Regeringen har uppenbart två principer vad det gäller kulturpolitiken. Den första är att ingen ska få en chans att yttra sig genom att införa en ny princip med ett remissförfarande där tiden är så kort att ingen hinner svara. Den andra principen är att slänga ut ungen med badvattnet när man ska göra förändringar enligt regeringens önskemål. Det står naturligtvis en regering fritt att reagera efter sitt huvud. Det ska respekteras men att respektera detta innebär inte att kritiska röster till den förda politiken inte ska ha möjlighet att föra fram andra åsikter eller uppfattningar.
Ett exempel på att slänga ut ungen med badvattnet är turbulensen kring En bok för alla och förlagets engagemang i läsfrämjandet. En bok för alla har under nästan 30 år bedrivit läsfrämjandeverksamhet på statens uppdrag med anpassad bokutgivning och aktivt deltagande i olika läsfrämjandeprojekt som varit väldigt framgångsrika.
Att djursholmsborna läser mer än förortsboende är lite slarvigt sagt nog så. Läsandet är och har alltid varit en klassfråga. Överklassen med sin akademiska bildning har andra läsvanor än tjänstemännen och de i sin tur läser generellt mer än arbetaren. Så har det varit och så är det fortfarande. Det är ett faktum och det beror på tradition, uppväxt och inte minst utbildning. Att då som En bok för alla envist och målmedvetet jobba för att bryta dessa mönster har varit en bildningsinsats som saknar få paralleller i den svenska bildningsverksamheten.
En bok för alla har ägnat sig åt att ge ut anpassad litteratur som de andra förlagen inte sett någon kommersiell potential i. Förlaget har också återutgivit kvalitetslitteratur som annars inte skulle ha kommit ut på nytt. Också en viktig verksamhet som inte ska underskattas. För detta har förlaget haft ett ekonomiskt stöd då det har legat i linje med kulturpolitiken där delaktighet och tillgänglighet varit honnörsord.
En bok för alla har också haft en avgörande betydelse som part i olika läsfrämjandeprojekt som Läs för mig pappa där vägen till unga läsovana män har gått över deras barn. Få barnen att läsa och pappa börjar också läsa. Alltså läsovana pappor börjar läsa för sina barn vilket innebär att traditionen bryts och i barnens uppväxt blir böcker en naturlig del. Det har skett i samarbete med lokala fackklubbar, biblioteken och Författarförbundet. Delvis har det finansierats med pengar från regeringens läsfrämjande och har legat i linje med en kulturpolitik präglad av tillgänglighet och delaktighet.
I uppbyggandet av nya arbetsplatsbibliotek har En bok för alla också varit part genom att de, utifrån sin utgivning, har kunnat förse nya arbetsplatsbibliotek med ett grundsortiment av god kvalitet till en rimlig kostnad. Utan denna medverkan skulle många av de nya arbetsplatsbibliotek som har skapats under de senaste åren inte varit möjliga. Det är också en verksamhet i linje med en kulturpolitik byggd på principer om delaktighet och tillgänglighet.
En bok för alla har i år haft ett ekonomiskt bidrag på 10 miljoner för sin verksamhet med bokutgivning, läsfrämjande och lite andra uppdrag åt kulturdepartementet. Vid årsskiftet är det slut då regeringen enligt sitt förslag drar in pengarna och ger samma belopp till förlagens översättningsverksamhet genom att stödja ett av förlagen helägt bolag. En skamlig politik där de läsovana överges till förmån för förlagens kommersiella verksamhet. Tala om omvänd Robin Hood-politik, skamlig men följaktig regeringens övriga politik.
Om inget händer kommer En bok för alla gå i graven vid årsskiftet. Begravningsentreprenör är kulturdepartementet och officiant kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Sörjande blir tusentals bokläsare, de 3.000 bokombuden på arbetsplatserna, de tusental pappor som har hittat boken och deras barn, de fackliga organisationerna som har haft en unik samverkanspartner och alla som brinner för bildning och för en kulturpolitik som har präglats delaktighet, tillgänglighet och demokrati.
Ingemar El Göransson, kulturpolitiskt ansvarig
Dela