Viktiga områden
2010-06-28
På 1600-talet kastades häxanklagade kvinnor i sjön. Flöt de var de häxor. Sjönk de var de oskyldiga. Idag, år 2010, kastar den borgerliga regeringen 44.000 långtidssjukskrivna ut ur sjukförsäkringen. De flesta är arbetarkvinnor. Alla ska söka jobb – oberoende av i vilket skick de befinner sig i. Vem flyter och vem sjunker?
Det är en drastisk jämförelse, men det ligger någonting i den, tycker Ulla Lindqvist, vice ordförande i LO och ansvarig för frågor om socialförsäkringarna.
– Regeringen har satt upp snäva och strikta tidsgränser för Försäkringskassan att följa, utan att se vilka insatser som varje individ behöver för att kunna komma tillbaka. Sjukförsäkringen måste vara en rättighet utifrån hur sjuk du är. Men nu tvingar regelverket Försäkringskassan att bara räkna dina dagar – och kasta ut dig trots att du är sjuk. Det är helt vansinnigt!
Människor som varit sjukskrivna mycket lång tid skyfflas fram och tillbaka mellan de olika systemen. Arbetsmarknadsminister Littorin lovade att ingen skulle förlora ekonomiskt. Men nära varannan fick sänkt ersättning. Det kanske man kan acceptera om det är en övergång till jobb och därmed högre inkomster. Men många har aldrig haft skuggan av en chans till det. Efter tre månader får de utförsäkrade åter ansöka om sjukpenning. Bland de första nära 13.000 långtidssjukskrivna som i januari hamnade hos arbetsförmedlingen, har fyra av tio gjort det. De borde aldrig ha blivit fråntagna sin sjukpenning eller sjukersättning, menar Ulla Lindqvist.
Stupstocken har många kallat den här yttersta gränsen för antalet dagar som du kan få ersättning. Lagen kom redan sommaren 2008 men avstängningarna slog igenom först i januari 2010. Efter ett ramaskri i pressen i december 2009 från några cancerläkare gjorde regeringen i sista minuten vissa uppmjukningar av reglerna, men de
berörde inte stupstocken.
– Hela tiden sedan 2008 har stupstocken skapat en fruktansvärt hård press och oro för många som inte har vetat vilken framtid som de går till mötes, säger Ulla Lindqvist. Tidsgränsen jagar människor. Att så många utförsäkrade söker sig tillbaka bevisar att det är helt tokiga regler. Det är hemskt det som regeringen utsätter dem för.
– Det finns också en grupp som idag varken finns hos Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Många av dem blir nu försörjda av anhöriga. Människor ställer upp för varandra. Men alla vill vi ju försörja oss själva och det är därför som vi har byggt upp solidariska system i det här landet. Vi vill inte ha ett amerikaniserat samhälle, där du blir beroende av andra människors välvilja för att klara dig när du råkar illa ut.
Tre procent av dem som kastades ut ur sjukförsäkringen har fått ett vanligt arbete. Ytterligare tio procent har fått statligt stödda arbeten, inom statliga Samhall, med arbeten anpassade till människor med funktionshinder av olika slag, och i andra verksamheter med hjälp av lönebidrag. Är inte det positivt?
– Jovisst, självklart är det bra när varje människan som klarar ett jobb också kommer i arbete igen, säger Ulla Lindqvist. Men frågan är ju varför man inte kunde åstadkomma detta utan att kasta ut dem ur sjukförsäkringen, tillsammans med alla andra
som passerat ett visst antal dagar? Det är fel angreppssätt. Man måste göra en individuell bedömning.
Hon tror också att det finns en risk för att en del sjuka människor pressar sig ut i ett arbete som de klarar en tid, men som i längden gör dem sämre.
– Vi vet att just detta är någonting som många gånger händer när man pressar tillbaka sjukskrivna till sina gamla arbetsplatser utan att man gör något för att anpassa arbetet till dem.
Att alla inte åter ansökt om sjukpenning ser en del på den borgerliga sidan som ett tecken på att många varit sjukskrivna i onödan, ja kanske rentav fuskat.
– Alla våra erfarenheter pekar på att de allra flesta inte vill något hellre än att komma tillbaka i arbete. Den här borgerliga propagandan om påstått fusk tycker jag tyder på att de har en hemsk människosyn i regeringen. Man kan fråga sig om de utgår från sig själva: Vill de fuska om de får möjlighet till det?
Allt är individens fel – detta är grunden för borgarnas politik här. Det är samma linje som när man gör a-kassan dyrare och sämre för de arbetslösa.
