Dags att visa och ta ansvar

LO och LO-förbunden är beredda på en tuff avtalsrörelse under 2010. De räknar med arbetsgivare som hårdhänt kommer att försöka pressa tillbaka villkor i kollektivavtalen.

– Vi har därför gett varandra ett löfte som innebär att ett förbund som möter den typen av svekfullt uppträdande ska kunna begära och få hjälp från andra förbund, säger Los avtalssekreterare Per Bardh.

Per Bardh är LOs avtalssekreterare. Avtalsrörelsen 2010 är den första där han har ansvar för LO-förbundens gemensamma krav gentemot arbetsgivarna.

När han blir intervjuad talar han egentligen bara om en sak: uppgiften att visa och ta ansvar. Ansvar för medlemmarna i LO-förbunden, ansvar för varje individs rätt, ansvar för ett Sverige där det finns utrymme för många individers rätt till utveckling.

– Det gäller att parterna tar större ansvar och hittar lösningar, vågar titta framåt och visa vägar för hur det gemensamma ansvaret ger individen utrymme att utvecklas.

Ända sedan Svenskt Näringsliv demonstrativt avfärdade fackföreningarnas strävan att hitta ett nytt sätt att umgås med ett nytt huvudavtal, har LO-förbunden i det tysta jobbat fram den linje som de tror på inför avtalsrörelsen 2010 och därpå följande avtalsrörelser.

– Vi har gjort ett stort förberedelsearbete i avtalsrådet av alla våra frågor och till slut har vi kvar några få punkter som är de vi driver gemensamt. Rimliga krav som vi orkar bära allihopa. Dessutom har vi gett varandra ett löfte att stödja varandra av principiella skäl. Vi har sett hur en del arbetsgivare inte respekterar uppgjorda kollektivavtalslösningar och i stället motarbetar uppgörelserna aktivt. Vi måste kunna försvara våra avtal. Nu är vi överens om att ett förbund kan begära och få hjälp mot den typen av svekfullt beteende, säger Per Bardh.

Så här kommenterar han de gemensamma kraven:

• En löneökning med minst 620 kronor i månaden, eller ett krav på 2,6 procent på avtalsområdets genomsnittsförtjänst. Dessutom en jämställdhetspott på 125 kronor per heltidsanställd på avtalsområden där genomsnittslönen är lägre än 21 300 kronor per månad.

– Det finns ett utrymme för löneökningar. Det finns oavvisliga krav på att minska klyftorna i lön mellan kvinnor och män. Genom våra krav visar vi att det finns en framtid att tro på. När det gäller att få fart på ekonomin finns det inget så skadligt som att undandra medborgarna möjligheten att själva bidra med inhemsk efterfrågan, säger Per Bardh.

– Arbetsgivarna har ett fruktansvärt högt tonläge i den här frågan. De ropar högt på nollavtal. Det vore direkt skadligt för hela Sverige. Då riskerar vi ett stort tapp i den ekonomiska återhämtningen efter finanskrisen. Ett nollavtal skulle öka arbetslösheten på ett mycket dramatiskt sätt, det finns uträkningar som visar på 15.000–20.000 fler arbetslösa till följd av det.

– Arbetsgivarnas pessimism är inte vår. Vi tror på bättre tider även om vi kanske inte är lika optimistiska som regeringens prognoser. Arbetsgivarna står i andra hörnet och verkar inte tro på Sverige längre. Det går inte att rädda jobb genom att avstå från utrymme som faktiskt redan finns. Då går pengarna till sådant som inte gagnar vår gemensamma tillväxt.Vi vill hålla i gång hjulen och arbetsgivarna vill tvärbromsa. Hur klokt är det när ekonomin visar på återhämtning?

• Inhyrning av personal ska begränsas så att bemanningsföretag inte används för att komma runt LAS.

– Tyvärr har vi sett att även här försöker arbetsgivare låta bli att ta sitt ansvar. När det blir uppsägningar får fler än vad som egentligen behövs besked om uppsägning. Några av dem, men inte alla, erbjuds sitt eget jobb via bemanningsföretag. Det visar ett väldigt tydligt sätt att slå på den enskilde arbetstagaren och visa att dig vill vi inte ha här längre. Fackets möjlighet att försvara den enskilde sätts ur spel. Arbetsgivarens makt blir total och det står i strid med lagstiftningen som är till för att skydda en anställning, säger Per Bardh.

• Rätten till heltid ska förstärkas vid nyanställningar, liksom rätten att öka sysselsättningsgraden för visstidsanställda.

– Normen vid anställningar måste bli heltid. Där deltid finns ska möjligheten öka att få utökad arbetstid. Vi vet att det finns ett starkt stöd för detta bland många i befolkningen. Den här förändringen förutsätter att vi ser över arbetets innehåll och vågar förändra för att vinna en bättre framtid. I grunden handlar denna fråga också om jämställdhet. I dag är normen för män oftast heltid, för kvinnor är det tvärtom. Vi har alltså ett systemfel, ett arbetsliv med olika normer. Vi behöver en norm, den ska vara heltid. Vi vet att de allra flesta vill jobba heltid för att kanske i olika perioder av sitt liv vilja jobba mindre. Då måste det finnas möjlighet för att individen ska kunna välja och inte, som i dag, tvingas vara kvar i deltidsfällan, säger Per Bardh.

• Stärkt rätt till fasta anställningar och begränsningar av visstidsanställningar.

– Den här frågan är avgörande för alla de unga som försöker ta sig in på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna visar här i handling att de i huvudsak har många visstidsanställningar för att kunna använda de unga som stötdämpare i sin ekonomi. Det finns exempel där företag har 25 procent av sin arbetsstyrka inom denna anställningsform. Jag ser det som direkt oansvarigt. Deras sätt att lösa frågorna visar på kortsiktighet och liten framtidstro, ett sätt att urholka anställningsskyddet. Samtidigt visar det också hur de totalt ignorerar de ungas behov att få vara med och utveckla och utvecklas, säger Per Bardh. Om LO och LO-förbunden visar en profil där de lugnt argumenterar för ordning och reda och ansvar för ingångna avtal och ansvar för individens rätt till utveckling och utveckling av landet, så har motparten, Svenskt Näringsliv, hittills haft tuppkammen uppe.

– Jag har noterat att de har ett högt tonläge. Det har inte vi. Vi vet var vi står och är beredda på att göra uppgörelser och ta ansvar. Våra krav visar att vi vill gå den väg där det finns plats för individens utveckling och möjligheter. När människor tillsammans får chansen att se till sin egen utveckling händer det saker. Vi ser hur motparterna högljutt pratar om att göra nollavtal och att all utläggning av löner ska ske lokalt. Vi vet att den vägen redan är prövad och innebär en återgång till en dålig väg som de flesta förstår inte leder någon vart. Den leder bara till att pengarna inte hamnar hos löntagarna utan någon annanstans, säger Per Bardh.

Vem eller vilka som gör den första uppgörelsen och sätter märket för hela avtalsrörelsen 2010 tvekar han inte på.

– Det är önskvärt att det sätts i en internationellt konkurrensutsatt sektor. Vi inom LO har inga problem med att stå upp för det. Vi har en stor öppenhet mellan oss och en bra dialog. Vi kan ta ansvar, säger han.

Text: Jan Sparrman