser varnade för regeringens ”tidsgränsfundamentalism” valde man att driva igenom sitt förslag. Då var det inte tal om att söka några breda lösningar. Vi fick en sjukförsäkring som vid bestämda tidpunkter utförsäkrar människor, oavsett om de fått en rimlig chans till rehabilitering eller hur deras hälsoläge är. För att legitimera dessa rättsosäkra tidsgränser gömmer sig Kristersson bakom en gammal idéskrift som LO tog fram 2007. Kristersson glömmer att nämna att LO-kongressen ett år senare tydligt tog ställning mot stupstocksliknande tidsgränser. Han vet också mycket väl att det man skissar på i en idéskrift inte alltid är samma sak som den uppfattning organisationen står för. I skriften från 2007 förutsattes dessutom ett väl fungerande rehabiliteringssystem. LOs alternativ är en sjukförsäkring som ger både ekonomisk trygghet och garanterar rehabilitering. De stelbenta tidsgränser som enbart sätter press på den enskilde att själv ta sig ur ohälsa måste bort. Om några slags tidsgränser behövs ska de handla om när den som är sjuk ska ha rätt till insatser som stödjer en återgång i arbete. Arbetsgivare ska vara skyldiga att ordna rehabilitering. Om den enskilde inte kan gå tillbaka till sin tidigare arbets­plats måste ansvaret så småningom bli samhällets. Nu ser vi istället konsekvenserna av regeringens ovilja att lyssna till den kunskap som finns hos myndigheter och organisationer. Vi möter ständigt människor som vittnar om hur de hamnat i orimliga och omänskliga situationer på grund av regelverket. Ska Kristersson lyckas i sitt uttalade uppsåt att nå en blocköverskridande samsyn i välfärdsfrågorna, måste han nog inte bara dämpa ned den högstämda lovsången rörande regeringens egna beslut. Då krävs antagligen också en ärligt utsträckt hand och en beredskap för betydligt mer långtgående och konkreta förslag till förändringar i sjukförsäkringen än de han flaggar för i den aktuella debattartikeln. Detta inser tydligen även många inom de små Allianspartierna, som ju den senaste tiden i likhet med LO krävt en grundlig översyn av regelverket. Frågan är nu när Kristersson och nymoderaterna ska komma fram till denna insikt. Ska man döma av debattartikeln i DI har socialförsäkringsministern och regeringen fortfarande en bra bit kvar att färdas… Ulla Lindqvist vice ordförande LOhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/3335B43D02472466C125781C004A27D3http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/2B1F838AD15A1F33C12577E60037DE9CThu, 25 Nov 2010 11:10:14 +0200Publicerad i Arbetarbladet den 24 november 2010 Det är nu två månader sedan Socialdemokraterna förlorade valet. Valanalyserna och debatterna pågår för fullt, både inom socialdemokratin och inom fackföreningsrörelsen. Det är bra och viktigt. Men det är också viktigt att vi inom fackföreningsrörelsen nu förmår att se framåt, utvecklar vår rörelse och går vidare. Som ett led i det arbetet besöker jag under onsdagen arbetsplatser i Gävle för att träffa medlemmar och förtroendevalda. Vi har mycket att diskutera och många viktiga utmaningar framför oss. Låt mig nämna tre av de viktigaste: För det första måste vi fortsätta kampen för en arbetsmarknadspolitik inriktad på full sysselsättning och en a-kassa för trygghet i förändringen. Regeringen har förskjutit arbetsmarknadspolitiken från kompetenshöjande insatser till jobbsökaraktiviteter, trots att det inte funnits tillräckligt många jobb att söka. Samtidigt har man kraftigt rustat ner arbetsmarknadsutbildningarna, trots att stora grupper arbetslösa är i behov av utbildning och arbetspraktik. LO menar också att det är viktigt att vi även i fortsättningen har en frivillig, fackligt anknuten, a-kassa där alla har råd att vara med. Regeringens försämringar av a-kassan har dock lett till att stora grupper nu står helt utan försäkring vid arbetslöshet. För det andra måste vi fortsätta vårt arbete för en trygg, rättvis och rättssäker sjukförsäkring. Att fler människor med ohälsoproblem ska kunna delta i arbetslivet måste vara ett ansvar för hela samhället och inte bara för den enskilde som drabbats av ohälsa. Regeringens politik, att ta ifrån sjuka människor deras ersättning och tvinga dem till arbetslöshet har givetvis inte löst problemet. Istället har det lett till ökad utslagning. Sjukförsäkringsreformen måste snarast förändras. Ett första steg i rätt riktning är det förslag som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nyligen presenterade om individuell bedömning av arbetsförmågan istället för stelbenta tidsgränser. För det tredje måste vi åter lyfta in frågorna om arbetslivets förnyelse i centrum av den politiska debatten. Ett sådant exempel är arbetsmiljöfrågorna. En bra arbetsmiljö är en förutsättning för att undvika sjukskrivningar. I valrörelsen var det märkligt tyst om arbetsmiljöfrågorna, trots att det under det år anmäls 9 000 arbetssjukdomar och 24 500 arbetsolyckor, enligt Arbetsmiljöverkets statistik för 2009. Under samma år dog 40 människor i sitt arbete. Det är i genomsnitt tre personer varje månad. Jag tror att det var många som kanske inte kände igen sig i den politiska debatt som fördes i valrörelsen, som inte tyckte att den handlade om deras verklighet. Frågor som fastighetsskatten eller avdrag för hemstädning, som på sin höjd berör några få procent av Sveriges befolkning, fick till exempel större utrymme än den arbetsmiljö där hundratusentals anställda vistas varje dag. Som facklig företrädare är min absolut viktigaste uppgift att se till att den verklighet där LO-förbundens medlemmar lever, och de erfarenheter de har, finns med när besluten fattas. Hur vi kan bli bättre på det, och på så sätt gå vidare i arbetet för en annan politik i Sverige, är en av de frågor jag vill ta upp med våra medlemmar och förtroendevalda i Gävle. Ulla Lindqvist Vice ordförande LOhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/2B1F838AD15A1F33C12577E60037DE9Chttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/DD2E5FBE09215A3CC12577D00042F154Wed, 3 Nov 2010 01:11:11 +0200Publicerad i UNT den 3 november 2010 En av Sveriges viktigaste utmaningar är att fler människor med ohälsoproblem ska kunna delta i arbetslivet. Detta måste vara ett ansvar för hela samhället och inte bara för den enskilde som drabbats av ohälsa. Att, som regeringen gör, ta ifrån sjuka människor deras ersättning och tvinga dem till arbetslöshet har givetvis inte löst problemet. I stället har det lett till ökad utslagning. Tusentals människor utförsäkras nu varje månad trots att Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans rapportering visar att en stor del av dem fortfarande är sjuka. Mot den bakgrunden är vi många som sett fram emot utredningen Gränslandet mellan sjukdom och arbete, som nu lämnat sitt betänkande. Och det finns många förslag i utredningen som är bra, till exempel att vägarna tillbaka till arbete behöver breddas. Det är också bra att man klargör att det är förmågan till försörjning genom eget arbete som är försäkrad och inte hälsotillståndet i sig. Det är i grunden en fråga om att upprätthålla arbetslinjen i försäkringen. Men utredningens förslag har också brister. En av de allvarligaste är att man inte tillräckligt betonar arbetsgivarens ansvar för anpassning och rehabilitering. Det är oacceptabelt att människor kan berövas möjligheten att komma tillbaka till sitt arbete enbart för att arbetsgivarna inte lever upp till det ansvar de har enligt lagen. Ur det perspektivet är också de statiska tidsgränser som regeringen infört helt oacceptabla. Gränsen för när omställning ska krävas måste i stället utgå från en bedömning av varje individs förutsättningar. Innan krav på omställning ställs på individen bör alla möjligheter till återgång i befintligt arbete vara uttömda. LOs uppfattning är att människor måste vara medicinskt färdigbehandlade och ha fått arbetsträning innan de prövas mot arbetsmarknaden. LO är också tveksam till förslaget att ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program är lösningen när det gäller sjukskrivnas möjlighet att återgå i arbete. Vad som krävs är snarare en totalöversyn av arbetsmarknadspolitiken i allmänhet och insatserna riktade till funktionshindrade i synnerhet. En viktig orsak till ohälsa som ofta glöms bort är den psykosociala arbetsmiljön. Det handlar om en arbetsorganisation som allt oftare sätter maximal kortvarig effektivitet före de anställdas fysiska och psykiska hälsa. I utredningen finns sammanfattningsvis flera delar som skulle kunna användas för att snabbt se över reformen av sjukförsäkringen. Alla parter, även regeringen, måste nu ta sitt ansvar. Sjukförsäkringsreformen måste snarast förändras. Ett steg i rätt riktning vore att fler kunde stödja det förslag till förändringar som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet presenterade i förra veckan, om individuell bedömning i stället för fasta tidsgränser och en individuell prövning av arbetsförmågan som utgår från den sjukskrivnes situation. LOs krav på en bra sjukförsäkring kan sammanfattas i tre ord: trygg, rättvis och rättssäker. Vi vill ha en lagstiftning som ger trygg kompensation vid sjukdom eller skada. Arbetsgivarens ansvar för tidig rehabilitering måste vara tydligt och om den enskilde inte kan gå tillbaka till sin tidigare arbetsplats måste ansvaret så småningom bli samhällets. Möjligheterna att få stöd till olika former av utbildning måste öka. En förutsättning för att undvika sjukskrivningar är också ett fungerande arbetsmiljöarbete. Därför måste insatserna på arbetsmiljöområdet förstärkas. Arbetsmiljö­verket måste få ökade resurser och alla anställda måste få rätt till en bra företagshälsovård. Ulla Lindqvist, LOs vice ordförande http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/DD2E5FBE09215A3CC12577D00042F154http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/115B3470364C6E06C125779D002E2EE2Mon, 13 Sep 2010 10:24:26 +0200Publicerad i Sydsvenskan den 12 september 2010 Stelbenta tidsgränser som sätter en ensidig press på den enskilde att själv ta sig ur ohälsa skall tas bort, skriver Ulla Lindqvist, vice ordförande i LO. Nyligen redogjorde Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för hur det gått för de tusentals människor som utförsäkrats ur sjukförsäkringen. Vad som nu tydliggjorts – rapporten Uppföljning av de personer som uppnådde maximal tid i sjukförsäkringen vid årsskiftet 2009/2010 – är inte bara att människor knuffats ur sjukförsäkringen trots att de hela tiden saknat arbetsförmåga. Det är också klarlagt att den bro som skall leda från sjukskrivning till arbete inte byggs av en borgerlig regering. Till följd av regeringens åtstramningar i sjukförsäkringen var det nästan 18 000 människor som vid årets början nådde sin maximala tid med ersättning från försäkringen. Drygt 3.500 fick redan då någon form av ersättning beviljad på nytt, eftersom de så uppenbart saknade arbetsförmåga. För mer än 14.000 personer väntade utförsäkring. Nu visar det sig att det bland dessa personer finns ytterligare nästan 6.000 personer som har återfått sin rätt till sjukpenning eller sjukersättning. Ännu fler har ansökt. Totalt har alltså varannan person som fått sin livssituation ifrågasatt visat sig vara för sjuk för att ta steget in i arbetslivet. Ändå har dessa personer utsatts för den oro som det innebär att fråntas sin försörjning och leva i ovisshet om att få den tillbaka. Återigen bekräftas det som LO och många andra kritiker har hävdat – de tidsgränser som införts är orimliga. Det orimliga vilar främst i det faktum att tusentals människor med nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom har fått sin trygghet slagen i spillror medan de bollats mellan myndigheter. Att de överhuvudtaget hamnat hos Arbetsförmedlingen bör dock också ifrågasättas ur ett annat perspektiv. En statlig, rikstäckande Arbetsförmedling bör i första hand syssla med kärnverksamheten: att förmedla jobb. I samma stund som myndigheten ges andra uppgifter, som att ta hand om sjuka i behov av insatser för att återvinna arbetsförmåga och anställningsbarhet, försvagas dess professionella roll som just arbetsförmedlare. Det riskerar att dränera hela arbetsmarknadspolitiken och i slutändan drabba alla arbetslösa. Rapporten sätter också svart på vitt när det gäller möjligheterna för de utförsäkrade att komma tillbaka till arbete. I den grupp som följts upp och som består av drygt 12.500 personer som efter utförsäkring skrivit in sig hos Arbetsförmedlingen är det knappt 400 som lyckats ta sig till ett arbete utan stöd. Merparten av dem befinner sig i tillfälliga anställningar, timanställningar och deltidsjobb som innebär en svag förankring på arbetsmarknaden. Större, om än liten, är gruppen som lyckats ta sig till arbeten med stöd. Drygt 700 personer, hälften av de utförsäkrade som befinner sig i arbete, har ett jobb med något slags stöd. Det handlar om anställning med lönebidrag eller annan subvention, alternativt anställning hos Samhall. Ytterligare 250 personer har ett så kallat nystartsjobb. Bilden som framträder är tydlig: Samhällets stöd för återgång i arbete efter långvarig sjukfrånvaro är av stor betydelse. Samtidigt vet vi att detta stöd inte är prioriterat av den borgerliga regeringen. Programmet för arbetslivsintroduktion vid Arbetsförmedlingen var framhastat och dåligt utarbetat – ett resultat av att regeringen inte fullt ut analyserat konsekvenserna av åtstramningen av sjukförsäkringen. Ett bättre genomarbetat program, där exempelvis ett flexibelt anordnarbidrag kunnat användas för att förbättra förutsättningarna till arbetstränande sysselsättning utan tidspress, hade sannolikt underlättat för målgruppen att återgå till arbete. I konkurrensen mellan olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder har de riktade till personer med nedsatt arbetsförmåga fått stryka på foten. Det har försvårat för de allra svagaste grupperna att komma ut på arbetsmarknaden. För detta är den borgerliga regeringen ytterst ansvarig. LO kräver att sjukförsäkringen görs om från grunden. Vi behöver en sjukförsäkring som är trygg, rättvis och rättssäker: - Stelbenta tidsgränser som innebär en ensidig press på den enskilde att själv ta sig ur ohälsa skall tas bort. - Sjukförsäkringen skall ge den som har blivit sjuk eller skadad en garanti om rehabilitering och annat stöd för att kunna komma tillbaka till arbete. Arbetsgivaren skall ha en tydlig skyldighet att ordna rehabilitering och anpassningar till den som blivit sjukskriven. - Arbetsträning med rehabiliteringspenning bör införas för den som är medicinskt färdigbehandlad men ändå inte kan återvända till arbetet. Lönebidrag skall alltid prövas före sjukersättning. Ulla Lindqvist, LOs vice ordförande http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/115B3470364C6E06C125779D002E2EE2http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/F00F9DA3167FF109C125778F004319EEMon, 30 Aug 2010 02:12:55 +0200Publicerad i Norrländska socialdemokraten den 28 augusti 2010 Barnfattigdom finns också i ett välfärdssamhälle som Sverige. Andelen barn som växer upp i familjer som lever under fattigdomsstrecket är troligen den högsta någonsin i modern tid. Omkring 200.000 barn beräknas befinna sig i den situationen. Nästan var femte barn i åldern 0-5 år lever i ett hushåll med låg inkomst. Att leva fattigt innebär att pengarna inte räcker till bra mat och annat som behövs för att få en bra barndom. Brist på pengar gör också att klyftan när det gäller självförtroende växer, när barnen ser att de inte har samma möjligheter som sina kamrater. Bakom siffrorna finns barn som skäms och som känner att det är dem som det är fel på. Sömnlösa barn som oroar sig för föräldrarnas ekonomi. Barn som låtsas bli sjuka när det är friluftsdag, eftersom det inte finns pengar hemma till matsäck och glass. Barn som inte kan hänga med i skolan, eftersom deras föräldrar inte har råd att köpa glasögon till dem. Barn som inte alls längtar efter sommarlovet, eftersom de vet att deras kompisar åker till läger, sommarställen eller på utlandssemestrar, medan de själva kanske inte ens kan åka och bada. Att samhällsutvecklingen går åt fel håll när det gäller barnens uppväxtvillkor är tydligt. Andelen barn som lever i familjer med låg inkomst har ökat i alla grupper, men allra mest har andelen ökat bland barn till ensamstående. Ökningen har skett under en längre period, men problemet har tilltagit under senare år. Värst drabbade är barn med ensamstående förälder. 2008 levde drygt vart tredje barn i den gruppen i fattigdom. Bland ensamstående med barn har andelen med låg inkomst tredubblats sedan slutet av 1990-talet. I 84 procent av kommunerna har utbetalningarna av socialbidrag ökat under det senaste året och beräknas fortsätta att öka också nästa år. Det är framför allt yngre människor som får socialbidrag och ensamstående är den vanligaste gruppen. 22 procent av alla ensamstående kvinnor med barn fick socialbidrag under 2009. Den moderatledda regeringens politik förstärker klyftorna i samhälle. Arbetslösheten har nästan fördubblats från fem till runt nio procent på några få år, men regeringen är passiv. Arbetslöshetsförsäkringen har blivit både dyrare och sämre under den borgerliga regeringen. Ersättningen har blivit lägre. Den orättvisa a-kasseavgiften har gjort att flera hundra tusen personer lämnat a-kassan. Tillsammans med tuffare villkor för att få ersättning har det lett till att många som drabbas av arbetslöshet lever under mycket knappa ekonomiska förhållanden. Detsamma gäller för dem som drabbats av sjukdom och utförsäkring ur sjukförsäkringen. Det är extra tungt för barnen att leva mitt i orättvisan, särskilt som de inte kan förstå varför just de drabbas. Det är inte barnen det är fel på. Det är den borgerliga regeringens politik. Barnfattigdomen är en skam för ett modernt välfärdssamhälle. Det behövs åtgärder för att värna barnens situation. Det handlar om högre ersättning och större trygghet vid arbetslöshet och sjukdom. Det handlar om att stärka rätten till heltidsarbete och att öka tillgången till barnomsorg på obekväm arbetstid. Men också om att våga prioritera stöd till ensamstående föräldrar, som underhållsstödet och bostadsbidraget, framför skattesänkningar till dem med goda inkomster. Genom att förbättra ekonomin för föräldrarna kan vi minska barnens utsatthet och öka deras självförtroende och framtidstro och ta viktiga steg mot ett jämlikt samhälle. Ulla Lindqvist, LO:s vice ordförande; Fredrik Lundh Sammeli, ordförande unga Örnar; http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/F00F9DA3167FF109C125778F004319EEhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/CC5CDDA275A282C4C125773F003B33DBFri, 11 Jun 2010 12:46:38 +0200Publicerad i Dagens Nyheter den 10 juni 2010 Sedan regeringen Reinfeldt tillträdde har 70 000 fler hamnat i det ”utanförskap” som moderaterna gjorde till en stor fråga i valet 2006 (om man räknar på samma sätt som de gjorde då). Regeringens försök att piska folk tillbaka i arbete har med andra ord inte fungerat. Det är inte så konstigt eftersom regeringen valt att blunda för ett av huvudproblemen, nämligen att förhållandena på våra arbetsplatser gör att människor slås ut. Många arbetsgivare organiserar arbetet som om alla människor alltid kan producera maximalt. Detta är ohållbart. Den genomsnittliga pensionsåldern i vissa LO-yrken är så låg som 55 år. Att arbetet i så stor omfattning orsakar långa sjukskrivningar visar att det är arbetslivet som måste förändras, inte den sjuke. Arbetslivet måste helt enkelt rehabiliteras. Men regeringen har istället gått motsatt väg, genom att minska resurserna till Arbetsmiljöverket, lägga ned Arbetslivsinstitutet och minska kraven på arbetsgivarna. Efter krav från EU 2007 har nu regeringen äntligen under hösten 2009 startat arbetet med att ta fram en nationell handlingsplan för arbetsmiljöområdet. Regeringens vision för detta arbete tycks inte vara inriktat på att minska ohälsan – utan främst på att visa arbetsmiljöns värdeskapande effekter, d.v.s. ökad lönsamhet. Vi anser att målsättningen i första hand måste vara att åtgärda de arbetsförhållanden som idag orsakar ohälsa och utslagning från arbetsmarknaden. För att skapa förutsättningar för en sådan positiv utveckling behövs följande förbättringar i vårt nationella förebyggande arbetsmiljöarbete. 1. Sveriges arbetsmiljötillsyn måste leva upp till rekommendationerna från FNs arbetsmarknadsorgan, ILO. ILO rekommenderar en inspektör per 10 000 anställda, en nivå som Sverige klarade innan den borgerliga regeringen gjorde sina nedskärningar. Bland EUs medlemsstater klarar en majoritet idag ILO-rekommendationen, dock inte Sverige. För att detta ska bli möjligt krävs ökade resurser till Arbetsmiljöverket. 2. Arbetsmiljöverkets statistik måste anpassas till verkligheten. Idag ger den en starkt missvisande bild av hur läget faktiskt är. Av de 50 000 som drabbas av cancer varje år får, av försäkringsjuridiska skäl, endast ett 20-tal sin sjukdom klassad som arbetsrelaterad. För de som dödas eller invalidiseras av arbetsrelaterade hjärt- kärlsjukdomar finns knappt någon statistik alls och de över 100 dödsfall som varje år orsakas av asbest redovisas överhuvudtaget inte som arbetsskada. En översyn av hela systemet för arbetsskadeprövning är nödvändig. 3. Arbetsmiljöforskningen måste utvecklas. Inom EU var Portugal, innan regeringen Reinfeldt tillträdde, ensamma om att sakna en statlig plattform för arbetsmiljöforskning. Sverige behöver ett sammanhållande organ där arbetslivets forskningsbehov kan formuleras och där kunskaper kring pågående forskning finns samlad. Framstående forskare finns visserligen idag på universiteten, men bilden är splittrad och signalerna från regeringen gör att få forskare känner sig attraherade av att försöka konkurrera om de knappa medel som finns. Yngre forskare bör dessutom ges ökade möjligheter genom bättre försörjning och fler doktorandtjänster. 4. Det behövs mer kunskap om arbetsmiljöfrågor, både i skolan och i arbetslivet. Idag kommer elever från yrkesförberedande program ofta ut i arbetslivet utan en aning om vilka risker de möter eller vilka regler som gäller. Arbetsmiljökunskap måste göras till ett obligatoriskt ämne på alla nivåer inom såväl gymnasieskola som högskola och universitet. Chefer och andra beslutsfattare i arbetslivet behöver också mer kunskap på området. 5. Alla anställda måste få rätt till en kvalitetssäkrad företagshälsovård. Ett förebyggande arbetsmiljöarbete är extremt lönsamt i ett samhällsperspektiv. Trots detta har idag de som mest behöver företagshälsovård minst tillgång till den. Det gäller exempelvis kvinnor inom handel, transport, fastighetsskötsel, hotell och restaurang. LOs krav är att samtliga företag i alla branscher ska ha tillgång till företagshälsovård. Fackliga representanter ska också ges ett utökat inflytande både i fråga om företagets behov av olika tjänster och vid valet av företagshälsovård. Det är viktigt att företagshälsovården är neutral i förhållande till parterna och grundar sina ställningstaganden på vetenskap och beprövad erfarenhet. Varje anställd måste vara fri att kunna kontakta företagshälsovården utan att be om tillstånd från arbetsgivaren. LO anser att alla människor har rätt att arbeta i en trygg och säker arbetsmiljö som ger yrkesmässig och personlig utveckling, som främjar jämställdhet och en social gemenskap. Alla ska kunna avsluta ett långt yrkesverksamt liv med bibehållen fysisk och psykisk hälsa. För att vår vision om noll dödsfall orsakade av arbetet ska kunna infrias samt att en kraftig minskning av olycksfall och arbetsrelaterade sjukdomar ska bli möjlig krävs en omfattande upprustning av vårt nationella arbetsmiljöarbete. I regeringens samråd kring arbetet att ta fram en nationell handlingsplan har LO och förbunden framfört en rad förslag om förbättringar av arbetsmiljöarbetet. Ambitionen från den moderatledda regeringen tycks inte vara att förbättra arbetsmiljön. Regeringens ambitioner att minska ”utanförskapet” måste därför starkt ifrågasättas. Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO Ulla Lindqvist, vice ordförande LO Stefan Löfven, ordförande IFmetall Annelie Nordström Hellander, ordförande Kommunal Hans Tilly, ordförande Byggnads Janne Rudén, ordförande SEKO Per-Olof Sjöö, ordförande GS Jan-Henrik Sandberg, ordförande Pappers Hans Öhlund, ordförande Fastighets Jonas Wallin, ordförande Elektrikerna Lars Lindgren, ordförande Transport Ella Niia, ordförande Hotell- och restaurangfacket Lars-Anders Häggström, ordförande Handels Lars-Åke Lundin, ordförande Målarna Hans-Olof Nilsson, ordförande Livshttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/CC5CDDA275A282C4C125773F003B33DBhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/4D7961F09AC945E7C12577180030CE9BMon, 3 May 2010 10:53:06 +0200Det talade ordet gäller. Kamrater, mötesdeltagare! Det är nåt speciellt med Första Maj. Temperaturen stiger – i både luften och i politiken. Det är en känsla av förväntan och möjlighet till förvandling. Och det är det alla vi som samlas här idag också känner och vill. Vi vill ha ett bättre samhälle. Ett samhälle byggt på solidaritet och gemenskap och där klyftorna minskar. Vi tror på ett jämlikt samhälle och på allas lika värde och rätt. * * * Runt om i världen kämpar människor för förändring och ett bättre liv för sina kamrater. Låt mig berätta om en kollega till mig. Hans namn var Manuel Meléndez och han var vice ordförande för ett lantarbetarfack i Colombia. Den 13 augusti 2008 överfölls han i sitt hem och sköts ihjäl av en högerextremistisk mördarpatrull. Manuel Melendéz är en av alla de fackligt aktiva som finns med i den senaste årsrapporten från vår fackföreningsinternational, IFS, om kränkningar av fackliga rättigheter över hela världen. Hans brott var att han kämpade för anständiga löner och arbetsvillkor. Att han var fackligt förtroendevald. Det är nämligen ett av världens farligaste uppdrag. Bara under 2008 mördades över hela världen 76 fackligt aktiva. Än fler trakasserades, misshandlades eller fängslades. Förtryckare, oavsett om de kallar sig höger eller vänster, har alltid sett fria fackföreningar som ett hot. För de vet att den fackliga tanken kan hota deras makt. De vet att fackliga organisationer står för en människosyn och en samhällssyn som ger människor kraft att förändra sina liv. De vet att människor som sluter sig samman i fackföreningar kan ge makt åt de maktlösa. . Därför förföljs fackligt aktiva runt om i världen. Och därför demonstrerar vi idag under våra röda fanor på första maj! De värderingar vi har känner inga nationsgränser. Därför samlas vi idag på Första Maj inte bara här i Oskarshamn. Vi samlas över hela Sverige och vi samlas över hela världen. Därför skickar vi här idag en solidaritetens röda hälsning till våra kamrater över hela jorden. Vi skickar en hälsning till Storbritannien som går till val nästa vecka, ett val där den brittiska fackföreningsrörelsen tillsammans med Labourpartiet utmanas av en konservativ höger som vill vrida klockan tillbaka till Thatcher-åren. Vi skickar en hälsning till Iran, där fackföreningar och andra folkliga organisationer mobiliserar mot den fundamentalistiska förtryckarregimen. Vi skickar en hälsning till människorna i Mellanöstern. Till våra kamrater i den palestinska och i den israeliska fackföreningsrörelsen, till alla de som kämpar för en framtid i fred med plats för både Israel och ett fritt Palestina. Vi skickar vår röda hälsning till alla över hela världen som varje dag vågar sitt liv i kampen för fackliga och andra mänskliga rättigheter! * * * Jämfört många andra länder är Sverige ett gott land att leva i. Vi har dessutom en särskild rättighet som vi ska vara rädda om – rätten att få rösta i fria val och själva välja vilket samhälle vi vill ha. Om fem månader är det val i Sverige efter snart fyra år med borgerlig regering. Då väljer vi framtid. Då har vi möjlighet att välja politiker som står för våra värderingar och drömmar. De värderingarna och de drömmarna är inte regeringens politik. För regeringen har fört en politik som lett till ökade orättvisor och ett samhälle som drar isär. Många människor har drabbats hårt. Till exempel Inga-Lill Backlund. Inga-Lill arbetade som traversförare vid SSAB i Luleå i trettiofyra år, tills kroppen sa ifrån och värken blev för svår. Till slut fick hon diagnosen fibromyalgi - en kronisk smärtsjukdom. Så Inga-Lill blev sjukskriven och deltog i olika behandlingar för att hon skulle bli frisk nog att kunna arbeta igen. Men sedan årsskiftet är det slut med det. Enligt stupstocken i den nya sjukförsäkringen ska hon ut och söka jobb nu, oavsett om det finns jobb och oavsett om hon har blivit bli frisk eller inte. Alternativet är socialbidrag. Jan Johansson har lite fler alternativ. Han är VD och koncernchef för SCA. Visserligen har hans fasta lön på sju miljoner kronor om året stått still. Men som plåster på såren fick han en bonus på nästan sex miljoner. Och rejäla skattesänkningar av regeringen. Dessutom har SCAs styrelse föreslagit att hans och de andra aktieägarnas utdelning ska höjas ordentligt i år. Det är dags för utdelningsfest på börsen, skrev tidningen Dagens Industri nyligen. Samtidigt, i samma Sverige, når barnfattigdomen i dag rekordnivåer och beräknas ha ökat med 50 procent sedan år 2006. Var sjunde barn lever nu under fattigdomsstrecket. Bakom den statistiken finns människoöden. Barn som låtsas bli sjuka när det är friluftsdag för att de vet att det inte finns pengar hemma till matsäck och glass i simhallen. Barn som drar sig undan när deras kompisar efter sommarlovet berättar om läger, sommarställen eller utlandssemestrar. Barn som sover dåligt för att de oroar sig för föräldrarnas ekonomi. Dessa barn tvingas lära sig att leva med orättvisor, trots att de inte kan förstå varför just de ska drabbas. Jag minns när jag var liten. Pappa var metallare och mamma hemmafru. Vi hade ofta väldigt dåligt ställt dagarna före lön. Jag minns att jag skämdes och att det kändes som om det var fel på mig. Men detta var på femtiotalet, ett halvt sekel sedan, och det är skamligt att det ska vara så idag, 2010. Och det är inte barnen det är fel på. Det är den hårdhänta högerregeringens politik det är fel på! Den borgerliga regeringen har gjort tillvaron oerhört mycket svårare för tusentals sjuka och arbetslösa. De har försämrat sjukförsäkringen, urholkat a-kassan och prioriterat skattesänkningar före välfärd. Många av de människor vars vardagsekonomi nu slås sönder är också föräldrar. Familjens ekonomiska utsatthet och otrygghet drabbar också barnen. När arbetslöshetsersättningen hamnar på nivåer som ligger långt under lägsta lönen i kollektivavtalen öppnar det dessutom för en ny låglönemarknad. De arbetslösa ska helt enkelt pressas att acceptera lägre löner för att få jobb. Den tidigare LO-ordföranden Arne Geijer, som skulle ha fyllt 100 år om några dagar, sade så här i ett tal på sextiotalet: "Varje välutvecklat industriland med en snabbt ökande produktion måste ägna stor kraft åt fördelningsfrågorna, i annat fall finns det större risker än någonsin att vi kommer att skapa historiens kanske hemskaste klassamhälle." Vad Arne Geijer menade var att det inte är någon brist på pengar. Problemet är att pengarna är ojämnt fördelade. Vi måste omfördela men inte efter principen mycket ska ha mer. Istället ska vi bidra efter förmåga och få efter behov. Men högeralliansen ser uppenbarligen inte ökade klyftor som ett problem. De ser det som en del av lösningen. De tycker att jämlikheten har gått för långt. Eller, som de brukar uttrycka det, att inkomsterna i Sverige är för ”sammanpressade”. Det gör även arbetsgivarna. Därför gick Svenskt Näringsliv ut med ett nollbud i årets avtalsrörelse. Därför sade Teknikarbetsgivarna i veckan upp industriavtalet som fungerat som en stabiliserande faktor för parterna inom industrin. Istället vill de ha mer av lokal lönebildning. Och därför stretar Svenskt Näringsliv fortfarande emot när LO-förbunden vill satsa på de lägst avlönande – istället för att gå med på rättvisa reallöneökningar åt alla. Trots detta har flera av LOs förbund klarat både löneökningar och satsningar på lågavlönade. Men viktiga områden återstår. Elektrikerna fortsätter sin konflikt för löneökningar och vettiga arbetsvillkor, bland annat med en strejk här på kärnkraftsverket i Oskarshamn. Kommunal kräver rättvisa löner inom välfärdssektorn. Hotell och Restaurang tar striden för de anställda i en av Sveriges mest utpräglade låglönebranscher. Vad Svenskt Näringsliv vill är att öka klyftan ännu mer mellan låg- och högavlönade. Vi säger ett rungande nej till det! Regeringen väljer de att införa en stupstock i sjukförsäkringen - istället för att satsa på rehabilitering och trygghet för den som är sjuk. Så växer klyftan mellan sjuka och friska och vägen tillbaka till arbetslivet blir ännu längre. Regeringen väljer de att beskatta pension högre än lön. Så växer klyftan mellan Sveriges pensionärer och de som fortfarande jobbar. De väljer att lämna stora delar av landet åt sitt öde, istället för att satsa på arbetstillfällen och utveckling i hela vårt land. Så växer klyftorna inom Sverige. Och de väljer att sänka skatten på lånade pengar och öppna upp för gräddfiler i vården, istället för att investera i välfärdens kärna. Så växer klyftan i tillgång till en bra skola och vård. Men vi säger ett rungande nej till det också! Istället ska vi tillsammans bygga ett samhälle med fler och bättre jobb, med trygghet och jämlikhet. Därför krävs en ny regering den 19 september! * * * Kamrater. Idag väntar många unga med att bilda familj. Och de gör det av rationella skäl: För om man inte kan se en långsiktig trygg försörjning och kanske inte ens kan få en bostad, hur ska man då kunna ta ansvar för ett nytt liv? I februari gick mer än var fjärde ung människa i Sverige utan arbete. Och så länge stora grupper av unga människor är arbetslösa eller bara erbjuds tidsbegränsade anställningar eller deltider, så länge är de ekonomiskt otrygga. Men sådant bekymrar inte den svenska högern. De påstår att arbetslösheten beror på för mycket trygghet, på att arbetsviljan är för låg och att det inte lönar sig att arbeta. ”En viktig orsak till att många unga inte får jobb är att de inte söker jobb” sade Fredrik Reinfeldt nyligen. Så talar en makthavare som saknar kontakt med den verklighet där unga människor lever. Statsministern drar sig alltså inte för att sprida myter om att arbetslösa är en annan sort än du och jag. Att de är för lata och att de fuskar. Men problemet är inte att de arbetslösa inte söker jobb. Problemet är att det finns för få jobb att söka. Och att alltför många saknar rätt utbildning för de jobb som finns och de jobb som kommer. Vi behöver en riktig jobbpolitik. En politik som bekämpar arbetslösheten – inte de arbetslösa. Arbetslösheten kan minskas genom samhällsinsatser för fler jobb och bättre utbildning. Om inte skattesänkningarna fortsätter så finns resurser för en sådan politik. För det första behövs fler jobb. Det behövs satsningar på vår kollektivtrafik, på infrastruktur och på fler jobb i skola, vård och omsorg. Vi behöver ordentliga satsningar på industrin, på ryggraden i svensk ekonomi. Det behövs mer resurser till forskning, till produktutveckling och till kompetensutveckling för de anställda. Det krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik och ett kunskapslyft för att höja kompetensen hos alla som behöver det. Arbetslösa måste få en andra chans genom ett kunskapslyft så att man kan studera med studiestöd på a-kassenivå. För ungdomar behövs ett ordentligt stöd från arbetsförmedlingen redan under sista året på gymnasiet, en satsning på praktikplatser och en utökad jobbgaranti. De som står längst bort från arbetsmarknaden måste stöttas genom rätt till det stöd de behöver. Vi behöver en a-kassa som ger trygghet i förändringen. Man ska veta att ekonomin inte behöver slås i spillror om man förlorar sitt nuvarande arbete. Ersättningen måste höjas och avgifterna sänkas! För arbetslösheten minskar inte för att de arbetslösa görs fattigare medan andra får sänkt skatt. Men Sverige behöver inte bara fler jobb. Vi behöver också bättre jobb. För inte så länge sedan omkom en underhållsarbetare vid kärnkraftsverket i Oskarshamn vid en olycka i turbinhallen. En byggnadsarbetare i Kallhäll fick en tre ton tung vägg över sig och avled av sina skador. En chaufför blev ihjälkörd av en truck i Västerås. Och en anställd blev påkörd och dödad av ett tåg i Stockholms tunnelbana. Det är bara några av de allvarliga arbetsplatsolyckor som media rapporterat om den senaste tiden. Och de är inga undantag. Fortfarande drabbas alltför många av olyckor eller sjukdom som orsakas av arbetet. Det är ofta väldigt tyst om alla som dödas, skadas eller blir sjuka av sina jobb. Det är som Fria pro sjöng på 70-talet: ”När skiten från fabriken slår ner på chefens hatt – då får vi en miljödebatt”. Ohälsan i arbetslivet är dessutom tydligt klass- och könsrelaterad. Skillnaderna mellan arbetares och tjänstemäns arbetsmiljö har ökat de senaste 20 åren. Och det är framför allt kvinnor i LO-yrken som drabbas av besvär som värk i nacke, axlar eller rygg. Mot den bakgrunden är regeringens politik på arbetsmiljöområdet djupt oroande. Sedan de tillträdde har de skurit ned anslagen till Arbetsmiljöverket, tagit bort pengarna för utbildning av skyddsombud och lagt ner Arbetslivsinstitutet. Nedskärningar som bland annat inneburit att Sverige inte längre lever upp till FNs rekommendationer om arbetsmiljöinspektioner Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet presenterade nyligen ett gemensamt alternativ på arbetsmiljöområdet. Ett alternativ som utgår från det som borde vara självklart – att friska arbetsplatser är avgörande både för samhällsekonomin, för företagens utveckling och för de anställda. En socialdemokratiskt ledd regering kommer därför att rusta upp arbetsmiljöarbetet på en rad punkter, till exempel genom satsningar på tillsyn, på utbildning av skyddsombud och på en arbetslivs- och arbetsmiljöforskning värd namnet. När det gäller dödsolyckor i arbetet införs det enda rimliga målet – en nollvision. Alla människor ska ha rätt till ett arbete som utvecklar och alla ska ha en möjlighet att avsluta ett yrkesverksamt liv med bibehållen psykisk och fysisk hälsa. Vi måste också få en sjukförsäkring utan fixa tidsgränser. Där människor inte kastas ut ur försäkringen och där man har rätt till rehabilitering. Så även på arbetsmiljöområdet står vårt land inför ett vägval i höst. En fortsatt borgerlig regering innebär en fortsatt nedprioritering av arbetsmiljöfrågorna. Med en socialdemokratiskt ledd regering kan vi inleda det breda reformarbete som behövs för friska anställda på friska arbetsplatser. * * * Kamrater! Sverige anses av många vara världens kanske mest jämställda land. Och det är sant att få länder har lika hög andel kvinnor på arbetsmarknaden, lika bra föräldraförsäkring eller en lika stark jämställdhetslagstiftning som vi har. Men trots det värderas kvinnors arbete fortfarande lägre än mäns. Vi sätter fortfarande lön efter kön. Det är dessutom framför allt kvinnor som arbetar ofrivillig deltid eller har otrygga visstidsanställningar. Regeringen gillar att prata om jämställdhet. Fredrik Reinfeldt har till och med utropat sig själv till ”kvinnornas man”. Men hur modernt och jämställt är det att säga nej till barnomsorg på obekväma arbetstider, en reform som är absolut nödvändig för många av LO-förbundens kvinnor? Hur modernt och jämställt är det att ge stora skattesubventioner för att välbeställda hem ska få billigare städhjälp, medan personal sägs upp i barnomsorg och skola? Och hur modernt och jämställt är det att införa ett vårdnadsbidrag, som i själva verket är ett bidrag för att kvinnor ska ägna sig åt ”vård av frisk man i hemmet”? Nej, Fredrik Reinfeldt och hans regering är sannerligen inte till någon hjälp i jämställdhetsarbetet. Och det är inte heller landets direktörer. Jonas Milton från Arbetsgivarföreningen Almega hävdade till exempel nyligen att särskilda satsningar på lågavlönade kvinnor motverkar en sund lönebildning. Vad Milton menar är att en lågavlönad kvinna kan få höjd utan hjälp av facket och kollektivavtalen - bara hon skärper sig, tar sig i kragen och blir lite kvickare så att hon blir uppskattad av chefen. Jag säger bara – vilket nyliberalt svammel! Jämställda löner är därför ett självklart krav för LO-förbunden i avtalsrörelsen. Och vi står vi fast vid jämställdhetspott, sammanhållning och solidaritet. Det finns inget bättre sätt att komma tillrätta med det faktum att kvinnor lönediskrimineras. Så, kamrater! Låt oss fortsätta att hålla samman i kampen för jämställda löner och trygga anställningar! Låt oss se till att vi river upp vårdnadsbidraget, får en jämställd föräldraförsäkring och en bra barnomsorg! Och, sist men inte minst, låt oss se till att vi ger Reinfeldt sparken och ersätter honom med Sveriges första kvinnliga statsminister! * * * Det är inte bara arbetslösheten som påminner oss om trettiotalet. Vi har även sett hur mörka politiska krafter med rötter från den tiden nu åter gör sig påminda. För det finns ingen anledning att hymla. Vi måste tala klarspråk: Sverigedemokraterna är ett i grunden rasistiskt parti vars värderingar måste bekämpas när helst och var som helst de dyker upp. Och om det är några som kan det så är det svensk fackföreningsrörelse. Vi har en lång tradition av att ta striden ute på arbetsplatserna mot krafter som utmanar demokratin. Och vi känner igen dem också nu, även när de har bytt ut brunskjortorna och armbindlarna mot kostymer - eller klätt ut sig i blåställ. Sverigedemokraterna spelar medvetet på fullt berättigade känslor av framtidsoro och maktlöshet inför samhällsutvecklingen. Känslor som de försöker vända till främlingsfientlighet och förakt för den politiska demokratin. Vad vi därför måste göra är att bekämpa Sverigedemokraterna utan att de människor som röstat på dem upplever att det är dem som vi bekämpar. Det handlar om att lyssna på dessa människor och att ha respekt för deras upplevelser. Men vi måste visa dem att det är arbetarrörelsen som har en politik för att bryta maktlösheten och bekämpa orättvisor. På så sätt ska vi se till att Sverigedemokraterna hålls utanför riksdagen och att de förpassas till den historiens sophög där de hör hemma! * * * Så, kamrater. Om fem månader är det alltså allvar. Och det är Sveriges framtid som välfärdsland det handlar om. För om vi får fyra år till med Reinfeldt, Olofsson, Björklund och Hägglund kommer vi att få ett Sverige där skillnaderna ökar. Vi kommer att få ett Sverige där ett fåtal rika blir ännu rikare medan andra kastas ut i arbetslöshet och otrygghet. Vi kommer att få ett Sverige där de anställdas rättigheter gradvis urholkas. När Reinfeldt träffade arbetsgivare på Gotland i veckan pekade han ut just fackföreningar som ett hinder för företagsamheten. Tro inte att han i längden kommer att säga nej till arbetsgivarnas krav på sämre arbetsrätt och urholkade fackliga rättigheter! Nej, låt oss se till att vi tar en annan väg. Låt oss tillsammans se till att vi får en ny politik som präglas av jobb och nya möjligheter, inte av arbetslöshet och utanförskap. Låt oss se till att Inga-Lill backlund och andra utförsäkrade får det stöd de behöver för att kunna komma tillbaka till arbetslivet. Även om det innebär att Jan Johansson på SCA och andra direktörer får betala lite mer i skatt. Därför ska vi ta varje chans vi har prata politik. Gör vi det är jag övertygad om att människor förstår skillnaden! Nu börjar arbetet, nu ska vi springa i trapphus och knacka dörrar, vi ska både maila och klistra kuvert. Vi ska ringa gamla vänner och nya vänner och bjuda in dem att vara med och valarbeta. Vi ska kämpa hela vägen fram till den sista vallokalen har stängt klockan den där söndagen i september. Och vi ska tillsammans se till att vi kastar ut borgarna och får en socialdemokratiskt ledd regering den 19 september! Tack ska ni ha! http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/4D7961F09AC945E7C12577180030CE9Bhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/9AAE3C92798DD1C2C125768E004EA5CCWed, 16 Dec 2009 03:19:02 +0200Aftonbladet.se 15 december 2009 Regeringens lappande och lagande av sjukförsäkringen fortsätter. I dag, onsdag, ska Riksdagen ta beslut om tillfälliga ändringar i a-kassan så att människor som utförsäkras ur sjukförsäkringen räddas undan socialbidrag, åtminstone i vissa fall. I måndags fattades beslut om att mildra de regler som infördes i sjukförsäkringen den 1 juli 2008. Regeringen har tvingats backa efter att läkare pekat på orimliga konsekvenser för svårt cancersjuka människor. Reträtten räcker dock inte. Fortfarande ska människor efter 180 dagars sjukskrivning som huvudregel få sin arbetsförmåga prövad mot hela arbetsmarknaden. Den som bedöms kunna ta vilket annat jobb som helst blir av med sin sjukpenning. Fortfarande riskerar denna regel att få oacceptabla följder. Brandmannen Janne Carlsson är ett tydligt exempel. Han är 52 år, anställd inom den kommunala räddningstjänsten i Göteborg och medlem i LO-förbundet Kommunal. Precis som många andra LO-medlemmar har han ett fysiskt krävande arbete. Han drabbades av ledvärk och artros och blev sjukskriven på heltid, men kunde våren 2008 successivt påbörja sin återgång i arbete. Arbetsgivaren anpassade arbetsuppgifterna så att Janne kunde arbeta halvtid med huvudsakligen administrativt arbete. Så långt var allt väl. För brandmannen Janne Carlsson fanns dock ett stort kvarstående arbetshinder, uttalad artros i den ena höften. Operation var enda lösningen, och Janne stod i kö. Under tiden tickade dagarna i rehabiliteringskedjan på och nådde fram till dag 180. Försäkringskassan gjorde prövningen av Jannes arbetsförmåga mot den reguljära arbetsmarknaden. Att Janne då med hjälp av behandlande ortoped förklarat att en operation var planerad inom knappt tre månader, och att prognosen var återgång i heltidsarbete efter några månaders rehabilitering, gjorde ingen skillnad. Det skulle nämligen inte hinna ske innan han varit sjukskriven i sammanlagt 365 dagar. Sjukpenningen drogs in och Janne hänvisades att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Hans ekonomiska trygghet raserades över en natt. Jannes situation är representativ för många andra. Det handlar om smärtproblematik och det handlar om väntan på insats från hälso- och sjukvården. Det handlar om en vilja och ansträngningar för att komma tillbaka till jobbet som dock inte spelar någon roll när de stelbenta tidsgränserna i sjukförsäkringen tillämpas. Att regeringen nu backat och från årsskiftet inför en ökad möjlighet till undantag från 180-dagarsregeln riskerar att inte göra någon skillnad alls för sådana som Janne. Visst är det bra att människor med allvarliga sjukdomar ska kunna undantas. Den stora majoriteten sjukskrivna som lider av smärtbesvär i rygg, axlar och nacke, många gånger som en följd av ett slitsamt arbetsliv, riskerar dock fortfarande att knuffas ut ur sjukförsäkringen. I värsta fall tvingas de lämna sitt jobb för att gå ut i arbetslöshet. Detta trots att de med bara lite mer tid skulle kunna rusta sig för att gå tillbaka till det jobb de har kunnande och kompetens för. Regeringens lappande och lagande av sjukförsäkringen raserar den trygghet den är till för att ge. Att ett strikt regelverk kompletteras med allt fler undantag är inte bara ett bevis på regelverkets oduglighet. Det ökar också risken för rättsosäkerhet för dem av oss som kommer i behov av försäkringen. Vi behöver en sjukförsäkring som är trygg, rättvis och rättssäker. Ett första steg på vägen är att slopa de oflexibla tidsgränserna i rehabiliteringskedjan och ettårsgränsen för sjukpenningen. Regelverket måste anpassas till människor och inte tvärtom. Den som på grund av sjukdom eller skada har en nedsatt arbetsförmåga och som med egen kraft och andras hjälp kämpar för att ta sig tillbaka till arbete bör ha rätt till ersättning från sjukförsäkringen. Allt annat är kortsiktigt. Ulla Lindqvist, LOs vice ordförandehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/9AAE3C92798DD1C2C125768E004EA5CChttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/20DF748E64F5EA36C12575DD003196ABMon, 22 Jun 2009 11:01:38 +0200DN-debatt 22 juni 2009 Svenskt Näringslivs angriper strejkrätten, Lagen om anställningsskydd och kräver lönestopp i nästa avtalsrörelse. Under våren avslutade Svenskt Näringsliv också förhandlingarna om ett nytt huvudavtal. Nu har turen kommit till arbetsmiljölagstiftningen. Nu utnyttjar näringslivet konjunkturen som påtryckningsmedel, mycket lägligt höjer arbetsgivarna tonläget och ökar trycket bakom sina krav just i kristider. Allt handlar i grund och botten om att arbetsgivarna är missnöjda med den maktfördelning som råder. Arbetsgivarna vill ha mer makt och ett mindre starkt fack. Som ett led i detta har Svenskt Näringsliv skrivit till regeringen och berättat att de vill försvaga det fackliga inflytandet i arbetsmiljöarbetet och lägga större ansvar på arbetstagarna. Man säger bland annat att ”om arbetsgivare och arbetstagare ska kunna samverka för en god arbetsmiljö måste det även finnas uttalade skyldigheter för skyddsombudens del”. På så sätt vill man underlätta arbetsmiljöarbetet för arbetsgivarna. Samtidigt vill man bland annat minska straffsanktionerna och minska fackets inflytande över vem som ska vara skyddsombud på arbetsplatsen. Svenskt Näringsliv menar att samverkan ska ske mellan arbetsgivare och arbetstagare. ”Det är ingen fråga som facket ska råda över.” Svenskt Näringsliv tycks tro att näringslivets vinst blir större desto svagare facket är. I själva verket tjänar arbetsgivarna på ett starkt fackligt inflytande. För genom att ge facket inflytande tar vi ansvar och arbetsgivarna får på så sätt arbetsro. Våra medlemmar sliter i allt mer nerbantade arbetsorganisationer. Nu har vi också att ta hänsyn till att många arbetsplatser varslar. Självklart påverkas arbetsmiljön negativt när färre ska göra mer och av en ökad oro för arbetslöshet. Det yttersta arbetsmiljöansvaret vilar på arbetsgivarna. Arbetsmiljöerna blir inte bättre av att mer ansvar läggs på arbetstagarna eller att fackets möjlighet att påverka och förhandla försvagas. Arbetsgivarna måste ta sitt ansvar och med anledning av det så riktar vi oss till landets alla arbetsgivare med krav på förbättringar för ett hälsosamt och utvecklande arbetsliv: Anpassa bemanningen. Det måste finnas långsiktig planering gällande både personal och arbetstider på arbetsplatserna. Som arbetsgivare måste man se till att ha tillräckligt med anställda så att personalen inte tvingas gå på knäna. Undersökningar visar att det finns ett klart samband mellan lägre andel skador/besvär och högre personaltäthet. Bemanning handlar även om att ge de som arbetar trygga anställningsformer. Trygga jobb är avgörande för personalens hälsa och kvalitén i verksamheterna. Öka de anställdas inflytande. Anställda som har inflytande och möjlighet att påverka på sin arbetsplats blir i längden friskare. Personalen måste inkluderas i hela verksamheten, i alltifrån budgetprocessen och ekonomin till att ha större inflytande över arbetstidsförläggning och sysselsättningsgrad. Använd de anställdas idéer för att utveckla verksamheten. Arbeta systematiskt med arbetsmiljön. En god arbetsmiljö kommer inte av sig själv. Det