Ulla Lindqvist understryker att inte allt var bra tidigare. Framförallt satsade samhället och arbetsgivarna ända sedan början av 1990-talet alldeles för lite på att stödja långtidssjukskrivna på vägen tillbaka till arbete, med olika former av rehabilitering. År ut och år in krävde fackföreningsrörelsen förbättringar. Med alliansregeringen blev det istället sämre, trots att man talar så mycket om rehabkedjan. Kraven på arbetsgivarna att göra något har i praktiken nära nog försvunnit, eftersom sjukskrivna redan efter ett halvår kan tvingas att söka jobb på andra arbetsplatser.
– Det är ett systemskifte som regeringen har genomfört, då man gått från att ställa krav på insatser av samhälle och arbetsgivare, till att enbart sätta ett tryck på individen, understryker Ulla Lindqvist.
– Visst finns det seriösa arbetsgivare, men många tar tillfället i akt och säger upp sina långtidssjukskrivna anställda. Vi får signaler om att människor blir uppsagda på grund av sjukdom. Det är väldigt grymt, särskilt med tanke på att många av dem har blivit utslitna på sina arbetsplatser.
När de första började utförsäkras i början av året såg vi mycket tidigt i statistiken från A-kassornas samorganisation att en väldigt stor andel var kvinnor i arbetaryrken i förbund som Handels, Hotell & Restaurang, Livs och Kommunal. Det finns helt uppenbart en koppling mellan de långtidssjukskrivnas besvär och arbetsmiljön. Därför måste arbetsgivarna titta på precis allt som går att göra för att få arbetet att fungera för dem, med hjälpmedel, förändrad arbetsorganisation och anpassade arbetstider. Och de måste förebygga utslitning genom ett bättre systematiskt arbetsmiljöarbete.
En socialdemokratiskt ledd regering måste ställa ökade krav på arbetsgivarna är en huvudpunkt i den kursändring som en socialdemokratiskt ledd regering måste genomföra, säger Ulla Lindqvist. Men det allra första är att ta bort stupstocken och andra fixa tidsgränser i sjukförsäkringen, och istället utgå från läget för varje individ. Här är oppositionens förslag om sjukförsäkringen entydiga. Hon påminner om att för 20 år sen satsade dåvarande arbetsmarknadsministern på en arbetsmiljökommission för att kartlägga de farligaste jobben, och på arbetslivsfonder för att göra någonting åt dem. Arbetsmarknadsministern hette Mona Sahlin.
– Det visar verkligen att det spelar roll vilka som sitter i regeringen, säger Ulla Lindqvist.
Mats Utbult
Regeringen sviker de sjuka
På 1600-talet kastades häxanklagade kvinnor i sjön. Flöt de var de häxor. Sjönk de var de oskyldiga. Idag, år 2010, kastar den borgerliga regeringen 44.000 långtidssjukskrivna ut ur sjukförsäkringen. De flesta är arbetarkvinnor. Alla ska söka jobb – oberoende av i vilket skick de befinner sig i. Vem flyter och vem sjunker?
Det är en drastisk jämförelse, men det ligger någonting i den, tycker Ulla Lindqvist, vice ordförande i LO och ansvarig för frågor om socialförsäkringarna.
– Regeringen har satt upp snäva och strikta tidsgränser för Försäkringskassan att följa, utan att se vilka insatser som varje individ behöver för att kunna komma tillbaka. Sjukförsäkringen måste vara en rättighet utifrån hur sjuk du är. Men nu tvingar regelverket Försäkringskassan att bara räkna dina dagar – och kasta ut dig trots att du är sjuk. Det är helt vansinnigt!
Människor som varit sjukskrivna mycket lång tid skyfflas fram och tillbaka mellan de olika systemen. Arbetsmarknadsminister Littorin lovade att ingen skulle förlora ekonomiskt. Men nära varannan fick sänkt ersättning. Det kanske man kan acceptera om det är en övergång till jobb och därmed högre inkomster. Men många har aldrig haft skuggan av en chans till det. Efter tre månader får de utförsäkrade åter ansöka om sjukpenning. Bland de första nära 13.000 långtidssjukskrivna som i januari hamnade hos arbetsförmedlingen, har fyra av tio gjort det. De borde aldrig ha blivit fråntagna sin sjukpenning eller sjukersättning, menar Ulla Lindqvist.
Stupstocken har många kallat den här yttersta gränsen för antalet dagar som du kan få ersättning. Lagen kom redan sommaren 2008 men avstängningarna slog igenom först i januari 2010. Efter ett ramaskri i pressen i december 2009 från några cancerläkare gjorde regeringen i sista minuten vissa uppmjukningar av reglerna, men de
berörde inte stupstocken.
– Hela tiden sedan 2008 har stupstocken skapat en fruktansvärt hård press och oro för många som inte har vetat vilken framtid som de går till mötes, säger Ulla Lindqvist. Tidsgränsen jagar människor. Att så många utförsäkrade söker sig tillbaka bevisar att det är helt tokiga regler. Det är hemskt det som regeringen utsätter dem för.
