Almegas vd Jonas Milton hånar LOs lågavlönade kvinnor

Almegas vd Jonas Milton hävdade nyligen att låglönesatsningar ökar arbetslösheten och förhindrar en modern lönebildning, en lönebildning där löntagare och företag går hand i hand.

Miltons andemening är att en lågt avlönad kvinna inom, till exempel, vården kommer att få den lön hon är värd bara hon får yrkesmässig utveckling. Om hon bara tar sig i kragen och blir lite gladare, lite mer initiativrik och lite kvickare kommer hon att belönas av arbetsgivaren. Sådant kan bara hänföras till nyliberalt svammel eller Miltons egna fantasier.

Det är ett skenheligt resonemang, naivt och dessutom djupt kränkande.

Naturligtvis finns det lågt avlönade branscher som kan ses som genomgångsbranscher men många blir människor kvar, många lämnar för en annan lågt avlönad bransch. Det avhjälps knappast med lite personligt initiativkraft.

Arbetsmarknaden har en struktur som inte går att förändra genom enskilda insatser eller fåtalets förändrade beteende.

Jonas Milton är emot låglönesatsningar. I den här avtalsrörelsen har vi inte krävt några sådana. Däremot strider vi för en jämställdhetspott.

Den jämställdhetspott som vi kräver riktar sig till kvinnodominerade yrken där det ofta krävs stort ansvar, utbildning och som dessutom utförs arbetet ofta på obekväm arbetstid och är fysiskt tunga. Trots det har dessa kvinnor lägre genomsnittslön än manligt dominerade yrken med motsvarande krav.

För att räkna ut jämställdhetspottens storlek använder vi avtalsområdets relativa löneläge. På så sätt fångar vi in de kvinnodominerade branscherna.

Jämställdhetssatsningen i den förra avtalsrörelsen gick ut på att kvinnor som hade en lön som understeg 20.000 kronor hade rätt att kräva en extra pott på 205 kronor, per heltidsanställd och kvinna. Det motsvarade knappt 1 procent av medellönen för LO-kollektivet.

Jämställda löner är även i avtalsrörelsen 2010 ett självklart krav för LO. Kampen mot den diskriminering som drabbar branscher med hög andel kvinnor kan inte göra halt i lågkonjunkturen. En jämställdhetspott är därför en självklar del i de gemensamma fackliga kraven.

I dagens ekonomiska läge är det extra viktigt för fackföreningsrörelsen att vi träffar rätt i våra lönekrav. Vi ska inte ta ut mer än vad ekonomin klarar av, men vi får heller inte lägga oss för lågt. Krisen beror inte på att lönerna i Sverige är för höga utan på ett kraftigt fall i efterfrågan. För låga löneökningar riskerar därför att spä på arbetslösheten.

En relativt stor del av efterfrågebortfallet beror på en minskad konsumtion. Det är viktigt att inte ytterligare försämra konsumtionsutvecklingen. Därför är det nödvändigt att vi i avtalsrörelsen tar ut det löneutrymme som finns. Det ska vi göra genom att öka hushållens inkomster och stimulera just konsumtionen. Samtidigt ska vi se till att jämna ut de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Jonas Milton pratar om den nya kunskapsekonomin. Vi låter oss inte förblindas. Vi står vi fast vid jämställdhetspott, sammanhållning och solidaritet. Det finns inget bättre sätt att komma tillrätta med det faktum att kvinnor lönediskrimineras. Hittills har de fria marknadskrafterna inte varit till någon hjälp. Vi tänker inte vänta längre. Därför tar vi kampen för rättvisa och jämställda löner i avtalsrörelsen.


Per Bardh, LOs avtalssekreterare