Ett litet bygge som blev en stor affär

Söderfjärdsskolan i Vaxholm var en av tusentals byggen som påbörjades i Sverige sommaren 2004.
Hela projektet var kostnadsberäknat till 35 miljoner kronor, ett relativt litet objekt.
Ändå blev skolan i Vaxholm mer omskriven än någon annan svensk byggarbetsplats under 2004.

Vaxholm blev ett begrepp som tusentals fackligt aktiva och arbetsgivare i hela Europa känner till och har diskuterats både i den svenska riksdagen och i Europaparlamentet.
Vad var det som gjorde att skolbygget i Vaxholm fick så starkt genomslag och blev symbolen för en internationell arbetsrättsstrid? Det finns flera förklaringar till det.

Några ville ifrågasätta och testa hur den svenska avtalsmodellen förhåller sig till EU:s regler om fri rörlighet för arbetskraften. Både agerandet från företaget Laval un Partneri och från lettiska regeringen tyder på en vilja att driva saken.

Vaxholms-bygget åskådliggjorde globaliseringen. Frågan om vilka löner som ska gälla för utländsk arbetskraft i Sverige ställdes på sin spets.

Vaxholms-fallet belyste de skillnader som finns mellan många länder i EU och Sverige när det gäller regleringen av lägstalönerna.

Frågan har aldrig prövats
Medan majoriteten av länder i övriga Europa har minimilöner eller allmängiltigförklarade avtal så har Sverige och Danmark ett system där kollektivavtalen bestämmer lönenivån. Frågan om hur den svenska och den danska modellen passar ihop med EU:s lagstiftning har aldrig prövats.

Det skulle kunna vara vilket som helst av tusen andra byggen, men det blev alltså Vaxholm.
När Vaxholms kommun gick ut med upphandlingen ställde kommunen faktiskt krav på kollektivavtal. Baltic Bygg, det företag som tog hem anbudet, förband sig också att teckna avtal i det kontrakt som upprättades med kommunen. Men när Baltic Bygg i sin tur anlitade Laval un Partneri som entreprenör hade intresset för avtal minskat.

Varför?
Den frågan är än mer berättigad eftersom företaget faktiskt tidigare haft avtal med Byggnads.
Enligt Laval un Partneri ställde Byggnads krav på 145 kronor i timlön, en lön som företaget inte skulle klara med det anbud man lagt.

Byggnads förnekar att krav ställts på en viss timlön för att få till stånd ett kollektivavtal. Däremot har facket upplyst om att genomsnittslönen i stockholmsregionen var 145 kronor i timmen.

Vid det tillfälle då Laval slutligen nekade till att teckna kollektivavtal stod det i vart fall fullständigt klart att förhandlingarna gällde ett avtal, inte en viss timlön.
Byggnads förhandlare uppfattade att företaget medvetet valde att ta striden och att advokater inkopplades ganska snabbt. Med advokaterna blev det också en annan samtalston än vid vanliga avtalsförhandlingar.

- De hade inte för avsikt att teckna avtal, säger Lars Holmström, ombudman på Byggettan, som skött kontakterna med Laval un Partneri sedan advokaterna kopplats in i förhandlingarna.

Stupstocken
Laval un Partneri påstod sig vara beredd att betala avtalets lägsta nivå, den så kallade stupstocken, som innebar 109 kronor i timmen.
Tidningen Byggnadsarbetaren har dock visat att de verkliga löner som betalades ut låg på mellan 20 och 35 kronor i timmen. Bland annat verifieras det av inkomstdeklarationer som Laval lämnat in till de lettiska skattemyndigheterna.

Mycket talar alltså för att olika intressen ville driva Vaxholm-fallet till sin spets och ifrågasätta svensk konflikträtt och avtalsmodell.
Svenskt Näringsliv engagerade sig i fallet och bestämde sig i december 2004 för att stödja Laval un Partneri genom att ge ekonomiska garantier för advokatkostnaderna i samband med processen.
Ställningstagandet är alldeles extra märkligt eftersom Laval inte är medlem i Svenskt Näringsliv och för att företaget vägrar att teckna sådana avtal som Svenskt Näringslivs egna medlemmar är bundna av.
En annan part som också agerade aktivt i Vaxholmkonflikten var lettiska regeringen. I uttalanden ifrågasattes den svenska hållningen.
- Europeiska unionens framtid ligger i att vi kan konkurrera fritt med varandra. Om några fackliga representanter i Sverige inte förstår det, då vet jag inte varför de anslöt sig till denna union, sa utrikesminister Artis Pabriks i lettisk TV.
I ett läge kallades den svenska ambassadören i Riga upp till lettiska UD för en förklaring av vad som pågick i Vaxholm.

Den svenska arbetsmarknadsministern Hans Karlsson tillbakavisade kritiken och menade att den svenska lagstiftningen var fullt förenlig med EG-rätten.
7 december 2004 lämnade Laval un Partneri in en stämningsansökan mot Byggnads till Arbetsdomstolen.

