Omställningsstödet ger 80 procent sysselsättning på ett halvår

Omställningsstödet som varit igång sedan 2004 är idag etablerat på arbetsmarknaden. Sammanlagt 117 000 personer har omfattats av systemet under de sex år som det har funnits.

Även om de flesta idag känner till omställningsstödet är det få som vet hur positivt det har slagit ut, menar Per Johansson som arbetat med stödet sedan starten och som är ombudsman i LO-distriktet i Västmanland.

– Trots att situationen på arbetsmarknaden är så tuff har situationen löst sig för 80 procent av dem som går igenom omställningsstödet efter 6 månader, upp till 86 procent under vissa perioder. Det är en hög siffra som talar sitt tydliga språk.

När ett företag har förhandlat färdigt med facket kring uppsägningarna kan ansökan lämnas in till Trygghetsfonden för de anställda som omfattas. Omställningsstödet är helt frivilligt men förutsätter att den sökande varit anställd i minst 12 månader och arbetat minst 16 timmar per vecka hos en eller flera arbetsgivare. Om ansökan är korrekt tar det endast 7 arbetsdagar att få besked om omställningsstöd. Därefter väljs en leverantör ut utifrån arbetstagarnas önskemål som kommer denne till arbetsplatsen för att ge information.

Det fortsatta stödet kan inkludera individuell hjälp, stöd i arbetssökarprocessen, hjälp med CV eller studiealternativ. Allt som allt ska processen ta 1 vecka upp till 6 månader. Varje beslut om att söka omställningsstöd måste skötas gemensamt av facket och företaget, berättar Per Johansson:

– Det krävs att de går i takt. För att en ansökan ska beviljas måste båda parter ha skrivit på. Om man inte kommer överens kan en separat ansökan göras, men en sådan tar oftast längre tid att behandla.

Det viktiga är att ansökan om omställningsstöd görs i ett tidigt skede, menar Per Johansson.

– Alla våra resultat visar att om man tar tag i den som blivit uppsagd på ett tidigt stadium har han eller hon lättare att komma tillbaka och med större kraft i behåll. Det kan räcka med att gå arbetslös i tre månader för att motivationen ska sjunka med 50 procent.

Idag arbetar Trygghetsfonden med 106 olika leverantörer inom omställningsstödet, spridda över hela landet och av varierande storlek. 85 procent av leverantörerna vill fortsätta samarbetet och förnyar sina avtal varje år. Samarbete förutsätter att leverantören haft uppdrag under året och att de inte brutit mot de överenskomna villkoren i avtalet. De tio största leverantörerna har hand om majoriteten av det förmedlade omställningsstödet och arbetsplatserna och kan ha flera hundra personer i olika uppdrag åt gången. Men här finns också leverantörer som arbetar med två till tre personer åt gången. Efter varje uppdrag rapporterar leverantören hur många som verkligen fått ett nytt arbete och hur många som gått vidare till utbildning. Per Johansson menar att de leverantörer som nu finns i systemet är väldigt duktiga på att ta tag i folk.

– Vi träffar dem med jämna mellanrum, går igenom och diskuterar uppdragen och ser därmed hur bra de är på att motivera och få ut människor i arbetslivet. Trygghetsfondens enhet som beslutar om avtal och leverantörer har inte mer än 12–15 anställda, det är viktigt att tyngdpunkten och ansvaret ligger hos leverantörerna med så lite inblandning av oss som möjligt.

Hittills har industrin och Metalls medlemmar varit de mest flitiga användarna av systemet med upp till 50 procents deltagande bland uppsagda. Många har också sökt och fått stöd från den grafiska sidan där olika strukturomvandlingar slagit hårt mot anställda. Det troliga är att också tjänstesektorn kommer att använda systemet i högre grad framöver.

– Vad vi behöver ägna oss åt nu är att förstärka omställningsstödet, säger Per Johansson. Framförallt behöver vi få med fler grupper som inte idag omfattas av stödet, till exempel personer med visstidsanställning och som fått lämna arbetsplatsen av hälsoskäl. Att vi har stöd för det här kravet märker jag när jag träffar förtroendevalda runt om i landet.
Idag finns också ett avtal med arbetsförmedlingen som säger att de också ska kunna vara behjälpliga om en person inte har fått jobb via omställningsstödet under den avsatta tiden. Men hur detta fungerar i praktiken vet ingen ännu, säger Per Johansson.

– Vi ordnar konferenser med representanter från Trygghetsfonden och regeringen och då enas ju alla om hur förträffligt systemet är. Men jag har inte sett något exempel på att de förändringar vi skulle vilja se verkligen är på väg att slå igenom. Men det är alltid tungt när arbetsgivare och arbetstagare lyckas enas om något tillsammans och när det går igenom kommer det att ha stor betydelse. På det sättet är det mycket viktigt att vi kan bygga vidare på det här systemet.

Tre personer med erfarenheter av omställningsstödet:

Frida Detterberg, Stenungsund
– Jag arbetade i måleriet på Volvo Personvagnar när det stora varslet kom för ett drygt år sedan. Hade jag jobbat ett halvår längre hade jag fått stanna kvar, men mina knappt 6 års anställning räckte inte till. Jag gillade jobbet och särskilt mina arbetskamrater så det var ett hårt slag när uppsägningen kom. Vi hade dessutom just köpt hus och jag blev rätt nervös.

