Wanja Lundby-Wedin: Facket måste ta steget in i beslutsrummen

- Vaxholmsfallet hade inte varit ett Vaxholmsfall om ILO 94 gällt.
Det säger LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin i den här intervjun om facket och globaliseringen. Den ILO-konvention hon syftar slår fast att offentliga myndigheter vid upphandling ska ställa krav löner och andra villkor som motsvarar kollektivavtalen inom branschen.
Wanja Lundby-Wedin menar också att det inte räcker med att demonstrera och mobilisera utan att facket måste ta steget in i de rum där besluten fattas för att kunna förverkliga mänskliga rättigheter i arbetslivet världen över.

I Sverige ska bara svenska avtal och villkor gälla, säger LO. Varför är det så viktigt?
- För att vi ska kunna upprätthålla goda löner och bra arbetsvillkor för löntagarna i Sverige. Om vi accepterade underbudskonkurrens skulle snart hela vårt system med starka kollektivavtal undermineras.

- Men det handlar också om solidaritet, vår grundläggande uppfattning att alla människor ska behandlas lika. Vi kan aldrig acceptera att någon på svensk arbetsmarknad ska ha sämre villkor än andra bara för att denne har ett visst ursprung.
En del hävdar att facket bara är ute efter att skydda medlemmarnas egoistiska intressen.

- Jag blir upprörd när vi anklagas för det. En sådan inställning strider mot vår grundläggande uppfattning om människors lika värde och rätt. Vi säger att alla ska behandlas lika, det tycker jag inte är att skydda sina egna.

Alla ska behandlas lika
- Naturligtvis jobbar vi för våra medlemmar, men det gör vi på bästa sätt genom att också arbeta för en arbetsmarknad där alla behandlas lika.

- Det är ju arbetsgivaren som inte tar emot en arbetstagare från Lettland om inte han får betala lägre lön som gör skillnad mellan svenska löntagare och andra, inte vi.
Svenska industriarbetare får acceptera låglönekonkurrens när vi importerar varor från andra länder varför ska inte det gälla när folk kommer till Sverige och utför tjänster?

- Det är självklart att man måste anpassa villkoren till det land där produktionen finns. Möjligheten att utföra produktion någon annan stans än i Sverige gäller dessutom inte bara industrin. Det finns call centers som sitter i andra länder.

- Färdtjänsten i Stockholm har till exempel en del av resebeställningen i Lettland. Om du arbetar där så är det självklart att lettiska löner betalas. Du arbetar i Lettland, du ska betala hyra och mat i Lettland. Men det är lika självklart att om call centret ligger i Sverige så är det svensk lön som gäller.

Hur reagerar du på antydningar- som i en artikelserie i Dagens Nyheter - att facket är främlingsfientligt när man tar strid för att svenska avtal ska gälla i Sverige?

- Jag blir urförbannad! Det är faktiskt så att svenska LO tillsammans med våra förbund har satsat stora resurser, både personal och pengar, på ett femårigt integrationsprojekt som vi kallar Lika värde - lika rätt. För oss är integrationsfrågan oerhört viktig.

- Vi har gjort mycket för att grogrunden för främlingsfientlighet ska vara så liten som möjligt. Vi arbetar för ett öppet integrerat samhälle där människor lever sida vid sida - att då beskriva oss som främlingsfientliga, det är så lågt.
Vilka är de viktigaste frågorna för facket i globaliseringen?

- Först måste vi se till att stärka instrumenten på hemmaplan, kollektivavtal och bibehållen bra arbetsrätt, för att skapa trygghet i förändringen. Vi ska fortsätta jobba för en modell där vi i första hand räddar människor, till exempel genom den omställningsförsäkring som vi förhandlat fram med Svenskt Näringsliv. Svenskt fackföreningsrörelse har alltid bejakat strukturomvandlingen.

- Jobben ska bevaras så långt det går, men aldrig till priset av sänkta löner och försämrade anställningsvillkor.

Globaliseringens framsida och baksida
- Det andra är att vi måste jobba ännu mer tydligt med att förbättra villkoren för löntagare i andra delar av världen. Globaliseringens framsida är att världsfattigdomen minskas och att människor får det bättre.

- Globaliseringens baksida den ser vi i Kina, Afrika och delar av Latinamerika, där människor och löntagare exploateras. Vi måste skapa tydliga strategier för hur mänskliga rättigheter i arbetslivet ska förverkligas över hela världen.

- Det här binds ihop med samarbete nationellt, europeiskt och globalt. Inte minst måste vi skapa bra kontakter fackligt-politiskt. Titta på debatten om tjänstedirektivet, den visar att vi måste jobba mycket närmare politikerna och ha mycket mer av facklig-politisk samverkan också på internationell nivå.

