Regeringen bortser ifrån a-kassans goda effekter

Artikel publicerad i Arbetsmarknaden nr 6 2008

Regeringen har valt att sänka ersättningsnivån i a-kassan för att öka sysselsättningen. Men man
har underskattat vikten av effektiva kontroller, menar ekonomer och utredare på LO.

Arbetslöshetsförsäkringens roll i ekonomin är omdiskuterad. Regeringen vill öka sysselsättningen
genom att sänka ersättningarna från inkomstförsäkringarna i förhållande till arbetsinkomsterna. En viktig utgångspunkt för denna politik är att arbetslöshetsförsäkringen bidrar till att förlänga de arbetslösas söktid och därmed till att höja arbetslösheten.

Det finns förvisso stöd i forskningen för att en större skillnad mellan lön och arbetslöshetsersättning kan minska den tid det tar för arbetslösa att finna nytt jobb. Men de som väljer denna väg att öka
arbetsutbudet bortser ifrån varför vi har en arbetslöshetsförsäkring och de positiva effekter en sådan kan ge i samhällsekonomin.

Arbetslöshetsförsäkringen underlättar omvandlingen i ekonomin genom att minska företagens
kostnader för att säga upp personal. Den leder till att löntagarna vågar söka högproduktiva arbeten även när risken för uppsägning är hög. Den förbättrar matchningen genom att arbetssökande kan skaffa sig bättre information om möjliga löner när de inte själva behöver bära hela kostnaden för arbetssökandet.

Andelen högproduktiva jobb och den totala produktiviteten ökar med arbetslöshetsersättningen.
Genom att arbetslösa får inkomster bidrar arbetslöshetsförsäkringen också till att utjämna inkomster över konjunkturerna vilket påverkar jämlikheten i samhället. Det kan i förlängningen påverka till exempel barns uppväxtvillkor. Dessa effekter riskerar att falla bort i den grovhuggna politik i form av sänkta ersättningsnivåer som regeringen förespråkar för att korta söktiderna.

Effekterna på arbetsutbudet av en hög ersättning kan, enligt OECD, i betydande grad minskas genom myndigheternas kontroll av sökaktiviteten. De aktiva programmen är en nödvändig del av politiken. OECD visar att det går att ha höga ersättningsnivåer utan att detta ökar arbetslösheten om det kombineras med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det finns både teoretiskt och empiriskt stöd i
internationell forskning för att kontroll påverkar sökaktiviteten.

Men trots att Arbetsförmedlingen har en avgörande roll i kontrollen känner vi inte till någon ny svensk studie som har undersökt arbetsförmedlingens effekter i sig på arbetslöshetstider eller kvaliteten i matchningen. Det är att beklaga, mer behövs. Eskilstunastudien från 1975 visar dock att
arbetsförmedling ger en effektivare matchning både avseende arbetslöshetstider och jobbens kvalitet i bemärkelsen lön och varaktighet.

En förutsättning för att strikt kontroll av arbetslöshetsförsäkringen ska accepteras är att den upplevs
som rättvis – att man i lika situationer blir lika behandlad. Vi ser i dag stora skillnader mellan länen och olika förmedlingskontor när det gäller risken att bli kontrollerad och ifrågasatt (det vill säga antalet underrättelser per ersättningstagare) som vi inte kan förklara. Vi ser också skillnader mellan arbetar- och tjänstemannakassor. Underrättelserna per ersättningstagare är fler i arbetarkassor och resulterar något oftare i en sanktion. Det går alltså att ifrågasätta om ersättningstagare blir lika behandlade i samma situation.

Informationen från förmedlarna till de arbetslösa om kraven på sökaktivitet visar sig ha betydelse för skillnaderna mellan olika förmedlingskontor. I en rapport av IAF, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, uppger flera intervjuade förmedlare att de ser en underrättelse som ett
misslyckande i sin yrkesutövning. De anser att de inte har lyckats informera de arbetssökande så att de förstått innebörden av reglerna för rätt till arbetslöshetsersättning. En fungerande kontroll handlar alltså inte främst om att upptäcka och straffa arbetslösa som försöker smita från sina skyldigheter. Det handlar mer om att arbetsförmedlarna i en dialog ska kunna förklara vilka krav som ställs på var och en, personligen, och försäkra sig om att informationen har uppfattats.

Vår bedömning är att ersättningsnivåernas skadliga påverkan på arbetsutbudet har överskattats av regeringen. De studier som hittills har gjorts av effekterna av regeringens politik visar att den ger
begränsade effekter och är förskräckande kostnadsineffektiv. Samtidigt har vikten av tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringens regelverk underskattas. Vi tror att kontrollen kan bli både mer effektiv och mer rättvis vilket är av stor betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt.

Anna-Kirsti Löfgren, ekonom, LO
Jenny Lindblad, utredare, LO