Internationellt
Internationellt Globalt Europa
Hur arbetar LO i EU?
Europafacket
Brysselkontoret
EUs sociala dimension
Europeiska avtal
LO-kongressens beslut
LO-bloggen
EU 2020
Remissyttranden
2008-09-30
De franska, tjeckiska och svenska fackliga centralorganisationerna, som är medlemmar i Europafacket (EFS), önskar härmed lägga fram synpunkter på trojkans (nuvarande och blivande ordförandeskapens) program från juli 2008 till slutet av 2009. De uttrycker därmed sin oro och vill att den beaktas av deras respektive regeringar, som kommer att vara ordförandeländer.
Bidraget från de tre ländernas fackliga centralorganisationer är avsett att täcka trojkans hela 18-månaders program. Varje ordförandelands program kommenteras också av Europafacket.
De fackliga organisationerna betonar särskilt vikten av den sociala dimensionen för EUs utveckling och bibehållandet av den sociala och ekonomiska sammanhållningen. Utesluts den, löper EU risken för en växande social spänning som förhindrar en varaktig, rättvis och hållbar utveckling.
Identifiera utmaningar och orosmoment
Fackföreningsrörelsen uttrycker en växande oro pga. att EUs sociala dimension inte beaktas tillräckligt när man ska möta de nya både interna och yttre utmaningarna som Europa står inför.
Även om den Europeiska Unionen har rönt flera framgångar på de sociala och ekonomiska områdena, så tilltar ojämlikheten och dess konsekvenser för miljoner europeiska arbetstagare och medborgare.
För de europeiska arbetstagarna växer sårbarheten. Deras köpkraft håller på att stagnera och de olika politiska åtgärderna leder ofta till ännu större osäkerhet och en försvagning av de sociala skyddsnäten. Många arbetstagare har förlorat sina jobb och sitt levebröd som ett resultat av globaliseringsprocessen. Höjningen av energipriserna, varupriser och priset på tjänster är en stor belastning för hushåll med låga inkomster. Tack vare globaliseringen har pensionsfonder, finanskapital och multinationella företag obegränsade möjligheter, vars syfte är att tillfredställa aktieägarna, samtidigt som arbetstagarna kämpar för att tillgodose sina behov.
Viking-, Laval- och Rüffertdomarna är passande exempel. Konsekvenserna av dessa utslag har en direkt effekt på den europeiska sociala politiken. Dessa står i motsatsförhållande till de europeiska arbetstagarnas krav att sociala rättigheter inte försvagas genom utslag i EG-domstolen. Grundläggande rättigheter som kollektivavtalsrätten och strejkrätten är primära rättigheter, inte underordnade den inre marknadens regler.
Europa måste skicka en stark signal till sina medborgare och arbetstagare för att visa att socialpolitik har en positiv inverkan på produktivitetsutvecklingen. Därför måste EU vara tydlig med sina intentioner, mål, åtgärder och implementeringsinstrument vad gäller socialpolitik. Detta kräver ansvarsfullt tänkande när det gäller budget- och penningpolitiken.
Återlansera en verklig social dimension
Enligt fördraget så ska EU ha en social uppgift som innebär förpliktelser. Vi kräver alltså en tydligare vision för den sociala dimensionen från EU för att skapa ett socialt skyddsnät för alla medborgare. Dess mål, som grundar sig på rättvisa, säkerhet och solidaritet, är att säkerställa full sysselsättning och garantera alla en bra anställning genom hela yrkeslivet.
Det handlar inte bara om att behålla den nuvarande sociala dimensionen utan utveckla den så att den blir en högt prioriterad del av en global strategi. Detta får säkert konsekvenser för EUs nya sociala inriktning. Att skydda miljön inför det eventuella resultatet av en klimatförändring får inte leda till en ökning av den sociala ojämlikheten och utanförskapet. Tvärtom måste detta skapa nya produktions- och sysselsättningstillfällen.
För att kunna skapa högkvalitativa jobb och därmed bygga sin konkurrenskraft och framtida utveckling på den sociala dimensionen, måste EU få fart på sin politik inom områdena kunskap och forskning, innovation, liksom ekonomisk tillväxt. Vi tror att dessa politikåtgärder är effektiva faktorer i kampen mot fattigdom och utanförskap. Likaså måste kompetensutveckling och utbildning främjas ytterligare. Utvecklingen av ekonomin och kunskapssamhället kommer att göra det möjligt att förverkliga målen för Lissabonstrategin.
