Jämställdhetsfrukost på LO 8 mars

- För 20 år sedan hade det uppfattats som en ovänlig handling att hålla detta seminarium på LO. Nu är jämställdhet en fråga för både kvinnor och män. I dag talar vi om facklig feminism. Det handlar om jobben och villkoren och om möjligheten att kombinera arbete med familjeliv och det handlar om kvinnors representation och om våld mot kvinnor, sa LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin när hon hälsade en fullsatt sal välkomna till det seminarium kring jämställdhet som sedan några år är en tradition på LO den 8 mars.

Wanja Lundby-Wedin noterade att vi kommit så långt i jämställdhetssträvan att det inte går att riktigt vara emot jämställda löner, som var temat för dagen. Att de manligt dominerade yrkena är högre värderade än kvinnojobb ska vi göra något åt i årets avtalsrörelse, utlovade LOs ordförande.

- Tro aldrig att vi kan slå oss till ro. Vi måste ständigt jobba för jämställdheten men nu har vi tagit oss över kanten, meddelade Wanja Lundby-Wedin innan hon lämnade över till seminariets moderator Anna Thoursie, chef för tankesmedjan Agora.

Panelen, bestående av LOs avtalssekreterare Erland Olauson, Svensk Handels VD Dag Klackenberg, Kommunals Maria Hansson och Jonas Milton, VD för Almega, fick en halvtimme för inledningsanföranden.

Erland Olauson ritade upp kartan för hur det ser ut idag med tre olika typer av diskriminering kring kvinnors löner. LO-kvinnor tjänar 86 procent av vad männen tjänar. De två till tre procent som inte får samma lön när de jobbar sida vid sida på samma arbetsplats kan vi komma tillrätta med genom jämställdhetslagen. Det andra är att kvinnor jobbar i större utsträckning i lågavlönade yrken. Den tredje typen av diskriminering är att kvinnor ofta också är felavlönade. De jobbar i branscher där det är flest kvinnor anställda, ju fler kvinnor, desto lägre löner.

- Om du säljer ditt arbete för billigt är det ett problem för den enskilde men på sikt blir det också ett problem för andra. Om en undersköterska säger sig vara beredd att utbilda sig till truckförare för lägre lön blir det till slut ett problem även för truckförarna, exemplifierade Erland Olauson.

Det går att åstadkomma en förbättring genom den modell LO-förbunden kommit överens om att driva i avtalsrörelsen och som innebär att en särskild jämställdhetspott på minst 205 kronor per heltidsanställd, månad och år ska tillfalla avtalsområden i förhållande till andelen kvinnor inom avtalsområdet som har en lägre lön än 20.000 kronor per månad.

- Sedan är det förbundens sak att se till att detta utrymme kommer dessa målgrupper till del, sa LOs avtalssekreterare.

- Kvaliteten hotas och den nya generationen är mindre benägen att ta jobb till vilket pris som helst. Det handlar också om mod. Vid nyanställningar värdesätts ofta kvinnors arbete lägre än mäns. Företagen bör ställa sig frågan vem som står för produktionen och hur vi vill ha det på arbetsplatsen. Vi tror på den modell vi kommit överens om inom LO-familjen, förklarade Maria Hansson.

Från Almega jobbar de också med att få bort orättvisor som förekommer. Det som skiljer oss åt är metoderna, enligt Jonas Milton.

- Vi tycker så illa om LOs förslag att vi är beredda att gå ganska långt för att gå emot det. Det vi saknar är företagsperspektivet. Det finns en verklighet där ute. Vi måste börja i det lilla, i företagsperspektivet. Det måste bygga på individuella löner. Där individuella löner gäller minskar löneskillnaderna, hävdade Jonas Milton, och han tyckte också att vi måste få fler kvinnliga förebilder i kvinnliga chefer.

Dag Klackenberg ansåg att det är mycket en fråga om attityder och berättade ett exempel från sin egen familj. Efter att han haft tre kvinnliga chefer i rad, frågade sonen sin storasyster om hon trodde att även pojkar kan bli chefer. Vidare ansåg Dag Klackenberg att det enda receptet för att minska löneskillnaderna är att sätta sig ner på det enskilda företaget och på detaljnivå rätta till löneskillnaderna genom att titta på vad Pelle och Stina tjänar och lyssna på argumenten.

- Vi har ändå kommit långt i attitydarbetet. Vi har ett gammalt papper på Handelns arbetsgivarorganisation som visar att vi en gång hade ett avtal för kvinnor och ett för män, berättade Dag Klackenberg.

Förekommer det diskriminering på arbetsplatserna? Är ni överens om det? Anna Thoursie ville ha svar från panelen.

Om det är medvetet eller inte, så förekommer det, ansåg Dag Klackenberg.

I städbranschen är medellönen låg men det är en genomgångsbransch. Medellönen behöver inte vara lika över hela landet. Det är helt OK med lägre medellöner men lönespridning behövs, argumenterade Jonas Milton.

Maria Hansson ansåg att det inte bara är lönen som är ett problem utan även sysselsättningsgraden.