– Det finns också en grupp som idag varken finns hos Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Många av dem blir nu försörjda av anhöriga. Människor ställer upp för varandra. Men alla vill vi ju försörja oss själva och det är därför som vi har byggt upp solidariska system i det här landet. Vi vill inte ha ett amerikaniserat samhälle, där du blir beroende av andra människors välvilja för att klara dig när du råkar illa ut.
Tre procent av dem som kastades ut ur sjukförsäkringen har fått ett vanligt arbete. Ytterligare tio procent har fått statligt stödda arbeten, inom statliga Samhall, med arbeten anpassade till människor med funktionshinder av olika slag, och i andra verksamheter med hjälp av lönebidrag. Är inte det positivt?
– Jovisst, självklart är det bra när varje människan som klarar ett jobb också kommer i arbete igen, säger Ulla Lindqvist. Men frågan är ju varför man inte kunde åstadkomma detta utan att kasta ut dem ur sjukförsäkringen, tillsammans med alla andra
som passerat ett visst antal dagar? Det är fel angreppssätt. Man måste göra en individuell bedömning.
Hon tror också att det finns en risk för att en del sjuka människor pressar sig ut i ett arbete som de klarar en tid, men som i längden gör dem sämre.
– Vi vet att just detta är någonting som många gånger händer när man pressar tillbaka sjukskrivna till sina gamla arbetsplatser utan att man gör något för att anpassa arbetet till dem.
Att alla inte åter ansökt om sjukpenning ser en del på den borgerliga sidan som ett tecken på att många varit sjukskrivna i onödan, ja kanske rentav fuskat.
– Alla våra erfarenheter pekar på att de allra flesta inte vill något hellre än att komma tillbaka i arbete. Den här borgerliga propagandan om påstått fusk tycker jag tyder på att de har en hemsk människosyn i regeringen. Man kan fråga sig om de utgår från sig själva: Vill de fuska om de får möjlighet till det?
Allt är individens fel – detta är grunden för borgarnas politik här. Det är samma linje som när man gör a-kassan dyrare och sämre för de arbetslösa.
Ulla Lindqvist understryker att inte allt var bra tidigare. Framförallt satsade samhället och arbetsgivarna ända sedan början av 1990-talet alldeles för lite på att stödja långtidssjukskrivna på vägen tillbaka till arbete, med olika former av rehabilitering. År ut och år in krävde fackföreningsrörelsen förbättringar. Med alliansregeringen blev det istället sämre, trots att man talar så mycket om rehabkedjan. Kraven på arbetsgivarna att göra något har i praktiken nära nog försvunnit, eftersom sjukskrivna redan efter ett halvår kan tvingas att söka jobb på andra arbetsplatser.
– Det är ett systemskifte som regeringen har genomfört, då man gått från att ställa krav på insatser av samhälle och arbetsgivare, till att enbart sätta ett tryck på individen, understryker Ulla Lindqvist.
– Visst finns det seriösa arbetsgivare, men många tar tillfället i akt och säger upp sina långtidssjukskrivna anställda. Vi får signaler om att människor blir uppsagda på grund av sjukdom. Det är väldigt grymt, särskilt med tanke på att många av dem har blivit utslitna på sina arbetsplatser.
När de första började utförsäkras i början av året såg vi mycket tidigt i statistiken från A-kassornas samorganisation att en väldigt stor andel var kvinnor i arbetaryrken i förbund som Handels, Hotell & Restaurang, Livs och Kommunal. Det finns helt uppenbart en koppling mellan de långtidssjukskrivnas besvär och arbetsmiljön. Därför måste arbetsgivarna titta på precis allt som går att göra för att få arbetet att fungera för dem, med hjälpmedel, förändrad arbetsorganisation och anpassade arbetstider. Och de måste förebygga utslitning genom ett bättre systematiskt arbetsmiljöarbete.
En socialdemokratiskt ledd regering måste ställa ökade krav på arbetsgivarna är en huvudpunkt i den kursändring som en socialdemokratiskt ledd regering måste genomföra, säger Ulla Lindqvist. Men det allra första är att ta bort stupstocken och andra fixa tidsgränser i sjukförsäkringen, och istället utgå från läget för varje individ. Här är oppositionens förslag om sjukförsäkringen entydiga. Hon påminner om att för 20 år sen satsade dåvarande arbetsmarknadsministern på en arbetsmiljökommission för att kartlägga de farligaste jobben, och på arbetslivsfonder för att göra någonting åt dem. Arbetsmarknadsministern hette Mona Sahlin.
– Det visar verkligen att det spelar roll vilka som sitter i regeringen, säger Ulla Lindqvist.
Mats Utbult
Dela