krävs långsiktigt arbete tillsammans med de anställda. Samarbeta därför med skyddsombuden och inled ett nära samarbete med företagshälsovården. Begreppet arbetsmiljö är komplext och det är inte endast fysiska faktorer som spelar in. Till exempel är det viktigt att få stöd från chefen när arbetet känns besvärligt. Att arbeta för att förbättra arbetsmiljön handlar därför även om att utveckla den egna chefsrollen. En chef bör vara lyhörd och bjuda in sina medarbetare till dialog. Satsa på utveckling av de anställda. Möjligheten till lärande är grunden för arbetsplatser där människor trivs och utvecklas. Det måste finnas utrymme för alla som arbetar att lära nytt och vidareutbildas i sitt arbete under hela yrkeslivet. Följ lag och avtal. Allt för många arbetsgivare är okunniga om arbetsmiljölagen, avtalen och hur de ska tillämpas. Arbetsgivarorganisationerna måste därför i högre utsträckning satsa på arbetsmiljöutbildningar för sina medlemmar. Arbetsmiljöarbetet måste anpassas till dem som arbetar, i samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Svenskt Näringsliv höjer hela tiden tonläget mot oss. Genom att konsekvent nagga de fackliga rättigheterna i kanten riskerar vi nu att få en öppen konfrontation på arbetsmarknaden. Det är ingenting som står på den fackliga önskelistan. Däremot är vi beredda att försvara oss mot att vi ständigt och jämt får utstå näringslivets allt grövre attacker. När det gäller arbetsmiljön på landets arbetsplatser är det inte rimligt att de som arbetar för vår gemensamma välfärd och produktion blir skadade och sjuka av sitt arbete. Arbetsplatserna får inte och behöver heller inte ge upphov till skador eller sjukdom. Alla måste få möjlighet att efter ett långt yrkesliv ha hälsan i behåll. Arbetsmiljöarbetet måste upp på alla arbetsgivares dagordning. Vi diskuterar för närvarande på vilket sätt vi ska lyfta fram arbetsmiljöfrågorna som ett område att samordna oss omkring inför avtalsrörelsen 2010. För oss är det viktigt att försöka nå överenskommelser via kollektivavtal. Det ger parterna möjlighet att påverka och anpassa lösningar till olika branscher. Vi vill ta vårt ansvar som part på arbetsmarknaden men det måste ske på lika villkor. Vi vill att arbetsmiljölagen ska stärkas och att straffsanktionerna ska utökas. Vi vill fortsätta att diskutera hur vi tillsammans kan utveckla, förbättra och förstärka arbetsmiljöarbetet med stöd av kollektivavtal. Ulla Lindqvist, LOs vice ordförande Stig Larsson, ordförande Svenska Elektrikerförbundet Thomas Gustavsson, 2e ordförande Byggnads Ylva Thörn, ordförande Kommunal Stefan Löfven, ordförande IF Metall Janne Rudén, ordförande SEKO Lars Lindgren, ordförande Transport Lars-Anders Häggström, ordförande Handels Lars-Åke Lundin, ordförande Svenska Målareförbundet Per-Olof Sjöö, ordförande GS Jan-Henrik Sandberg, ordförande Pappers Hans Öhlund, ordförande Fastighetsanställdas Förbund Hans-Olof Nilsson, ordförande Livs Ella Niia, ordförande Hotell- och Restaurang Facket Jan Granvik, ordförande Musikerförbundethttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/20DF748E64F5EA36C12575DD003196ABhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/45B96BEDF05C3A1BC12575AE002569B6Wed, 6 May 2009 08:48:38 +0200Tal av LOs vice ordförande Ulla Lindqvist 1 Maj 2009 i Skövde Det talade ordet gäller Mötesdeltagare, Idag är det Första Maj, då demonstrerar arbetarrörelsen över hela världen. Det är dagen då vi träffas - gamla och unga, vänner och arbetskamrater, för att visa vår avsky mot orättvisa och klassklyftor. Och visa vår framtidstro att det går att förändra. Det var så man kände för etthundra år sedan, 1909, då hela den svenska arbetarklassen gick ut i storstrejk för att värna sina löner och sitt människovärde. Det är dagen då vi, utifrån denna historia, tar ut riktningen mot framtiden och vår fortsatta kamp för ett jämlikt, rättvist och jämställt samhälle där alla har rätt till ett arbete. Idag känns det angeläget att demonstrera. För vi ser ett samhälle som dras isär. Ett samhälle där klasskillnader och könsskillnader ökar. Ett samhälle där de som är rika skor sig ännu mer och där de som redan har det snålt får det värre. Jobben först står det på de förstamajmärken vi bär idag. Och det får vi aldrig ge upp, att jobben kommer först. Arbete åt alla har alltid varit och måste alltid vara den viktigaste frågan för den fackliga och politiska arbetarrörelsen. Den striden har vi alltid tagit mot högern. Och det gör vi idag då Fredrik Reinfeldt låter massarbetslösheten kasta sin slagskugga över landets arbetsplatser. Många av er som är här idag har fått känna av krisens verkningar in på bara skinnet. Fått hela er tillvaro i gungning. Känner en oro för framtiden. Västra Götaland är sedan tidigare ett av de län som drabbats hårdast av varsel. Och förra veckan kom alltså Volvos senaste dråpslag, bland annat i Skövde och Vara. Ändå har IF Metall visat att det finns alternativ, som till exempel att satsa på utbildning för att hålla kvar och utveckla den kunskap och erfarenhet som behövs när konjunkturen vänder. Men svaret från Volvoledningen blev brutalt och oansvarigt, ytterligare 1.550 Volvoarbetare ska bort. Volvokoncernen har sedan i höstas varslat nästan 8.000 anställda, det motsvarar en fjärdedel av Skövdes befolkning. Och det är ingen tvekan om att Volvo har problem. Marknaden sviktar och färre köper Volvos bilar och lastvagnar. Men samtidigt ansåg sig Volvos direktörer ha råd att dela ut fyra miljarder till aktieägarna och besluta om ett nytt frikostigt bonusprogram åt de högsta cheferna. För det är skillnad på folk och folk i Sverige 2009. Som vanligt är det de anställda som får betala priset för direktörernas dåliga affärer. Vi ser nu i hela landet en snabbt växande arbetslöshet inom industrin. Och jobbkrisen sprider sig snabbt till byggnäringen, den offentliga sektorn, transportsektorn och tjänstenäringarna. Enligt LOs ekonomer, som presenterade sina prognoser i går, kan arbetslösheten redan nästa år nå tolv procent. Vi står inför massarbetslöshet. Om allt detta finns hur mycket siffror och statistik som helst, kurvor, diagram och nationalekonomiska tabeller. Men bakom varje siffra finns en människa. Många skriver eller mailar till oss på LO: ”Hur ska vi arbetslösa kunna söka jobb som inte finns” undrar till exempel arbetslöse Matti i ett mail till LOs brevlåda på nätet. Han tycker att dagens politik går ut på att straffa de arbetslösa för att de inte har lyckats hitta ett jobb. Lise-Lott, som just har blivit varslad, undrar varför arbetsgivarna ensamma ska ha makt att kasta ut människor i arbetslöshet, med en a-kassa som gör att man kanske inte har råd att bo kvar. I samma situation är Pernilla som berättar att hela personalen på hennes företag nu blivit uppsagd. Arbetsgivaren vill flytta över dem till ett bemanningsföretag och sen hyra in dem som behövs. Regeringen sviker Matti, Liselott och Pernilla. Men det är inte bara regeringen som sviker. Vi har också en motpart på arbetsmarknaden, Svenskt Näringsliv, som på punkt efter punkt försöker abdikera från ett gemensamt ansvarstagande. De valde att avbryta förhandlingarna om ett nytt huvudavtal som hade kunnat ge stabila spelregler på arbetsmarknaden för lång tid framöver. Istället valde de att söka strid genom att attackera arbetsrätten och vår rätt till stridsåtgärder. För ett par veckor sedan meddelade arbetsgivarna också att de vill ändra arbetsmiljölagen. De vill inte ha en arbetsmiljölag som är för betungande för arbetsgivarna, som man uttrycker det. Nu försöker de dessutom att lansera en strategi mot krisen som mer låter som 1909 än 2009. De hoppas att löntagarna lokalt ska kunna tvingas att gå med på rena lönesänkningar för att slippa bli uppsagda. Detta samtidigt som näringslivets toppar plockar ut högre ersättningar ur företagen än på flera årtionden. I den rapport om maktelitens löner LO presenterade i våras visade vi att dessa direktörer nu tjänar 51 industriarbetarlöner! Det är inte bara oansvarigt. Det är stötande! Men istället för att ta ansvar försöker ledningen i Svenskt Näringsliv alltså att utnyttja det borgerliga regeringsinnehavet till politiska attacker mot fackföreningsrörelsen och mot löntagarnas rättigheter. De som redan har makten i sin hand vill ha mer makt. Men, kamrater, vi ska se till att de inte lyckas! * * * När jag går tillbaka och ser vad vi socialdemokrater och fackliga företrädare tog upp i våra förstamajtal för tre år sedan, inför valet 2006, fanns ett återkommande tema. Vi talade om vad den moderatledda alliansen skulle genomföra om de vann valet. Nu, tre år senare, kan vi konstatera att det stämde. De höll sina löften. Och skiljelinjerna i svensk politik blir därför allt tydligare: * De lovade att sänka skatterna. Och gjorde de, mest till dem som redan har det gott ställt. Om man tjänar 100.000 i månaden får man i år 13.000 kronor i skattesänkning. Sammantaget har regeringens politik lett till att den tiondel med störst inkomster har fått mer pengar än vad 60 procent av befolkningen har fått tillsammans. Vi vill istället ha en rättvis skatt där inte pensionärer, arbetslösa och sjuka får betala mer. Istället för stora skattesänkningar vill vi rusta arbetskraften med längre utbildningar. Vi efterlyser ett nytt kunskapslyft i ämnen som svenska, engelska och matte, liksom mer resurser till vuxenutbildning och yrkesinriktad utbildning. * De lovade att urholka a-kassan och skära ner arbetsmarknadspolitiken. Och det gjorde de. De sänkte ersättningen och höjde avgiften. Idag får endast 25 procent en ersättning som motsvarar 80 procent av lönen. En tredjedel av alla arbetslösa står dessutom helt utan arbetslöshetsersättning. Vi vill ha en a-kassa där alla har råd att vara med. Avgiften måste sänkas och taket höjas så att de flesta får 80 procent i ersättning. Vi vill också satsa på en aktiv arbetsmarknadspolitik med fler platser i arbetsmarknadsutbildning och hög kvalitet i alla åtgärder. Det är skamligt att regeringen inte vill lägga ett öre på satsningar på kompetensutveckling i de företag som varslar. Det borde vara självklart att utveckla kompetens istället för att slänga bort den vid varsel. Här måste vi också ställa hårdare krav på arbetsgivarna. * De lovade att urholka sjukförsäkringen. Och det gjorde de. Nu har vi en sjukförsäkring som sätter press på den sjuke, inte på arbetsgivaren eller samhället. Tänk vad det betyder i otrygghet. Man slår mot dem som redan mår dåligt. Vi vill istället ha en sjukförsäkring som ger ett ordentligt inkomstskydd vid sjukdom, som ställer krav på arbetsgivaren om rehabilitering och inte på individen. Arbetslinjen måste vara en gemensam angelägenhet och ansvaret för att den upprätthålls måste delas. Vi vill dessutom ta bort karensdagen i sjukförsäkringen. Den är en klass- och könsbestämmelse. En karensdag gör ett djupt hål i plånboken, cirka tjugo procent av en vanlig familjs matbudget för en månad. Ingen ska av ekonomiska skäl behöva gå till jobbet trots att hon är sjuk. Sjuknärvaron är på tok för hög på våra arbetsplatser. * De lovade att skära ner resurserna på arbetsmiljöområdet. Och det gjorde de. Nedskärningarna på Arbetsmiljöverket liksom nedläggningen av arbetsmiljöforskningen slår hårt mot arbetsmiljöarbetet över hela landet. Vi vill istället ha en nollvision på arbetsmiljöområdet. Det ska inte förekomma några dödsfall på våra arbetsplatser. Därför måste arbetsmiljöarbetet utvecklas, inte avvecklas. Arbetsmiljöverket måste få mer resurser och vi måste få en arbetslivsforskning värd namnet. * De lovade att genomföra en mer konservativ familjepolitik. Och det gjorde de. Kristdemokraterna lyckades förhala det självklara beslutet om könsneutralt äktenskap. Det är skrämmande att vi i riksdagen faktiskt har ett parti som inte ställer upp på allas lika värde. Ett parti som förnekar kärleken för att den uppstår mellan människor av samma kön. Det är verkligen skamligt! Kristdemokraterna fick också sitt vårdnadsbidrag, som egentligen borde kallas ett bidrag för vård av frisk man i hemmet. Samtidigt hotas nu tiotusentals kvinnojobb i vår och omsorg. Jag känner dessutom en stark oro för att vi kommer att få ett skiktat samhälle när det gäller utbildning. Den gamle majoren Jan Björklund, som ni känner väl till här i Skövde, vill ha en skola som delar in elever i praktisk eller teoretisk, studievan eller studiesvag, snäll eller bråkig. Vi vill satsa på välfärdstjänsterna och på en bra omsorg för våra yngsta och våra äldsta. Vi vill avskaffa vårdnadsbidraget och vi vill ha en föräldraförsäkring där mamma och pappa delar på ansvaret för barnen. Det måste också till barnomsorg på obekväm arbetstid, extra viktigt för kvinnodominerade LO-förbund där många inte jobbar dagtid. Och vi måste ha en skola för alla. Där alla får utvecklas. Och en gymnasieskola som ger alla en möjlighet att studera vidare. Major Björklunds politik kanske fungerade på kaserngården. Men låt våra barn slippa honom! Mötesdeltagare! Reinfeldts moderater har kallat sig för det nya arbetarpartiet. Men deras politik är varken ny eller arbetarvänlig. Det är samma gamla högerpolitik som förra gången, när Carl Bildt ledde in Sverige i 90-talskrisen. Därför, kamrater, ska vi nu sätta kraft bakom våra krav på en offensiv politik mot krisen. Därför ska vi visa att det finns alternativ till regeringens passivitet. Därför ska vi tillsammans se till att vi senast i valet 2010 ger Fredrik Reinfeldt vad vi gav den förra högerregeringen - sparken! * * * Kamrater! Vi kan påverka politiken, och det ska vi göra. Vi har nu två viktiga val framför oss: Om ett och ett halvt år har vi vårt val till riksdagen liksom till kommuner och landsting. Men redan den 20 maj kan man börja förtidsrösta i valet till Europaparlamentet den 7 juni. Varför ska man rösta i Europavalet? Mitt svar är det samma som när det gäller andra val: Därför att på de ställen där det fattas beslut som handlar om vår vardag och vårt arbetsliv, där ska vi vara med! Därför måste vi ha ett rött Europa. Det finns de som säger att det inte gör någon skillnad vilka som styr i Bryssel. Det är inte sant. Även i Europaparlamentet handlar det om rött eller blått, vänster eller höger. Den politiska färgen på parlamentet har betydelse. Ska vi bygga ett högerns Europa, med fler låglönejobb och ökade klyftor? Eller ska vi bygga löntagarnas Europa, med lika lön för lika arbete och minskade klyftor? Låt mig ta några exempel: * Det är en självklarhet för oss i arbetarrörelsen med likabehandling och med lika lön för lika arbete. Därför vill vi att EUs lagstiftning ändras så att vi slipper framtida Laval-fall. Den fria förhandlingsrätten, konflikträtten och rätten att behålla den svenska kollektivavtalsmodellen måste gå före den fria rörligheten på den inre marknaden. Vi vill därför att det i EUs lagstiftning införs ett socialt protokoll som bättre skyddar de fackliga rättigheterna. Och vi vill att dagens regler för arbetstagare som arbetar tillfälligt i annat EU-land, det så kallade utstationeringsdirektivet, ska ändras för att garantera lika lön för likvärdigt arbete. Högern säger nej. * Vi vill att alla kvinnor ska ha rätt och möjlighet till egen försörjning genom arbete. Därför måste barnomsorgen byggas ut i medlemsländerna. Dessutom ska heltidsarbete vara en rättighet och deltid en möjlighet. Högern säger nej. * Vi vill göra något åt arbetssjukdomarna, som är ett stort och allvarligt hälsoproblem i Europa, främst belastningsskadorna. Därför måste det förebyggande arbetet förbättras inom EU, bland annat genom att löntagarnas inflytande stärks. Högern säger nej. * Vi vill sätta stopp för att företag ska få konkurrera med sämre arbetstidsvillkor för de anställda. Inget medlemsland ska få ställa sig vid sidan av de gemensamma arbetstidsreglerna. Högern säger nej. * Vi vill att löntagarna ska ha rätt att genomföra sympatiåtgärder för löntagare i ett annat land. En sådan rättighet ska gälla i hela EU Högern säger nej. * Vi vill att arbetskraftsinvandrarnas rättigheter respekteras. Miljontals människor lever idag utan uppehållstillstånd och deras utsatthet utnyttjas hänsynslöst. Ökad arbetskraftsinvandring till Europa måste ske på ett ordnat sätt med full respekt för fackliga rättigheter. Högern säger nej. Vår viktigaste motståndare i valet den 7 juni är som vanligt högern och kapitalintresset. Men just i valet till Europaparlamentet finns det också en annan motståndare, en som egentligen är ännu farligare, och det är en motståndare som högern nu hoppas mycket på. Det handlar om det låga valdeltagandet. Ett lågt valdeltagande ökar dessutom utrymmet för mörka krafter ur det förflutna som börjat göra sig hörda, i skuggan av arbetslöshet och otrygghet. De är inte partier som andra. Deras strategi är att ställa grupper och människor mot varandra. De må heta Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna eller Nationalsocialistisk front. De må byta marschkängorna mot lågskor och låta håret växa ut. Eller till och med klä ut sig i blåställ. Men kärnan är densamma. Högerextremismens grund är att man inte anser att alla människor är lika mycket värda. Det finns alltid någon att peka ut, som ska misstänkliggöras. En gång var det judarna. Nu är det oftare muslimer dessa grupper hetsar mot, eller romer, eller HBT-personer. Men vi viker aldrig från övertygelsen om alla människors lika värde och lika rätt. Därför är vi också tydliga med att vi aldrig kan samarbeta med partier som står för rasistiska värderingar, varken i kommunen, landstinget, i Sveriges riksdag eller i Europaparlamentet. Idag på Första Maj står vi som en enad arbetarrörelse upp för människovärdet, mot rasism. Vi gör det genom att kraftsamla för jobb, mot massarbetslöshet. Och vi ska bekämpa varenda tendens till främlingsfientlighet och diskriminering. Det vore förödande om vi även denna gång får ett lågt valdeltagande bland löntagarna! Då ökar rasisternas chanser. Då släpper vi makten över framtiden till högerkrafterna. Då ersätts människovärde av marknadsvärde. Det måste vara lika självklart att rösta i Europavalet som att rösta i riksdagsvalet. Och visst ska vi se till att valet den 7 juni blir en seger för den europeiska arbetarrörelsen! * * * Det är inte bara här i Skövde vi samlas idag för att fira arbetarnas högtidsdag. Vi samlas i hela vårt land och över hela världen. Vi samlas i Frankrike, där fackföreningsrörelsen tillsammans med vänstern går ut på gator och torg för att protestera mot högerregeringen. Vi samlas i Brasilien, där den tidigare metallordföranden Lula är president och tillsammans med sina tidigare fackliga kamrater nu bygger en demokratisk framtid i ett land som tidigare dominerades av militärdiktaturer. Och vi samlas i Sydafrika, där vårt systerparti ANC, med starkt stöd av fackföreningsrörelsen, förra veckan vann det tredje demokartiska valet sedan den rasistiska apartheidregimen störtades. Men vi kan inte samlas överallt. Tänk er att polisen skulle komma och gripa oss här för att vi demonstrerar. Tänk er att vi som är fackligt aktiva skulle hamna i fängelse. Det finns länder där möten som de här anses brottsliga. Där demonstranter grips och fängslas och där fackligt aktiva misshandlas eller rentav mördas. Låt mig berätta om Lorna Redell Jackson, Kamal Abbas och Marco Tulio Ramirez. Lorna Redell Jackson är ordförande för metallfacket vid ett företag i Honduras. Tillsammans med andra styrelsemedlemmar i fackklubben utsattes hon i höstas för allvarliga dödshot via telefon och SMS. Lorna och hennes kamrater har också blivit hotade av beväpnade män vid två tillfällen. Sedan dess håller de sig gömda tillsammans med sina familjer. Kamal Abbas var generalsekreterare för en facklig landsorganisation i Egypten. Den 11 oktober 2007 dömdes han till ett års fängelse. Hans brott var att anklaga en medlem av regeringspartiet för korruption. Domen föll trots att anklagelserna visade sig vara korrekta Marco Tulio Ramirez var företrädare för bananarbetarnas fackliga organisation i Guatemala. Den 4 september 2007 sköts han till döds av okända gärningsmän. De maskerade attentatsmännen lämnade hans sargade kropp på gatan. Dessa fackliga kamrater är bara tre exempel från den årliga rapport om kränkningar av fackliga rätigheter som ges ut av vår Internationella Fackliga Samorganisation, IFS. Den senaste rapporten tar upp tusentals fall där fackligt aktiva trakasserats, fängslats, misshandlats eller mördats, enbart på grund av sitt fackliga arbete. Det finns en orsak till att detta sker. Fackföreningar i alla länder är kamporganisationer. Vi kräver anständiga jobb till rimliga löner och arbetsvillkor liksom full respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet. Vi driver på våra regeringar att föra en politik för en rättvis fördelning av samhällets resurser. Och att den fackliga solidariteten kan vara en stark samhällsförändrande kraft har vi många exempel på, ett av dem är i krigets Mellanöstern. Där stödjer LO sedan länge ett samarbete mellan de fackliga centralorganisationerna i Palestina och Israel. Ett samarbete som tar tid och kräver tålamod, men som bidrar till att bygga broar för fred och försoning. Och just för att facket är en kraft som kan förändra så finns det många som ser fackföreningar som ett hot. Våra krav kan låta självklara men de utmanar starka krafter. Diktaturer, oavsett om de kallat sig höger eller vänster, har alltid skrämts av tanken på fria fackföreningar. Våra krav utmanar de som tjänar pengar på att utnyttja och förtrycka löntagarna. Listan över länder som kränker de fackliga rättigheterna är skamligt lång. Det visar att fackföreningsrörelsen och andra krafter som arbetar för rättvisa, demokrati och mänskliga rättigheter av många uppfattas som ett hot, men framför allt att vi behövs! Därför sänder vi idag, på arbetarnas Första Maj, en solidaritetens hälsning till alla de av våra kamrater som tvingas att leva under förtryck och diktatur. För vi samlas idag över hela världen för alla människors frihet och hela världens fred. Men vi samlas också för att vi tar strid. Vi samlas för att ta strid mot dem som förföljer och förtrycker fackligt och politiskt aktiva. Vi samlas för att vi tar strid mot dem som profiterar på krig och konflikter. Och vi samlas för att vi ska ta strid mot dem som sätter marknadsvärdet före människovärdet! * * * Kamrater. Arbetarrörelsens värderingar kan beskrivas ganska enkelt. Vi vill ha ett samhälle där alla har rätt till ett arbete. Ett samhälle där människor får växa och utvecklas på jobbet, inte där de skadas eller blir sjuka av dålig arbetsmiljö. Ett samhälle där det inte är plånbokens storlek som avgör vilken vård du får när du blir sjuk, eller vilken omsorg dina barn har tillgång till. Ett samhälle vars äldreomsorg ger trygghet och värdighet åt våra äldre. Ett samhälle där ingen diskrimineras på grund av kön, etnicitet eller sexuell läggning. Vi ger aldrig vika när det gäller grundsynen om allas lika värde och rätt. Den kampen ska vi alltid föra. Och vi måste vara många som deltar i det arbetet. Vi ska stoppa högerpolitiken, här hemma och ute i Europa, för det är höger och vänster det handlar om, både i Europavalet och i vårt riksdagsval. Det är vi som har framtidstro. Få har uttryckt denna framtidstro så bra som Olof Palme, vid sin sista partikongress 1984: ”Nu ska vi ut och agitera! Tänk vad fantastiskt roligt det ska bli att gå ut på arbetsplatserna, på byggena, på torgen, in i butikerna, trappuppgångarna och parkerna och säga: detta är socialdemokratisk politik! Med den politiken ska vi bygga en bättre framtid med arbete, rättvisa och fred. Det känns fint att vara socialdemokrat!” Olof Palmes ord gäller fortfarande. Nu ska vi ut i den valrörelse som redan börjat! Och vi kommer att se till att det blir ett rött Europa den 7 juni i år och ett rött Sverige den 17 september 2010! Tack ska ni ha! http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/45B96BEDF05C3A1BC12575AE002569B6http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/C9E6A26527E1992BC1257539004EDEEBFri, 9 Jan 2009 03:21:28 +0200Det pågår en åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Den högerledda regeringen har på kort tid sjösatt en politik som tar från de unga och ger till de äldre, företrädesvis äldre, välbeställda män. Villkoren i a-kassan förändras, arbetsmarknadspolitiken avlövas, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten avskaffas. Regeringen försäkrar att den vill ha mer välfärd men de politiska förslagen visar på motsatsen. Den som är under 25 år ska få lägre ersättning i A-kassan än den som fyllt 25 eller mer. Om du är ung och har barn ska du ha lite högre ersättning, men mindre än den som har fyllt 25 och har barn. Den ungdom som kvalificerat sig för a-kassa får ut mycket mindre trots att de betalar lika mycket som äldre i a-kasseavgift. Efter 100 dagar sänks ersättningen från 80 till 70 procent. Efter 200 dagar sänks ersättningen till 65 procent. Risken att bli arbetslös hänger ihop med ålder, kön och ursprung. Dessutom finns det stora regionala skillnader. Tillfälliga anställningar är vanligt bland unga. Unga kvinnor har i större utsträckning än män tillfälliga anställningar. Unga medlemmar i LO-förbund är tillfälligt anställds oftare än andra. Flest tillfälliga anställningar har unga kvinnor som finns i ett LO-yrke. Deltidsanställningarna har ökat. Ohälsan bland unga har också ökat. Tillfälligt anställda och deltidsanställda mår ofta psykiskt dåligt. Därför drar vi slutsatsen att det finns en koppling mellan olika typer av tillfälliga anställningar och det faktum att ungdomar mår allt sämre. I dag har unga mer utbildning än förr. Ändå har generationsskillnaderna ökat och det finns stora klasskillnader inom ungdomsgruppen. Trenden är att såväl