I stämningen ifrågasätter företaget inte bara de stridsåtgärder som Byggnads vidtagit utan hela den svenska lagstiftningen som tillåter stridsåtgärder i en situation som den i Vaxholm. Svensk lag strider mot EU-rätten genom att den tillåter en blockad mot Laval un Partneri, hävdade man. Dessutom ifrågasattes den s k lex Britannia som ger möjlighet för svenska fackföreningar att undantränga ett giltigt utländskt avtal med hjälp av stridsåtgärder. Inte heller den lagen är förenlig med EU-rätten, menade man.

NCC fick göra klart bygget
Dagarna före jul 2004 meddelade Arbetsdomstolen att stridsåtgärderna mot Laval un Partneri inte behövde avbrytas medan fallet prövades.

Därmed stod det klart att Laval i praktiken förlorat striden om bygget i Vaxholm. Det dröjde ytterligare sex veckor, innan beskedet kom att Laval och kommunen enats om att avbryta entreprenaden. NCC fick i uppdrag att göra klart bygget.
Anlitandet av Laval un Partneri innebar en merkostnad för Vaxholms kommun på mellan 2 och 2,5 miljon kronor.

Därmed var striden om själva bygget slut, men inte den juridiska striden om Vaxholm. De juridiska kvarnarna malde på och i april 2005 meddelade Arbetsdomstolen att man beslutat begära ett förhandsbesked av EG-domstolen.

Byggnads stridsåtgärder var visserligen helt i enlighet med svensk medbestämmandelag. Men var den svenska lagen i överensstämmelse med EG-rätten, undrade domstolen.

Två frågor ville AD ha svar på:
1. Är Sveriges lagstiftning om utländska tjänsteföretags verksamhet i Sverige enligt det s k utstationeringsdirektivet förenlig med EU:s regelverk? Behöver Sverige en tydligare lagstiftning om löner och anställningsvillkor för att fullgöra direktivets regler?
2. Är den så kallade lex Britannia förenlig med EG-fördraget, trots att det ger möjlighet till stridåtgärder mot utländska företag som har kollektivavtal, men inte mot svenska företag?
Båda frågorna rör centrala inslag i den svenska avtalsmodellen. Den första gäller om den svenska avtalsmodellen - som inte innehåller några lagstiftade minimilöner eller avtal upphöjda till lag - kan fungera tillsammans med EU:s krav på att utländska företag ska kunna överblicka lönekostnaderna i värdlandet.
I förlängningen kan man säga att saken gäller om den svenska avtalsmodellen är möjlig inom EU.

Den andra frågan gäller om svenska fackföreningar ska kunna förhindra lönedumpning i Sverige om den sker med hjälp av giltiga utländska avtal.

Det kommer att dröja innan EG-domstolen lämnar svaret på frågorna. Men man kan redan nu säga att den juridiska prövningen i hög grad påverkat den svenska debatten. Arbetsgivarsidan, som länge ifrågasatt fackföreningars rätt till stridsåtgärder, hoppas att EG-domstolen ska hjälpa dem.

Men också i de fackliga leden har Vaxholm startat en debatt om vilken väg man ska gå. Vissa menar att det vore bättre att vidta åtgärder självmant istället för att tvingas till det i efterhand av utslag i EU-domstolen.

En del har pekat på möjligheten att göra det svenska systemet tydligare genom att upphöja avtal till lag, så som sker i Finland. Andra menar att det bästa är att avvakta domstolens utslag innan man eventuellt agerar.


Fakta om Vaxholms-fallet:
Maj 2003. Kommunstyrelsen i Vaxholm beslutar att köpa KA 4:as f d stabslokaler för att bygga om dem till skola.

Maj 2004. Upphandlingen av skolbygget godkänns av kommunstyrelsen i Vaxholm. Uppdraget har gått till det lettiskägda svenska företaget L&P Baltic Bygg. Laval un Partneri är underentreprenör. Med detta företag har Byggnads tidigare träffat avtal.

Juni 2004. Första förhandlingen mellan Byggnads och Laval om ett avtal för ombyggnaden av skolan. Trots flera möten kan parterna inte komma överens.

September 2004. Laval un Partneri avvisar än en gång Byggnads krav på avtal. Dagen innan har företaget slutit avtal med lettiska byggfacket.

November 2004. Byggnads sätter arbetet vid skolan i blockad.

December 2003. Medlingsförhandlingar misslyckas. Även Elektrikerförbundet förklarar arbetsplatsen i blockad. Laval un Partneri lämnar in en stämningsansökan till AD, men AD avslår ansökan om att stridsåtgärderna ska stoppas medan saken avgörs.

Januari 2005. Fler fackförbund sluter upp med sympatiåtgärder. Förutom sju LO-förbund deltar nu också HTF.

Februari 2005. Vaxholms kommun och Laval un Partneri enas om att entreprenaden avbryts och Baltic Bygg går i konkurs.

April 2005. AD fattar inget eget beslut i saken utan bestämmer sig för att överlämna frågan till EG-domstolen.

September 2005. AD skickar iväg två frågor till EU-domstolen och begär ett förhandsavgörande.

Peeter-Jaan Kask