Finska arbetare minns och berättar

Det är namnet på en unik bok med två framsidor där finska arbetare berättar en bit av fackets, invandringens och Volvos historia på både finska och svenska språket, i samma bok. Boken är skriven av medlemmar och förtroendevalda som med egna ord och med glimten i ögat skrivit ner sina minnen. Det är starka berättelser som går rakt in i hjärtat, berättelser att närma sig med ödmjukhet.

Du skällde nästan ut mig när du först kontaktade mig. Tack för att du var så envis.

Det sa LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin till Tarmo Ahonen i sitt tal på sverigefinländarnas delegations ordinarie session i Finlandsinstitutets lokaler i Stockholm på lördagsförmiddagen den 11 mars. LO var där för att lämna över den färdiga boken. Delegationen är en demokratisk paraplyorganisation som fungerar som ett miniparlament för den sverigefinska nationella minoriteten.

- Jag tyckte det var lika bra att kontakta toppen i LO på en gång. Hade jag först ringt Metall hade det tagit tio år till, tror Tarmo Ahonen som är en av dem som jobbat intensivt i tre år för att få bokprojektet i hamn.

Boken handlar inte bara om att uppvärdera det finska språket. Den är också en dokumentation över hur industrin har utvecklats i Sverige under det senaste halvseklet. Vid efterforskningar i Göteborgs stadsarkiv hittades inte en rad om vare sig sverigefinnar på Volvo eller sverigefinnar överhuvudtaget.

- Integration är en facklig kärnfråga. Hela vår fackliga idé bygger på att alla ska behandlas lika, sa Wanja Lundby-Wedin.

- LO måste börja ställa krav på arbetsgivarna som man gjorde på 70-talet, säger Tarmo Ahonen till Wanja Lundby-Wedin som i sin tur lovade att LO kommer att kontakta regeringen i frågan om hur vi ska arbeta med minoritetsspråk. Denna bok kan då vara ett underlag i de diskussionerna.

Hur det började
Tarmo Ahonen, som är ledamot i Volvos Verkstadsklubb i Göteborg, skrev ett upprört brev till LO-ledningen 2001, två år efter det att det finska språket fått mioritetspråkstatus av Sveriges regering och riksdag. LO som tidigare hade gett ut facklig information på finska hade slutat med det.

- Jag pratade med Tarmo och jag funderade länge på hur vi i facket skulle kunna bidra till att lyfta fram det finska språkets status som minoritetsspråk. Språk är något levande som behöver talas och skrivas för att utvecklas och leva vidare, säger Maria-Paz Acciardo, integrationsansvarig på LO.

Principen om allas lika värde
Även om minoritetsfrågor inte faller inom ramen för integrationsarbetet så finns en viktig princip som är gemensam. Det handlar om allas lika värde och lika rätt och om ett arbetsliv och samhälle som har plats för alla och tar vara på allas resurser på ett rättvist sätt.

- Jag berättade för Tarmo att åtta förbund, Metall var ett av dem, hade startat ett fackligt kulturprojekt för integration, Nytt liv för Sverige. Syftet var att synliggöra invandringens betydelse i arbetslivet, berättar Maria-Paz.

Tarmo Ahonen och Maria-Paz Acciardo träffades på Volvo tillsammans med projektledaren för Nytt liv i Sverige, Luis Ariño och Leena Backman, ledamot i verkstadskubben. I det mötet föddes tanken att göra studiecirklar och att ge ut en bok.

Företaget ställde upp
Även Volvo ställde upp. Genom att bekosta ledighet och betala förlorad arbetsförtjänst kunde cirklarna genomföras på dagtid och vid fler tillfällen än en vanlig cirkel. Man fick också studiebidrag från en LO-satsning inom projektet Facklig utbildning och folkbildning.

- Deltagarna upplevde det som positivt när de upptäckte att de själva och deras erfarenheter från arbetslivet i Sverige var huvudfrågan i studiecirkeln. Många tyckte det var roligt att facket var intresserat av detta, berättar Ulf Albinsson som är ordförande i Verkstadsklubbens utbildningskommitté.

Stolta berättare
Cirklarna genomfördes under hösten 2003 med ett tiotal deltagare i varje cirkel som träffades sju till åtta gånger. Det som kom fram var både kortare och längre historier. En del skrev på finska och en del på svenska.

- Det tog två, tre träffar innan det lossnade för folk men det kom sakta men säkert. Det handlade ju också om att lämna ut privatlivet men när de förstod att de togs på allvar kom stoltheten och gamla fotografier letades fram. Innan vi startade projektet var den fackliga aktiviteten låg. Nu har den fått ny kraft, berättar Tarmo Ahonen.

- Vi har aldrig tidigare gjort en liknande studiecirkel och ännu mindre skrivit en bok. Vi fick till och med presentera vårt arbete på ett seminarium på LO-kongressen 2004 och på en utställning och vid ett seminarium som Nytt liv i Sverige anordnade på Arbetets museum i Norrköping. Nu vill vi gå vidare. Vi vill utveckla denna cirkelverksamhet tillsammans med ABF och erbjuda andra medlemmar med erfarenhet av invandring denna möjlighet, förklarar Ulf Albinsson.

Fortsättning följer
Ett sätt att gå vidare är med hjälp av studiematerialet Brev till framtiden. Det kan göra det lättare att komma igång att skriva för dem som samlas i berättar- och skrivarcirklar och som vill berätta om sina liv, sitt arbete, sitt fackliga engagemang och om sina drömmar om framtiden.

- Det är i mötet med varandra som vi alla kan hjälpas åt att göra Sverige till ett föregångsland för integration, säger Maria-Paz Acciardo.

I fredags, 10 mars, överlämnades boken Finska arbetare minns och berättar officiellt från LO till Verkstadsklubben på Volvo i Göteborg.

- Vi trodde knappt det var möjligt. Vi trodde det skulle bli bra men det blev ännu bättre, säger Tarmo Ahonen och tackar Maria-Paz Acciardo och Wanja Lundby-Wedin för att projektet blev verklighet.

Bilden föreställer Tarmo Ahonen och Wanja Lundby-Wedin på sessionsmötet på Finlandsinstitutet.

Boken kan beställas från LO-distribution via LOs hemsida www.lo.se eller per telefon 026-24 90 10.


Text och foto: Christina Jonsson