Klass, kön och lön bestämmer graden av frihet och förmåner i jobbet

– Det är viktigt med frihet i jobbet. Att ha mycket liten frihet att påverka de egna livsvillkoren och att ha en stor bundenhet i arbetet kan innebära risker för hälsan, säger LOs andre vice ordförande Ulla Lindqvist. Detta med anledning av att LO har undersökt om vissa grupper anställda har mer eller mindre förmåner än andra på jobbet. I rapportserien Röster om facket och jobbet kommer LO nu med den fjärde rapporten av sju som ska publiceras under 2007.

Rapporten har underrubriken Frihet och förmåner i arbetet. Två frågor ställs. Den första frågan gäller förmånen av frihet i arbetet och den andra gäller förmåner som följer med själva anställningen. Syftet med rapporten är inte att kartlägga alla typer av förmåner utan främst undersöka om vissa grupper anställda har mer eller mindre förmåner än andra. Med frihet i arbetet avses här förmånen att ha frihet att själv kunna planera sina arbetsuppgifter och sin arbetstid.

Kön och lön avgör friheten
Det är en klar skillnad mellan friheter för män och för kvinnor och LO-kvinnor är den grupp som i minst utsträckning har tillgång till olika friheter men sambandet är lika tydligt mellan lönens storlek och friheten i arbetet.

Allt fler har fått mer att säga till om när det gäller semesterns förläggning. Mellan åren 1988 och 2006 ökade LO-medlemmarnas möjlighet att själva bestämma semesterns förläggning från 44 procent till 57 procent. Trenden har dessvärre vänt och något färre svarade 2006 att de själva bestämmer semesterns förläggning mot dem som svarade 2002. Skillnaderna mellan LO, TCO och SACO är små men mellan kvinnor och män kan fler män än kvinnor bestämma sin semesters förläggning

Flex och utbildning skiljer mest
Det som skiljer sig mest är förmåner som flextid och personalutbildning. Mest skiljer det mellan LO-, TCO- och SACO-medlemmar. Flextid och personalutbildning är betydligt mer sällsynt bland LO-medlemmar även om andelen där ökat från 19 procent år 1988 till 33 procent i dag. Ännu tydligare är skillnaden mellan olika lönegrupper. Bland dem som tjänar över 40.000 kronor i månaden har 92 procent flextid vilket kan jämföras med att bland dem som tjänar högst 16.000 kronor per månad har 31 procent möjlighet till flextid.

När det gäller flextid framträder en brant klass- och könstrappa. Längst ner står LO-kvinnorna och SACO-männen finns på översta trappsteget. Samma trappa kan illustrera förhållandet till personalutbildning. När det gäller övriga förmåner är könsaspekten tydligare än klassaspekten.

Andra stora friheter som att kunna ta ledigt en timme eller att välja arbetsuppgifter kommande timme är betydligt vanligare bland högavlönade än de med låg lön.

Skillnader mellan LO-förbund
När det gäller små friheter kan de flesta ta fem minuters rast utan att be om lov och nästan alla kan ringa och ta emot samtal på arbetstid. Bara cirka fyra procent av LO-medlemmarna har inte denna frihet. Skillnaderna är större mellan medlemmar i olika LO-förbund än mellan LO, TCO och SACO och mellan kvinnor och män när det gäller små friheter. Endast 62 procent av Hotell- och Restaurangs medlemmar kan ta fem minuters paus jämfört med 97 procent bland Byggnads medlemmar.

Små förmåner i form av gratis kaffe och tillgång till motionslokal har ökat ganska mycket de senaste åren för både LO-, TCO- och SACO-medlemmar Däremot har förmåner som subventionerad lunch och fri läkarvård minskat i samma omfattning och nu har bara cirka 30 procent av såväl LO-, TCO- som SACO-medlemmar dessa förmåner.

Genomgående sämst för LO-kvinnor
LO-kvinnor är nästan genomgående den grupp som har minst tillgång till olika förmåner i arbetet. Ett tydligt exempel är förmånen av fri läkarvård där LO-kvinnor till klart lägre andel har den förmånen jämfört med såväl LO-män som TCO- och SACO-medlemmar.

– Att det är LO-förbundens kvinnor som i minst utsträckning har rätt till den subventionerade sjukvården är mycket stötande då det är den gruppen som har sämst hälsa och dessutom lägre löner, säger Ulla Lindqvist.