- Vilket förhandlingsutrymme finns på det enskilda företaget, undrade Erland Olauson, och tyckte också att det briljanta med kollektivavtalet är att det blir lika för alla och att det inte stör konkurrensen och pekade på att inom handeln går det alldeles utmärkt att organisera jobbet med hyggliga löner på de mansdominerade arbetsplatserna

Anna Thoursie ville ha svar på hur mycket panelen var villig att avstå i skatter till förmån för höjda kvinnolöner.
- Det kommer inte pengar från himlen så vi får vara beredda att sänka servicen eller höja skatten, menade Erland Olauson.

- Ungdomar måste attraheras av att jobba inom offentlig sektor, och det kostar. Jag anser att den offentliga sektorn ska vara offentligt finansierad men med fler privata aktörer och som konsumenter måste vi vara beredda att betala för vissa tjänster, framförde Jonas Milton.

- Det är inte så lätt att vi bara kan höja priserna inom handeln. Många företag tvingas lägga ner och vi kan inte ta hänsyn till de människor som blir friställda, flikade Dag Klackenberg in.

- Vi ska inte rädda jobben. Vi ska rädda människorna. Vi ska ha trygghet i förändring, sa Wanja Lundby-Wedin och betonade att det är vad vi inom facket ställer upp för och att det är viktigt att hålla kvar vid att lönerna ska hållas uppe i offentlig sektor. Det lyfter också lönerna inom handeln. Det vinner vi alla på i längden. Det sker en enorm teknikutveckling inom offentlig sektor. Det leder inte till färre anställda utan till bättre vård, uttryckte LOs ordförande.

Enligt Erland Olauson är det som hänt på LO-sidan att diskussioner förts med LO-förbunden och, inte utan viss vånda, kommit överens om att kvinnodominerade branscher ska få mer utan att industrin kräver kompensation.

- Vår modell ska ändra fördelningen utan att nivån åker upp, sa LOs avtalssekreterare.

Undersökningar LO gjort visar att människor vill att löneskillnaderna ska utjämnas.

- Vi lever i en demokrati och politikerna suger upp missnöjet och ska vi då ha ”nämnderna för lönernas sättande” i framtiden, frågade Erland Olauson. Det ligger i allas intresse att undvika detta.

Wanja Lundby-Wedin sökte svar på frågan om det gick att hitta någon annan modell än LOs kring frågan om relativlönerna.

Jonas Milton, som tyckte det var en bra fråga, förklarade att det som skiljer mellan parterna är makrosynsättet. Det är genom att titta på strukturerna det kan gå att hitta en gemensam plattform. Det går att lyfta strukturer utan att det kostar så mycket.

Moderator Anna Thoursie ställde två opinionsbildningsfrågor/påståenden till panel och åhörare:

1 Majoriteten av arbetsgivarna föredrar att arbetstagarna är närvarande på jobbet.

2 Det är omöjligt för arbetsgivaren att ha fullständig kontroll över hur närvarande en anställd kommer att vara i framtiden.

Svaret från alla var ja. I det läget tänker arbetsgivaren traditionellt. Män och kvinnor i barnafödande ålder behandlas olika av arbetsgivarna.

- Fram till 27-28 års ålder är löneskillnaden mellan män och kvinnor mindre, sedan tar det fart, slår Erland Olausson fast.

Maria Hansson konstaterar att kvinnor diskrimineras vid lönerevision för att de är potentiella barnafödare.

- Om vi får bort de orättvisa löneskillnaderna kommer det att påverka yrkesvalet, anser Erland Olauson.

Enligt Jonas Milton är det en konkurrensfråga att kunna erbjuda jobb som ger möjlighet att kombinera arbete och familjeliv.

- De lågavlönade jobben är sådana som tidigare varit oavlönade och den värderingen finns kvar, ansåg Wanja Lundby-Wedin.

Frågor från publiken handlade om hur det kan komma att se ut på arbetsmarknaden om 50 år eller mer. Finns det något land som har mindre löneskillnader än hos oss? Hur många gånger har närvarande arbetsgivarorganisationer föreslagit höjning av lägstalöner?
Jonas Milton tror att det kommer att se annorlunda ut redan om fem år. Inget annat land kan påvisa mindre löneskillnader än vi har i Sverige och det skulle vara tjänstefel av Almega att föreslå höjda lägstlöner, svarade Almegas VD. Tanken är att ingen ska stanna länge i en lägstalön utan avancera. En kvinna i publiken, med invandrarbakgrund, hade invändningar mot Jonas Miltons tidigare påstående att det är lättare att få lönehöjning vid individuell lönesättning på företaget. I hennes fall stämde det inte.

- Möjligen är det så att utbud och efterfrågan har betydelse för lönesättningen. Då är det viktigt för löneutvecklingen att vi har full sysselsättning, ansåg LOs avtalssekreterare.

Jonas Miltons bedömning var att det kommer att bli brist på arbetskraft i alla branscher, så det kommer att vara en konkurrensfördel att erbjuda rimliga villkor.

LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin rundade av frukostmötet med en förhoppning att de jobb någon söker är det personen vill ha och inte bara är ett arbete för att kunna försörja sig. Redan inom några år kommer vi att se en enorm brist på arbetskraft. LO säger ja till individuell löneutveckling men inte till individuella löner som är hemliga.

- Vi är överens om mycket. Vi vill inte att människor ska diskrimineras på grund av kön.


Text: Christina Jonsson