Avtal bättre än lag för att komma åt lönediskriminering

Motionerna 20.01 och 20.03 handlar om behovet av fortsatta satsningar på de lägst avlönade grupperna, en uppfattning som LO-kongressen delar. Under de senaste tio åren har löneskillnaderna ökat sett över hela arbetsmarknaden. Skillnaderna i ökning mellan olika LO-grupper är betydligt mindre. Detta ger en god materiell bas för en starkare klassbaserad sammanhållning under kommande avtalsrörelser.

Motion 20.01 argumenterar mot kollektiv lönediskriminering på arbetsmarknaden. Löneskillnader mellan yrken och grupper kan och ska fackföreningsrörelsen försöka styra och förändra med de olika kollektivavtalen. Däremot bör lagens tillämpning av diskrimineringsbegreppet inte utvidgas eftersom det allvarligt skulle försvaga kollektivavtalens ställning.

LO-kongressen anser att låga löner, felaktiga och andra orättvisa löneskillnader ska motverkas. Men däremot anser LO-kongressen inte att det generellt är så att alla löner inom offentlig sektor är låga, felaktiga eller orättvisa. Uppdelningen mellan offentlig och privat sektor är därför inte en korrekt uppdelning för LOs lönepolitik. LO-kongressen anser vidare att styrkan hos den svenska fackföreningsrörelsen har varit och är att alltid söka finna en avvägning mellan vad som ska regleras centralt och vad parterna lokalt kan enas om. Att avskaffa den lokala förhandlingsnivån är dock inget alternativ, det skulle vara att avskaffa det som är basen för den lokala fackliga verksamheten ute på arbetsplatserna.

I motion 20.04 behandlas behovet av stark sammanhållning och solidaritet mellan förbunden under en avtalsrörelse. LO-kongressen ger styrelsen i uppdrag att införa nya former och regler för det interna arbetet för att säkerställa en starkare sammanhållning i kommande politiskt och fackligt avgörande situationer. Motion 20.05 argumenterar mot ungdomslöner för personer under 18 år. LO-kongressen instämmer i motionens principiella resonemang, men erfarenheten visar att det möter starkt motstånd från arbetsgivarna att genomföra lika lägstalöner för alla anställda inom ett avtalsområde, inklusive ungdomar.

Motion 20.06 vill införa ett tak på alla direktörslöner. LOs styrelse anser att det med lag är möjligt att ytterligare skärpa kraven på företagens redovisningsskyldighet av löner och andra förmåner för styrelse och direktion. Det ger en grund för en öppen och offentlig diskussion om vad som är rimligt och vad som inte är rimligt. Med det anses motion besvarad.

Motion 20.07 förslår att LO ska starta en ideologisk debatt om arbetsgivareavgifterna. Ett bättre ord är kanske ”trygghetspremier”. LO-kongressen instämmer i behovet av att ständigt återvända till de grundläggande idéer, teorier och värderingar som är basen i vårt dagliga fackliga arbete, det gäller särskilt frågor inom löne- och välfärdspolitiken. Motionen besvarades av LO-kongressen.

Motion 18.76 femte att-satsen lyfter fram lönebildningens betydelse för av stabil tillväxt och en löneutveckling i takt med omvärlden som grund för reallöneökningar och en rättvis fördelning. LO har under lång tid arbetat för ett bredare och mer sammanhållet synsätt inom hela organisationen kring frågan om lönebildningens betydelse för sysselsättningen, reallöneökningarna och fördelningen.

Den solidariska lönepolitikens utgångspunkt är att finna en jämvikt mellan kraven på ekonomisk balans och social rättvisa. Utan en social rättvisa med utjämning av orättvisor som medel kommer varje samhälle att långsiktigt bygga in drivkrafter för ekonomisk obalans. En fri prisbildning på arbete skulle skapa en allvarlig oreda i ekonomin Därför har och kommer LO att stå fast vid en långsiktig lönepolitik som gynnar hela landet, hela ekonomin och alla löntagare. Motionen bifölls av LO-kongressen.

Dagordningspunkten finns i kongresshandlingarna:

Punkt 20 Ökade reallöner – Fackliga strategier för bättre byten – Lönepolitik
Motionerna 20.01 – 20.07, 18.76, femte att-satsen