Vi var många som drog en suck av lättnad när nyliberalen Stegö Chilò fick respass från regeringen, efter någon vecka som kulturminister. Vi var också många som hyste förhoppningar att den mer kulturkonservativa Adelsson Liljeroth skulle vara ett bättre val, sett ur kulturlivets perspektiv. Tyvärr har både lättnadens suck kommit på skam och kulturkonservatismen likaså, när nu ett halvår av facit av alliansens kulturpolitik kan noteras.
Sveriges Radios avtal med staten blev kortvarigt och förkortat trots att det några veckor tidigare varit en kompakt enighet om det i riksdagen. Likaså kom ett snabbt beslut om att ta bort de fria entréerna till de statliga museerna, med resultat att besöksfrekvensen har droppat med ca 80 procent. Ett beslut om utökad reklamtid till 25 procent av programtiden togs hastigt och lustigt utan någon debatt. Ett annat beslut som blev, var att ta bort kulturrådets styrelse och införa direktsyre från ministern och departementet.
En snabbutredning om public service, där en pålitlig kristdemokrat på rekordtid ska lägga förslag om den framtida public service, är ett annat hot från den borgerliga regeringens kulturpolitik. Redan direktiven visade färdriktningen, där public service ska bli en smal nisch-tv utan plats för underhållning eller idrott. Denna vecka presenterades också utredningsdirektiven för det ministern kallar en kulturpolitisk översyn. I bästa fall otydliga och i sämsta fall en total omläggning av hela kulturpolitiken, där de tidigare målen om delaktighet, demokrati och så vidare, kan bli omprövade till förmån för något annat.
Och tidigare i veckan gav departementet besked att den 30 år gamla läsfrämjandeverksamheten vid En bok för alla blir utan statsbidrag och därmed går i graven. Till detta kan också läggas beslutet om att ta bort korttidsstudiestöden som har varit en viktig del, tillsammans med uppsökandemedel, för att nå lågutbildade arbetare och motivera till utbildning på gymnasienivå.
Sverige har fått en kulturfientlig regering. Stegö Chilò heter idag Lena Adelsson Liljeroth. Den kulturfientliga politiken påminner om Montezumas hämnd och är en skamlig politik i alla stycken. Den angriper fundamenten för svensk kulturpolitik sedan 1970-talet med målsättningen att de som inte nås av kulturen ska få chansen på nytt. En insikt som den tidigare förda kulturpolitiken där de flesta, utom moderaterna, har ställs sig bakom under många år, också innebar en stärkt demokrati och en önskan att inkludera istället för att exkludera människor.
I onsdags togs beslutet att lägga ner förlaget En bok för alla som en konsekvens av regeringens kulturfientliga politik. En väl fungerande, och av många hyllad, verksamhet som bidragit till att skapa fler arbetsplatsbibliotek, nå fler läsovana män genom Läs för mig pappa och en utgivning till låga priser av litteratur både för barn och ungdomar men även vuxenlitteratur. En verksamhet som nu gör sin sorti och ett statligt stöd som började på 1960-talet med Läsfrämjandet och blev En bok för alla 1976, försvinner in i det mörka statsfinansiella hålet. De 10 miljonerna har varit väl använda skattemedel som nu försvinner.
Självklarheter som att varje samhälle vill ha så läskunniga och bildade medborgare som möjligt är inte längre självklart i högerregeringens Sverige. Att med statliga medel, dvs. skattepengar stimulera läsfrämjande har varit självklart tidigare men nu är det bara ett pennstreck som förändrar den politiken. Ebfa, som är eller rättare nu var, Sveriges enda förlag med ambitionen att vara läsfrämjande, och som under 30 års tid har producerat böcker med inriktning på detta uppdrag, blir därmed historia och ytterligare ett kapitel i högerregeringens politiska omdaning av Sverige till ett marknadsekonomiskt paradis för dem som har pengar.
Regeringen Reinfeldt har än en gång visat vad för slags regering den är. Mot vem regeringens beslut är riktade behöver ingen tvivla på. Tidigare har arbetslösa, sjukskrivna, pensionärer fått finansiera höginkomstgruppernas skattesänkningar. Nu är det en bred och lyckosam läsfrämjande verksamhet som ska ödeläggas. Nästa steg som kommer är förändringar av public service i insnöpningens och minimalismens fålla. Att sedan gissa att kulturrådet, som det fria kulturlivets sista förbindelselänk till staten, kommer att slaktas på samma sätt som En bok för alla. Bildningsinitierande statsbidrag, som korttidsstudiestöd och inträde på museer, som redan har gjorts, är nog inget som ger några himlastormande odds precis. Högerregeringens kulturpolitik ger ett kallare, hårdare och kulturfientligare Sverige.
Det behövs en folkresning mot kulturskymningen!
Ingemar E L Göransson, kulturpolitiskt ansvarig
Dela