Till försvar för riksavtalen

Det är stormvarning på arbetets marknad och LO-förbunden förbereder sig för en avtalsrörelse i stark motvind.
– Det har blivit ett mycket hårdare klimat på arbetsmarknaden, säger LOs ordförande Wanja Lundby Wedin.

I avtalsrörelsen 2010 ska lönerna förhandlas under en djup kris i ekonomin med hög arbetslöshet. Arbetsgivarna kräver nollavtal centralt med lokala löneförhandlingar under fredsplikt.

– Arbetsgivarna går hand i hand med regeringen. När företag läggs ner och jobb försvinner, då har regeringen försämrat arbetslöshetsförsäkringen och stödet till omställning, säger Wanja.

Under decennier fanns ett handslag mellan parterna i synen på strukturomvandling. Den solidariska lönepolitiken innebar att det inte fanns utrymme för underbetalda jobb. Parterna var överens om en ständig omvandling av arbetslivet till jobb som krävde större kunskaper, som var värda högre löner.

– De löntagare som förlorade jobbet hade en bra arbetslöshetsförsäkring, utbildning och praktik som en bro över till nästa jobb. Men när den bron raseras, hur blir det då?

Arbetsgivarna vill ha fredsplikt men inga löneökningar i de centrala avtalen. De vill att betalningsförmågan i det enskilda företaget ska bestämma hur stor löneökningen ska bli.

– LO-förbunden har duktiga lokala förhandlare. Den modellen skulle också ge löneökningar, men på lägre nivåer och med ökade löneskillnader, säger Wanja.

Hon undrar om arbetsgivarna har tänkt igenom konsekvenserna av sitt agerande.

– Det blir omöjligt att bedriva solidarisk lönepolitik utan centrala löneförhandlingar. Sverige har inte råd med en arbetsgivarpart som inte tar ansvar för lönebildningen, som inte satsar på personalutbildning och konkurrenskraftiga företag!

Till försvar för riksavtalen har LO-förbunden fördjupat sin samordning. Det nya är att LO förbund som drabbas av krav på försämringar i sina avtal har rätt att begära stöd från andra förbund. LOs styrelse ska också bedöma vilket förbund som bör sätta märke för den övriga arbetsmarknaden.

– Vi är överens om att ett av förbunden i den konkurrensutsatta sektorn bör gå först.

Årets avtalskrav har en stark tonvikt på jämställdhet. Löneskillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade yrken ska minska, avtalsområden med lågt löneläge ska få större utrymme, lägstalönerna ska höjas, rätten till heltid och rätten till tillsvidareanställning ska stärkas.

– Jag är stolt över att leda en organisation som trots det tuffa läget på arbetsmarknaden orkar ta flera steg framåt för jämställda löner och villkor, säger Wanja.

Kraven har också stor betydelse för ungdomar, som ofta har visstidsanställningar, ofrivilliga deltider och lägre löner.

– Vi vill stärka ungdomarna på arbetsmarknaden, arbetsgivarna vill försvaga dem, säger Wanja.

– Svenskt Näringsliv har tagit hela sin agenda med försämring av LAS, lägre löner, mer och stuvat in den i en kampanj mot ungdomsarbetslösheten. Det är skamligt!

Ett viktigt avtalskrav är att begränsa arbetsgivarnas möjlighet att kringgå lagen om anställningsskydd. Det finns allt fler arbetsgivare som kringgår turordningen genom att använda bemanningsföretag.

– Jag har besökt arbetsplatser där man tror sig tillbakaflyttad hundra år. Företaget säger att de har arbetsbrist och gör sig av med fast anställd personal. Sedan hyr man in andra eller samma personer genom ett bemanningsföretag. De som blir kvar utanför trots sin företrädesrätt är ofta de lite äldre, kanske med tillfälligt nedsatt arbetskapacitet.

– Det blir en utsortering. Det inte är värdigt en arbetsmarknad som hyllas världen över för att den lyckats förena rättvisa och rationalitet!

Text: Anna Holmgren