Jobb via sms säger något om en förlorad trygghet

Få grupper på arbetsmarknaden omgärdas av så många föreställningar och fördomar som gruppen unga upp till 30 år. Samtidigt är det en grupp som drabbas hårdare än många andra i lågkonjunktur och hög arbetslöshet.

– Det är inte alls så att man helst av allt väljer en osäker tillvaro och njuter av att hamna i ännu en visstidsanställning bara för att man är ung, säger LOs vikarierande ungdomssekreterare Sophia Andersson. Unga kan också vara ensamstående föräldrar, ha samma behov som alla andra av att betala hyra och ha en fast anställning. De motsvarar inte alls självklart de önskningar som marknaden har utan vill ha självständiga liv och planera framåt som många andra. Det handlar om människor som är långtifrån den homogena grupp som det så ofta låter som.

De senaste årens utveckling mot en större osäkerhet kring anställningsformerna och försämrade lönevillkor är samtidigt något som alltså oftare drabbar gruppen unga. Visstidsanställningar och bemanningsföretag är på framfart och hyllas av nuvarande regering som bevis på en mer flexibel arbetsmarknad. Men för individerna som betalar innebär utvecklingen en ökad press.

– En framtid med bara bemanningsföretag är farlig. Vi har inget emot dem i sig, men vi vill begränsa deras framfart. När det handlar om att byta ut den ordinarie personalstyrkan och enbart använda sig av bemanningspersonal för verksamheten, då har vi en oacceptabel situation.

Att så många som 50 procent i gruppen upp till 24 år är visstidsanställa samt att arbetsmarknaden luckrats upp alltmer vad gäller rättigheter och gemensamt åtagande, innebär att problemet knappast är marginellt. Oron och osäkerheten bland unga märks tydligt i de samtal Sophia och hennes kolleger möter och de frågor som inkommer.

– Arbetsmarknaden för unga ser idag radikalt annorlunda ut mot för några år sedan. Att man idag kan få jobb via sms säger något om en förlorad trygghet. Jag har vänner vars arbetstider under långa perioder bygger på när och om de blir inringda för jobb. För dessa blir livet i längden omöjligt att planera, framförallt ekonomiskt, och erbjuder inte några som helst garantier.

Frågor kring anställningsformer och vad man egentligen kan kräva för lön kommer att prägla allt mer av det arbetsmarknadspolitiska arbetet för Sophia och hennes kollegor. Normaliseringen av osäkerhet på arbetsmarknaden, som något en ung människa måste leva med, är en av många utmaningar hon ser inför framtiden. Sophia ser en symbolik i de talangjakter som skapats i jakten på unga arbetstagare.

– Gallringsmetoderna för att anställa unga människor liksom rekryteringsfaserna är något vi måste tala mer om, de verkar ta sig allt fler och märkliga uttryck. Vad säger det om en person blir en bra tågmästare om han eller hon anställs utifrån hur bra man gör sig på en scen med mikrofon och en publik? Den här typen av tilltag är kanske ovanliga men att det förekommer säger något om hur man tittar på den här gruppen. Det handlar i högsta grad om attityder minst lika viktiga att ta itu med som anställningsformer och lönedumpningar.

Text: Anna-Maria Sörberg