valdeltagandet som den fackliga anslutningsgraden har sjunkit bland ungdomarna. Bland dem som inte är med i facket är andelen röstande lägst. En samlad borgerlighet vinner valet på att ta bort förmögenhetsskatten och fastighetsskatten. Det är äldre och redan välbärgade, framför allt män som kommer att få ännu lite mer fickpengar. Det som är skrämmande är att samtidigt som det blir så mycket bättre i en generation blir det inte bättre alls eller sämre i andra generationer. Lägg därtill en konsekvent genomförd moderat politik under de närmsta fyra åren där störst går först! Nu finns det anledning att bli orolig. Vår välfärd bygger på att var och en bidrar efter förmåga och får efter behov. Om vi vill hålla fast vid den principen måste det växande utanförskapet som drabbar dagens ungdomar och morgondagens vuxna brytas. Ulla Lindqvist, LOs andre ordförande Markus Kristiansson, LOs ungdomssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/C9E6A26527E1992BC1257539004EDEEBhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/1FEC02B1D4935764C125751D0036484AFri, 12 Dec 2008 10:52:54 +0200I en undersökning har LO ställt frågan Hur viktigt arbete tycker du själv att du gör? Hela 91 procent alla anställda upplever att de gör ett ganska viktigt eller mycket viktigt arbete. Bland arbetare är det fler som anser sig ha ett mycket viktigt arbete, 65 procent, vilket ska jämföras med 53 procent av tjänstemännen. Ändå ses fortfarande ett arbetaryrke, det vill säga yrken inom de områden som LOs förbund företräder, ofta som genomgångsyrken i väntan på annat arbete eller utbildning. Den borgerliga regeringens sysselsättningspolitik tar bland annat sitt avstamp i ett sådant synsätt: Det är inte genom att ge människor möjlighet till omställning genom att skaffa sig en yrkesutbildning som den fulla sysselsättningen ska realiseras. Istället ska människor vara billiga att anställa och jagade att acceptera dåliga villkor. LO-förbundens medlemmar anser i störst utsträckning att de gör ett viktigt arbete, följt av Saco och sist TCOs medlemmar. Många av LO-förbundens medlemmar anser uppenbart att de har världens bästa arbete. Samtidigt vet vi att Sveriges arbetare inte har världens bästa lön eller världens bästa arbetsmiljö. Många saknar möjligheter till inflytande och utveckling i arbetet. Många blir sjukskrivna och den senaste tiden har antalet arbetsplatsrelaterade dödsolyckor ökat. Det finns enormt stora klass- och könskillnader i arbetsmiljö och inflytande på arbetsmarknaden. LO-förbundens medlemmar upplever sig ha både sämre arbetsmiljö och mindre inflytande på arbetet än vad tjänstemännen har. I undersökningen framgår tydligt att arbetare är mer missnöjda med sina löner än tjänstemän och akademiker. Framför allt gäller det kvinnliga arbetare där hälften anser att de har en lön som gör deras arbetsinsats rättvisa. I internationellt perspektiv har Sverige en arbetsmarknad som gör att vi kan hävda att här finns världens bästa arbeten men sedan krisåren på 1990-talet har klasskillnaderna ökat. Spridningen i lön mellan arbetare och tjänstemän har blivit större. LO-förbundens medlemmar vet att de gör ett viktigt arbete. Men dessa arbeten måste vara arbeten med bra löner och anställningsvillkor. Arbeten som inte orsakar sjukdom och skada. Förutsättningarna för det är starka kollektivavtal, vilket i sin tur hänger ihop med en hög facklig organisationsgrad. Vi måste vara många för att hävda oss mot arbetsgivarna och för att kunna höja rösten mot regeringen. Genom att vara många kan vi också påverka arbetsmarknadens villkor, minska orättvisorna och få ett arbetsliv som präglas av trygghet, trivsel och stolthet. Ulla Lindqvist, LOs vice ordförandehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/1FEC02B1D4935764C125751D0036484Ahttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/E4E9CB9CB2710C18C125751B0046D725Wed, 10 Dec 2008 01:53:45 +0200För 17 år sedan undertecknade Sverige FNs konvention om barns rättigheter. Alla som idag är 17 år och yngre, nästan två miljoner barn och ungdomar, har alltså växt upp med barnkonventionen som skydd och stöd. Betyder det att alla problem är lösta, att alla barn har samma rättigheter, att barnets bästa kommer i främsta rummet när politiken formas? Vårt svar är tyvärr nej. Trots vårt lands relativa rikedom vet vi att barn far illa och att barnfattigdomen har ökat de senaste åren. Nästan 150 000 barn bor i familjer som någon gång det senaste året tvingats leva på socialbidrag. Cirka en kvarts miljon svenska barn bor i en familj med mycket låga inkomster. Framförallt är det barn till ensamstående föräldrar, barn med utländsk bakgrund eller familjer där bara den ena föräldern har arbete som riskerar att hamna i fattigdom. Även om barn i Sverige inte lever i samma misär som många barn i fattiga länder leder fattigdomen till utanförskap, minskad självkänsla och oro. Ett barn som inte har råd att åka på dyra klassresor, inte har råd att betala fotbollsklubbens matchdräkt eller kan åka på semester, känner skam. Nästan en tredjedel av alla barn uppger att de inte haft råd att följa med sina kompisar på olika aktiviteter. När den borgerliga regeringen försämrar för sjuka och arbetslösa träffar det också barnen. Var är konsekvensanalyserna för hur det drabbar barn, nu när regeringen slår mot välfärden, tryggheten och den svenska modellen? Sverige är ett rikt land. Här behöver barn inte svälta och alla har rätt till skola och hälsovård. De flesta barn mår bra och kan leva ett rikt liv. Men många barn och ungdomar känner sig trots det pressade och reagerar ibland destruktivt. Barns liv har kommersialiserats med krav på märkesläder och dyra prylar. Utseendefixeringen kryper neråt i åldrarna. Det är starka krafter som pressar på barnen den kommersiella världens förebilder. Ytlighet säljer. Det självförtroende som växer ur gemenskap och solidaritet går det däremot inte att tjäna pengar på. Det finns motkrafter. Viktigast är förstås alla föräldrar som gör sitt bästa för att finnas nära och ge stöd och vägledning. Som lyssnar, samtalar, leker och stöder sina barns utveckling. Alla föräldrar som bryr sig. Men livet är mer än föräldrar. Ett afrikanskt ordspråk lyder: Det krävs en hel by för att fostra ett barn. Förskolan, skolan, kamraterna, lärarna, andra vuxna – alla behövs. Men alla barn växer inte upp i trygga hemförhållanden. I det samhälle vi lever är det viktigt att det finns alternativ som står öppna för alla barn och som ger mer än bara tillfälliga och kostsamma upplevelser. Det behövs samhälleligt stöd till de organisationer som arbetar för att ge barn utrymme för gemenskap och ger dem möjlighet att själva påverka sitt liv i positiv riktning. Det behövs fler fritidsgårdar, mer pengar till sommar- och kolloverksamhet, fler skolsköterskor och kraftfulla stöd för läxläsning i skolan så att också de som saknar stöd hemifrån kan förverkliga sin inneboende förmåga. Sverige måste på alla fronter jobba vidare med barns rättigheter. Införlivandet av konventionen går alldeles för sakta och vi ser detta som ett problem. Det är inte acceptabelt att åren bara rullar på utan att speciellt mycket händer. Det görs fortfarande alldeles för få barnbokslut, barnchecklistor och uppföljningar av barns rättigheter inom politiken och myndighetssverige. Få andra områden skulle behandlas så nonchalant. Att lägga ner Barnombudsmannen (BO), som Statskontoret föreslår, är ytterligare ett illavarslande tecken i tiden. Vi ser det definitivt inte som en positiv utveckling även om man ersätter det med någon form av barndelegation. Det behövs mer krut för barns rättigheter, inte mindre. Höj istället statusen på BO. Barns bästa måste alltid sättas i främsta rummet. Ulla Lindqvist, vice ordförande LO Fredrik Lundh, förbundsordförande Unga Örnarhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/E4E9CB9CB2710C18C125751B0046D725http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/1C1B3C948FCFF170C125751B0048B671Wed, 10 Dec 2008 02:14:12 +0200Varje dag går människor till sitt arbete och riskerar att inte komma hem igen. Förra året dog sammanlagt 68 personer i arbetsolyckor. Det är mer än en person per vecka! Framför allt sker olyckorna inom transport- och kommunikationssektorn, byggbranschen och tillverkningsindustrin. Till detta tillkommer alla som skadas och blir sjuka på grund av arbetet. Varje år dör till exempel mer än 100 personer på grund av att de tidigare kommit i kontakt med asbest. Tyvärr syns ingen minskning av dessa dödsfall. I dag, den 28 april, är det en global facklig minnesdag för dem som förolyckats eller skadats på grund av sitt arbete. Som facklig organisation ställer vi krav på arbetsgivarna att det förebyggande arbetsmiljöarbetet måste prioriteras. Att människor skadas eller dör på grund av sitt arbete kan vi inte acceptera, ingen ska behöva förolyckas på sitt arbete! Sverige har alltid legat i framkant i arbetet med att skapa god arbetsmiljö. Tyvärr motverkar den borliga regeringens beslut de traditionellt stora ambitionerna på arbetsmiljöområdet. Till exempel kommer beslutet om kraftiga neddragningar på Arbetsmiljöverket att slå hårt mot arbetsmiljöarbetet. Nu blir det färre inspektörer som ställer krav på arbetsgivarna att förbättra och utveckla arbetsmiljön. Regeringens beslut att skyndsamt lägga ner Arbetslivsinstitutet har redan skadat svensk arbetslivsforskning eftersom institutet hade en viktig roll när gällde att bidra till arbetslivets utveckling för att skapa effektiva, säkra och utvecklande arbeten. Arbetsmiljöarbetet måste anpassas till dem som arbetar, i samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det är rimligt att det inrättas en nollvision arbetsmiljöområdet. Målsättningen ska vara att det inte ska förekomma några dödsfall på arbetsplatserna. Senast år 2010 ska visionen vara uppfylld. För att klara den målsättningen måste: · Arbetsmiljöarbetet stärkas lokalt, nationellt och globalt. · Arbetsmiljöverket få mer resurser. · Arbetslivsforskningen ha en praktisk tillämpning. Det är inte rimligt att löntagare ska skadas, bli sjuka eller avlider på grund av sitt arbete. LO medverkar mer än gärna i en diskussion om förbättringar av förebyggande arbetsmiljöarbetet. Vi ser mycket positivt på att staten och arbetsmarknadens parter är med och formulerar problemen och bidrar med förslag på lösningar. Ulla Lindqvist, LOs andre vice ordförande http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/1C1B3C948FCFF170C125751B0048B671http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/3C6124E5B1C89E41C1257514006786F4Wed, 3 Dec 2008 07:50:47 +0200Den borgerliga regeringen har grundligt misslyckats att leva upp till många väljares förväntningar. Det syns tydligt i opinionsmätningarna. Regeringen möter allt större motstånd från såväl höger som vänster. Jag menar att det beror på att regeringen Reinfeldt inte förstått att det svenska folket, oavsett partisympatier, kräver två saker av sin regering: Klokskap och rättvisa. Mycket riskerar att gå förlorat när smarta taktiker ska formulera politikens mål fjärran från den vardag de flesta människor lever i. Samma väljarflykt som nu drabbar den borgerliga regeringen har också drabbat socialdemokratiska regeringar när det blivit glappkontakt mellan den förda politiken och medborgarnas vardag. I ett rättvist samhälle är arbetsmarknad och utbildning grundläggande. Det är en utmaning för alla som vill regera landet, oavsett partitillhörighet, att få fler i arbete och se till att människor får den utbildning som krävs för att det ska vara möjligt. LO kommer inte att backa från kravet på att alla ska ha en ny chans när arbetslivet förändras – och att det behövs kvalitet i åtgärderna oavsett vilken regering som sitter vid makten. Regeringen har nu i drygt ett och ett halvt år ridit på en högkonjunktur som gett fler jobb och färre arbetslösa men det duger inte när väljarna upplever politiken som orättvis. För regeringen har samtidigt gett de allra rikaste en enorm standardhöjning genom slopad förmögenhetsskatt, kraftigt sänkt fastighetsskatt för de dyraste lyxvillorna och skatteavdrag för hemstädning och trädgårdsmästare. Eftersom många människor fått det bättre tack vare konjunkturen och löneavtalen trodde regeringen kanske att det inte skulle märkas att den öste miljarder över de redan besuttna. Men där fick de tji. Folk ser och förstår. Det för oss över till medborgarnas krav på klokskap. En klok regering fattar beslut som inte dikteras av ideologiska skygglappar. Beslut som är långsiktigt bra för landet och medborgarna. Så gör inte regeringen Reinfeldt. Försämringarna i a-kassan och de panikartade ansträngningarna att sälja ut statliga företag är bara ett par exempel. Även regeringens arbetsmarknadspolitik styrs av ideologiska fördomar. Läget är att konjunkturen håller på att mattas av. Arbetslösheten minskar långsammare nu än när regeringen tillträdde. Långtidsarbetslösheten bland ungdomar stiger. Börsen är orolig. Inflationen är den högsta på 14 år. Tillväxten i ekonomin minskar. Samtidigt har många företag problem att rekrytera personal eftersom det saknas personer med rätt utbildning. En klok regering borde förbereda sig inför framtiden och ta till vara den efterfrågan på arbetskraft som finns. Den borde se till att utbilda de arbetslösa så att de kan få jobb i tillväxtbranscher med hög produktivitet. Den borgerliga regeringen skär i stället ner resurserna till arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning. När det kloka borde ha varit att öka satsningarna på omskolning och vidareutbildning så att de arbetslösa kan matchas mot de lediga jobben. Tvärtemot vad vissa trodde om arbetsmarknaden för några år sedan är tendensen tydlig: Det är det stor efterfrågan på utbildade yrkesarbetare i flera branscher, bland annat typiska LO-jobb inom byggverksamhet och industri. Även behovet av utbildad personal inom vården är stort och kommer att öka de närmaste åren. Det här vill regeringen inte se. I stället verkar den ha bestämt sig för att pumpa upp en lågproduktiv låglönesektor med hjälp av skattesubventioner och sänkt a-kassa. Det är på sikt förödande för vårt land och våra välfärdssystem. Om vi ska ha en fortsatt bra sjukkassa, pension och föräldraförsäkring, bra förskola och skola, kunna satsa på miljövänlig teknik och infrastruktur – då förutsätter det att vi förmår ta tillvara människors vilja till utveckling och att vi satsar på branscher som ger tillväxt. · Vuxenutbildningen måste förbättras – inte monteras ner. LO anser att det behövs ett nytt vuxenstudiesystem som gör det möjligt att studera mitt i livet. Det behövs ett yrkeskunskapslyft för vuxna som saknar yrkesutbildning eller behöver omskolning. · Vi måste bygga ut den eftergymnasiala yrkesutbildningen. Det behövs nya utbildningsvägar så att en person kan utbilda sig till elektriker, fordonsmekaniker eller undersköterska också när man befinner sig mitt i livet. · Det behövs sätt att omvandla passiva ersättningar till aktiva utbildningsinsatser. A-kassa, sjukförsäkring och socialbidrag borde kunna användas till reguljär utbildning så att människor som är arbetslösa eller behöver söka sig ett nytt jobb av medicinska skäl ska kunna göra det utan att riskera sin ekonomi och sin trygghet. Jag har inga förhoppningar om att regeringen Reinfeldt har begripit sambandet mellan trygghet och tillväxt. När konjunkturen vänder neråt är jag rädd att vi i stället får se fler piskor och färre morötter. Det vill säga en omvänd Robin Hood-politik som gör att skillnaderna i samhället ökar istället för att minska. Ulla Lindqvist, LOs vice ordförandehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/3C6124E5B1C89E41C1257514006786F4http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/1FCEED42D34610E6C125751400682B12Wed, 3 Dec 2008 07:57:47 +0200Nu ökar åter varslen i Sverige. Nu stiger räntorna medan aktiekurserna åker upp och ner. Nu drabbas än en gång LO-förbundens medlemmar av en politik där marknadens frihet har satts före löntagarnas trygghet. Inte sedan början av 90-talet har så många varslats om uppsägning i vårt land. Detta i ett läge där regeringen urholkat den trygghet som tidigare fanns vid en uppsägning i form av en generös a-kassa och en trygghet i omställningen. Högerpolitiken har gjort att mer än en halv miljon människor nu står utan a-kassa Dessutom har man avlövat Arbetsförmedlingen de resurser och verktyg som nu skulle behövas för att se till att så många som möjligt kommer tillbaka i arbete igen. Sjukförsäkringen förändrats på ett sätt som gör att människor pressas ut i arbetslöshet. Det är utifrån dessa tusentals människors perspektiv varje bedömning av det som nu händer måste ta sin utgångspunkt. Länge har vi fått höra att om bara marknaden fick sköta sig själva utan att de folkvalda eller facket blandade sig i skulle en osynlig hand ordna allt till det bästa. Sällan har väl marknadsliberalismen stått så naken som den gör nu. Och sällan har väl den klassiska arbetarrörelseparollen om att sätta folkets väl före storfinansen varit så aktuell. För nu ser vi ju resultatet av den nyliberala ekonomiska politiken. Klyftorna har ökat. De rika har blivit ännu rikare. I flera veckor har vi nu sett statsminister Reinfeldt, näringsminister Olofsson och finansminister Borg mumlar. Regeringens passivitet håller inte. Vad som nu krävs är politisk handlingskraft! Det krävs mer av både aktiva stöd- och utbildningssatsningar och långsiktiga investeringar för att hantera krisen, inte minst de varsel vi nu ser inom fordonsindustrin. Regeringen har helt enkelt inte förstått kraften i lågkonjunkturen. Istället för att utnyttja den tidigare högkonjunkturen till att rusta ekonomin och satsa på en stark arbetsmarknadspolitik valde man att strö skattesänkningar över höginkomsttagare och stora fastighetsägare Låt oss hoppas att det vi nu ser kan bana vägen för en politik som sätter löntagarnas trygghet för det kortsiktiga vinstintresset. Och låt oss hoppas att detta, både i Sverige och i andra länder, kan leda till att vi får regeringar som står på löntagarnas sida. Ulla Lindqvist, LOs vice ordförandehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/1FCEED42D34610E6C125751400682B12http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/4A2A1A2263A7C053C12575140067ABE1Wed, 3 Dec 2008 07:52:22 +0200Den borgerliga regeringen riktar ett dråpslag mot vuxenutbildningen. De som inte lyckats i ungdomsskolan får inte längre en andra chans. Det kan finnas flera anledningar till att människor inte klarat av grundskolan eller gymnasieskolan. Man kan ha haft jobbiga hemförhållanden eller upplevt en tuff pubertet. En nämnare är ändå gemensam: Skolan har i sin tur haft svårt att stödja de elever som har behov av extra hjälp och stöd. En allt större andel ungdomar lämnar därför skolan utan fullständiga betyg och med dåliga erfarenheter av studier. Efter några år i arbetslivet väcks kanske viljan att studera. Då är det rätt och rimligt att få en andra chans. Men nu har den borgerliga regeringen på kort tid presenterat en rad förslag som effektivt tar död på de möjligheterna. Vid årsskiftet skar man kraftigt ner Komvux anslag. Under 2007 ska rekryteringsbidraget för arbetslösa och funktionshindrade avvecklas. Och i vårbudgeten avskaffas stödet till korttidsstudier. Ända sedan 1930-talet har det viktigaste inslaget i den svenska välfärden varit att ge människor en andra chans. Den som en gång misslyckats med studier som ung ska få möjlighet att komma igen senare. Därför startades folkhögskolorna, den kommunala vuxenutbildningen, kunskapslyftet och bidraget till korttidsstudier infördes. LO fördelar på statens uppdrag korttidsstudiestöd till deltagare i ABF-skolor i hela landet. ABF-skolorna har funnits sedan 2001 och tusentals människor har varje år fått chansen att i studiecirkelform läsa in kärnämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap. Förra året hade ABF-skolan 10 000 deltagare. Nu står 20 000 till i kö för att få komma in. Deltagarna har kunnat ta ledigt från sitt arbete och studera en dag i veckan, max 240 timmar per år. För många har det blivit en vändpunkt i livet: ”Matte var det värsta jag visste i skolan. Men på ABF-skolan visade sig att jag inte var dum i huvudet, som jag trott under alla dessa år”. Det säger Ann-Britt Svensson som studerat på ABF-skolan i Borlänge och därefter via studier i juridik, statsvetenskap och sociologi blivit chef för ett äldreboende med 85 anställda. En annan deltagare som till vardags är grafiker säger: ”ABF-skolan gör att jobbet går lättare. Studierna bryter jargongen på jobbet och gör att ögonen öppnas för andra ingångar och lösningar” Det har visat sig att få familjeförsörjande LO-medlemmar är beredda att ta studielån för att läsa in grundskole- och gymnasiekompetens. Många av dessa har fått nya studiemöjligheter via ABF-skolan. 88 procent av deltagarna säger att det inte varit troligt att de hade studerat utan korttidsbidraget. Åtta av tio hade fortsatt att jobba på som förut. Nu visar regeringen både ovilja och oginhet att medverka till att ge dem som har minst utbildning möjlighet att erövra nya kunskaper, att pröva på vuxenstudier och att skaffa sig behörighet till högskolestudier. . Vid årsskiftet försvann 600 miljoner till den kommunala vuxenutbildningen och nu försvinner alltså korttidsstudiestödet. Det kan väl ändå inte vara meningen att vi ska möta globaliseringens utmaningar sämre rustade än vad som är fallet idag.. Vi svenskar talar i europeiska sammanhang om det livslånga lärandet – vem tar det ansvaret nu? Ulla Lindqvist, andre vice ordförande i LO Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande i ABFhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/4A2A1A2263A7C053C12575140067ABE1http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/9B895E2CEFFB3A09C125751400684D28Wed, 3 Dec 2008 07:59:14 +0200I helgen arrangerar moderaterna ett framtidskonvent. Det är mindre än två år till nästa val och regeringen effektuerar det ena vallöftet efter det andra utan att ta hänsyn till konsekvenserna. Det blir allt tydligare att man förlitar sig på en politik som är uttänkt i en högkonjunktur. Det blir också allt mer uppenbart att det framför allt är LO-förbundens medlemmar som blir lämnade nakna i snålblåsten medan regeringen vänder ryggen till. Förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen är den åtgärd som framstår som mer grym och orättvis för varje dag som går. Vi tänker till exempel på att Volvo varslar 6000 personer. Det innebär cirka 42 miljoner kronor i minskat konsumtionsutrymme varje månad i Göteborg. Vad betyder det för konsumtionen och hur många kommer att få lämna hus och hem? Nu när moderaterna samlas för att diskutera sina framtida strategier är det hög tid att LO-förbundens medlemmar får svar på tre mycket viktiga frågor. För det första: Vad tar moderaterna för ansvar för arbetsmarknadens utformning? Det räcker inte att en regering säger sig vara ”lyhörd för grupper som känner sig underförsäkrade” när en halv miljon människor har redan lämnat arbetslöshetsförsäkringen. Varslen ökar för varje dag. Lågkonjunkturen har ännu inte nått sin topp. Fakta är att 20 000 personer varslades nu i oktober. Det är lika många som oktober 1992 – det värsta året av 90-talens krisår. Många människor förlorar stora delar av sin inkomst och de blir arbetslösa och en del har ingen försäkring alls. Då lanserar den moderatledda regeringen en sänkning av a-kasseavgiften på 50 kronor från juli 2009. Den moderatledda regeringens arbetslinje har hittills inneburit färre platser i vuxenutbildningen, mindre arbetsmarknadsutbildning, lägre arbetslöshetsförsäkring till färre personer och en avsevärt försämrad sjukförsäkring. Sverige har tidigare klarat kriser med hjälp av en aktiv arbetsmarknadspolitik. När konjunkturen vänder uppåt måste arbetskraften vara stärkt och förberedd. Regeringens hantering av arbetslöshetsförsäkringen är ett fiasko. Regeringen tycks tro att a-kassan är något som kan hanteras längre bort i framtiden. Om ni vill göra något åt att människor är oförsäkrade skulle ni genast återföra a-kassans avgift till tidigare nivåer. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken har varit något att känns stolthet över – ett svenskt signum. I grund och botten har det handlat om att stärka människor och hela samhället till exempel genom att den som blir arbetslös kan komplettera sin utbildning. Extra viktigt blir den aktiva arbetsmarknaden i en ekonomisk kris. För det andra: Står moderaterna upp för den svenska välfärden? En undersökning från Synovate visar att i högre grad tycker svenska folket i allmänhet och LO-förbundens medlemmar i synnerhet att moderaternas förda politik stämmer allt sämre överens med vad moderaternas valmanifest uttryckte: ”Sverige ska vara öppet för ändringar men präglas av sammanhållning och trygghet i förändringen”. Moderaterna urholkar socialförsäkringarna, säljer bolag och privatiserar omsorgen. Oron för den sociala nedrustningen är stark och genuin. Lagom till jul kommer 28 000 svenskar att få indragen sjukpenning – vad gör regeringen för dem? Därför är vår tredje och slutliga fråga hänger ihop med att människor känner sig svikna och missnöjda: Vi tycker att det är för tyst från regeringspartiernas sida när det handlar om hur man ser på Sverigedemokraterna. Är moderaterna beredda att samarbeta med främlingsfientliga partier för att behålla regeringsmakten? Moderaternas politiska recept på allt har varit att sänka skatterna och öka skillnaderna mellan dem som har ett jobb och de som är sjuka eller arbetslösa. Detta sker samtidigt som Sverigedemokraterna fortsätter att beskriva sig själva som en invandrarkritisk folkrörelse som vågar säga det som alla tänker undrar vi över den moderata valstrategin. Denna kombination och de stora klyftornas ideologi är förödande. En grupp människor känner sig förbisprungna och där står Sverigedemokraterna som ett missnöjesparti med öppna armar. Ulla Lindqvist, LOs vice ordförande Per Bardh, LOs avtalssekreterarehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/9B895E2CEFFB3A09C125751400684D28http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/5CFA2C62ED9656A7C125751400686910Wed, 3 Dec 2008 08:00:26 +0200En arton årig tjej kontaktar fackets hjälptelefon och berättar att hon arbetar som jordgubbsförsäljare utanför ett köpcentrum. Lönen är 40 kronor i timmen. Anställningskontraktet är ofullständigt och arbetsgivaren kontrollerar henne flera gången om dagen. Svinn i kassan dras från lönen. Ibland får hon arbete 12 timmar per dag utan rast. Det här är ett exempel på hur det kan se ut för ungdomar på arbetsmarknaden i dagens Sverige. På senare år har det kommit upprepade larm om att våra ungdomar mår dåligt. Många unga har ett svårt liv mitt i folkhemmet och välfärden. Det är inte att undra på eftersom pressen på ungdomar är stor, samtidigt som klasskillnaderna ökar. Särskilt utsatta för psykisk ohälsa är de ungdomar som har hårt styrda arbeten som ger låg inkomst och med lite eller inget utrymme för egen utveckling. Sådana arbeten förekommer i större utsträckning inom LOs förbundsområden än inom andra områden. Arbeten där den som är anställd arbetar ensam och kan råka ut för hot, våld och trakasserier ger ökad risk för psykisk ohälsa. Bland LO-förbundens medlemmar finns fler unga kvinnor än unga män i sådana jobb. Till exempel ökade de sexuella trakasserierna av kvinnliga arbetare drastiskt under perioden 1991 till 2003, framför allt inom privat service och offentlig sektor. De tillfälliga anställningarna har ökat kraftigt bland unga sedan 1990-talet. Tillfälliga anställningar är vanligt bland ungdomar men mer vanliga bland kvinnor än män. LO-förbundens unga medlemmar är oftare tillfälligt anställda än andra. I dagsläget har Norra Glesbygden den högsta andelen tillfälligt anställda med ett LO-yrke i åldern 16-24 år. För de mellan 25-29 år är andelen högst i Malmö. Den som tror att den ungdom som är arbetslös eller bara får ett deltidsarbete som springvikarie inte ansträngt sig tillräckligt har fel. Utanförskapet för landet unga styrs av en strikt logik där klass, kön och etnicitet är avgörande. Att komma från arbetarbakgrund, vara född utomlands och bo i en storstad medför stor risk att hamna utanför arbetsmarknaden jämfört med att komma från ett tjänstemannahem, vara född i Sverige och bo i en småstad. Att vara ny på en arbetsplats ökar risken för olyckor och tillbud. Obefintlig eller bristande introduktion förvärrar situationen ytterligare. Bland de ungdomar som har ett LO-yrke har det psykiska välbefinnande minskat. Framför allt tilltar problemen med sömnbesvär, huvudvärk, ångest och oro bland LOs unga kvinnor. Under hela sommaren pågår LOs kampanj ”Facket i Sommarland”. Dit kommer vittnesmålen om hur våra ungdomar kan behandlas på sin arbetsplats. De vanligaste frågorna rör lönesättning men också arbetsmiljö och arbetstider: · Tjej, 19, arbetar i restaurangkök och tvingas arbeta 16 dar i följd mellan 10 och 16 timmar per dygn i 35-gradig värme. Får inget OB eftersom arbetsgivaren saknar kollektivavtal och vägrar skriva anställningsbevis. Slutar självmant men får ingen semestersättning på slutlönen. · En kommun anställer ett stort antal ungdomar för att bemanna ett vandrarhem under sommaren. Kommunen bryter mot arbetstidslagen och arbetsmiljölagen när det gäller minderåriga när de lät minderåriga ensamma ansvara för såväl reception som kassa. Enligt uppgift byter den anställde själv med kompisar vid förhinder. Den som ”hoppar in” saknar anställningsbevis och får ingen introduktion i arbetsuppgifterna. Alla ungdomar som kommer ut i arbetslivet har rätt att kräva trygghet på arbetsmarknaden! Det ska finnas kollektivavtal, de ska få ett anställningsbevis där det ska framgå: lön, vart arbetsplatsen är belägen, vilka arbetsuppgifterna är, hur lång arbetstiden är, vilken ersättningen är för övertid och obekväm arbetstid, rätten till semesterersättning och om arbetsgivaren vill göra avdrag för kost och logi ska det tydligt framgå hur mycket. För att bevaka arbetsmiljöerna så krävs det även fler Arbetsmiljöinspektörer som ställer krav på arbetsgivarna att ta itu med riskerna för liv och hälsa. Det handlar också om att satsa på yrkesutbildningar som leder till arbete och att öka jämställdheten i skolan och på arbetsmarknaden. Det är inte konstigt om den som har en tillfällig anställning känner otrygghet och mår psykiskt dåligt. Det finns en tydlig koppling mellan ökande tillfälliga anställningar och deltidsanställningar och spridningen av ohälsa bland unga. Genom att till exempel minska de tidsbegränsade anställningarna och deltidsanställningarna kan hälsan förbättras i ungdomsgruppen. I sammanhanget är det också viktigt att sprida information och förhindra mindre nogräknade arbetsgivare att utnyttja ungdomar. Våra ungdomar behöver en bra start i arbetslivet. Och samhället behöver ungdomar som mår bra. Ulla Lindqvist, LOs andre ordförandehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/5CFA2C62ED9656A7C125751400686910http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/C5E4DC576CF473CFC125751400680E8DWed, 3 Dec 2008 07:56:34 +0200Visst behöver skolan förändras. Inom LO vill vi hitta nya framtidsinriktade utbildningsvägar som bättre svarar mot arbetsmarknadens behov och som bryter traditionella könsmönster. Det betyder inte att ungdomarna ska delas in i antingen teoretisk läggning eller praktiskt begåvade. Den tillbakagången säger vi nej tack till. Det har gjorts för lite satsningar på de gymnasiala yrkesutbildningarna eftersom de utbildningarna betraktas som mindre fina än teoretiskt inriktade gymnasieutbildningar. Det är hög tid att ompröva det sättet att se på saken, för nu råder brist på yrkesutbildad arbetskraft inom flera branscher. Eleverna på de yrkesförberedande programmen har rätt att få en bra utbildning. Sverige behöver kvalificerad arbetskraft inom bland annat industrin, bygg- och tjänstesektorn. Allt annat leder till att Sverige som land får sämre förutsättningar i den globala konkurrensen. Arbetsgivarna och utbildningsväsendet måste våga bryta mönster. Det handlar om att bryta invanda beteenden och orka arbeta med sina egna värderingar om vad som är kvinnligt respektive manligt, för fortfarande råder en traditionell uppdelning mellan pojkars och flickors val av gymnasieutbildning. Det är tuffare för unga kvinnor att ta sig in på arbetsmarknaden efter att de gått i gymnasiets yrkesförberedande programmen. Trots att flickor väljer otraditionella program med goda framtidsutsikter så har de svårare att etablera sig på arbetsmarknaden än killarnas. Det gäller till exempel de tjejer som går industri- och eller fordonsprogrammen. År 2010 kommer det att vara brist på gymnasieutbildade inom teknik och industri och omvårdnad. Därför måste kommunerna ta större hänsyn till arbetsmarknadens behov av olika gymnasieutbildningar. För att kunna göra det behövs en väsentligt förbättrad samverkan mellan kommunerna och arbetslivet. Det är självklart att en lärlingsliknande utbildning måste nå minst lika goda utbildningsresultat och omfatta samma kunskapsmål som en skolförlagd gymnasieutbildning. All arbetsplatsförlagd utbildning måste hålla hög kvalitet. Det ska krävas en kvalitetssäkring i form av en certifiering av de arbetsplatser lärandet sker. Arbetsmarknaden kräver goda yrkeskunskaper men också bra kunskaper i andra ämnen. LO vill inte minska på kraven på svenska, engelska och matematik. Att sänka kunskapsambitionerna för yrkeseleverna skulle vara unikt både i svensk historia och internationellt. Det är oerhört viktigt att inte behöva välja väg i livet redan vid 15 års ålder. Alla måste få en andra chans. Därför ska också de yrkesinriktade gymnasieutbildningarna ge allmän behörighet till högskolor och universitet. Det måste också ske ordentliga satsningar på vuxenutbildning. Den borgerliga regeringen har gjort drastiska nedskärningar av Komvux och dessutom tagit bort rekryteringsbidrag och korttidsstöd. Det innebär att många förvägras möjligheten till att sadla om och vidareutbilda sig senare i livet. Dagens programstruktur i gymnasieskolan är delvis föråldrad. Det är viktigt att hitta nya framtidsinriktade utbildningsvägar som bättre svarar mot arbetsmarknadens behov och bryter traditionella könsmönster. Det behövs ett brett jämställdhetsarbete och nya tag inom såväl skolväsendet och yrkesutbildningarna. Alla försöker möta globaliseringens utmaningar genom att sänka ungas kunskapsnivå är en vansinnig politik! Ulla Lindqvist, LOs andre ordförandehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/C5E4DC576CF473CFC125751400680E8Dhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/1968845A1F8429EEC12575140067CAA1Wed, 3 Dec 2008 07:53:40 +0200Arbetet ska inte bara ge en god inkomst utan också vara fritt från diskriminering, skapa engagemang, glädje och utveckling. För att det ska bli verklighet måste vi arbeta gemensamt för att motverka arbetsmiljörisker och ställa krav på bättre anpassning och rehabilitering. Just nu remissbehandlas en ILO-konvention som säger att varje land ska ha en övergripande plan som är gjord i trepartsamverkan för ett bra, förebyggande arbetsmiljöarbete. Från fackligt håll välkomnar vi konventionen, liksom EU-kommissionens nya arbetsmiljöstrategi 2007-2012. Den kompletterades i ministerrådet med att varje medlemsland ska upprätta nationella arbetsmiljöstrategier för ett bra förebyggande arbetsmiljöarbete. Det är dags att inleda ett Trepartsamtal mellan arbetsmarknadens parter och regeringen med målet att komma överens om en strategi för hur en god arbetsmiljö ska uppnås. Vi vill komma överens om de riktlinjer som behövs för att nå goda arbetsmiljöer. Vi behöver diskutera gemensamt: forskning och utveckling, företagshälsovård, nollvision när det gäller dödsolyckor på arbetsplatserna, statistik och dess bearbetning, tillsyn av lagars efterlevnad, utbildning inom arbetsmiljö, arbetsorganisation och kompetensutveckling, anpassning och rehabilitering Utifrån denna diskussion bör arbetsmarknadens parter och regeringen upprätta ett nationellt arbetsmiljöprogram med konkreta mål, där var och en anger sitt åtagande. Detta program bör revideras kontinuerligt. Sverige är vingklippt när det gäller arbetsmiljöforskning. Vi vill att resurserna till forskning och utveckling inom arbetsmiljöområdet ska öka. Regeringens beslut att lägga ner Arbetslivsinstitutet har skadat svensk arbetslivsforskning. För att säkerställa arbetsmiljöforskningen behövs till exempel ökade resurser till FAS och Vinnova. Särskilt utsatta för psykisk ohälsa är de ungdomar som har hårt styrda arbeten som ger låg inkomst och med lite eller inget utrymme för egen utveckling. Arbeten där den anställde arbetar ensam och kan råka ut för hot, våld och trakasserier ger ökad risk för psykisk ohälsa. Är regeringen och arbetsgivarna beredd att skapa ett nationellt program för arbetsmiljöarbete tillsammans med oss? Är arbetsgivarna beredda att tillsamman med oss verkställa detta ute i företagen? Vi är beredda att arbeta långsiktigt med er för att våra medlemmar ska kunna arbeta tryggt, säkert och med bibehållen hälsa ända fram till pension. Ulla Lindqvist, LOs andre ordförande Sture Nord, TCOs ordförande Anna Ekström, SACOs ordförandehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/1968845A1F8429EEC12575140067CAA1http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/62E57CE19B9DD577C1257497002FFFF7Thu, 31 Jul 2008 10:44:17 +0200Det fackliga arbetet mot diskriminering i arbetslivet har gått framåt men det finns mycket kvar att göra. Nu tar LO ytterligare ett steg i kampen för allas lika värde och rätt genom att anta en facklig policy mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. Fortfarande är det inte speciellt vanligt att LO-förbundens medlemmar vänder sig till facket vid mobbing, trakasserier och diskriminering på arbetsplatsen om orsaken bottnar i sexuell läggning och könsidentitet. Som facklig organisation måste vi bli bättre på att bemöta och ta tillvara homo-, bi- och transpersoner, för alla har rätt till ett arbetsklimat som är välkomnande, för alla har rätt att bemötas med respekt på jobbet. LOs mest grundläggande uppgift är att se till att alla löntagare omfattas av kollektivavtal. Som facklig organisation ska vi förhindra att arbetsgivare spelar ut löntagare mot varandra. Därför är det en facklig kärnfråga att se till att alla löntagare har likvärdiga villkor och möjligheter på sina arbetsplatser. Det är skrämmande att forskningsresultat visar att mer än var fjärde homosexuell person väljer att gå till jobbet dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år utan att helt kunna visa vem de är och hur deras liv ser ut. Hälften av alla homo- och bisexuella i arbetslivet upplever att deras arbetskamrater har fördomar om homosexualitet och om homosexuella visade Arbetslivsinstitutet. Homoombudsmannen (HomO) har varit betydelsefull för utveckling av diskrimineringsfrågorna. Ett av de första initiativ som HomO tog var att granska kollektivavtalen på det statliga, kommunala och landstingskommunala området. Det visade sig att samtliga dessa kollektivavtal innehöll bestämmelser som diskriminerade homo-, bi- och transpersoner. De avtalsreglerade tjänstegrupplivförsäkringarna innehöll nämligen en definition av sammanboende som uteslöt utbetalning av efterlevandepension till en sambo av samma kön. Detta har vi ändrat på men problemet visar tydligt på hur viktigt det är att antidiskrimineringsarbetet genomsyrar allt vårt fackliga arbete. LO ser kollektivavtalen som det viktigaste verktyget i kampen för likvärdiga villkor för att minimera utrymmet för godtycklig behandling. Därför är det helt nödvändigt att fackföreningsrörelsen tecknar kollektivavtal som är fria från diskriminerande skrivningar och som främjar lika behandling i arbetslivet. Lagstiftning i sig kommer naturligtvis inte att lösa alla problem och ge oss arbetsplatser med lika villkor, arbetsplatser där alla kan känna sig trygga att inte drabbas av trakasserier eller andra former av diskriminering. På en del arbetsplatser finns en negativ attityd, en hård jargong som är oacceptabel. Men på många arbetsplatser är osynliggörandet ändå det värsta problemet. Det finns ingen trollformel för att Lars ska våga berätta om helgen med sin man och att Liza ska vilja ha en bild av sin kvinna på skrivbordet. För att underlätta är det viktigt att ha en bra lagstiftning i botten. Nu när vi har det handlar det om attityder – allas våra attityder. Vi tror att det fackliga arbetet spelar en stor och viktig roll. Vår fackliga målsättning är arbetsplatser där homo- och bisexuella tryggt kan vara lika öppna om sin person som sina heterosexuella kollegor. Det är bland annat av detta skäl som vi tagit fram en ”Facklig policy mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning eller könsidentitet”. För att nå våra fackliga målsättningar krävs ett arbetsklimat som bygger på kamratskap och gemenskap istället för konkurrens och stress. Det krävs arbetsgivare med insikt om sitt ansvar. Det krävs också fackliga företrädare som ser och förstår att rätten att vara öppet homo- eller bisexuell på jobbet utan risk för negativa följder är en facklig fråga, på samma sätt som MBL-förhandlingar, semesterersättning och turordningslistor vid uppsägningar. Alla måste ta ansvar men i synnerhet fackliga företrädare har ett ansvar att säga ifrån om det förekommer nedsättande uttalanden, fördomar och skämt om homosexualitet, bisexualitet och könsidentitet. Det måste bli lika naturligt för våra fackligt förtroendevalda att ta strid för medlemmar som blivit diskriminerade för sin sexuella läggning som av någon annan orsak. Det ska, så att säga, sitta i ryggmärgen på de förtroendevalda. Detta är krav som vi oåterkalleligen kommer att ställa på våra fackliga företrädare och som vi kommer att följa upp och utvärdera. Förebyggande insatser lägger grunden för det långsiktiga fackliga arbetet mot diskriminering. Det är skyddsombuden som tillsammans med övriga förtroendevalda ska se till att återkommande diskutera vilka attityder och värderingar som råder på arbetsplatsen. Därför tänker vi se till att dessa diskussioner och grundläggande kunskaper om diskriminering finns med i alla våra fackliga utbildningar. Det är nödvändigt för att vi ska uppfylla vårt fackliga uppdrag. Det är av största vikt att fackets arbetssätt inbjuder alla medlemmar att delta i det fackliga arbetet. Om det finns utrymme att misstänka att vissa medlemmar och/eller medlemsgrupper på grund av sin bakgrund eller tillhörighet inte får tillgång till inflytande, så riskerar det att underminera fackföreningsrörelsens hela trovärdighet. Arbetet för allas lika värde och rätt i arbetslivet är en viktig facklig kärnfråga. Därför uppmanar vi alla LO-förbundens medlemmar, som har möjlighet, att delta i lördagens Pride-parad. Wanja Lundby-Wedin, LOs ordförande Ulla Lindqvist, LOs vice ordförande Per Bardh, LOs avtalssekreterare Här kan du läsa policyn som pdf. Trade union policy in english.http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/62E57CE19B9DD577C1257497002FFFF7http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/6B4E09CB32EA27C4C125745D002E5ED5Tue, 3 Jun 2008 10:26:29 +0200Ulla Lindqvist Tisdagen den 3 juni 2008 Det talade ordet gäller! Kongressdeltagare! I Bangkok finns en gatuförsäljerska som inte kan föreställa sig att barn kan gå i skolan utan att föräldrarna betalar höga skolavgifter. I Managua finns en kokerska som funderar över hur hon ska ha råd att betala sin mors canceroperation. I London finns en rörmokare som snart ska bli far till sitt tredje barn men någon pappaledighet existerar inte i hans land. Runt hela jordklotet avundas många oss vår välfärd som bygger på ett starkt samband mellan skatt och allas tillgång till föräldraförsäkring, barnbidrag, förskola, skola, universitetsutbildning, sjukvård, högkostnadsskydd, kollektivtrafik och bibliotek. Med andra ord är välfärden "rena rama skatteåterbäringen". Tillgången till vård, skola och omsorg avgör i mångt och mycket vår frihet att själva bestämma hur vår tillvaro ska se ut. Att skapa detta oberoende – oavsett plånbokens storlek – är grunden i den svenska välfärdsmodellen. Välfärden bygger på långtgående ambitioner att omfördela såväl resurser som risker för att garantera alla medborgare trygghet. Omfördelningen sker dels mellan grupper i samhället och dels över individers livstid. Alla är med och finansierar välfärden och alla får del av den på lika villkor. Välfärden utgår från en tanke om att varje människa som finns i samhället är del av en gemenskap. Den gemenskapen bygger på att de äldre ser till att de yngre kan utbilda sig så att de yngre i sin tur kan trygga de äldres ålderdom. Att se samhället ur ett strikt egoistisk perspektiv – samhället finns för mig – är kortsiktigt och dessutom inte hela sanningen. Välfärden formar vi tillsammans. Å ena sidan ger välfärden trygghet. Å andra sidan måste alla bidra. På så sätt finns individerna till för samhället lika mycket som samhället finns till för individerna. Nu har vi en regering där det är moderaterna som styr – moderaterna som säger att de är ett arbetarparti. På mycket kort tid har vi sett hur det formas en klasspolitik som tillhör en förgången tid. Tro mig när jag säger att skillnaderna i samhället har ökat och kommer att öka. Den nya ”arbetarregeringen” delar nu snabbt in samhället i vi och dom, i utbildbar och obildbar, den som har arbete och den som är arbetslösa, den som är frisk och den som är sjuk. Regeringens politik är kravfylld och konsekvenserna skrämmande. LO-förbundens medlemmar, framför allt våra kvinnor och ungdomar, kommer att förlora till medelålders väletablerade män som redan har det ganska bra. På punkt efter punkt kan vi visa att den borgerliga regeringens politik ger till dem som redan har och sätter extra press på dem som inte har. Det är en oanständig politik. Det är en orättfärdig politik – en politik för ojämlikhet och för de välbeställda. Vårt budskap är tydligt: Vi slår vakt om den gemensamma välfärden! *** Kongressdeltagare I vårt land diskrimineras unga kvinnor dagligen för att arbetsgivaren tror att hon kommer att skaffa barn eller för att hon redan är småbarnsmamma. För mer än 30 år sedan gjordes moderskapsersättningen om till en föräldrapenning. Då fick både män och kvinnor möjlighet att vara hemma med sina barn och samtidigt ha en försörjning. Det är frustrerande men lika fullt ett faktum att närmare 80 procent av föräldraförsäkringen tas ut av kvinnorna. Ett ojämnt uttag av föräldraförsäkringen är ett problem eftersom ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Den ojämställdheten får också konsekvenser på arbetsmarknaden. Kvinnor antas vara frånvarande i större utsträckning än män och får en svagare position i arbetslivet. För barnens och för föräldrarnas skull vill vi ha en tredelad föräldraförsäkring. Med detta som bakgrund väljer regeringen att attackera jämställdheten: Sämre anställningstrygghet, skattesubventionerade hushållstjänster och stora skattesänkningar slår hårdast mot kvinnorna. Utöver allt annat som drabbar landets kvinnor kommer regeringen att införa ett vårdnadsbidrag. Detta tilltag kommer naturligtvis att gå ut över den kommunala barnomsorgen. För många av LO-förbundens medlemmar är barnomsorg på obekväma arbetstider är en av de viktigaste frågorna. Vi kräver mer barnomsorg på kvällar, nätter och helger – inte vårdnadsbidrag som cementerar traditionella könsmönster. Kamrater! Det finns många kvinnor i hemtjänsten, i industrin och i handeln som arbetat mer än 30 år och nu blivit långtidssjukskrivna när axlarna och nacken inte orkar längre. Dessa kvinnor ska inte behöva vara oroliga för att mista sina arbeten och bli utan försörjning. Välfärden måste rymma rätten att ha ett arbete och rätten att inte slitas ut på arbetet liksom rätten att få hjälp att komma tillbaka till ett arbete efter sjukdom. All forskning visar att tiden är avgörande för hur väl man lyckas med att få en person som har drabbats av arbetsoförmåga tillbaka i arbete, varje dag och vecka är viktig. Den som är sjukskriven men som har återfått arbetsförmågan och skulle komma tillbaka i arbete hamnar i ett moment 22. Den som har arbetsförmåga riskerar nämligen att förlora rätten till ersättning från sjukförsäkringen. Arbetsmarknadspolitiken har också minskat så mycket i omfattning att det knappast är realistiskt att flytta över människor från sjukförsäkring till arbetsmarknadsåtgärder. Det som behövs är aktiviteter och ambitiösa stödjande åtgärder. Inom arbetsmarknadspolitiken finns inte längre resurser till detta. Knäckfrågan kvarstår: Hur ska den sjuke åter komma i arbete? Den som har långvarig sjukskrivning i meritförteckningen har en lång väg tillbaka till arbetslivet. Det svåra är att avgöra hur långt arbetsgivarens ansvar för rehabilitering sträcker sig. Med dagens regler vältras kostnaderna för sjuka över på staten redan efter fjorton dagar. När arbetsgivarnas ansvar för rehabiliteringsutredningarna tas bort kommer de inte att ha några starka ekonomiska incitament att få tillbaka anställda i arbete. Det kostar inget att ha långtidssjukskrivna. Däremot kan det kosta att satsa på att få tillbaka en person med hälsoproblem. Regeringen vill införa en så kallad ”rehabiliteringskedja”. Det låter fint, men förslagen handlar snarare om att införa en utsorteringskedja där de sjuka kastas ut från arbetsplatserna. Regeringens utgångspunkt är att människor egentligen inte är sjuka – bara lata! Därför pågår det en hetsjakt på sjukskrivna, som i många fall har slitits ut av sitt arbete. LO menar att arbetsgivare och myndigheter­ måste få ett tydligare ansvar. När arbetsgivarna inte fullt ut kan anpassa arbetsmiljön för den som har begränsad arbetsförmåga är det rimligt att staten går in med stöd och hjälp. När regeringen fördelar ansvaret för sjukskrivningarna faller bördan i huvudsak på den sjukskrivne. Individen drabbas av lägre ersättning, striktare villkor, hårdare krav och försämrat anställningsskydd. Den är knappast vad LOs medelålders kvinnor behöver! Problemet är att rehabiliteringen inte sätts in tillräckligt tidigt. Trots att arbetsgivarna har rehabiliteringsansvar kan de välja att sitta med armarna i kors och göra ingenting. Självklart måste en arbetsgi­ vare som inte gör vad som krävs för den sjukskrivna drabbas av kännbara sanktioner. Det är arbetsgivaren som är boven – inte den sjukskrivna. Regeringen menar att efter tre månader ska individens arbetsförmåga prövas mot alla jobb på arbetsplatsen. Det betyder till exempel att arbetsförmågan hos den utslitna kvinnan i vården prövas mot lättare jobb på kontoret. Om hon då anses ha arbetsförmåga för detta jobb dras sjukpenningen in. Om arbetsgivaren vägrar omplacera henne finns det inget att göra. I värsta fall mister hon sin sjukpenning. Hon får ingen lön eftersom hon inte kan utföra det jobb hon anställts för och hon är inte arbetslösa eftersom anställningen består. Alltså står hon helt utan försörjning. Efter sex månader ska individens arbetsförmåga, det vill säga rätten att behålla sjukpenningen, prövas mot alla jobb på arbetsmarknaden. Om den utslitna kvinnan i vården då har arbetsförmåga nog att till exempel kunna stå i en videobutik kan sjukpenningen dras in. Och det gäller även om något sådant jobb inte finns. Alltså står hon helt utan försörjning. Anställningsskyddet ändras inte men i praktiken sätts lagen om anställningsskydd (LAS) ur spel. Arbetsgivare kan säga upp anställda efter sex månaders sjukskrivning. Att rehabilitera sig med sikte på ett jobb som inte finns hos arbetsgivaren kan vara saklig grund för uppsägning enligt LAS. Det samma gäller om den sjukskrivna försöker men inte klarar att återgå i arbete. LO vill ha en lagstiftning som förtydligar arbetsgivarnas ansvar för tidig rehabilitering och som förstärker människors trygghet i anställningen. En bra företagshälsovård förebygger ohälsa och kan spela en vik­ tig roll för att stötta den anställde och arbetsgivaren i rehabiliteringsarbetet. Därför vill vi teckna en rehabiliteringsförsäkring. Om den enskilde inte kan gå tillbaka till sin tidigare arbets­plats måste ansvaret så småningom bli samhällets. Den som kan arbeta måste få hjälp till ett annat arbete på hel- eller deltid, för det är rimligt att den som är sjuk får mer stöd och hjälp att komma tillbaka till arbetsmarknaden än den som är fullt frisk. Möjligheterna att få stöd till olika former av utbildning måste öka. Personer som går från sjukskrivning till sjuk- och aktivitetsersättning ska först pröva möjligheten till arbete med lönebidrag. Kongressdeltagare! Varje dag går människor till sitt arbete och riskerar att inte komma hem igen. Förra året dog mer än en person per vecka, 77 stycken på ett år. Framför allt sker olyckorna inom transport- och kommunikationssektorn, byggbranschen och tillverkningsindustrin. Under detta år har antalet omkomna redan överstigit 30 personer, varav 6 omkommit under de senaste veckorna, Det är tragiskt, sorgligt och något som vi som facklig organisation inte kan acceptera. Därför kräver vi nolltolerans mot dödsolyckor på arbetsplatserna. Till dödsolyckorna ska läggas alla som ”bara” skadas och blir sjuka på grund av arbetet. Varje år dör till exempel mer än 100 personer på grund av att de tidigare kommit i kontakt med asbest. Det syns ingen minskning av dessa dödsfall. Regeringen pratar mycket om hur viktigt det är att skapa fler jobb. Sämre arbetsmiljö skapar inte fler jobb. Vi vill ha bättre arbetsmiljö inte ökad orättvisa. Stress och dålig bemanning leder ofta till att människor inte orkar och blir sjukskrivna. För att förhindra att människor slits ut och skadas på sin arbetsplats är det viktigt att alla arbetsplatser har ett förebyggande arbetsmiljöarbete. Med förebyggande arbetsmiljöarbete går det att undvika sjukdom på grund av dålig arbetsmiljö samtidigt slipper arbetsgivarna kostnader för sjuklön, produktionsbortfall och ersättare. I dag pågår en intensiv miljödebatt om klimathot, bilar, bensin och sopsortering. Det är en viktig debatt som inte får förringas. Jag skulle bara önska att vi hade samma intensiva debatt om våra arbetsmiljöer. För det är väl inte som Fria Pro-teatern säger: När skiten från fabriken slår ned på chefens hatt – då får vi en miljödebatt. Inre och yttre arbetsmiljö hänger ihop liksom fysisk och psykisk arbetsmiljö. Därför kan vi inte arbeta med en sak i taget. Vi måste koppla ett helhetsgrepp på hela arbetsplatsens arbetsmiljö. Det behövs mer resurser och hårdare krav på arbetsgivarna att förbättra arbetsmiljön på våra arbetsplatser – inte mindre resurser och otydligare krav. *** Därmed yrkar jag bifall till LOs styrelses förslag till riktlinjer och utlåtanden under punkt 18.http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/6B4E09CB32EA27C4C125745D002E5ED5http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/7187F44E5FE36B58C12574940032B5FDMon, 28 Jul 2008 11:13:53 +0200Det är alarmerande att arbetsplatsolyckorna med dödlig utgång ökar. Anledningen tros vara att ökad tidspress leder till slarv med och avsteg från arbetsmiljöreglerna. Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg efterlyser ett ökat arbetsgivarengagemang. Som fackliga företrädare är vi inte sena att hålla med: Var finns arbetsgivarengagemanget för det viktiga arbetsmiljöarbetet? Det är bara i samverkan som vi kan väcka regeringen ur den slummer och avsaknad av initiativ som nu skördar allt fler dödsoffer. Under juli har det hittills skett fem dödsfall. Bland annat föll en 15-årig flicka genom en lucka på ett tak, när hon arbetade med att sopa taket på det företag där hon sommarjobbade. När Arbetsmiljöverket besökte arbetsplatsen kunde de konstatera att det inte finns något skyddsräcke. Att arbeta på tak utan skyddsräcke eller annan skyddsutrustning är förbjudet, oavsett om det är minderårig eller vuxen som utför arbetet. Arbetsgivaren har ansvar för att en riskbedömning av arbetsmiljön utförs för att undvika att arbetstagarna blir skadade eller sjuka av arbetet. Arbetsgivaren är även skyldig att åtgärda riskerna. Situationen på byggarbetsplatserna är kanske den mest oroande. De senaste tre åren har dödsfallen ökat i byggsektorn med över 30 procent. En högt uppdriven arbetstakt, snäva tidsramar och krav på att klara ekonomiska budgetar gör att man tummar på säkerhetskraven. Vi kan konstatera att det råder en acceptans inom särskilt bygg- och transportbranscherna att kringgå säkerhetsregler, bristfällig introduktion av ny arbetskraft samt att språksvårigheter och bristande kunskaper hos utländsk arbetskraft ökar olycksriskerna. Det kan vara anledningen till att små företag är överrepresenterade bland dödsolyckorna. Drygt var fjärde byggchef måste tänja på arbetsmiljöreglerna ibland för att arbetet ska fungera smidigt, enligt en ny arbetsmiljöenkät som besvarats av närmare 450 byggchefer. Nästan lika många tror att det finns en risk att någon av de anställda på bygget ska råka ut för en olycka på grund av pressade tidsramar. En stor grupp byggnadsarbetare känner också rädsla för skador och olycksfall. Det går inte att bortse från att flera av dem som avlidit på byggarbetsplatserna är utländska medborgare. Det ökade inslaget av utländsk arbetskraft ställer ännu större krav på arbetsgivarna. I sammanhanget är det viktigt att se till betydelsen av att arbetsgivarna tecknar kollektivavtal som ger facket möjlighet att bevaka arbetsmiljön. Detta är extra viktigt på en arbetsmarknad där andelen utländsk arbetskraft och utländska företag ökar. Med dagens globaliserade arbetsmarknad där trycket på vinstkrav är stort leder rationaliseringar till att färre ska göra mer. Risken är överhängande att fler branscher hamnar i samma oacceptabla situation som byggbranschen. Vi anser att det är befogat att öka insatserna för kontroll, inspektioner, förebyggande arbete och information för att komma till rätta med ett växande arbetsmiljöproblem. I stället går utvecklingen åt rakt motsatt håll. Antalet inspektörer på Arbetsmiljöverket minskar. Nedskärningarna får stora och direkta konsekvenser för möjligheterna att upprätthålla en god arbetsmiljö, resurserna räcker helt enkelt inte till. I och med nedskärningarna kommer Sverige inte att uppfylla ILOs rekommendation att det ska finnas en inspektör per 10.000 anställda i industriländer. När neddragningarna på Arbetsmiljöverket är genomförda så ligger Sverige troligen på cirka 0,8 inspektörer/ per 10.000 anställda. Det ska jämföras med Danmark som 2007 kommer att ligga på 1,78 inspektörer per10.000 anställda och Norge som 2006 har knappt 1,85 inspektörer per 10.000 anställda. Arbetsmiljöverket måste få mer – inte mindre – resurser. Vi vill att arbetsmiljöinspektörerna ska ges möjlighet att utkräva en sanktionsavgift av företag som bryter mot reglerna. Inom en rörlig bransch som till exempel byggsektorn måste det omedelbart kännas ekonomiskt för företag som konkurrerar med en dålig arbetsmiljö. I ett läge där vi ser att dödsolyckorna nu ökar är det både olyckligt och frustrerande att regeringen drar ner på anslagen till Arbetsmiljöverket. Att nedprioritera arbetsmiljöfrågorna innebär dels en ökad risk för ohälsa och olyckstillbud, och dels en ökad risk för kvalitetsbrister i produktionen. Det finns därmed inga vinnare utan enbart en massa förlorare om utvecklingen fortsätter. Vårt mål är en nolltollerans – inga dödsfall eller svåra skador på landets arbetsplatser. Eftersom det är arbetsgivarna som är ansvariga för arbetsmiljön på arbetsplatsen är vårt arbete omöjlig utan att också arbetsgivarna delar vår vision. Hittills har arbetsgivarsidan valt att tiga – enda undantaget är Byggcheferna, inom Ledarna, som gör en gemensam satsning med Byggnads för en bättre arbetsmiljö. Nu är det dags att arbetsgivarna tar sitt lagliga och moraliska ansvar. Allt vi begär är att ingen arbetstagare ska behöva dö i en arbetsplatsolycka. Vi anser att de fackliga parterna och arbetsgivarna måste göra gemensam sak och avkräva regeringen mer resurser för arbetsmiljöarbetet. För vem kan på allvar tro att ett ökat antal arbetsplatsolyckor kan mötas med minskade resurser? En stark facklig organisation kan åstadkomma mycket men vi kan näppeligen ta det ansvar som är arbetsgivarnas eller regeringens. Ulla Lindqvist, vice ordförande LO Hans Tilly, ordförande Byggnadsarbeterförbundet http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/7187F44E5FE36B58C12574940032B5FDhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/E0401C4F56A6D2DDC125743C003CF5E5Thu, 1 May 2008 01:05:51 +0200Första maj-tal av Ulla Lindqvist, LOs andre vice ordförande, Luleå 2008 Det talade ordet gäller! Kamrater, Äntligen är det första maj. Första maj är löftet om våren och spirande grönska. På första maj demonstrerar människor runt om hela världen mot förtryck, för en solidarisk vardag. Jag är extra stolt över att få fira första maj här i Luleå tillsammans med er. Tillsammans med den okuvliga och radikala arbetarrörelsen i Norrbotten. * * * Snart är det sommar och då kommer många blickar att riktas mot en av den här planetens internationellt mest uppmärksammade evenemang – Olympiaden. Oavsett om man är intresserad av idrott eller inte kan man inte låta bli att fascineras över hur människor från snart sagt alla länder, med alla olika språk och kulturer, kommer tillsammans för att tävla och vara tillsammans. Men sommarolympiaden är inte bara ”ädel tävlan”. Det är också ”big business”. ”Big business” för Kina som satsar enorma summor på att framstå som ett modernt och välfungerande land. Samtidigt som vi vet att människor i Kina saknar grundläggande mänskliga rättigheter. Yttrandefrihet finns inte, fria fackföreningar är förbjudna och strejker och demonstrationer slås ner brutalt. Enbart förra året greps över 100 löntagare för sin inblandning i kollektiva protestaktioner. I juli misshandlade kravallpolis flera protesterande anställda på en leksaksfabrik. Olympiaden är också ”big business” för annonsörer och sponsorer som vill sola sig i glansen av elitidrottsmännen och -kvinnorna. Som vill sälja sportkläder och gympaskor och försöker så sina varumärken så ”heta” och ”inne” att alla ungdomar i hela världen vill ha dem. Men om man går bakom fasaden på de globala sportklädernas reklamkampanjer, så hittar man en helt annan verklighet. Historien om hur sportkläder tillverkas handlar alltför ofta om samvetslösa producenter och underleverantörer i världens fattiga länder. Om kränkningar av löntagarnas rättigheter, långa arbetsdagar för svältlöner och förskräckliga arbetsvillkor. Om inlåsta sömmerskor, barnarbete, usel arbetsmiljö och för tidig död. Vi måste göra tydligt för den Internationella Olympiska Kommittén, den kinesiska regeringen och sportklädesindustrin att vi inte accepterar detta och att de har världens ögon på sig. Därför skickar den Internationella Fackliga Samorganisationen, tillsammans med en mängd ideella organisationer, en budkavle, en egen OS-fackla som sprids via internet och mobiltelefoner över hela jorden till stöd för mänskliga rättigheter i arbetslivet. Vi kräver respekt för internationellt erkända fackliga rättigheter. Vi kräver rätt att organisera sig, förhandla och sluta avtal för alla arbetare. Vi kräver att barnarbete, slavarbete och tvångsarbete avskaffas en gång för alla. * * * Mötesdeltagare Regeringen har nu i drygt ett och ett halvt år ridit på en högkonjunktur som gett fler jobb och färre arbetslösa. Hur har man förvaltat det? Jo – regeringen har gett de allra rikaste en enorm standardhöjning genom slopad förmögenhetsskatt. Regeringen har kraftigt sänkt fastighetsskatten för lyxvillorna på gräddhyllorna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Regeringen har infört en skattesubvention till dem som har råd att betala för hemstädning och trädgårdsmästare. Det måste kanske påpekas – det är inga dåliga jobb att städa eller sköta en trädgård. Det är inte därför jag är upprörd. Jag är upprörd därför att jag inte tycker att det är rätt att alla de som städar själv, och sköter sin egen trädgård, ska vara med och betala för att de välbeställda ska få det billigare. Och jag är upprörd över att de som bor i högst vanliga hus ska vara med och betala skattesänkningar på lyxvillor. Och det på grund av en kristen partiledare som läst Bibeln baklänges. Görans Hägglund verkar tro att orden ”Åt den som har skall varda givet” är ett rättesnöre i den ekonomiska politiken. Många människor har fått det bättre tack vare konjunkturen och löneavtalen. Därför trodde regeringen kanske att det inte skulle märkas att den öste miljarder över de redan besuttna. Men så lättlurade är vi inte. Vi ser vad de gör och förstår vilka som gynnas. Människor vill ha rättvisa och ser att klassklyftorna ökar. Regeringens så kallade jobbpolitik innebär att chansen att ta vara på de goda tiderna glider Sverige ur händerna. Långtidsarbetslösheten bland unga har tredubblats sedan regeringen tillträdde. Skattesänkningar har spätt på inflationen. Produktionen utvecklas svagare än vad tidigare prognoser lovade. Socialbidragen ökar i hälften av Sveriges kommuner. Uppgången i sysselsättningen stannar av. Alldeles nyss var Sveriges ekonomi i god form. Nu ser vi hur den bromsar in, hur varslen blir fler och antalet lediga jobb minskar. Samtidigt är inflationen den högsta sedan den förra borgerliga regeringen och Riksbanken har tvingats höja räntan. Företag som vill anställa kan inte hitta arbetskraft med rätt utbildning samtidigt som arbetslösa söker jobb. Matchningen funkar inte för regeringen har skurit ner på arbetsmarknadsutbildningen och på Komvux. Färre får möjlighet att sadla om till de nya jobben. Och färre får chans till yrkesutbildning mitt i livet. Tvärtemot vad vissa trodde om arbetsmarknaden för några år sedan är tendensen tydlig – det är det stor efterfrågan på utbildade yrkesarbetare i flera branscher, bland annat i typiska LO-jobb i byggverksamhet och industri. Även behovet av utbildad personal inom vården är stort och kommer att öka drastiskt de närmaste åren. Det här vill den borgerliga regeringen inte se. I stället verkar den ha bestämt sig för att satsa på att utveckla en lågproduktiv låglönesektor med hjälp av skattesubventioner och sänkt a-kassa. Ska vi behålla våra välfärdssystem så måste vi satsa på branscher som ger tillväxt. Branscher där vi konkurrerar med kunskap och kvalitet. Vuxenutbildningen måste alltså förbättras – inte monteras ner som högern gjort. Det behövs ett nytt studiesystem som gör det möjligt att studera som vuxen. Det behövs ett yrkeskunskapslyft för vuxna som saknar yrkesutbildning eller behöver omskolning. Det behövs nya utbildningsvägar så att en person kan utbilda sig till elektriker, fordonsmekaniker eller undersköterska också som vuxen. Det behövs också sätt att omvandla passiva ersättningar till aktiva utbildningsinsatser. A-kassa, sjukförsäkring och socialbidrag ska kunna användas till riktig utbildning så att människor som är arbetslösa eller behöver söka sig ett nytt jobb av medicinska skäl ska kunna göra det utan att riskera sin ekonomi och sin trygghet. Alla ska ha rätt att få en andra chans och en tredje. För jag tror på människor och människors vilja att utvecklas och söka kunskap. Jag tror inte på högerns utbildningspolitik som redan från början delar in människor, sorterar oss i högar. Där skolminister Jan Björklund ständigt mässar att vissa är teoretiskt lagda och andra praktiskt. Och stänger in elever i återvändsgränder, bland annat genom att ta bort den allmänna behörigheten till högskolan från yrkesprogrammen på gymnasiet. Kunskap är makt – det får vi aldrig glömma. * * * Kamrater, Regeringen Reinfeldt har delat ut stora gåvor till de redan rika. Det är inte så konstigt. Det är där moderaterna har sina kärnväljare. Men varifrån har de tagit pengarna? Jo, från arbetslösa och sjuka. Från medlemmarna i facket. Från dem som bor i högst normala villor och radhus. Idag 2008 ser vi ett samhälle där klassklyftorna ökar. Det regeringen gör med a-kassan är upprörande. Inte nog med att den blivit mycket sämre med lägre ersättningsnivåer, lägre tak, fler karensdagar och hårdare regler för deltidsarbetslösa. Regeringen har också infört ett djupt orättvist system för finansiering. En lågavlönad hotellstäderska måste betala två och en halv gång så mycket som en högavlönad civilingenjör, för sin arbetslöshetsförsäkring. Det är osmakligt. Det visar vilken människosyn regeringen egentligen har. Det är klasspolitik. Även de sjuka måste vara med och betala regeringens bakvända omfördelningspolitik med lägre sjukpenning och sänkt nivå för långtidssjukskrivna. Och värre blir det. Med regeringens nya förslag riskerar en sjukskriven att bli av med sitt jobb. Efter sex månader kan kassan dra in sjukpengen och hänvisa den sjukskrivne till arbetsförmedlingen. Som då blir av med jobbet och ska stämpla arbetslös. Alla har inte upptäckt vad som är på gång men Kommunal här i Norrbotten har startat en namninsamling mot förslagen. Jag hoppas att den finns här idag så att alla kan skriva på. De säger det så bra, kommunalarna, att jag bara måste få citera en bit ur texten: "Ingen ska behöva förlora sitt arbete och gå från hus och hem om man blir sjuk, oavsett om du bryter benet eller drabbas av cancer. Vi kräver att regeringen skrotar förslagen och slutar med hetsjakten på sjuka." Så är det. Våra trygghetssystem är inte siffror i en budgetkolumn. Det är människor av kött och blod det handlar om. Jag kan berätta om Lars, en medlem i Livs, som nio månader efter att ha fått en ny höftkula inopererad blev av med sjukpengen då han stod i kö för en knäoperation. Så han anmälde sig till arbetsförmedlingen och fick a-kassa ett tag men blev av med den också eftersom han ansågs vara för sjuk för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Och Stjepan i IF Metall som jobbat som svetsare i 37 år och aldrig varit sjuk tidigare. När han råkade ut för svåra problem med prostatan fick han kateter. Efter operationen tvingades han tillbaka till jobbet som svetsare efter tio dagar trots att han var förbjuden att lyfta tungt, klippa gräsmattan och skotta snö. Vid 61 års ålder. Det diskuteras till och med på allvar att ha mallar för hur länge man får vara sjukskriven för olika sjukdomar och behandlingar. Okänsliga byråkratprodukter som inte tar hänsyn till vare sig människan eller hennes arbete men som gör att försäkringskassan kan visa upp bra siffror på hur sjuktalen gått ner. Regeringen jagar arbetslösa och sjuka och försöker få oss att tro att det dräller av fuskare, simulanter och arbetsskygga i deras led. Fast alla utredningar visar att fusk trots allt är väldigt sällsynt. Men när det gäller ekonomisk brottslighet är regeringen betydligt mer släpphänt. De borgerliga partierna i Riksdagen vill till och med slopa skatteflyktslagen. Regeringen delar hellre ut kollektiva bestraffningar till arbetslösa och sjuka för att det försvinner någon miljard samtidigt som över 40 miljarder beräknas försvinna i skattefiffel. Men varför bli förvånad? I Reinfeldts egen regering verkar det finnas en hel del skattesmitare. * * * Mötesdeltagare, kamrater, Om några få veckor har LO kongress. För mig är det en högtidsstund. Samhörigheten, debatterna, kongressombuden som kommer från alla femton medlemsförbund och från alla hörn i Sverige. Ett tema på kongressen är: Fler jobb – bättre jobb! Hur ska vi få fler jobb? Det är inte helt lätt. Men en sak är säker – det behövs mer politik, inte mindre, om vi ska nå full sysselsättning. För det första måste vi ha en väl fungerande arbetsmarknad. Vi måste se till att människor har rätt till stöd och hjälp när de blir arbetslösa. De måste ha trygghet när livet förändras. För det andra måste vi ha en ekonomisk politik och en näringspolitik som ger fler jobb. Därför måste den ekonomiska politikens viktigaste mål vara full sysselsättning. Och därför måste vi få en näringspolitik som kan ta till vara de utvecklingsmöjligheter som finns i hela landet. I stället har vi fått en regering som verkar vara beredd att lägga ner F21 i Luleå och K4 i Arvidsjaur. Den framtvingade krisplan som tagits fram riskerar att lämna mer än halva Sverige utan strategiskt försvar. Det är inte bara jobb som står på spel. Det handlar om samhällsutveckling och unika kunskaper som riskerar gå förlorade. För det tredje måste vi i fackföreningsrörelsen ta ett eget ansvar genom att fortsätta att verka för en klok lönepolitik och en solidarisk sammanhållning mellan LO-förbunden. Det är på den grunden vi har byggt våra framgångar under de senaste avtalsrörelserna. Vi ska fortsätta att kämpa för reallöneökningar åt alla våra medlemmar men vi tänker inte elda under inflationsbrasan. Och vi ska ha bort löneskillnaderna mellan kvinnor och män . Men vi vill också ha bättre jobb. Vi vill orka jobba till pensionen. Vi vill ha något att säga till om när det gäller arbetsorganisation och arbetstider. Vi vill kunna utvecklas som människor, tillsammans med arbetskamraterna. Då krävs en stark sammanhållning och starka fackföreningar. För i grunden handlar det om makt eller maktlöshet. Grundbulten i den svenska modellen på arbetsmarknaden är en fortsatt hög organisationsgrad och en hög avtalstäckning. Sveriges arbetare måste organisera sig och Sveriges arbetsplatser måste ha kollektivavtal. Kollektivavtalen ser till att ingen tvingas eller luras att jobba för sämre lön och villkor. Det handlar om fackets ursprungliga idé – att solidariskt ta ansvar så att man inte ska behöva bjuda under för att få jobbet. Vi socialdemokrater står upp för tryggheten på arbetsplatserna – för kollektivavtalen och för konflikträtten. Vi accepterar inte större löneklyftor, gästarbetarsystem, diskriminering och lönedumpning. Vi vill inte ha ett A- och ett B-lag på arbetsmarknaden! Därför var EG-domstolens beslut i Lavalmålet, Waxholmsfallet, en obehaglig överraskning. Juristerna körde över politikernas beslut om tjänstedirektiv och social stadga. Löntagare och seriösa företagare i Sverige känner oro och ilska för konsekvenserna av domen. Oron är berättigad. Ilskan likaså. Lavaldomen innebär en rejäl utmaning för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Därför måste vi – både i Sverige och inom EU – gemensamt se till att eliminera konsekvenserna av Lavaldomen. En utredning är tillsatt för att gå igenom vilka svenska lagar som behöver ändras för att vi ska kunna fortsätta använda kollektivavtalen som reglering på svensk arbetsmarknad. Här krävs det tydlighet också från Svenskt Näringsliv. Ställer arbetsgivarorganisationen upp på principen att det är med kollektivavtal vi ska reglera förhållandena på svensk arbetsmarknad? Ställer Svenskt Näringsliv upp på att deras medlemsföretag ska kunna konkurrera på lika villkor och inte prisas ur marknaden av företag som konkurrerar med skamlöner och usel arbetsmiljö? Det borde vara självklart för alla – oavsett partifärg, oavsett om man är arbetsgivare eller arbetstagare – att alla företag och alla löntagare ska behandlas lika. LO kan inte acceptera att marknadens fria rörlighet har större tyngd än den grundläggande fackliga rättigheten att förhindra diskriminering och underbudskonkurrens. Därför är det också viktigt att det nya EU-fördraget antas. Fördraget stärker löntagarnas ställning genom den så kallade rättighetsstadgan. Den innehåller viktiga fackliga rättigheter. Hade vi haft detta fördrag på plats hade utgången i Lavalmålet sannolikt blivit en annorlunda. LO kommer tillsammans med europeiska fackföreningar också att agera för att ett socialt protokoll ska antas av medlemsstaternas regeringar. Det sociala protokollet ska fastställa att grundläggande rättigheter i arbetslivet har företräde framför ekonomiska intressen. Den borgerliga regeringen med Fredrik Reinfeldt har inte gjort ett dugg i EU för att ta bort de negativa konsekvenserna av Lavalmålet. Han som säger sig älska kollektivavtal måste tala klarspråk. Läpparnas bekännelse på hemmaplan och tystnad på bortaplan duger inte. LO kräver svar från Reinfeldt. Vi kräver att den svenska regeringen agerar tydligt och kraftfullt i Europa. Vi kräver att regeringen står upp för den svenska modellen och de grundläggande fackliga rättigheterna. * * * Mötesdeltagare, Jag är feminist – facklig feminist. Jag tycker att det är viktigt att stå upp för en politik för jämställdhet. För vi kan inte låtsas som om alla problem skulle vara lösta. Eller att alla problem kan förklaras med klasstillhörighet. Klasstillhörigheten kan inte ensam förklara att människors villkor är så olika. Relationer i familjen och djupt rotade föreställningar om mäns och kvinnors olika roller spelar också in. Arbetslivet skiktas också utifrån kön. Kvinnor och män arbetar i olika yrken och sektorer i samhället. Och det män gör värderas högre än det kvinnor gör. Det går inte heller att hålla jämställdhet och feminism undan från höger- och vänsterskalan i politiken. Svaren på frågorna om varför det ser ut som det gör och vad man ska göra åt det blir väldigt olika beroende på om de kommer från höger eller vänster. Inom vissa områden är behovet av förändring