LO ställer sju krav på Irans regering

Tal av Wanja Lundby-Wedin vid demonstration om Iran i Kungsträdgården, Stockholm söndag 30 augusti 2009


Mötesdeltagare!

Vi har samlats här i dag för att visa vår solidaritet med Irans folk och deras krav på mänskliga fri- och rättigheter.

Det handlar om åsikts- och mötesfrihet liksom krav på rättvisa och demokratiska val.

Det handlar också om de mänskliga rättigheterna i arbetslivet, rätten att få tillhöra en fri och oberoende fackförening och att tillsammans med sina arbetskamrater fritt få förhandla om löner och arbetsvillkor.

Detta är rättigheter som länge förvägrats det iranska folket.

Låt mig som exempel få berätta om Mansour Osanloo. Han var facklig ordförande för bussförarna i Teheran, men för två år sedan greps han av säkerhetsstyrkor och dömdes till fem års fängelse. Även flera av hans kamrater har mött samma öde. Deras brott är att de ville ha en oberoende fackförening.

Fängslandet av Mansour Osanloo är bara ett av de många exempel som tas upp i den årliga rapport om kränkningar av fackliga rättigheter som ges ut av IFS, vår internationella fackliga samorganisation.

Andra exempel är när militär angrep organiserade sockerbruksarbetare i provinsen Khuzestan, när bageriförbundets ordförande fängslades och när fackliga aktivister dömdes till spöstraff för att ha demonstrerat på Första Maj.

LO överlämnade i somras därför en protest till den iranska ambassaden där vi, tillsammans med fackföreningar över hela världen, krävde ett omedelbart frisläppande av Mansour Osanloo och andra fängslade fackligt aktiva. Vi krävde också att Iran uppfyller de krav som FNs organ för arbetslivsfrågor, ILO, ställt sedan flera år och skriver på ILOs konventioner om mänskliga rättigheter i arbetslivet.

LO och hela den internationella fackföreningsrörelsen fortsätter sin kamp tills våra krav har uppfyllts. Fortfarande möts självklara krav på mänskliga rättigheter i arbetslivet med trakasserier, fängelsestraff och grovt våld.

Egentligen ska vi kanske inte vara förvånade. Förtryckare har i alla tider sett facket som ett hot. De vet att fria fackföreningar ifrågasätter den bestående ordningen och ställer krav på demokrati. De vet att människor som sluter sig samman i en fri facklig organisation kan förändra maktförhållandena, inte bara på sin arbetsplats utan i hela samhället.

Därför förföljs fackföreningsmedlemmar, därför fängslas fackligt aktiva och därför möts krav på mänskliga rättigheter i arbetslivet med våld, i Iran liksom på många andra platser världen över.

Nu hoppas makthavarna i Iran att vi ska ge upp våra protester, att vi ska tröttna. Men vi ska inte låta dem få den segern. För jag vet att vi är många som tror på människovärde och solidaritet. Jag vet att vi är många som tänker fortsätta att säga ifrån.

Mansour Osanloo och andra fackligt aktiva, liksom de som nu demonstrerar på gatorna i Teheran och andra städer, behöver vår solidaritet! De behöver vårt stöd i sin kamp för ett Iran som är fritt, demokratiskt och där mänskliga rättigheter respekteras.

Därför samlas vi i dag och därför ska vi fortsätta att protestera. Därför visar vi vår avsky inför förtryck och förföljelser!

Därför visar vi vår internationella solidaritet med de kvinnor och män i Iran som varje dag, på sina arbetsplatser liksom på gator och torg, tar striden för mänskliga rättigheter!

Vi ställer från LOs sida följande sju konkreta krav på Irans regering:

att demokratiska rättigheter, inklusive fackliga rätigheter, respekteras

att alla våldshandlingar stoppas

att alla fängslade fackligt aktiva friges

att en fri och oberoende fackföreningsrörelse erkänns.

att de grundläggande mänskliga rättigheterna i Iran respekteras och att Iran ratificerar ILOs konventioner om fackliga rättigheter.

att all antifacklig diskriminering upphör.

att alla anställda som avskedats på grund av facklig verksamhet återfår sina jobb.