På idyllens Bali hotas facket med k-pist

Med k-pistar i händerna trängde sig soldaterna in på det lilla fackföreningskontoret på Bali.
- Gå med i det regeringskontrollerade facket istället, uppmanades de skräckslagna människorna på kontoret.

För de flesta svenskar är Bali liktydigt med ett bedårande vackert semestermål- numera dessvärre också förknippat med terrordåd.
Men för människorna som bor på ön finns under den turistiska ytan en annan verklighet, med hot och övergrepp från myndigheter och militär.
Soldaterna på fackföreningskontoret var utsända från det regeringskontrollerade fackets sida som en maktdemonstration, för att skrämma medlemmarna i det fria och oberoende hotellarbetarförbundet FSMP.

Det senaste året har FSMP - trots motstånd från etablerade grupper i det indonesiska samhället - vuxit kraftigt och omfattar nu 15.000 medlemmar.

Bildandet av fria oberoende fackföreningar är en av den internationella fackföreningsrörelsens viktigaste uppgifter.

Tusentals står i kö
Sedan ett antal år tillbaka driver IUL - den globala fackliga internationalen för livsmedelsarbetare, hotell- och restaurangarbetare och lantarbetare - ett projekt för facklig organisering och utbildning i Indonesien.

Hotell- restaurangfacket, HRF, är ansvarigt för de svenska insatserna i projektet (även Livs, Kommunal, HTF och SIF deltar).

Therese Hultén är internationell sekreterare på HRF.
- Hotellarbetarfacket i Indonesien har blivit så populärt att det idag står 3.000 personer i kö för att bli medlemmar. Kölistan beror på att facket som förutsättning för medlemskap ställer kravet att man ska ha genomgått en facklig grundutbildning.

- Tänk om det kunde bildas kö till facket i Sverige också, skrattar Therese.
IUL har ett regionkontor på Bali som leds av Hemasari Dharmabumis, en kvinna som engagerat sig starkt i uppbyggnaden av det fria hotellarbetarfacket. I oktober kommer IUL att genomföra en konferens på Bali, bland annat för att stötta den nya organisationen.

Fria fackföreningar är ingen okontroversiell fråga i Indonesien. Den tidigare Suharto-regimen styrde fackliga organisationer med järnhand.
Från 1998 råder föreningsfrihet i landet. Men fortfarande är de regimvänliga organisationerna starka och motarbetar bildandet av nya oberoende organisationer.
När en sådan organisation är framgångsrik och drar till sig många medlemmar möts den av järnhårt motstånd från arbetsgivaren men också från det indonesiska etablissemanget.

Historien om Shangri La visar hur det kan gå till.
Mytens Shangri La var en paradisliknande plats på jorden, verklighetens Shangri La ett lyxhotell i Djakarta. För de anställda blev jobbet på Shangri La en mardröm.
Tre fjärdedelar av personalen på Shangri La gick med i den oberoende fackföreningen FSMP. Efter en förhandling avskedades bl a fackets ordförande. Det ledde till en strejk som varade i tre dagar. Därefter tvingade polis ut de strejkande från hotellet, flera av dem misshandlades, några hamnade på sjukhus.
Hotellet stängdes en tid. Alla anställda avstängdes från sina jobb och de strejkande avskedades. De anställda krävde jobben tillbaka, men nekades detta. Så småningom erbjöds en del av dem avgångsvederlag.
Hotellet fick en domstol att godkänna ett skadestånd på motsvarande 20 miljoner kronor för företagets förluster under strejken. Skadeståndet riktades mot sju enskilda fackmedlemmar men var i realiteten ett försök att knäcka den fackliga organisationen.
Svenska Hotell- och Restaurangfacket och Therese Hulthén engagerade sig i fallet.
- Vi arbetade med vanliga påtryckningsmedel, som protestbrev och demonstrationer utanför Indonesiens ambassad. Vår international IUL ställde genom ILO upp med advokathjälp till de skadeståndshotade fackligt aktiva.

Efter en utdragen process blev det till sist en uppgörelse mellan IUL och hotellet. Shangri La tog tillbaka skadeståndskraven och 73 fackmedlemmar fick ersättning. Men konflikten lever kvar i bittert minne eftersom de flesta Shangi La-anställda fortfarande är arbetslösa och svartlistade inom hela turismnäringen.

- Just nu är läget för den indonesiska fria fackföreningsrörelsen oerhört besvärligt , berättar Therese Hulthén.

Ingen enstaka händelse
Räden mot FSMP:s kontor på Bali var ingen enstaka händelse. Det verkar som om regimen efter tsunamin tagit chansen att ingripa mot oberoende rörelser.
Therese Hultén är orolig för de fackliga organisatörernas personliga säkerhet.
- Jag är rädd för att Hemasari Dharmabumis utsätter sig för större risker än vad hon borde.

Nu planerar IUL ett nytt säkrare kontor på Bali.
Turismen är en betydande näringsgren i Indonesien. Det finns c:a 11 miljoner hotellarbetare. En stark facklig organisation på området skulle betyda mycket för hela arbetsmarknaden.

Svenska Hotell- och restaurangfacket drar nu igång ett informationsprojekt som ska vända sig inte bara till de egna medlemmarna utan också till allmänheten och researrangörer.

HRF vill skapa en bred diskussion om vår turism och informera om de arbetsrättsliga, sociala och miljömässiga förhållandena i de stora turistländerna.
Svenska turister ska förmås att tänka efter: Hur är förhållandena för de anställda på turistmålen? Vad kan jag bidra med?

- Vi vill att semestrande svenskar ska kunna göra ett rättviseval när de turistar utomlands, säger Therese Hulthén. Målet är att få till stånd en ansvarsfull turism.
IUL och Hotell- och Restaurangfacket samarbetar om projekt även i Argentina, Karibien, Sri Lanka, Indien och Nepal. I Ryssland stöttas också bildandet av fria fackföreningar.
Peeter-Jaan Kask