särskilt tydligt. Det handlar om arbetslivet och dess villkor. Att ha en lön som man kan leva av, en arbetsmiljö och arbetstider som gör det möjligt att orka hela livet. Som ger män och kvinnor förutsättningar att vara familjeförsörjare och föräldrar på lika villkor. Det handlar om en familjepolitik som gör det möjligt att både arbeta och ha barn. Det handlar om representation – att kön inte ska spela roll för möjligheten att påverka den politiska dagordningen. Även om kvinnors sysselsättning är hög internationellt sett, så har vi en mycket segregerad arbetsmarknad. Villkoren är olika beroende på om sektorn eller branschen är mansdominerad eller kvinnodominerad. Är den mansdominerad så är jobben i hög utsträckning fast anställning på heltid med. Och lönerna är oftast högre. Inom ett kvinnodominerat yrke eller bransch är arbetet istället organiserat utifrån deltid och visstid. Som om arbetet bara är ett komplement till den verkliga huvudsysslan – att ta hand om hem och barn. Det finns många exempel men för att ta ett inom handeln. Är man anställd i järnaffär så är man nästan alltid en man med heltid. Är man anställd i klädaffär så är man en kvinna på deltid. Kvinnor har otrygga visstidsanställningar i högre utsträckning än män. De som har i särklass mest otrygga anställningar är kvinnor med utländskt ursprung. Utan en trygg anställning är det svårt att få en trygg livssituation, att utvecklas i arbetet och att påverka arbetets innehåll. Kvinnor arbetar i betydligt högre utsträckning än män ofrivillig deltid. Särskilt vanligt är det bland LO-kvinnor. Deltidsarbete är vanligast i de grupper som redan har de lägsta lönerna. Det innebär att många får en lön som det inte går att leva av. I ett livslångt perspektiv innebär det också att kvinnor får en lägre pension. Kvinnors arbete värderas också lägre. Det syns tydligt när man jämför olika branscher. Kvinnodominerade branscher har lägre lön än manligt dominerade branscher. LOs kvinnor har också den minsta friheten i arbetet. Arbetslivet är organiserat på ett sätt som innebär att oregelbundna och obekväma arbetstider är mycket vanligt bland LO-kvinnor. Och de har dessutom ökat kraftigt – från 25 procent år 1980 till 45 procent år 2001. Många av de missförhållanden jag tagit upp finns bland annat i den kvinnodominerade offentligt finansierade sektorn. Om man känner till det så förstår man också bättre varför kvinnorna där har fått nog. Varför vårdbiträden, undersköterskor, förskolepersonal, hemtjänsten och äldreomsorgen och nu sjuksyrrorna, varit beredda att gå i strejk för att få till stånd en förändring. Men det finns positiva exempel också. När LOs medlemsförbund enades om att kvinnodominerade branscher skulle ha mer i påslag i avtalsrörelsen 2007, eftersom de var systematiskt diskriminerade, då gav det resultat. Utfallet förra året visar att kvinnodominerade branscher har fått mest. Arbetsgivarna kunde inte stå emot, fast de gnydde och gnölade. Svenskt Näringslivs försök att göra LOs lågavlönade kvinnor till ansvariga för hela samhällsekonomin framstod som precis så gubbigt och grälsjukt som det låter. Fackföreningsrörelsen har ett stort ansvar att fortsätta kampen mot lönediskriminering och för jämställdhet. Och det ska vi. Kan vi hålla ihop är ingenting omöjligt. * * * Kamrater. Förra året dog 77 personer på grund av arbetsplatsolyckor. Varje år avlider 100 personer på grund av att de utsatts för asbest. Det tragiska är att flera av dem är för unga för att ha jobbat med asbest innan det förbjöds. De har exponerats, vid rivningar eller ombyggnation, utan att ha anat att de utsatt sig för livsfara. På ett år skadas över 30 000 människor på sitt arbete så allvarligt att de blir sjukskrivna – var tredje mer än två veckor. Och vad gör regeringen? Den ansvarige ministern Sven Otto Littorin har på rekordkort tid förstört mycket av det som Sverige byggt upp av arbetarskydd. Arbetsmiljöverket får kraftigt minskade anslag. Arbetslivsinstitutet, som varit världsledande på arbetsmiljöforskning, har lagts ner. Pengar som gått till utbildning av skyddsombud har försvunnit. Försäkringskassans medel för arbetsplatsinriktade utredningar och rehabilitering går upp i rök från årsskiftet. Med minskade anslag måste Arbetsmiljöverket dra ner mer än var tredje anställd. Arbetsmiljöinspektörerna beräknas minska med en fjärdedel. Resurserna kommer inte ens att räcka till för inspektion av de värsta arbetsplatserna. Risken finns att viktiga områden som arbetsplatser med ensamarbete inte får någon tillsyn alls. Det genomsnittliga företaget kommer inte att kunna besökas oftare än vart tjugonde år. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin säger att arbetsmiljön är en del av regeringens jobbpolitik. Det låter oroande. Den innebär tydligen farligare jobb. Fast egentligen är det precis tvärtom. Regeringens arbetsmiljöpolitik är en antijobbpolitik som gör att människor slits ut och slås ut från arbetsmarknaden. Men regeringens politik möter protester. En budkavle mot regeringens arbetsmiljöpolitik som skyddsombuden vid SSAB här i Norrbotten tog initiativ till kom på kort tid att representera mer än en halv miljon löntagare runt om i landet. En budkavle som Lars Bergström och Roger Forsberg och många fler reste till Stockholm med för att lämna över till Littorin – men som han inte hade tid att ta emot. Dessutom har LO-distriktets arbetsmiljögrupp i Norrbotten skrivit brev till Littorin om arbetsmiljöpolitiken. Men inte heller det har han tyckt vara värt att svara på. Regeringen verkar tycka att arbetsmiljöfrågor är oviktiga. De visar ett totalt ointresse när de utan att analysera konsekvenserna lägger ner Arbetslivsinstitutet som har varit världsledande på arbetsmiljöforskning. Sverige är nu det enda landet i EU som saknar ett nationellt centrum som kan leverera information om arbetsmarknadsfrågor. Det är helt oacceptabelt. Det behövs fler arbetsmiljöinspektioner, inte färre. Och mer forskning på hälsorisker, inte mindre. * * * Mötesdeltagare. Det finns en stark och lång tradition av facklig politisk samverkan mellan LO och socialdemokratin. Det socialdemokratiska partiet bildades i hög grad av fackföreningar och LO grundades i hög grad av socialdemokratin. Arbetarna behövde både facklig och politisk kamp för att bygga ett samhälle präglat av frihet och rättvisa. Samarbetet mellan fackföreningsrörelsen och socialdemokratin gav löntagarna makt och inflytande i samhället. Rätten att sluta sig samman och bilda fackföreningar, den allmänna rösträtten, arbetarskyddet, rätt till sjukpeng, a-kassa och pension. Mycket av det som vi idag tycker är självklart har de som var före oss fått kämpa hårt för. Och det finns fortfarande stora orättvisor i samhället och mycket som måste förbättras. LO-förbundens medlemmar är många. De utgör ryggraden i den svenska industrin, de kör långtradarna på våra vägar, de bäddar sängar, vårdar och tömmer bäcken på sjukhusen, de sitter i kassan i snabbköpet och röjer skog där stormen dragit fram. En stark gemensam uppfattning hos medlemmarna är att resurserna i samhället ska fördelas rättvist. Din förmögenhet ska inte avgöra om du har råd med dagis, din utbildning inte om du får bra vård. När vi frågar LO-förbundens medlemmar vilka frågor som är viktiga så nämner de främst kampen mot arbetslösheten, arbetsmiljön, rättvisa löner, jämställdhet mellan män och kvinnor, generell och solidarisk välfärd. I de frågorna har fackföreningsrörelsen och socialdemokraterna en samsyn. Vi är överens om att det krävs kollektiva och solidariska lösningar för att klara av de utmaningarna. Då kan alla få del av välfärden och de resurser vi gemensamt skapar. Det är därför LO samverkar med socialdemokraterna. Vi gör det för att vi delar samma grundvärderingar, vi har samma ideologi. Dagens Sverige har i stor utsträckning formats av denna facklig-politiska samverkan. Kraven på en, två, tre, fyra och så småningom fem veckors semester, skola för alla, barnomsorg, anställningstrygghet och medbestämmande på jobbet är några exempel på krav som förts fram från medlemmar i fackföreningsrörelsen. Men facklig-politisk samverkan är inte för alltid given. Om medlemmar i LO-förbunden vill få ett inflytande över politiken krävs också att fler engagerar sig politiskt. Om socialdemokraterna ska vara ett arbetarparti behövs det medlemmar som är arbetare. * * * Kamrater. Vi inom arbetarrörelsen har en grundsyn – alla människors lika värde och rätt. Och vi tar det som självklart att alla tycker så. Och det gör de allra flesta. Men det finns mörkerkrafter som inte gör det. Tydliga krafter som till exempel nazisterna. Och de som försöker kamouflera sig i kostymer och smyga in i politikens beslutande organ – som Sverigedemokraterna. Deras värderingar bygger på att dela upp samhället, alla människor, i ”vi” och ”dom” – att sprida rädsla och fördom att alla inte är lika mycket värda. Men vi ska inte låta dem stå oemotsagda. På varje arbetsplats, i varje bostadsområde, överallt där de sticker upp sina fula trynen ska vi bemöta dem med vår övertygelse. Alla människor har samma värde. Alla människor har samma rätt. Det viker vi inte en tum ifrån. Socialdemokratin, den demokratiska socialismen, är först och främst en jämlikhetsrörelse. Anna Lind, vår socialdemokratiska utrikesminister som så tragiskt togs ifrån oss, sa det så bra: ”Människan är målet, skriver vi när vi definierar vad socialismen är. Och det är ju det som skiljer våra ideologier från andras. De konservativa vill låta en elit, utsedd på grundval av historia och tradition, styra samhället. Liberalerna vill låta en ekonomisk elit, i kraft av sin rikedom, styra de många människorna. Kommunisterna vill låta en politisk elit styra samhällsutvecklingen. Vi ska inte leva våra liv utifrån vad en liten elit bestämmer. Vi ska inte heller leva våra liv utifrån konventioner, fördomar och feghet. Vi tror på ett samhälle där de många människorna själva styr. Vi litar på människor.” Vi litar på människor. Vi litar till varandra. Tack ska ni http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/E0401C4F56A6D2DDC125743C003CF5E5http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/7A08244AD3A70BECC125745B004407B2Sun, 1 Jun 2008 02:23:04 +0200Kamrater, kongressledamöter, Då har vi kommit fram till punkt 13 på dagordningen, kongressrapporten LO – förbund i samverkan. Rapporten handlar om att LO är ett organiserat uttryck för 15 självständiga förbunds vilja att samverka. Om den fackliga konfederation som den här kongressen, ni alla som sitter i salen, har att vårda och utveckla. Världen ser annorlunda ut idag än när organisationen grundades. Men en sak består – den klassmässiga intressegemenskapen mellan förbundsmedlemmarna. Vi vet att vår samverkan gör oss starkare om vi förmår stå enade. Den rapport vi nu ska diskutera handlar om vad vi vill och hur vi ska göra för att nå dit. Det är inte i första hand en organisatorisk diskussion. Det är en politisk. LO är ett uttryck för att arbetarklassens strävan efter inflytande över samhällsutvecklingen och ett bättre liv för alla löntagare. Om vi ska stå starka i förhandlingarna med arbetsgivarna och teckna bra avtal – om vi ska kunna stå emot attackerna från den borgerliga regeringen – om vi ska kunna utnyttja kraften i vår folkrörelse – så måste vi på allvar ställa oss frågan hur vi bättre ska kunna ta tillvara vår gemensamma kraft. För så är det – vi klarar mer tillsammans. Kongressledamöter, Vi har viktiga frågor att samverka kring, där vi behöver stå enade. Vår styrka beror på om vi är framgångsrika i att organisera löntagare, förhandla fram bra avtal och se till att avtalen täcker hela arbetsmarknaden. Organisering och avtalsteckning är naturligtvis i första hand en uppgift för medlemsförbunden, inte centralorganisationen. Vår framgång vilar på förbundsmedlemmarnas och de förtroendevaldas engagemang. Och det är i det egna förbundet – kring det egna kollektivavtalet, yrket och branschen – som det engagemanget kan byggas. Men vi förmår mer om vi arbetar tillsammans – om vi stöttar och hjälper varandra. Att organisera – det är kongressens viktigaste fråga. Det är en fråga om vår framtida styrka. Här måste vi göra en gemensam kraftsamling. Det handlar om att finnas ute på arbetsplatserna – att ställa frågan. Det handlar om att nå människor – att kunna förklara det fackliga löftet. Undersökningar visar att många kan tänka sig medlemskap. Samtidigt säger sex av tio oorganiserade att de aldrig tillfrågats om att gå med. Det handlar om ett gemensamt ansvar. Ta till exempel den privata tjänstesektorn. Den består ofta av många små arbetsplatser. Rörligheten bland de anställda är hög och många får bara visstidsanställningar. De förbund som organiserar dessa branscher har en hög omsättning av medlemmar och får lägga mycket mer kraft på organisering än andra. Men deras förmåga att organisera har stor betydelse för andra förbund. För det är ofta till andra förbund deras medlemmar flyttar sitt medlemskap när de byter arbete. Och då är det självklart en fördel om de redan är med i facket. Det handlar i stor utsträckning om ungdomar – unga människor som ännu inte fått en fast förankring på arbetsmarknaden. Som tvingas hoppa mellan visstidsanställningar och branscher och möts av en djungel av blanketter, bestämmelser och krångel när de ska byta förbund. Det måste bli enklare. Ska vi nå nya lättrörliga grupper måste vi också bli mer tillgängliga. Därför föreslår styrelsen också att vi skapar en för förbunden gemensam facklig 24-timmarsservice på nätet och utökar servicen på fackets hjälptelefon. Det finns inget viktigare än att organisera ungdomar. Och det är självklart att vi ska organisera alla – även de många som inte har ett fast jobb. Det finns inget viktigare än att visa att facket verkligen också är till för dem med de mest otrygga anställningarna och de lägsta lönerna. Så om det fortfarande finns de som har uppfattningen att man kan vänta med att snacka om facket, så är det dags att göra upp med det nu. Tillsammans kan vi se till att det blir enklare att vara med i rätt förbund och enklare att byta när det behövs. Våra värderingar formas mycket tidigt. Ska vi tidigt nå unga med idén om det fackliga löftet behövs insatser redan under skoltiden. Egentligen är förutsättningarna är bra. Våra undersökningar visar att en stor majoritet av ungdomarna är positivt inställda till facket. Sämre utgångsläge kan man ha. Förra LO-kongressen beslöt att förbunden och avdelningarna skulle ansvara för informationen till elever på gymnasieskolans yrkesförberedande program medan LO-distrikten skulle ha ansvaret där det saknas en koppling till bransch eller yrke. Ambitionen var att nå alla gymnasieelever med facklig skolinformation. Tyvärr har vi inte lyckats. Det finns stora brister i våra kontakter med skolorna och många elever går ut gymnasiet utan att en enda gång träffat några fackliga skolinformatörer. Det finns flera anledningar. Det kan ibland vara svårt för facket att få komma in på skolorna. Det är heller ingen lätt uppgift att stå inför en gymnasieklass och berätta om facket på ett inspirerande sätt. Vad som behövs är att vi prövar nya arbetssätt som gör att vi når fram till gymnasieungdomarna. Det är inte säkert att vi alltid måste vara i skolan. Skolan kanske kan komma till facket eller till en arbetsplats där de fackliga representanterna får ta hand om en del av programmet. Elevråden kan också vara en viktig kontaktyta. Precis som oss arbetar de med inflytandefrågor och arbetsmiljöfrågor. Som ni säkert sett har vi glädjande många motioner på just det här området och jag ser verkligen fram emot debatten. Det finns mycket att göra och många idéer att pröva. Och tillsammans klarar vi mer. Kamrater kongressledamöter, Fackets styrka beror alltså på om vi lyckas organisera, förhandla fram bra avtal lokalt och centralt och se till att alla företag har kollektivavtal. Det går inte av sig själv. Kampanjer och förbundscirkulär kan vara ett stöd men löser inte problemen. Det behövs människor av kött och blod. Medlemmar som vill förändra. Vi har massor av sådana medlemmar. Det gäller bara att ta vara på dem. LO-förbunden har uppemot 150 000 förtroendevalda. Vi har dessutom många medlemmar i våra förbund som dagligen står upp för facket och för sina arbetskamrater. De har rätt att få en riktigt förstklassig facklig utbildning. Men det är också viktigt att ha bredd. Satsningar på medlemsutbildning ger resultat på sikt. Den fackliga styrkan i ett förbund ökar om många medlemmar får grundläggande kunskaper om facket och kollektivavtalet. Därför är det också viktigt att hitta former för hur nya medlemmar ska kunna få facklig introduktion och hur det ska kunna lösas tvärfackligt när underlaget är litet och arbetsplatserna små. Bra facklig information är självklart en rättighet för medlemmarna. Tillsammans kan vi klara det. Fackliga studier är också grunden för att fackföreningsrörelsen ska kunna rekrytera människor till förtroendeuppdrag. Vi vet redan att det är betydligt fler som kan tänka sig att ställa upp och ta ett fackligt uppdrag än de som får chansen. Hur mycket engagemang riskerar vi inte att gå miste om? Styrelsen föreslår i rapporten att vi nästa kongressperiod ska göra en genomlysning av våra organisationer som folkrörelser och demokratiska rörelser. Det innebär att vi kritiskt måste granska hur det ser ut bland de förtroendevalda och om vi är representativa för medlemskåren. Det finns flera goda skäl till det. · Demokrati – alla grupper måste vara representerade. · Kunskap – allas erfarenheter tillvaratas. · Trovärdighet. Det finns de som har väldigt lätt att lyfta fram de som påminner om dem själva till förtroendeposter. Det duger inte. Om unga aktiva, om kvinnor, om medlemmar med utländsk bakgrund också får plats i klubbstyrelser och avdelningsstyrelser så ökar fackets trovärdighet. Inte bara i de medlemsgrupperna utan hos oss alla. Kongressdeltagare, LOs roll har varit under diskussion med jämna mellanrum. Det är inget konstigt med det. Omvärlden förändras och med det synen på centralorganisationen. Samtidigt var det mycket länge sedan som det gjordes en rejäl genomgång av själva ryggraden i LOs konstitution, organisationens stadgar. LOs beslutsstruktur har inte hängt med i utvecklingen. Det är inget märkligt. Stadgar släpar efter ibland. I arbetet med rapporten tillsattes därför en stadgegrupp med representanter för åtta förbund samt Erland Olauson från LOs ledning. Gruppens underlag har diskuterats i styrelsen och resultatet ligger på era bord. Det här betyder inte att LOs stadgar idag slutat fungera. Det förslag ni har att ta ställning till bygger i huvudsak på samma struktur som idag. Centrala delar – målsättningsparagrafen, medlemsvillkoren, hur beslut tas i gränsdragningsfrågor – är i princip oförändrade. Men det förslag som nu ligger på era bord är nog samtidigt det mest genomgripande sedan 1941 och det finns skäl till det. Förbundsstrukturen idag är väldigt annorlunda mot då. Så sent som på 1970-talet var vi 25 förbund, idag är vi femton. Och snart kanske vi är kanske tretton eller tolv. Därför minskar vi LO-ledningen och styrelsen. De centrala samordnade förhandlingarna upphörde i slutet av 1980-talet. Efter en trevande inledning har vi nu hittat en form för samverkan som respekterar förbundens självständighet samtidigt som vi värnar vår gemensamma styrka. Därför moderniserar vi stadgarnas beskrivning av avtalsrörelser. Flera av de utmaningar vi står inför kräver att vi tar oss tid att diskutera oss samman – jämka våra uppfattningar och agera enat. Men ett samfällt agerande innebär ibland att det ställs krav på medlemsförbunden att avsätta tid och resurser för den gemensamma verksamheten. Ett sådant beslut kan inte fattas av LOs styrelse om det inte är förankrat i medlemsförbundens beslutande organ. Därför ges LOs representantskap en tydligare roll att fatta beslut om en gemensam handlingsplan. Styrelsen vill med det nya stadgeförslaget hitta en form för samverkan som förenklar och förtydligar beslutsprocesserna i alla led. Stadgar som tydliggör förbundens inflytande. På några punkter när det gäller stadgarna yrkar jag på omedelbar justering. Det gäller § 4 moment 11 som handlar om val av valberedning. Det gäller § 6 moment 1 som handlar om styrelsens storlek. Och det gäller § 8 moment 1 som handlar om hur många det ska vara i LOs ledning. Om ni beslutar enligt förslaget när det gäller LOs ledning bör vi, om vi ska vara konsekventa, också omedelbart justera näst sista stycket i § 6 moment 4 som handlar om vilka som sitter i arbetsutskottet. Kongressdeltagare, Avslutningsvis några ord om förslaget till direktiv för en ny organisationsutredning. LO har alltid haft som en av sina viktigaste uppgifter att förhindra att vi konkurrerar med varandra. Arbetsgivarna ska inte kunna välja ett ”billigare” avtal. Dessutom – om arbetsgivaren ska kunna lita på att kollektivavtalet verkligen ger arbetsfred så får det inte finnas konkurrerande fack på samma arbetsplats. Det är därför vi har den ordningen att LOs styrelse avgör organisationstillhörighet, när medlemsförbunden är oense. Men vi vet alla vilka laddade och besvärliga avgöranden det handlar om. För att vi ska kunna klara av det är det viktigt att LOs organisationsplan är ordentligt genomdiskuterad och väl förankrad. Styrelsen föreslår att vi börjar den processen genom att besluta om direktiv för nästa organisationsutredning på den här kongressen. Med bra och tydliga direktiv har jag alla förhoppningar att den kommande organisationsutredningen kommer att formas på ett bra sätt. Tillsammans klarar vi det också. Kongressdeltagare, ordförande Jag yrkar alltså bifall till styrelsens förslag och utlåtanden under punkt 13. Tack för ordet.http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/7A08244AD3A70BECC125745B004407B2http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/AB8C14F57267A1E5C125740F0031E26BMon, 17 Mar 2008 10:04:52 +0200Den borgerliga regeringen har totalt misslyckats leva upp till de förväntningar många väljare hade. Det syns tydligt i opinionsmätningarna. Borgerliga ledarskribenter kliar sig i huvudet och kan inte begripa vad det beror på. Jag menar att det beror på att regeringen Reinfeldt inte förstått att det svenska folket, oavsett partisympatier, kräver två saker av sin regering: klokskap och rättvisa. Om vi börjar med rättvisan. Regeringen har nu i drygt ett och ett halvt år ridit på en högkonjunktur som gett fler jobb och färre arbetslösa. Regeringen har samtidigt gett de allra rikaste en enorm standardhöjning genom slopad förmögenhetsskatt, kraftigt sänkt fastighetsskatt för de dyraste lyxvillorna och skatteavdrag för hemstädning och trädgårdsmästare. Eftersom många människor fått det bättre tack vare konjunkturen och löneavtalen trodde regeringen kanske att det inte skulle märkas att den öste miljarder över de redan besuttna. Men där fick de tji. Folk ser och förstår. Det för oss över till medborgarnas krav på klokskap. En klok regering fattar beslut som inte dikteras av ideologiska skygglappar. Beslut som är långsiktigt bra för landet och medborgarna. Så gör inte regeringen Reinfeldt. Försämringarna i a-kassan och de panikartade ansträngningarna att sälja ut statliga företag är ett par exempel. Jag känner också oro för regeringens arbetsmarknadspolitik. Även den verkar styras av ideologiska fördomar. Läget idag är att konjunkturen håller på att mattas av. Arbetslösheten minskar långsammare nu än när regeringen tillträdde. Långtidsarbetslösheten bland ungdomar stiger. Börsen är orolig. Inflationen är den högsta på 14 år. Tillväxten i ekonomin minskar. Samtidigt har många företag problem att rekrytera personal eftersom det saknas folk med rätt utbildning. En klok regering borde förbereda sig inför framtiden och ta till vara den efterfrågan på arbetskraft som finns. Den borde se till att utbilda de arbetslösa så att de kan få jobb i tillväxtbranscher med hög produktivitet. Men den borgerliga regeringen skär i stället ner resurserna till arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning. När det kloka borde ha varit att öka satsningarna på omskolning och vidareutbildning så att de arbetslösa kan matchas mot de lediga jobben. Tvärtemot vad vissa trodde om arbetsmarknaden för några år sedan är tendensen tydlig: Det är det stor efterfrågan på utbildade yrkesarbetare i flera branscher, bland annat typiska LO-jobb inom byggverksamhet och industri. Även behovet av utbildad personal inom vården är stort och kommer att öka drastiskt de närmaste åren. Det här vill regeringen inte se. I stället verkar den ha bestämt sig för att pumpa upp en lågproduktiv låglönesektor med hjälp av skattesubventioner och sänkt a-kassa. Det är på sikt förödande för vårt land och våra välfärdssystem. Om vi ska ha en fortsatt bra sjukkassa, pension och föräldraförsäkring, bra förskola och skola, kunna satsa på miljövänlig teknik och infrastruktur – då förutsätter det att vi förmår ta tillvara människors vilja till utveckling och att vi satsar på branscher som ger tillväxt. Vuxenutbildningen måste alltså förbättras – inte monteras ner. LO anser att det behövs ett nytt vuxenstudiesystem som gör det möjligt att studera mitt i livet. Det behövs ett yrkeskunskapslyft för vuxna som saknar yrkesutbildning eller behöver omskolning. Vi måste bygga ut den eftergymnasiala yrkesutbildningen. Det behövs nya utbildningsvägar så att en person kan utbilda sig till elektriker, fordonsmekaniker eller undersköterska också när man befinner sig mitt i livet. Det är inte så lätt att veta var jobben kommer att finnas när man är 15 år och ska välja gymnasium. Det behövs också sätt att omvandla passiva ersättningar till aktiva