Höga avgifter och dyra arvoden hotar våra framtida pensioner

Göteborgs-Posten 070310

Det finns anledning att skärpa upp de stora försäkringsbolagens och AP-fondernas arbete med ersättningar till ledningar och styrelser i de företag man investerar i. Löntagarna och pensionärerna måste kunna ställa krav på att förvaltningskostnader och direktörslöner inte gröper ur deras pensioner. Många i det svenska samhället, både löntagare och ledande ägarfamiljer, verkar inte ha förstått att en fundamental förändring har skett i vad som bestämmer hur höga pensionerna faktiskt kommer att bli. I det nya pensionssystemet är det nämligen även avkastningen på pensionssparandet som bestämmer pensionen. Ansvaret för den faktiska pensionen ligger inte längre fullt ut på arbetsgivaren och staten, utan även på de enskilda löntagarna och de som fått förtroendet att förvalta pensionskapitalet. Detta har skapat en ny situation där löntagarna har såväl en rättighet som en skyldighet att ställa krav för att värna sparkapitalets avkastning. Pensionsbranschen är nu inne i en långsam anpassning till detta nya förhållande.

Vi menar att det finns en stark risk för att kostnaderna för fondförvaltningen, i form av ersättningar och arvoden till företagsledningar och styrelser, ökar så mycket att de gröper ur utrymmet för avkastningen, och därmed pensionerna. Enligt en statlig utredning går hela 15 procent av PPM-systemets medel till förvaltning och administrativa kostnader. Peter Norman, vd på Sjunde AP-fonden, och Folksams rapport om 70-talisternas pensioner har visat att vid en avgift på 1,6 procent eller mer (vilket 23 procent av fonderna har) försvinner minst 40 procent av pensionsspararnas medel till förvaltarna. Här finns alltså stora risker för urgröpning av pensionskapitalet.

Av det skälet måste kraven ställas högre på beslutsprocessen i försäkringsbolag och AP-fonder. Styrelserna för dessa institutioner bör ge sina pensionsdirektörer ett tydligt mandat för vilken ersättningspolitik de har i uppgift att verkställa i börsbolagen. Samtidigt bör institutionernas styrelser ställas till svars för de ersättningar som redovisas. Ledorden bör vara ansvar och transparens. Ett transparent system gör det nämligen möjligt att utkräva ansvar.

Det strategiska målet för pensionsförvaltningen är helt otvetydigt företagens avkastning. Pensionsförvaltarna är skyldiga att se till att företagen är konkurrenskraftiga och kan rekrytera och behålla bra företagsledningar. Taktiken för att nå dithän är ersättningssystem som präglas av balans och kontinuitet, som både främjar bolagets långsiktiga utveckling och som värnar spararnas andel av det som förädlas i företagen. Vi inser alltså att löntagarna inte kan ställa vilka krav som helst, men för att kunna utvärdera de beslut som tas gällande pensionskapitalet behövs en mer genomskinlig beslutsprocess.

Vi har några enkla förslag. Vi föreslår att pensionsförvaltarna varje höst på sina hemsidor redovisar sin målsättning inför kommande års säsong av bolagsstämmor. Men framför allt bör varje institution på sin hemsida under våren redovisa hur den har röstat i olika frågor och motivera sina ställningstaganden. Vidare bör styrelserna i respektive bolag redovisa kostnadsökningarna. Idag är det svårt för allmänheten att utvärdera hur pensionsförvaltarna faktiskt fullföljt sitt ansvar och hur de agerat på bolagsstämmorna.
Styrelsens övervakande roll är inte helt förenlig med att dess ledamöter har egna starka ekonomiska intressen i företagen. Det är därför viktigt att styrelseledamöterna inte omfattas av incitamentsprogram, utan har fasta arvoden med en tydlig koppling till arbetsinsats, exempelvis kan kommittéarbete arvoderas särkilt.

Vad är opportunism i debatten om styrelsearvoden? Det kan ses som opportunistiskt att plötsligt höja arvodena med 15 procent, samtidigt som löntagarna endast kan förvänta sig löneökningar på 3,8-4,3 procent. Men det kan också anses opportunistiskt, eller kanske naivt, att kräva att arvodena ska ligga på samma nivå i flera år utan att höjas i takt med löntagarnas löneökningar.

Kan då en 15 procentig ökning av ett styrelsearvode vara motiverad? Javisst kan det vara det om arvodet legat stilla i 4-5 år. Men pensionsfonden måste då motivera sitt ställningsställande och hur den kommit fram till sitt beslut. Det är ett problem att styrelsearvodena inte är indexerade mot lönekostnadernas utveckling, eftersom det då uppstår stora språng i arvodens förändring och på detta sätt skapar bolagen och aktieägarna utrymme för opportunistisk kritik av helt rimliga, men sporadiskt återkommande höjningar. Man kan dock inte höja arvoden utan sans och balans när löntagarna i företagen bara kan förvänta sig löneökningar på ett begränsat antal procent. Bolagen och ägarna måste helt enkelt ta mer ansvar för de signaler de höga ersättningarna sänder ut.

Finansmarknadsminister Mats Odell och näringsminister Maud Olofsson kan nu gå före och etablera en norm genom att indexera arvodesökningarna i de statliga styrelserna.


Dan Andersson
Sofie Evertsson, praktikant