Schysta burgare

Många ungdomar har sitt första jobb på en hamburgerrestaurang. Här finns bra arbetsgivare, men också många rötägg. Suzanne Jensinger på Hotell- och restaurangfacket får ofta samtal från ungdomar som går på korta kontrakt, blir kränkta och utsatta för direkta olagligheter.

– Det ringer ofta ungdomar till oss och känner sig orättvist behandlade av snabbmatsföretag. De kan ha jobbat i två år, men går fortfarande på kontrakt på sex timmar i veckan, säger Suzanne Jensinger, ombudsman på Hotell- och restaurangfacket.

Många av dem som ringer är inte medlemmar, men vänder sig ändå till facket för att höra vad de ska göra. Det är lätt att dra snabbmatsbranschen över en kam, men det kan man inte göra. Suzanne Jensinger menar att det finns bra arbetsgivare. Hamburgerkedjan Max är en sådan och svenska McDonalds är också ganska bra. Hon har dock invändningar även mot svenska McDonalds.

– De är väldigt stolta över att de inte har någon extrapersonal. Det låter bra, men i stället har de anställda med kontrakt på bara fem, sex timmar i veckan. Ska man vara en schyst första arbetsgivare för ungdomar tycker jag man ska erbjuda jobb som de anställda kan leva på. Det stora problemet i branschen är enligt henne enskilda franchisetagare på framför allt Burger King och McDonalds.

– Där upplever jag ofta att de i stället för att följa avtal har inställningen går det så går det. Till exempel stöter hon på fall där det är uppenbart att arbetsgivaren med avsikt ser till att medarbetare som jobbat länge slutar.

– De är äldre, tjänar mer och kan stå på sig. Då vill arbetsgivaren ha in yngre och ser till att de som jobbat längre slutar genom att man kritiserar dem. Har man inget att gå på så skäller man ut dem för småsaker som att inte dippen var klar precis när den skulle.

För att Suzanne ska kunna gå vidare med den här typen av problem krävs dock att hon har något konkret att gå på.

– Det räcker inte med att medlemmen berättar vad chefen sa. Det krävs att någon annan kan styrka det. Därför säger jag alltid till medlemmar som ringer att inte ha möten ensam med chefen. Då står ord mot ord.

Hon är fullt medveten om att det är lätt för henne att ge råd, men svårare för den anställde att stå upp för sina rättigheter.

– Ett problem i den här branschen är att många chefer är för unga och oerfarna och inte klarar av det ansvar det innebär att vara chef.

Hon får också höra om direkta olagligheter. Till exempel arbetsgivare som efter att den anställde stämplat ut går in och korrigerar tiden. Men, som sagt, det går inte att dra branschen över en kam. Här finns både bra arbetsgivare och kollektivavtal.

– Som anställd gäller det bara att ha ordning på papperen. Var också noga med att få ett nytt anställningsbevis om förhållandena förändras.

Text: Tobias Östberg