"Jämlikheten allvarligt hotad"

Publicerad i DN-debatt, 031230

Är Sverige ett land där jämlikhet råder? Är strävan efter jämlikhet tillräckligt tydlig i arbetarrörelsen idag? Dessa två frågor ställer vi i rapporten "Jämlikhet - vägskäl och vägval" till LO-kongressen nästa år. Vårt svar på båda frågorna är tyvärr nej.

1990-talet efterlämnade en dynamik som riskerar att ytterligare öka klyftorna. Trots en positiv utveckling av sysselsättningen, fortsatte inkomstskillnaderna då att öka. Tydliga mål för minskad arbetslöshet sattes och uppnåddes. Att utjämna inkomster blev dock underordnat andra politiska mål. Det oroar.

De ökande klyftorna speglar inte alls befolkningens önskemål. Enligt LOs undersökning "Röster om Facket och Jobbet", vill en tydlig majoritet idag - hela 83 procent - att löneskillnaderna minskar. Det finns ett brett folkligt stöd för en tydligare strävan efter jämlikhet, tolkar vi det som.

Mot denna bakgrund läser vi den nya boken "Jämlikheten som försvann" av Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster. Hans tes är att fler måste bli förmögna i Sverige och utmana de få rika. Så kan mer jämlika ekonomiska villkor främjas för alla. USA är Fölsters förebild.

Men varför behöver och vill amerikanen ha en större privat förmögenhet än svensken? En viktig förklaring är att välfärd för alla saknas i USA. Välfärdsstaten och socialförsäkringarna är buffertar för oss. Amerikanen behöver ca 30 procent av sin inkomst till välfärdsutgifter som sjukvård, pension och utbildning. Det är en ungefärlig svensk kommunalskatt.

Det är osäkert om förmögenheterna verkligen är jämnare fördelade i USA än i Sverige. Få studier lyckas likställa statistik över förmögenheter mellan länder. Vissa av dem motsäger bilden som Fölster ger. På en punkt håller vi dock med honom: betydligt mer borde ha hänt med omfördelningen av privata förmögenheter i Sverige.

Utan tvivel är USA framgångsrikt sett ur ett snävt tillväxtperspektiv. Men förmögenhetsfördelningen är inte huvudförklaringen. Stor invandring av arbetskraft (även illegal) och tidvis utmärkt makroekonomisk politik har varit avgörande. Men utan tvivel visar USA också upp stora sociala misslyckanden. Fölster tar inte upp dem - de är ju ytterst obekväma.

Sverige ligger trea i världen i mänsklig utveckling enligt FN. Vår välfärdspolitik - som mest förlamar och förhindrar enligt Fölster- är en viktig förklaring. USA hamnar, trots världens näst högsta BNP per invånare, enbart på sjunde plats.

Den relativa fattigdomen i USA är mycket stor. Hela 17 procent av befolkningen hade år 2000 en inkomst som var mindre än hälften av medianinkomsten. Siffran för Sverige var 6 procent. Än värre blir det om man tittar på relativ fattigdom bland barn. Mer än en femtedel - 22 procent - av barnen i USA lever i fattiga hushåll, mot fyra procent av de svenska barnen. Att klättra i inkomstnivå i USA är också relativt få förunnat. Fler ärver fattigdom från sina föräldrar än vad man kan förvänta.

Det orimligt att dra slutsatsen att jämlikheten försvunnit i Sverige och, underförstått, att den frodas i USA. Jämlikheten blir tyvärr inte ett dugg bättre i Sverige av att det är sämre ställt på andra sidan Atlanten än vad Fölster vill visa. Sveriges tillväxt behöver öka. Tillväxt genom en oreglerad arbetsmarknad och social otrygghet har dock ett orimligt mänskligt pris. Den tillväxten ger inte både välstånd och jämlikhet. Bara möjligen det första.

En strävan efter jämlikhet, i arbetarrörelsens mening, utmanar den avreglerade marknadsekonomins företrädare. Därför vill de gärna ge bilden av att jämlikheten försvunnit och svårligen kan återerövras. Men jämlikhet lever starkt i folks önskan och visioner.

Bara titeln på Fölsters bok utmanar arbetarrörelsen att återge jämlikhet sin rättmätiga plats som tydlig vision i den dagliga politiken. Ett steg på vägen vore att regeringen väljer att åter ställa ett mål om en jämnare inkomstfördelning i centrum för politiken. Jämlikheten i Sverige är definitivt hotad - men ej försvunnen.

Lena Westerlund, LO-ekonom och projektledare
Åsa Forssell, utredare på LO