utbildningsinsatser. A-kassa, sjukförsäkring och socialbidrag borde kunna användas till reguljär utbildning så att människor som är arbetslösa eller behöver söka sig ett nytt jobb av medicinska skäl ska kunna göra det utan att riskera sin ekonomi och sin trygghet. Men jag har inga förhoppningar om att regeringen Reinfeldt har begripit sambandet mellan trygghet och tillväxt. När konjunkturen vänder neråt är jag rädd att vi i stället får se fler piskor och färre morötter. Ulla Lindqvist, LOhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/AB8C14F57267A1E5C125740F0031E26Bhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/013ADD8A3F493621C125740F002DCA02Mon, 17 Mar 2008 09:20:08 +0200Det är svårt att vara homosexuell på många arbetsplatser. Med jämna mellanrum luftas fördomar som sårar och kränker på fikaraster och i vardagssnack. Ibland av tanklöshet och ibland på grund av ren och skär illvilja. Tonen i fikarummen sägs ibland vara ”rå men hjärtlig” men gör att en del kompisar inte törs vara sig själva. Det förekommer också att öppet homo- och bisexuella trakasseras av arbetsledning och kollegor. Det som egentligen borde vara en privatsak blir då ett problem. För de drabbade och för arbetskamraterna. Vi som är fackligt engagerade har ett ansvar att motverka och bekämpa fördomar som gör att inte alla är med i gemenskapen, känner sig utsatta eller blir kränkta och diskriminerade. Facket ska vara ett skydd för alla medlemmar. Det fackliga löftet gör inte skillnad på lång och kort, vit och svart, bög och heterosexuell. Vi har ansvar för varandra. Kränkande särbehandling, mobbing, är ett allvarligt arbetsmiljöproblem och det finns också en lag mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Ändå finns det alltför många exempel på hur illa människor far på vissa arbetsplatser. Som den homosexuella vårdaren som försökte få arbetsledningen att ingripa mot mobbing och kränkande tillmälen från andra anställda, men möttes av ett totalt ointresse. Han orkade inte jobba kvar. Eller kvinnan som fick en puss av sin partner när hon besökte arbetsplatsen och blev utfryst av arbetsledningen. Det hade troligen inte hänt om partnern hade varit en man. När hon anmälde saken blev hon dessutom trakasserad. Hon sa också upp sig. Och köksbiträdet som såg sig tvungen att be facket hjälpa honom att bli omplacerad eftersom han blev så illa behandlad av vissa ”kollegor” på grund av sin sexuella läggning. Ibland har arbetsgivarna agerat bra och ofta har facket kunna hjälpa till. Men om det ska gå att få bukt med den trista attityd som bara går ut på att trycka ner människor måste alla lokala fackliga företrädare vara glasklara i sin inställning och röja upp i fördomsträsket i tid. I många fall har det tyvärr gått så långt att den som blivit mobbad känt sig tvingad att sluta. Även om facket lyckas förhandla fram ett skadestånd är ju skadan redan skedd. Och i andra fall har den som drabbats inte ens fått något stöd från facket. Vi måste göra upp med inställningen att man måste vara ”normal” för att accepteras, för vad är normalt? Är det normalt att vara vinterbadare? Är det normalt att bygga tändsticksmodeller av Bodens fästning? Är det normalt att sticka koftor i regnbågens alla färger som man sen prackar på barn och barnbarn? Är det normalt att ägna tusentals timmar åt att rusta upp en gammal Buick? Måste man ha sex på ett visst sätt för att vara normal? Människor är olika och tur är väl det. När LO för sex-sju år sedan bestämde sig för att börja arbeta med frågor som rör diskriminering på grund av sexuell läggning var fackföreningsrörelsen inte så van att hantera den typen av frågor. Vi bestämde att ha som fokus vår egen organisations struktur och kultur. Hur insiktsfulla, fördomsfulla eller kunniga var vi? Är problemet arbetsgivarnas attityd eller har vi också problem i de egna leden? Det var ganska lätt att inse att vi hade mycket att göra på hemmaplan. Många fackligt förtroendevalda har inte konfronterat sina egna fördomar och värderingar kring bögar och lesbiska. Många inser inte att sexuell läggning kan vara en grund för diskriminering. Vi exkluderar medlemmar så länge vi inte aktivt arbetar med dessa frågor. Vi fegar så länge vi inte tar aktivt avstånd från alla trakasserier. Vi förnekar verkligheten så länge vi inte informerar och utbildar våra förtroendevalda kring frågor som rör sexuell läggning. Det är viktigt att markera och ta avstånd från trakasserier av alla slag. Som facklig förtroendevald och arbetskamrat har man ett ansvar att känna efter i maggropen när skämten haglar i fikarummet, när diskussionerna spårar ur på våra fackliga kurser eller när någon öppet visar en attityd på jobbet som kränker andra. Facket har ett ansvar att se till att vi på kurser vågar diskutera den utsatthet många av våra homo- och bisexuella medlemmar känner. Det måste bli en naturlig del i alla våra utbildningar att diskutera diskriminering av olika slag. När fackföreningsrörelsen bågen för allas lika värde och rätt ska det verkligen gälla alla. Ulla Lindqvist, LO Anders Selin, ABFhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/013ADD8A3F493621C125740F002DCA02http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/99AD08AEDE8C8D4CC125740F002E28D7Mon, 17 Mar 2008 09:24:11 +0200Vi har alla våra åsikter om skolan. Det kan vara egna upplevelser eller våra barns som vi utgår ifrån, eller den bild vi får genom tidningar och TV. Vi kanske inte alltid är överens om vad som fungerar bra eller dåligt men vi tycker nog alla att det är viktigt att skolan förmår ge alla barn och ungdomar, oavsett bakgrund och hemförhållanden, samma möjligheter till kunskap, lärande och utveckling. Den ska utjämna klass- och könsskillnader. Skolan ska vara jämlik. Vi fackliga företrädare som undertecknat denna artikel ingick i den rådslagsgrupp om skolan som socialdemokraterna tog initiativ till. Det har varit ett viktigt arbete och vi vill i denna artikel redovisa några av de slutsatser rådslagsgruppen ställt sig bakom. Många av LO-förbundens medlemmar har inte känt förtroende för (s) skolpolitik. Den har uppfattats som kravlös och otydlig när det gäller vikten av att lära ut ämneskunskaper. Det har också funnits kritik mot att man inte tillräckligt betonat de problem som grundskolan och gymnasiet, inte minst de yrkesförberedande programmen, brottats med. Eleverna på yrkesprogrammen investerar tre år av sina liv och har rätt att få en utbildning i toppklass. Sverige behöver kvalificerad arbetskraft inom vården, industrin, bygg- och tjänstesektorn. En slutsats vi dragit i rådslagsgruppen är att kommunerna ofta är för små för att kunna organisera bra yrkesutbildningar. Staten måste ta ett ökat ansvar för yrkesprogrammens kvalitet och samverkan mellan skola och arbetsliv måste förbättras. Det behövs också kursplaner i svenska, engelska och matematik anpassade för yrkesprogrammen. Alla behöver bra kunskaper i dessa ämnen för att klara ett föränderligt arbetsliv. Vi får inte skapa återvändsgränder – yrkesprogrammen måste kunna ge högskolebehörighet. Ingen arbetsmarknad för den som bara har grundskola De som inte fullföljer sin gymnasieutbildning har betydligt svårare att etablera sig i arbetslivet. Det finns inte längre en arbetsmarknad för dem som bara har 9-årig grundskola och gymnasieskolan har inte klarat av att se till att alla elever klarar sina studier. Det individuella programmet (IV) på gymnasiet belyser en del av problemet. Tanken med IV-programmet var att ge utbildning utifrån individens behov och förutsättningar. IV är idag gymnasieskolans tredje största program. Där går elever med mycket olika bakgrund och utrymmet för individuellt anpassad undervisning är inte så stort som det var tänkt. Alltför många hoppar av. De som hamnat efter i grundskolan måste få en möjlighet att komma ikapp. Lösningen är inte ytterligare ett år i grundskolan. Vårt förslag är att ersätta dagens IV-program med ett basår i gymnasieskolan. Det innebär att många av dem som inte hade behörighet att söka de nationella programmen efter 9:an får en rejäl chans att komma ikapp men får alltså fyra år i gymnasiet i många fall. Systemet ska dock vara flexibelt så att det kan få ta både kortare och längre tid. Ett bra samhälle erbjuder en andra chans Ett bra samhälle ger alltid sina medborgare en möjlighet att komma igen – en andra chans. Det ska aldrig vara för sent att reparera och ta igen kunskapsluckor och där spelar också vuxenutbildningen en viktig roll. Här har rådslagsgruppen inte lagt några förslag men som fackliga företrädare vill vi ändå lyfta fram några viktiga slutsatser som vi tycker att det socialdemokratiska partiet måste driva. Det behövs ett nytt vuxenstudiesystem som gör det möjligt att studera mitt i livet och det behövs ett yrkeskunskapslyft för vuxna som saknar yrkesutbildning eller behöver omskolning. Därför måste vi bygga ut den eftergymnasiala yrkesutbildningen. Det behövs sätt att omvandla passiva ersättningar till aktiv utbildningsing. Vi vill att a-kassa, sjukförsäkring och socialbidrag ska kunna användas till reguljär utbildning. Vi måste ha system för att validera och dokumentera förbundsmedlemmars faktiska kunskaper. I kombination med kompletterande utbildningar kan det ge dem som idag saknar formell utbildning en yrkeskompetens inom sitt område eller möjlighet att komplettera till en ”högre” nivå. Ulla Lindqvist LO Lars-Åke Almqvist Kommunal Josefine Larsson IF Metall Thomas Hagnefur LOhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/99AD08AEDE8C8D4CC125740F002E28D7http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/D4846BEE78F77F97C12572CF004288A5Wed, 2 May 2007 02:06:43 +0200Varje dag går människor till sitt arbete och riskerar att inte komma hem igen. Förra året dog sammanlagt 68 personer i arbetsolyckor. Det är mer än en person per vecka! Framför allt sker olyckorna inom transport- och kommunikationssektorn, byggbranschen och tillverkningsindustrin. Till detta tillkommer alla som skadas och blir sjuka på grund av arbetet. Varje år dör till exempel mer än 100 personer på grund av att de tidigare kommit i kontakt med asbest. Tyvärr syns ingen minskning av dessa dödsfall. I dag, den 28 april, är det en global facklig minnesdag för dem som förolyckats eller skadats på grund av sitt arbete. Som facklig organisation ställer vi krav på arbetsgivarna att det förebyggande arbetsmiljöarbetet måste prioriteras. Att människor skadas eller dör på grund av sitt arbete kan vi inte acceptera – Ingen ska behöva förolyckas på sitt arbete! Sverige har alltid legat i framkant i arbetet med att skapa god arbetsmiljö. Tyvärr motverkar den borliga regeringens beslut de traditionellt stora ambitionerna på arbetsmiljöområdet. Till exempel kommer beslutet om kraftiga neddragningar på Arbetsmiljöverket att slå hårt mot arbetsmiljöarbetet. Nu blir det färre inspektörer som ställer krav på arbetsgivarna att förbättra och utveckla arbetsmiljön. Regeringens beslut att skyndsamt lägga ner Arbetslivsinstitutet har redan skadat svensk arbetslivsforskning eftersom institutet hade en viktig roll när gällde att bidra till arbetslivets utveckling för att skapa effektiva, säkra och utvecklande arbeten. Arbetsmiljöarbetet måste anpassas till dem som arbetar, i samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det är rimligt att det inrättas en nollvision arbetsmiljöområdet. Målsättningen ska vara att det inte ska förekomma några dödsfall på arbetsplatserna. Senast år 2010 ska visionen vara uppfylld. För att klara den målsättningen måste: Ø Arbetsmiljöarbetet stärkas lokalt, nationellt och globalt. Ø Arbetsmiljöverket få mer resurser. Ø Arbetslivsforskningen ha en praktisk tillämpning. Det är inte rimligt att löntagare ska skadas, bli sjuka eller avlider på grund av sitt arbete. LO medverkar mer än gärna i en diskussion om förbättringar av förebyggande arbetsmiljöarbetet. Vi ser mycket positivt på att staten och arbetsmarknadens parter är med och formulerar problemen och bidrar med förslag på lösningar. Ulla Lindqvist, LOs andre vice ordförandehttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/D4846BEE78F77F97C12572CF004288A5http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/B6A8667E70822677C12572CF00420428Wed, 2 May 2007 02:01:04 +0200Den borgerliga regeringen riktar ett dråpslag mot vuxenutbildningen. De som inte lyckats i ungdomsskolan får inte längre en andra chans. Det kan finnas flera anledningar till att människor inte klarat av grundskolan eller gymnasieskolan. Man kan ha haft jobbiga hemförhållanden eller upplevt en tuff pubertet. En nämnare är ändå gemensam: Skolan har i sin tur haft svårt att stödja de elever som har behov av extra hjälp och stöd. En allt större andel ungdomar lämnar därför skolan utan fullständiga betyg och med dåliga erfarenheter av studier. Efter några år i arbetslivet väcks kanske viljan att studera. Då är det rätt och rimligt att få en andra chans. Men nu har den borgerliga regeringen på kort tid presenterat en rad förslag som effektivt tar död på de möjligheterna. Vid årsskiftet skar man kraftigt ner Komvux anslag. Under 2007 ska rekryteringsbidraget för arbetslösa och funktionshindrade avvecklas. Och i vårbudgeten avskaffas stödet till korttidsstudier. Ända sedan 1930-talet har det viktigaste inslaget i den svenska välfärden varit att ge människor en andra chans. Den som en gång misslyckats med studier som ung ska få möjlighet att komma igen senare. Därför startades folkhögskolorna, den kommunala vuxenutbildningen, kunskapslyftet och bidraget till korttidsstudier infördes. LO fördelar på statens uppdrag korttidsstudiestöd till deltagare i ABF-skolor i hela landet. ABF-skolorna har funnits sedan 2001 och tusentals människor har varje år fått chansen att i studiecirkelform läsa in kärnämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap. Förra året hade ABF-skolan 10 000 deltagare. Nu står 20 000 till i kö för att få komma in. Deltagarna har kunnat ta ledigt från sitt arbete och studera en dag i veckan, max 240 timmar per år. För många har det blivit en vändpunkt i livet: ”Matte var det värsta jag visste i skolan. Men på ABF-skolan visade sig att jag inte var dum i huvudet, som jag trott under alla dessa år”. Det säger Ann-Britt Svensson som studerat på ABF-skolan i Borlänge och därefter via studier i juridik, statsvetenskap och sociologi blivit chef för ett äldreboende med 85 anställda. En annan deltagare som till vardags är grafiker säger: ”ABF-skolan gör att jobbet går lättare. Studierna bryter jargongen på jobbet och gör att ögonen öppnas för andra ingångar och lösningar” Det har visat sig att få familjeförsörjande LO-medlemmar är beredda att ta studielån för att läsa in grundskole- och gymnasiekompetens. Många av dessa har fått nya studiemöjligheter via ABF-skolan. 88 procent av deltagarna säger att det inte varit troligt att de hade studerat utan korttidsbidraget. Åtta av tio hade fortsatt att jobba på som förut. Nu visar regeringen både ovilja och oginhet att medverka till att ge dem som har minst utbildning möjlighet att erövra nya kunskaper, att pröva på vuxenstudier och att skaffa sig behörighet till högskolestudier. . Vid årsskiftet försvann 600 miljoner till den kommunala vuxenutbildningen och nu försvinner alltså korttidsstudiestödet. Det kan väl ändå inte vara meningen att vi ska möta globaliseringens utmaningar sämre rustade än vad som är fallet idag.. Vi svenskar talar i europeiska sammanhang om det livslånga lärandet – vem tar det ansvaret nu? Ulla Lindqvist, andre vice ordförande i LO Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande i ABFhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/B6A8667E70822677C12572CF00420428http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/B50B9115B681F57DC125729600329D23Tue, 6 Mar 2007 10:12:50 +0200Kraven på löntagarna har ökat med den globala konkurrensen och den snabba produktutvecklingen inom industri- och tjänstesektorn. På 2000-talet finns knappt längre några anställningar som varar för evigt. Dagens löntagare byter arbetsgivare och arbetsuppgifter många gånger under yrkeslivet. Det höga förändringstrycket kräver att den enskilde får kontinuerlig utbildning för att följa med i förändringarna. Om man inte får lära nytt och utvecklas i sitt arbete är man chanslös vid omställningar. LO-förbunden ställer därför krav på arbetsgivarna att ge de anställda kontinuerlig kompetensutveckling. LO-förbunden ställer också krav på samhället att satsa på vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Att satsa på ett livslångt lärande är nödvändigt för att Sverige ska kunna tävla med kunniga löntagare, inte sänkta löner, i den internationella konkurrensen. För oss är det viktigt att möjligheterna att utbilda sig som vuxen ses som en helhet, från grundskola, vidareutbildning och över till vuxen- och arbetsmarknadsutbildningar. Den tidigare socialdemokratiska regeringen delade LOs uppfattning och stärkte möjligheterna för vuxna att utbilda sig. Den borgerliga regeringen gör tvärtom. Det är uppenbart att den nya regeringens politik syftar till att LO-förbundens medlemmar ska konkurrera med sänkta löner. På annat sätt kan vi inte tolka Jan Björklunds (fp) och Sven-Otto Littorins (m) utbildnings- och arbetsmarknadspolitik. Med deras förslag får betydligt färre en andra chans till nya starter i livet. Genom framför allt två beslut har vuxnas möjligheter att lära om och lära nytt kraftigt försämrats: Det ena som minskar möjligheterna är besluten att spara på arbetsmarknadspolitiken. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska program reduceras nu från 155 000 platser i månaden till 90 000 platser under 2007, och sedan till 65 000 under nästa år. Många kvalificerade utbildningar som leder till arbete kan inte genomföras. De bristyrkesinriktade utbildningarna kommer därför troligen att halveras redan under 2007, samtidigt som företag inte får tag på vissa kompetenser. Tillgången på utbildning och andra kompetenshöjande insatser blir därmed avsevärt lägre. Många arbetslösa drabbas och deras möjligheter att återgå till arbete försvagas. Sven-Otto Littorin har förklarat neddragningarna med att antalet jobb på den reguljära arbetsmarknaden växer. Det är sant, men varför då inte använda de resurser som görs tillgängliga för att förbättra kvaliteten inom arbetsmarknadsutbildningarna och öka stödet till dem som står längst ifrån arbetsmarknaden? Det andra som minskar möjligheterna är beslutet att skära ned resurserna till vuxenutbildningen med en tredjedel. Beslutet innebär en nådastöt för vuxenutbildningen med besparingar på 600 miljoner kronor. Det sannolika är att kommunerna inte kommer att kunna täcka upp det förlorade statliga stödet med egna medel. Därmed kommer antalet heltidsutbildningsplatser att minska med omkring 18 000 och den lokala basstrukturen för det livslånga lärandet till stora delar att raseras. Hit ska också regeringens beslut att ta bort uppsökarmedlen som syftade att nå de människor som står längst ifrån utbildningsmöjligheterna läggas, samt borttagande av rekryteringsstödet för personer över 26 år. Rekryteringsbidraget har varit framgångsrikt och möjliggjort att personer som riskerar att bli arbetslösa eller har ett funktionshinder fått sina studier betalda. Att regeringen tar bort stödet får till följd att människor som kanske behöver kompletterande studier som bäst tvingas sluta. Jan Björklund har försvarat neddragningarna på vuxenutbildningen med att gymnasieskolan ska göras bättre och att Komvux därmed inte behövs i samma utsträckning. Men långt ifrån alla som studerar på Komvux har ens fått möjlighet att studera tre år. Fortfarande saknar 800 000 svenskar treårigt gymnasium. Cirka 40 procent av det totala antalet elever på komvux har högst tvåårigt gymnasium. Dessutom är grundtanken med Komvux inte främst att tonåringar ska läsa upp sina betyg, utan att vuxna personer ska kunna höja sin kompetens under hela livet. De som förlorar mest på regeringens omläggning av arbetsmarknads- och utbildningspolitiken är LO-förbundens medlemmar. Våra medlemsgrupper har högst arbetslöshetsrisk, lägst utbildningsnivå och känner hårdast av förändringarna på arbetsmarknaden. LO-förbundens medlemmar är också mer beroende av att samhället har ett generöst utbildningssystem eftersom våra medlemmar har sämst tillgång till betald kompetensutveckling i sitt arbete. Endast en tredjedel får någon form av utbildning. Att regeringen inte ser och tar hänsyn till LO-medlemmarnas situation blir extra tydlig när det gäller de aviserade förändringarna inom gymnasieskolan. Regeringen hävdar envist att yrkesprogrammens brister beror på att eleverna tvingas läsa för mycket teori. Detta trots att fack och arbetsgivare sedan länge har varit överens om att det krävs en gedigen yrkesutbildning, såväl praktisk som teoretisk, för att klara sig på dagens och morgondagens arbetsmarknad. Med regeringens förslag får eleverna det svårare att klara sina yrken, eftersom det idag ställs höga teoretiska kunskapskrav även inom LO-yrkena. Att minska kravet på yrkeseleverna att lära sig svenska, matematik och engelska och därmed ta bort högskolebehörigheten kommer att skapa en återvändsgränd i utbildningssystemet. Möjligheterna för LO-förbundens medlemmar att läsa på högskolan minskar. Det blir också svårare för våra medlemmar att studera eftersom reglerna om att kunna tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet när man söker högskola också tas bort. Sammantaget innebär regeringens omläggning av utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken ett brott mot arbetslinjen, alltså tvärtemot vad regeringen brukar hävda. LOs grundsyn är att arbetslinjens syfte är att rusta människor för att de ska kunna delta i arbetslivet och väl kunna möta de krav som ställs. Då krävs det en väl utbyggd arbetsmarknads- och vuxenutbildning med hög kvalitet. För arbetslinjen är också en kompetenslinje, grundad på tanken att upprepade chanser till utbildning under livet är en god investering både för samhället och för individen. För LO är det obegripligt varför regeringen nu överger politiken för ett livslångt lärande för alla. Ulla Lindqvist LOs andre vice ordförande http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/B50B9115B681F57DC125729600329D23http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/9495EDB998A7D137C12577E600365293Thu, 25 Nov 2010 10:53:20 +0200Det är nu två månader sedan Socialdemokraterna förlorade valet. Valanalyserna och debatterna pågår för fullt, både inom socialdemokratin och inom fackföreningsrörelsen. Det är bra och viktigt. Men det är också viktigt att vi inom fackföreningsrörelsen nu förmår att se framåt, utvecklar vår rörelse och går vidare. Som ett led i det arbetet besöker jag under onsdagen arbetsplatser i Gävle för att träffa medlemmar och förtroendevalda. Vi har mycket att diskutera och många viktiga utmaningar framför oss. Låt mig nämna tre av de viktigaste: För det första måste vi fortsätta kampen för en arbetsmarknadspolitik inriktad på full sysselsättning och en a-kassa för trygghet i förändringen. Regeringen har förskjutit arbetsmarknadspolitiken från kompetenshöjande insatser till jobbsökaraktiviteter, trots att det inte funnits tillräckligt många jobb att söka. Samtidigt har man kraftigt rustat ner arbetsmarknadsutbildningarna, trots att stora grupper arbetslösa är i behov av utbildning och arbetspraktik. LO menar också att det är viktigt att vi även i fortsättningen har en frivillig, fackligt anknuten, a-kassa där alla har råd att vara med. Regeringens försämringar av a-kassan har dock lett till att stora grupper nu står helt utan försäkring vid arbetslöshet. För det andra måste vi fortsätta vårt arbete för en trygg, rättvis och rättssäker sjukförsäkring. Att fler människor med ohälsoproblem ska kunna delta i arbetslivet måste vara ett ansvar för hela samhället och inte bara för den enskilde som drabbats av ohälsa. Regeringens politik, att ta ifrån sjuka människor deras ersättning och tvinga dem till arbetslöshet har givetvis inte löst problemet. Istället har det lett till ökad utslagning. Sjukförsäkringsreformen måste snarast förändras. Ett första steg i rätt riktning är det förslag som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nyligen presenterade om individuell bedömning av arbetsförmågan istället för stelbenta tidsgränser. För det tredje måste vi åter lyfta in frågorna om arbetslivets förnyelse i centrum av den politiska debatten. Ett sådant exempel är arbetsmiljöfrågorna. En bra arbetsmiljö är en förutsättning för att undvika sjukskrivningar. I valrörelsen var det märkligt tyst om arbetsmiljöfrågorna, trots att det under det år anmäls 9 000 arbetssjukdomar och 24 500 arbetsolyckor, enligt Arbetsmiljöverkets statistik för 2009. Under samma år dog 40 människor i sitt arbete. Det är i genomsnitt tre personer varje månad. Jag tror att det var många som kanske inte kände igen sig i den politiska debatt som fördes i valrörelsen, som inte tyckte att den handlade om deras verklighet. Frågor som fastighetsskatten eller avdrag för hemstädning, som på sin höjd berör några få procent av Sveriges befolkning, fick till exempel större utrymme än den arbetsmiljö där hundratusentals anställda vistas varje dag. Som facklig företrädare är min absolut viktigaste uppgift att se till att den verklighet där LO-förbundens medlemmar lever, och de erfarenheter de har, finns med när besluten fattas. Hur vi kan bli bättre på det, och på så sätt gå vidare i arbetet för en annan politik i Sverige, är en av de frågor jag vill ta upp med våra medlemmar och förtroendevalda i Gävle. Ulla Lindqvist Vice ordförande LOhttp://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/9495EDB998A7D137C12577E600365293