Globaliseringen innebär nya utmaningar i yrkeslivet. Men större flexibilitet på arbetsmarknaden utan någon som helst garanti för trygghet för löntagarna är inte en väg man ska fortsätta på. Det skulle innebära ett hot mot den hållbara utvecklingen av våra samhällen, både ur social och ekonomisk synvinkel.
Insatser för att stärka jämställdheten mellan könen måste ges större prioritet inom EU. Detta gäller löner, kvinnans roll i yrkeslivet samt de sociala villkoren t.ex. tillgång till barnomsorg. För att EU ska kunna fortsätta utvecklas på alla områden måste jämställdhet vinna terräng vad gäller rekrytering till ansvarsfulla ställningar inom områdena politik, forskning och utveckling samt företagsledning och skapande av företag.
Den europeiska sociala modellen bygger på överenskommelser mellan medlemsstaterna och är förankrad i gemensamma värderingar och visioner. Varje land har utformat sin modell på eget sätt men alla medlemsstater ska dela samma grundvärderingar. Den europeiska sociala modellen måste bidra till förbättringen av dialogen inom den europeiska unionen, mellan medborgare och beslutsfattare för att främja det civila samhället och därmed stärka medbestämmandedemokratin i medlemsstaterna.
Viktiga åtgärder som ger resultat
· Vi stödjer initiativ som leder till att den sociala dimensionen stärks inom EU. Det är nödvändigt att stärka den som ett politiskt instrument som baseras på handlande. Vi hänvisar bland annat till det uttalande om den sociala agendan som EFS’ styrelse antog vid sitt möte den 4 och 5 mars 2008.
· Ordförandeskapen bör ta juridiska initiativ för att skydda arbetstagare från att konfronteras med social dumping och lönenedskärningar samt skydda dem mot osund konkurrens.
· Den sociala dialogen måste stärkas på både europeisk och nationell/lokal nivå.
Ordförandeskapen bör stödja den europeiska sociala dialogen och kollektiva förhandlingar både på europeisk och på nationell nivå. Utan dialog med de två arbetsmarknadsparterna och det civila samhället så kommer EU fortsätta att fjärma sig från folket.
· Barnomsorg och föräldraledighet är förutsättningen för andra handlingar som åstadkommer jämställdhet mellan män och kvinnor. Därför måste dessa frågor prioriteras i Lissabonstrategin och på EUs sociala agenda.
· Ordförandeskapen bör stödja åtgärder för att öka människornas köpkraft i EUs medlemsstater. Målsättningar som ingår är ökade reallöner, som ska ge förbättrad köpkraft för arbetstagarna i både privat och offentlig sektor, samt verklig jämställdhet vad gäller kvinnors och mäns löner. Uppmaningarna till återhållsamhet i fråga om löner som Europeiska Centralbanken kommit ut med bör riktas till direktörer med extremt höga löner, inte till dem med vanliga löner.
· Otrygga anställningar. Ordförandeskapen bör stödja europeiska och nationella initiativ som syftar till att få ned antalet otrygga anställningar där man missbrukar visstidskontrakt samt åstadkomma bättre reglering av arbete i bemanningsföretag. Vi vill särskilt betona behovet av att behandla bemanningsdirektivet och revideringen av arbetstidsdirektivet separat. Ordförandeskapen måste göra en noggrann översyn av de föreslagna ändringarna till arbetstidsdirektivet och ta bort opt-outen. Vidare så måste beredskapstiden ses som arbetstid, beräkningstiderna minskas och skyddet för arbetstagarna stärkas genom att beakta de krav som de fackliga organisationerna ställt.
· EU bör anta en offensiv hållning och bli drivande i åtgärder som syftar till att reglera globaliseringsprocessen. Den nya strategin måste präglas av genomgående respekt för fackliga rättigheter i enlighet med de internationellt erkända ILO-normerna.
Marcel Grignard, CFDT
Joseph Thouvenel, CFTC
Guy Juquel, CGT
Jean Claude Mailly, FO
Milan Stech, CMKOS
Wanja Lundby-Wedin, LO
Anders Edward, SACO
Sture Nordh, TCO
De franska, tjeckiska och svenska fackliga centralorganisationerna lämnade i juli följande brev till sina respektive regeringar inför ordförandeskapsperioden 1 juli 2008 - 31 december 2009. Här följer en översättning till svenska.
