Kultur och inte kultur

Det finns alltid en diskussion om vad som är kultur och inte kultur. När man som jag sitter och skriver på Hultsfredsfestivalen, en sommarvacker torsdagkväll med en förhoppningsfull singer song-writer bakom min rygg på Rookie-scenen och ett australiensiskt hårdrocksband på Pampas, inte långt här ifrån, kan det tyckas att svaret är enkelt. I vart fall inte den musiken. Men är det så enkelt. Jag gillar inte opera, precis som operavännen inte kan dra jämt med hårdrock.

Alltså det är inte så enkelt som man kan tro, det här med etiketter. Vad som är kultur blir lite av svaret i betraktarens öga. Så när undertecknad har svårt med opera, men älskar John Coltranes saxofonseruptioner, så innebär det inte att opera inte är kultur eller Coltrane endast är kultur eller för att vissa människor inte uppskattar vissa målare och andra njuter av deras verk, är det inget betyg om kultur eller kulturvärde. Kultur är helt enkelt skapande, mänskligt skapande.

Vad som däremot olika människor kan ha svårt att ha samma uppfattning om, är kulturen som en spegel av sin egen samtid eller världsuppfattning. När målaren Dűrer på 1400-talet skildrade krigets helvete eller pestens framfart samtidigt som andra målare porträtterade den tidens överhet och herrar, så var det ett politiskt ställningstagande som inte gjorde Dűrer rik medan porträttmålarna blev förmögna.

Samma sak kan man säga om rockmusiken. Den har sina rötter i de svartas musik i USA där den var med som en tradition från Afrika och därmed är bluesens rötter afrikanska. Ur blues växte jazzen fram i en av södra USAs ruffigaste städer, New Orleans, där den mötte franska och även engelska influenser. Här växte även musikformer fram som cajun och zydeco som är ytterligare exempel på underklassens musik och kulturskapande. Det är också här som bluesen blir rhythm & blues som är mer dansant och passar bättre på stökiga barer i de svartas nöjeskvarter.

Ur den här mixen och ett snabbt växande USA med allt mer växande klass- och rasklyftor växer en arbetarklassmusik fram som kallas rock & roll som egentligen är afro-amerikansk slang för samlag. Musiken kom att förändra musikens utveckling och nöjesindustrins utveckling. De stora skivbolagen ville inte ge ut den. De trodde inte på musiken som en kommersiell möjlighet ,men framför allt de stora bolagen betraktade den nya musiken med rasistiska eller nedlåtande ögon då de såg den som en underklassmusik. Alltså inte kultur enligt deras måttstock.

Därför kom artister och små entreprenörer att bli de som i symbios skapade R & R och såg till att den blev det den blev – en total förändring av hela underhållningsindustrin.

Det är inte utan att man tänker på detta när man besöker Hultsfredsfestivalen. Här är, erkännes, flertalet band okända för mig trots att jag är en man som är uppvuxen med R & R och popmusik. Klassinnehållet är i vissa fall tydligt; Manic Street Preachers som gör låtar som protesterar mot kriget i Irak eller har på den senaste plattan Workin´ Class Hero.

Rock & roll är kultur och till sin innersta natur en underdog, en klasskultur som gång efter gång letar sig tillbaka till sina oppositionella och rebelliska rötter; 50-talets rock, 60-talets protestvåg, 70-talets punk, 80-talets indiepop och så vidare.

Summan av det hela är att kultur är ständigt, mänskligt skapande. Ibland tydligt politiskt, ofta mindre tydligt. Kulturen interagerar med kommersiella intressen genom att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle samtidigt som kulturen finner sina vägar åter till sina rötter. Musiken, bildkonst, dans och alla andra kulturformer är ett resultat av att vi lever i ett samhälle där människor skapar och behöver skapa för att visa upp sin identitet. Så här har det också varit så länge människan varit en samhällsvarelse.

För tusentals år sedan målade man upp sin verklighet på grottväggar. Stenålderns grottmålningarna är idag storstädernas graffiti. Rockmusiken är alltid under utveckling. Den reagerar mot etablissemanget men blir sedan en del av det och nya reaktioner, nya utvecklingsvägar kommer som svar. En evig utvecklingslinje som i grunden är en spegling av samhällsutvecklingen och mänskligt skapande.

Ingemar E L Göransson, kulturpolitiskt ansvarig