Viktiga områden
2010-02-17
När tidningen Lag & Avtal bjöd in till debatt på temat flexibilitet var LOs avtalssekreterare Per Bardh på plats. Där fanns också Teknikarbetsgivarnas förhandlingschef Anders Weihe.
Per Bardh försvarade centrala avtal utifrån arbetsgivares och arbetstagares olika maktförhållande. Anders Weihe menade däremot att centrala avtal är skadligt för konkurrensen och flexibiliteten.
Per Bardh, är facket emot flexibilitet?
- Människan har ett behov av förutsägbarhet. Kalla det trygghet. Den totala flexibiliteten är inte något att sträva efter.
Arbetsgivarna kräver lokala avtal och större individuell frihet. Vad tycker du om det?
- Arbetsgivarna kan påstå mycket men när de påstår att Sven snickare är en jämbördig part med Skanska har man gått vilse. Lika lite som Ursula undersköterska är jämbördig i en förhandling mot Sahlgrenska är Kallskänkan Kim jämbördig med Sodexo. Därmed faller deras förslag om bara lokala förhandlingar. Det är orealistiskt ur ett rättviseperspektiv.
- Vi kommer att driva frågor som kan uppfattas som att vi är direkt inne i arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet. Problemet med ökande visstidsanställningar och heltidsfrågan är för viktiga för att de ska lämnas utanför avtalsrörelsen oavsett vilka ömma tår vi kommer att trampa på.
I den ekonomiska krisen har många fått välja mellan pest och kolera, arbetslöshet eller sämre villkor. Vad kan facket göra åt det?
- För att kunna diskutera mer lokala avtal måste det ske en maktförskjutning. Det är nödvändigt med en a-kassa värd namnet och en omställningsförsäkring som gör att arbetslöshet känns mindre hotfullt.
Det pratas om att vi lever i individualismens tidevarv. Är det sant?
- När människor måste välja mellan arbetslöshet eller sämre villkor på jobbet kommer kravet om mer centrala regleringar. Då är det vårt fackliga ansvar att människor inte ska behöva utsättas för omöjliga val.
Du menar att arbetsmarknadens parter ska ta ett större ansvar för att motverka att politiker av olika kulörer reglerar arbetsmarknadens villkor. Varför säger du så?
- Annars kommer vi alla att studsa som pingisbollar mellan olika regeringskoalitioner. Det kommer att framträda politiska företrädare som vill ta politiska poäng för att visa på handlingskraft. Då riskerar vi att få se lösningar som ingen egentligen vill ha, lösningar i form av lagstiftning.
- Vill vi, så kan vi naturligtvis ta varandra i handen och be om politisk handräckning. Det är bättre än att en part ber regeringen ta LO i örat i till exempel turordningsfrågan. För om det är något som vi borde vara överens om, så är det att regeringen, blå eller röd-grön, ska hålla sig utanför det som vi själva kan lösa. Det uppstår svårigheter med processen i det politiska systemet. Det är min fasta övertygelse att om parterna löst Laval-frågan hade tvisten varit löst. Därmed sagt att vi måste våga lita på varandra.
Text: Ulla Johanson
Centralt eller lokalt, en fråga om makt
När tidningen Lag & Avtal bjöd in till debatt på temat flexibilitet var LOs avtalssekreterare Per Bardh på plats. Där fanns också Teknikarbetsgivarnas förhandlingschef Anders Weihe.
Per Bardh försvarade centrala avtal utifrån arbetsgivares och arbetstagares olika maktförhållande. Anders Weihe menade däremot att centrala avtal är skadligt för konkurrensen och flexibiliteten.
Per Bardh, är facket emot flexibilitet?
- Människan har ett behov av förutsägbarhet. Kalla det trygghet. Den totala flexibiliteten är inte något att sträva efter.
Arbetsgivarna kräver lokala avtal och större individuell frihet. Vad tycker du om det?
- Arbetsgivarna kan påstå mycket men när de påstår att Sven snickare är en jämbördig part med Skanska har man gått vilse. Lika lite som Ursula undersköterska är jämbördig i en förhandling mot Sahlgrenska är Kallskänkan Kim jämbördig med Sodexo. Därmed faller deras förslag om bara lokala förhandlingar. Det är orealistiskt ur ett rättviseperspektiv.
- Vi kommer att driva frågor som kan uppfattas som att vi är direkt inne i arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet. Problemet med ökande visstidsanställningar och heltidsfrågan är för viktiga för att de ska lämnas utanför avtalsrörelsen oavsett vilka ömma tår vi kommer att trampa på.
I den ekonomiska krisen har många fått välja mellan pest och kolera, arbetslöshet eller sämre villkor. Vad kan facket göra åt det?
- För att kunna diskutera mer lokala avtal måste det ske en maktförskjutning. Det är nödvändigt med en a-kassa värd namnet och en omställningsförsäkring som gör att arbetslöshet känns mindre hotfullt.
Det pratas om att vi lever i individualismens tidevarv. Är det sant?
- När människor måste välja mellan arbetslöshet eller sämre villkor på jobbet kommer kravet om mer centrala regleringar. Då är det vårt fackliga ansvar att människor inte ska behöva utsättas för omöjliga val.
Du menar att arbetsmarknadens parter ska ta ett större ansvar för att motverka att politiker av olika kulörer reglerar arbetsmarknadens villkor. Varför säger du så?
- Annars kommer vi alla att studsa som pingisbollar mellan olika regeringskoalitioner. Det kommer att framträda politiska företrädare som vill ta politiska poäng för att visa på handlingskraft. Då riskerar vi att få se lösningar som ingen egentligen vill ha, lösningar i form av lagstiftning.
- Vill vi, så kan vi naturligtvis ta varandra i handen och be om politisk handräckning. Det är bättre än att en part ber regeringen ta LO i örat i till exempel turordningsfrågan. För om det är något som vi borde vara överens om, så är det att regeringen, blå eller röd-grön, ska hålla sig utanför det som vi själva kan lösa. Det uppstår svårigheter med processen i det politiska systemet. Det är min fasta övertygelse att om parterna löst Laval-frågan hade tvisten varit löst. Därmed sagt att vi måste våga lita på varandra.
Text: Ulla Johanson
Dela