De franska, tjeckiska och svenska fackliga centralorganisationernas prioriteringar
De franska, tjeckiska och svenska fackliga centralorganisationerna, som är medlemmar i Europafacket (EFS), önskar härmed lägga fram synpunkter på trojkans (nuvarande och blivande ordförandeskapens) program från juli 2008 till slutet av 2009. De uttrycker därmed sin oro och vill att den beaktas av deras respektive regeringar, som kommer att vara ordförandeländer.
Bidraget från de tre ländernas fackliga centralorganisationer är avsett att täcka trojkans hela 18-månaders program. Varje ordförandelands program kommenteras också av Europafacket.
De fackliga organisationerna betonar särskilt vikten av den sociala dimensionen för EUs utveckling och bibehållandet av den sociala och ekonomiska sammanhållningen. Utesluts den, löper EU risken för en växande social spänning som förhindrar en varaktig, rättvis och hållbar utveckling.
Identifiera utmaningar och orosmoment
Fackföreningsrörelsen uttrycker en växande oro pga. att EUs sociala dimension inte beaktas tillräckligt när man ska möta de nya både interna och yttre utmaningarna som Europa står inför.
Även om den Europeiska Unionen har rönt flera framgångar på de sociala och ekonomiska områdena, så tilltar ojämlikheten och dess konsekvenser för miljoner europeiska arbetstagare och medborgare.
För de europeiska arbetstagarna växer sårbarheten. Deras köpkraft håller på att stagnera och de olika politiska åtgärderna leder ofta till ännu större osäkerhet och en försvagning av de sociala skyddsnäten. Många arbetstagare har förlorat sina jobb och sitt levebröd som ett resultat av globaliseringsprocessen. Höjningen av energipriserna, varupriser och priset på tjänster är en stor belastning för hushåll med låga inkomster. Tack vare globaliseringen har pensionsfonder, finanskapital och multinationella företag obegränsade möjligheter, vars syfte är att tillfredställa aktieägarna, samtidigt som arbetstagarna kämpar för att tillgodose sina behov.
Viking-, Laval- och Rüffertdomarna är passande exempel. Konsekvenserna av dessa utslag har en direkt effekt på den europeiska sociala politiken. Dessa står i motsatsförhållande till de europeiska arbetstagarnas krav att sociala rättigheter inte försvagas genom utslag i EG-domstolen. Grundläggande rättigheter som kollektivavtalsrätten och strejkrätten är primära rättigheter, inte underordnade den inre marknadens regler.
Europa måste skicka en stark signal till sina medborgare och arbetstagare för att visa att socialpolitik har en positiv inverkan på produktivitetsutvecklingen. Därför måste EU vara tydlig med sina intentioner, mål, åtgärder och implementeringsinstrument vad gäller socialpolitik. Detta kräver ansvarsfullt tänkande när det gäller budget- och penningpolitiken.
Återlansera en verklig social dimension
Enligt fördraget så ska EU ha en social uppgift som innebär förpliktelser. Vi kräver alltså en tydligare vision för den sociala dimensionen från EU för att skapa ett socialt skyddsnät för alla medborgare. Dess mål, som grundar sig på rättvisa, säkerhet och solidaritet, är att säkerställa full sysselsättning och garantera alla en bra anställning genom hela yrkeslivet.
Det handlar inte bara om att behålla den nuvarande sociala dimensionen utan utveckla den så att den blir en högt prioriterad del av en global strategi. Detta får säkert konsekvenser för EUs nya sociala inriktning. Att skydda miljön inför det eventuella resultatet av en klimatförändring får inte leda till en ökning av den sociala ojämlikheten och utanförskapet. Tvärtom måste detta skapa nya produktions- och sysselsättningstillfällen.
För att kunna skapa högkvalitativa jobb och därmed bygga sin konkurrenskraft och framtida utveckling på den sociala dimensionen, måste EU få fart på sin politik inom områdena kunskap och forskning, innovation, liksom ekonomisk tillväxt. Vi tror att dessa politikåtgärder är effektiva faktorer i kampen mot fattigdom och utanförskap. Likaså måste kompetensutveckling och utbildning främjas ytterligare. Utvecklingen av ekonomin och kunskapssamhället kommer att göra det möjligt att förverkliga målen för Lissabonstrategin.
