Reglerade finansmarknader ger större stabilitet

Artikel publicerad i Dagens Industri fredagen den 1 februari 2008

Ska man uppgivet luta sig tillbaka inför de finansiella marknadernas instabilitet, aktiekurser som rasar och risk för djup lågkonjunktur? Finansiella krascher har en fas där det uppenbaras vilka risker okunniga köpare tagit. Inte sällan är det kommunkamrerare som tagit för stora risker. Den bostadsfinansiering som skett i USA genom strukturerade obligationer där värdepapper med olika risker packats samman till ett nytt värdepapper, har visat sig för svåra för marknaderna att värdera på ett rimligt sätt. Så måste man tolka de häftiga förändringar i pris på olika värdepapper och på de förluster som uppstått i finanshusen.

Det finns inte skäl att luta sig tillbaka och låta marknadens mekanismer lösa problemet. Skäl finns för politiker att ha en mer framåtlutad inställning. Orsaken till den finansiella kraschen är att marknaden har varit för svagt reglerad och därför inte fungerat tillräckligt effektivt.

Världen har blivit mer stabil till följd av en ny ekonomiskpolitiskt regim inriktad på makroekonomisk stabilitet och av en ökad ekonomisk integration mellan länderna. Ökad integration innebär också ökad sårbarhet och att konsekvenser snabbt fortplantar sig i systemet. Det gör en tydlig internationell reglering centralt.

I USA sker en kraftig konjunkturavmattning efter en uppgång som delvis understöddes av en sannolikt osund kreditgivning. En historisk lärdom är att alla finansiella marknader utan tillräcklig reglering hamnar i bubblor. När finansiella marknader är instabila med stora prisförändringar för till exempel fastigheter eller bostadskrediter, orsakar de svängningar som stör produktion och sysselsättning. Enkelt uttryckt så hotas jobben i Sverige av att de finansiella marknaderna i USA är svagt reglerade.

Instabila marknader försvårar centralbankernas förutsättningar att stabilisera inflation och sysselsättning genom räntevapnet. Inte bara för att de måste ta hänsyn till de långsiktiga inflationsförväntningarna utan också för att låga räntor i sig självt kan orsaka ytterligare obalanser i ekonomin. Penningpolitiken kan inte och ska inte ta hänsyn till tillgångspriser som aktier eller bostäder. Det betyder att finanspolitiken i form av regleringar och tillsyn av marknader blir mycket viktigare.

Vilka slutsatser drar Anders Borg av turbulensen? Är Finansinspektionen tillräckligt effektiv så att inte instabilitet skapas i Sverige? Den nu föreslagna skärpningen av regler för fondbolag antyder att så inte är fallet. Vad betyder avsaknaden av en internationellt övergripande finansinspektion för stabiliteten? EU-Kommissionen för en diskussion om en sådan, vilken skulle kunna förbättra tillsynen av marknaderna. Vad gör regeringen inom EU för att samverkan mellan ekonomier i syfte att skapa sundare finansmarknader?

Sannolikt är en del av den finansiella instabiliteten orsakad av snedvridande beskattningsregler kring hedgefonder och riskkapitalbolag. Så vilka initiativ kommer finansministern att ta för en förändring av beskattningen av riskkapitalbolag och hedgefonder för att öka transparens och ansvarstagande? Eller lutar sig finansministern tillbaka?

Dan Andersson, LOs chefsekonom,
Monika Arvidsson, LO-ekonom