Stressen är det värsta

Mona Carlbom vill känna sig nöjd när hon går hem från jobbet. Men det är inte ofta hon gör det. Stress och för lite personal präglar arbetsdagen. Men förändringar är på gång.

Vi hittar Mona Carlbom direkt i butikens entré. Hon står bakom disken vid butikens kiosk och postutlämning. Mona servar kunderna snabbt samtidigt som hon säger några vänliga ord till var och en. Hon verkar klippt och skuren för jobbet.

Mona Carlbom är butiksbiträde i en livsmedelsbutik i Västerås. Hon är ansvarig för konfektyr och sköter kiosken som är placerad utanför kassorna. Det innebär att hon även beställer hem kioskvarorna. I kiosken hämtar kunderna även sina postpaket, som ibland är riktigt tunga. Mona vet att hon ska lägga de tunga paketen på en vagn, men oftast tar det för lång tid och så lyfter hon och bär istället. Dessutom är dörren så smal så hon får vrida kroppen för att komma fram.

- Det är mycket stressigt och det känns som om jag ibland inte hinner med. Men jag kan inte jobba snabbare än jag gör, säger Mona lite uppgivet.

- Dessutom står jag och springer hela dagarna. Det kanske inte heller är så bra för kroppen.

Det är mycket kunder hela tiden och få tillfällen till återhämtning. Butiken som även säljer lokalt producerade varor är en av de populäraste i stan.

Mona är medveten om att hon ställer för höga krav på sig själv. Är det kö, så måste kanske kunderna få vänta lite. Men det vill hon inte. Det är viktigt för henne att kunderna är nöjda.

En form av arbetsrotation finns på arbetsplatsen för att förebygga arbetsskador. Det innebär att personalen ska byta arbetsuppgifter ibland. För Monas del handlar det om att hoppa in i kassan då och då.

- I kassorna har vi fått förbättringar. Vi behöver inte lyfta varorna på bandet och kunderna får själva ta sin växel i en automat och sedellådan är placerad rakt fram, så att vi inte behöver vrida oss så mycket.

Trots att Mona är relativt ung, 35 år, har hon känningar av förslitningsskador. Hon har värk i nacken och axlarna och den ena armen domnar bort ibland. Men framför allt lider hon av stressen. Hon arbetar ensam och får bara avlösning i samband med lunch och kaffepaus. Ibland hinner hon inte ta de kortare rasterna.

- Under vissa perioder under dagen behöver vi vara två i kiosken. Men jag har anmält det till arbetsgivaren och nu ska vi titta över arbetsbelastningen. Det känns bra. Jag vill vara nöjd när jag går hem efter en arbetsdag. Men det är jag inte i dag.

Mona Carlbom arbetar oregelbunden arbetstid och varannan helg. Hon har en deltidstjänst på 75 procent.

- Jag vill inte arbeta mer just nu, eftersom jag har tre barn hemma.

Trots allt, så trivs Mona jättebra med sina arbetsuppgifter och med arbetskamraterna. Möjligheten att vara med och påverka sin arbetssituation upplever hon som väldigt positiv.

- Det händer saker hela tiden och vi är ett bra arbetslag. Därför är mitt arbete roligt och stimulerande. Jag vill inte byta jobb, bara få lite avlastning, säger hon samtidigt som hon vinkar av oss och går till den försenade lunchen.


Text: Lilian Haraldsson
Foto: Peter Krüger