Globaliseringen innebär nya utmaningar i yrkeslivet. Men större flexibilitet på arbetsmarknaden utan någon som helst garanti för trygghet för löntagarna är inte en väg man ska fortsätta på. Det skulle innebära ett hot mot den hållbara utvecklingen av våra samhällen, både ur social och ekonomisk synvinkel.
Insatser för att stärka jämställdheten mellan könen måste ges större prioritet inom EU. Detta gäller löner, kvinnans roll i yrkeslivet samt de sociala villkoren t.ex. tillgång till barnomsorg. För att EU ska kunna fortsätta utvecklas på alla områden måste jämställdhet vinna terräng vad gäller rekrytering till ansvarsfulla ställningar inom områdena politik, forskning och utveckling samt företagsledning och skapande av företag.
Den europeiska sociala modellen bygger på överenskommelser mellan medlemsstaterna och är förankrad i gemensamma värderingar och visioner. Varje land har utformat sin modell på eget sätt men alla medlemsstater ska dela samma grundvärderingar. Den europeiska sociala modellen måste bidra till förbättringen av dialogen inom den europeiska unionen, mellan medborgare och beslutsfattare för att främja det civila samhället och därmed stärka medbestämmandedemokratin i medlemsstaterna.
Viktiga åtgärder som ger resultat
· Vi stödjer initiativ som leder till att den sociala dimensionen stärks inom EU. Det är nödvändigt att stärka den som ett politiskt instrument som baseras på handlande. Vi hänvisar bland annat till det uttalande om den sociala agendan som EFS’ styrelse antog vid sitt möte den 4 och 5 mars 2008.
· Ordförandeskapen bör ta juridiska initiativ för att skydda arbetstagare från att konfronteras med social dumping och lönenedskärningar samt skydda dem mot osund konkurrens.
· Den sociala dialogen måste stärkas på både europeisk och nationell/lokal nivå.
Ordförandeskapen bör stödja den europeiska sociala dialogen och kollektiva förhandlingar både på europeisk och på nationell nivå. Utan dialog med de två arbetsmarknadsparterna och det civila samhället så kommer EU fortsätta att fjärma sig från folket.
· Barnomsorg och föräldraledighet är förutsättningen för andra handlingar som åstadkommer jämställdhet mellan män och kvinnor. Därför måste dessa frågor prioriteras i Lissabonstrategin och på EUs sociala agenda.
· Ordförandeskapen bör stödja åtgärder för att öka människornas köpkraft i EUs medlemsstater. Målsättningar som ingår är ökade reallöner, som ska ge förbättrad köpkraft för arbetstagarna i både privat och offentlig sektor, samt verklig jämställdhet vad gäller kvinnors och mäns löner. Uppmaningarna till återhållsamhet i fråga om löner som Europeiska Centralbanken kommit ut med bör riktas till direktörer med extremt höga löner, inte till dem med vanliga löner.
· Otrygga anställningar. Ordförandeskapen bör stödja europeiska och nationella initiativ som syftar till att få ned antalet otrygga anställningar där man missbrukar visstidskontrakt samt åstadkomma bättre reglering av arbete i bemanningsföretag. Vi vill särskilt betona behovet av att behandla bemanningsdirektivet och revideringen av arbetstidsdirektivet separat. Ordförandeskapen måste göra en noggrann översyn av de föreslagna ändringarna till arbetstidsdirektivet och ta bort opt-outen. Vidare så måste beredskapstiden ses som arbetstid, beräkningstiderna minskas och skyddet för arbetstagarna stärkas genom att beakta de krav som de fackliga organisationerna ställt.
· EU bör anta en offensiv hållning och bli drivande i åtgärder som syftar till att reglera globaliseringsprocessen. Den nya strategin måste präglas av genomgående respekt för fackliga rättigheter i enlighet med de internationellt erkända ILO-normerna.
Marcel Grignard, CFDT
Joseph Thouvenel, CFTC
Guy Juquel, CGT
Jean Claude Mailly, FO
Milan Stech, CMKOS
Wanja Lundby-Wedin, LO
Anders Edward, SACO
Sture Nordh, TCO
Dela