Referat - Arbetslinjen och välfärden

Enighet om de stora dragen, men ett antal skärpningar av LOs linje jämfört med styrelsens förslag. Så kan resultatet sammanfattas när LO-kongressens långa debatt och motionsbehandling under temat ”Arbetslinjen och välfärden” avslutades på onsdagsförmiddagen.

LO-kongressens debatt sammanföll med att regeringens förslag om kraftiga försämringar av sjukförsäkringen behandlas av riksdagen, något som LOs omvalde vice ordförande Ulla Lindqvist tog upp i sin inledning till hela kongressdebatten.

Ulla Lindqvist menade att regeringens förslag tyder på människoförakt och är en ren hetsjakt på långtidssjuka. Hon ansåg att de borgerligas underliggande tanke med förslaget är att folk är lata, inte sjuka, och pekade dessutom på risken att förslaget i praktiken sätter LAS ur spel eftersom man kan förlora jobbet på grund av lång tids sjukdom.

LOs styrelse menade i sina motionsutlåtanden att de flesta löntagare ska ha rätt till 80 procent av sin lön i ersättning från den allmänna försäkringen, som sedan ska kunna kompletteras genom kollektivavtal så att de flesta får 90 procent i sammanlagt skydd. Styrelsen hade dessutom yrkat avslag på de motioner som krävde att karensdagen tas bort. Istället ville man att karensen skulle konstrueras på ett mer rättvist sätt.

Efter en lång debatt fick dock styrelsen ge sig på dessa punkter. Kongressen beslutade med röstsiffrorna 238 mot 143 att stödja motionskravet om 90 procent av den sjukpenningsgrundande inkomsten i ersättning vid sjukdom. Kongressmajoriteten beslutade också att bifalla kravet om avskaffad karensdag.

I debatten och motionsbehandlingen om familjepolitik var alla talare överens om vikten av att få fler pappor att utnyttja en större del av föräldraförsäkringen. Debatten kom istället att handla om vilket sätt som är bäst att åstadkomma detta. Flera av talarna stödde en motion från Handels och Hotell och Restaurang om att individualisera föräldraförsäkringen så att tiden delas lika mellan föräldrarna. Styrelsen höll dock fast vid LOs tidigare uppfattning om en tredelning av försäkringen så att båda föräldrarna får var sin tredjedel och får disponera den resterande tiden som de själva bestämmer, vilket också blev kongressmajoritetens linje.

Kongressmajoriteten beslöt också att avslå kraven om att höja ersättningsnivån i föräldraförsäkringen till 90 procent och stödde därmed styrelsens linje om 80 procent med en komplettering genom kollektivavtal för att nå upp till 90-procentsnivån.

Även om tandvården blev debatten lång. Målet att alla måste få råd med tandvård var kongressen överens om men meningarna var delade när det gäller vilka medel som skulle användas för att nå det målet. Flera motionärer krävde att tandvården skulle ingå i sjukvårdens högkostnadsskydd medan styrelsen tyckte det räckte med att slå fast att målet var viktigt och att ett högkostnadsskydd för tandvård måste ligga på en rimlig nivå.

Under debatten gick dock styrelsen med på motionskravet om att ”LO på sikt arbetar för att tandhälsan ingår i högkostnadsskyddet”. Mot detta ställde flera av ombuden en att-sats som krävde att tandvården ska ingå i sjukvårdens högkostnadsskydd, utan de två orden ”på sikt”. Styrelsens linje att tandvården först på sikt ska ingå i högkostnadsskyddet bifölls av kongressmajoriteten med röstsiffrorna 223 mot 156.

Mats Eriksson