Stor risk för ihålig garanti

Artikel publicerad den 14 februari 2007 i Svenska Dagbladet, Brännpunkt

Torsdag den 14 februari 2007 anordnar Arbetsmarknadsdepartementet ett samråd med arbetsmarknadens parter. Regeringen har bråttom att utforma jobb- och utvecklingsgarantin som är tänkt att gälla arbetslösa som har slut på a-kassedagar, eller som varit arbetslösa i ett och ett halvt år. Den ska sjösättas redan den 1 juli i år och ersätta aktivitetsgarantin. Men som vanligt arbetar denna regering snabbt och slarvigt. Dagens samråd saknar underlag.

Vid ett seminarium på LO nyligen lät arbetsmarknadsminister Littorin förstå att jobb- och utvecklingsgarantin skulle behöva omfatta fler personer än de i aktivitetsgarantin. Några siffror över målgruppens storlek eller behov har dock inte presenterats. Det krävs en ingående analys av målgruppen för att utformningen ska kunna bli bra. Vi har därför själva gått vidare för att utifrån specialbeställd statistik från AMS och IAF kartlägga målgruppen. På vissa punkter har vi måst göra kvalificerade bedömningar och de är då gjorda med försiktighet.

Vi har för det första funnit att cirka 56.000 personer av dem som i oktober 2006 var öppet arbetslösa eller i något program med aktivitetsstöd, skulle behöva plats i jobb- och utvecklingsgarantin. Den skulle därmed behöva omfatta 21 procent av dem som i dag är inskrivna på Arbetsförmedlingen i program med aktivitetsstöd, eller som öppet arbetslösa. De allra flesta av dem hade a-kasseersättning. Enbart ca 3 000 saknade sådan ersättning.

Vidare har en del av deltagarna i aktivitets­garantin anställningsstöd. De är inte medräknade i de 56.000 ovan, fast de också har behov av en garanti. T ex hade 8.500 personer särskilt anställningsstöd i oktober 2006, vilket bara finns i aktivitetsgarantin. Vi bedömer därför att minst så många måste läggas till målgruppen för den nya garantin.

Det finns slutligen en stor grupp personer som har deltids- eller tim­anställning, eller tillfälligt arbete, och som kommer att behöva plats i jobb- och utvecklingsgarantin. Detta på grund av att de bör ha förbrukat 300 ersättningsdagar i a-kassan och därmed bör ha rätt till garantin. I oktober 2006 var de cirka 11 000 personer.

Det är framför allt de äldre som riskerar att utförsäkras och behöva skrivas in i jobb- och ut­veck­lingsgarantin. 36 procent av de heltidsarbetslösa i åldersgruppen 60 år och äldre behöver en plats. Detta kan jämföras med att endast 5 procent av dem yngre än 25 år behöver en plats.

Vår försiktiga bedömning är alltså att minst 75.000 personer kommer att behöva omfattas av jobb- och utvecklingsgarantin.
Det bör avsättas resurser till utveckling motsvarande cirka 10.000 kronor per person och månad. Det är ungefär vad en bra arbetsmarknadsutbildning kostar. Vi misstänker dock att just denna typ av utbildning inte kommer att ges till deltagarna i den nya garantin.

Vår bedömning är att en trovärdig garanti kommer att kräva resursanslag i storleksordningen 22 miljarder kronor per år.
Då är stöd till de arbetslösas försörjning, samt kostnader för förmedling av jobb liksom arbetsmarknadspolitiska program, inkluderade. Kommer alliansregeringen anslå tillräckliga resurser i vårbudgeten? Risken är överhängande att den inrättar en rejäl lågkvalitets-satsning på de mest utsatta arbetslösa. Det blir krav, men inte stöd. I stället för program som rustar människor för de jobb som kommer, riskerar aktiviteterna att bli meningslösa och därför upplevas som kränkande.

Ett viktigt skäl till den ohejdade brådskan kan vara att alliansen vill säkra besparingar i arbetsmarknadspolitiken för att fortsätta sänka skatter. Garantin kan - snålt utformad och njuggt tillämpad - spara en hel del på utgiftssidan. Detta eftersom ersättningen till dem som deltar i den nya garantin sänks från 80 procent av inkomsten till 65 procent. Den är heller inte föreslagen att bli en vattentät garanti för alla vars a-kassedagar tagit slut. Arbetsförmedlingen bör skriva in personer som är i målgruppen - men den måste inte.

Alliansregeringen måste svara på en rad viktiga frågor om vad de som har varit arbetslösa länge ska få för stöd. Jobb-delen i garantin tycks bli subventionerade anställningar av olika slag, vilket vi i huvudsak tror är rätt inriktning. Men hur blir det för de arbetslösa som inte lyckas få sådana jobb?

Som regeringens ekonomiska politik är upplagd är det sannolikt att retoriken om garanti och bättre stöd för arbetslösa slutar i en tummetott.

Anna-Kirsti Löfgren, LO-ekonom
Lena Westerlund, LO-ekonom