Hur kände du inför arbetslöshet, var du på något sätt förberedd på hur du skulle ta dig igenom den första perioden?
– Min första tanke var att jag inte fick lägga mig på soffan. Jag gick ut och köpte målarfärg och målade om min sons rum minns jag, samma dag, för att ha något att göra och att inte tänka för mycket på det som hänt. Strax därefter blev jag kallad till Startkrafts informationsträff på Volvo och fick välja en coach som jag skulle få prata med i övergången. Jag valde en coach som jag fick veta skulle vara just i Stenungsund en gång i veckan. Att få möjlighet att träffa någon på plats för samtal kändes viktigt i det här läget.

Hur gick det till när du bestämde dig för att ta del av omställningsstödet?
– Vi fick skriva upp oss på listor på plats och jag bokade in en tid med coachen, det kändes hur bra som helst. Han lyssnade och var engagerad. Eftersom vi hade köpt hus så var min enda tanke att jag måste ha jobb direkt, men han frågade mer om jag hade funderat på att läsa vidare och försökte hitta olika alternativ. Eftersom arbetsmarknaden är som den är fick jag inget jobb. Så småningom började jag fundera på det han sa. Med tanke på mina intressen för hus och inredning föreslog han att jag skulle satsa på att studera till fastighetsmäklare och till slut var jag inställd på att gå tillbaka till skolbänken. Jag läste till exempel aldrig matte c på gymnasiet så jag fick läsa in en del, göra högskoleprovet innan jag kunde börja. Under tiden vikarierade jag en del på förskolor i Stenungsund. I höstas påbörjade jag en treårig utbildning och känner att det är helt rätt. Det är ett bra läge att läsa vidare nu när det är så dåliga tider, om knappt tre år kanske arbetsmarknaden är bättre. Jag fortsätter ha kontakt med coachen och det känns bra att vi kan snacka vidare också nu efter att jag börjat plugga och få tips som gör att jag vågar fortsätta tänka framåt.


Madelene Zetterman, Västerås
– Jag jobbade tidigare i en liten party- och presentbutik i centrala Örebro. Jag hade varit där i två år när butiksägaren meddelade att hyrorna skulle höjas i lokalen och att han bestämt sig för att flytta butiken. Vi två som var anställda visste sedan en tid att det var på gång så vi var något förberedda mentalt på ett jobbigt besked och att det snart skulle bli dags att leta andra jobb. Jag fick ett jobb på SJ i Hallsberg genom att ta över efter en vän som lägligt nog just fått en ny anställning. Men i och med uppsägningen gick vi också med i omställningsstödet och jag fick kontakt med en jobbcoach.

På vilket sätt hade du hjälp av coachen?
– Det var ett väldigt bra stöd det läget. Det var viktigt mentalt under en svår tid, det gjorde att jag kände mig mindre utlämnad och att jag hade ett aktivt stöd. Jag hade aldrig sökt jobb med CV innan utan bara ramlat över de jobb jag haft, men han hjälpte mig att sätta ihop ett bra underlag och tipsade mig om olika utbildningar och skolor och hur det skulle fungera om jag funderade på att plugga vidare. Att söka till universitet eller högskola var inte något jag funderat över tidigare. Idag är jag 24 år och tänker absolut på det som en möjlighet framöver.


Erol Caglar, Göteborg
– Jag jobbade i Torslanda på Volvo personvagnar som lagledare där vi byggde motorer till Volvobilar när det stora varslet kom den nionde december 2008. Det är en dag jag aldrig glömmer, en chockdag som var rent åt helvete, det var rena slakten! Första dagarna gick an, man var hemma och svävade mellan himmel och jord och visste inte hur man skulle tänka. Jag bröt faktiskt ihop efter tio dagar när jag på riktigt insåg att jag var arbetslös. Det här var ju ett jobb som jag tänkte att jag skulle ha till pensionen. Man trodde det var så säkert.

Vad hände sen, sökte du nya jobb på en gång?
– Jag sökte faktiskt jobb hela tiden. Redan första timmen efter att jag kom hem den där dagen sökte jag mitt första jobb. Jag hade bestämt att jag fan i mig skulle få tag på ett av de där jobben som jag var säker på fanns där ute. Jag var liksom stenhård mot mig själv. Inom 4–6 veckor hade jag sökt upp emot 80 jobb, som verkstadsarbetare, reparatör inom elektronik, ja vad som helst som hade med teknik, lagerarbete och verkstadsarbete att göra.

På vilket sätt hade du nytta av omställningsstödet?
– Jag hade kontakt på en gång med Startkraft och sedan hade jag en träff med en coach rätt snart. Omställningsföretaget satt i samma byggnad som arbetsförmedlingen så jag satt en timma här och där och snackade på deras kontor som en del i det vardagliga arbetssökandet. Han tyckte inte att jag skulle söka lagerarbete utan uppmuntrade mig att söka ledartjänster i första hand. Jag fortsatte vara inställd på att bara få ett jobb vilket som helst, samtidigt som jag insåg att de flesta inte ville anställa mig för mindre kvalificerade uppgifter eftersom de trodde jag skulle sluta så fort jag hittat något bättre. En dag sökte jag ett jobb som signaltekniker på spårvägen, Banteknik och under intervjun frågade de om jag istället var intresserad av en arbetsledartjänst som var vakant. Efter många tester och fler intervjuer fick jag jobbet och nu har jag varit där sedan i maj.
– Rent generellt kan jag säga att jag hade stor nytta av det stöd jag fick och mitt tips är att lyssna om man får möjlighet att arbeta tillsammans med en coach. De har ju oftast jobbat med det här länge och kan ibland se saker man inte själv kan eller orkar i en svår situation.

Text: Anna-Maria Sörberg