Du sitter med i Europafackets och Fria fackföreningsinternationalens styrelser - vilka frågor driver du?
- LO har alltid legat långt framme i det internationella solidaritetsarbetet. Vi är en av de organisationer som ger mest till FFI:s solidaritetsfond. Den stora frågan just nu är: Hur får vi mänskliga rättigheter i arbetslivet att bli verklighet världen över?

- Vi måste utarbeta konkreta strategier, vi måste ha en uppfattning om hur vi ska arbeta och hur vi skapar allianser.

- Det är bra att vara med i mobiliseringsfasen och bilda opinion som till exempel på World Social Forum, men vi måste också ta steget in i rummen där man fattar besluten. Vi måste vara med bland beslutsfattarna när Världsbanken ska ge lån till ett utvecklingsland och se till att man faktiskt ställer krav också på mänskliga fri- och rättigheter.

- Vi måste vara med när våra företag etablerar sig i Kina och teckna globala avtal med dem och binda dem vid avtalen. Även om en eller två svenska företag inte kan förändra Kina så måste de hela tiden arbeta aktivt med frågan om mänskliga rättigheter.

Hur ser du på Svensk Näringsliv agerande i Vaxholmskonflikten?
- Det lämnar stora frågetecken efter sig. Kollektivavtalsmodellen är ju en modell som inte enbart bärs av de fackliga organisationerna utan i lika hög grad av arbetsgivarparten. Arbetsgivarna köper arbetsfred och konkurrensneutralitet med avtalet.

- Men helt plötsligt verkar arbetsgivarna inte vara intresserade av det längre. Jag tror ändå inte att man ska tolka deras agerande som att de inte längre värnar kollektivavtalet. De vill nog fortfarande ha kollektivavtal, men såg i Vaxholmsfallet en chans att försvaga facket.

- De hade hoppats att redan i Sverige få en dom som slog fast att facket hade gått för långt när det gällde vår rätt till sympatiåtgärder. De var så angelägna om detta att de till och med var beredda att sälja ut sina egna medlemsföretag.

- Nu fick de inte arbetsdomstolen med sig. Men om vår möjlighet att hävda kollektivavtalen försvagas därför att vi inte har någon möjlighet att ta till konfliktåtgärder, med vilka medel hade då Byggnads kunnat få Laval att teckna avtal? Tänk om vi inte haft rätten att försätta Laval i blockad och om vi inte haft rätten att ta till sympatiåtgärder.

- Starka jämbördiga parter är en viktig förutsättning för vår förhandlingsmodell, något som Svenskt Näringslivs agerande försvagar.

Göran Trogen, före detta chef på Almega, manar parterna att istället för att överlåta viktiga framtidsfrågor till politikerna borde de lösa dem gemensamt i ett samarbetsavtal. Hur ser du på det?
- Jag tycker det är väldigt spännande, jag skulle gärna försöka någonting sådant. Politiska lösningar är inget självändamål. Vi driver idag att vi ska heltid som norm i anställningsskyddslagen och att få en lagstiftad rätt till företagshälsovård. Men det finns ingen anledning att driva det lagstiftningsvägen om det funnits en vilja att förhandla de frågorna.

- Kan man nå breda lösningar förhandlingsvägen då ska man söka dem. Jag tror det på sikt är starkare. Regeringar kommer och går men parterna består.
- Det vore förstås naivt att tro att vi utan vidare skulle få avtal om rätt till heltid och företagshälsovård. Svenskt Näringsliv ville för några år sedan föra en diskussion om sjukförsäkringen och LO var positiv till att förhandla om saken. Av olika skäl blev det dock inget av den gången.

- Vi måste komma tillbaka till den här typen av diskussioner. Men just nu är Svenskt Näringsliv så politiserat att det känns omöjligt att åstadkomma någonting före valet.¨

Två socialdemokratiska partikongresser har slagit fast att Sverige bör skriva under ILO:s konvention 94 om sociala villkor vid offentlig upphandling. När är ditt tålamod med regeringen slut på denna punkt?

- Ja, egentligen är det redan slut. Jag tycker det är upprörande att Sveriges regering inte har lyckats ratificera ILO 94. Det är också upprörande att man nu utreder huruvida ILO-konvention 94 är förenlig med EU:s regler om offentlig upphandling.

- Jag tycker att man inte ens behöver titta på det utan ska ta ILO 94 rakt av. Om EU:s regler för offentlig upphandling inte är förenliga med ILO 94 då är det EU:s regler som ska ändras.
- Många EU- länder har dessutom redan skrivit på ILO 94. För dem fungerar det uppenbarligen, varför skulle det inte funka för Sverige?
- Om regeringen ratificerade ILO 94 skulle det vara en oerhörd hjälp för oss. Vaxholmsfallet hade inte varit ett Vaxholmsfall om ILO 94 gällt.
Peeter-Jaan Kask