Läsa böcker - en klassfråga?


Den 27 februari är av tradition dagen då bokrean börjar. Det var länge sedan som jag gav mig ut i ottan för att leta böcker. Orsaken är enkel - de flesta böcker på rean är inte riktiga reaböcker utan de är upptryckta speciellt för rean, för att bokrean är den traditionella bokhandelns julrush. Här ska bokhandlarna lägga grunden för det kommande året och kunna överleva. Om man tittar på vad som var bokreans utbud detta år så är det 70 procent deckare. I en del fall är det överexemplar som säljs för en fjärdedel av det ordinarie priset men det mesta är nytryck. Alltså bokrean blir lite av en fejk faktiskt.

Orsaken är egentligen enkel. Höga bokpriser, konkurrensen från näthandel, stormarknader och andra alternativa distributionsformer. Det innebär att bokhandeln inte blir den naturliga försäljningsformen för böcker. Och varför när samma böcker, det vill säga volymböckerna, finns på ICA Maxi eller KFs försäljningstempel. För bokhandeln innebär det att den blir en allt smalare säljare av böckerna som ingen köper i stora volymer. Och det skulle väl vara okay om bokhandeln kunde leva på kurslitteratur, specialutgåvor, poesi eller handböcker och så vidare. Men det går inte att driva en bokhandel den vägen utan det blir att se till att hitta andra varor i samma härad som kan ge volymerna.

Bokrean speglar på ett tydligt sätt bokhandelns dilemma men också de förändrade läsvanorna. Vi vet att en stor det av LOs manliga medlemmar läser allt färre böcker. Det innebär också att läsandet blir alltmer en fråga om klass. Medelklassen läser mer medan stora delar av arbetarklassen inte nås av läsupplevelsen. Det lär heller inte bli bättre med den skolpolitik som den nya regeringen tänker införa där kärnämnen som svenska inte blir nödvändiga i utbildningarna efter grundskolan. Gymnasiet ska ju bli ett sorteringsverk där arbetarklassens ungdomar ska slippa den teoretiska skolan och därmed också litteraturen.

Bokrean är ett tecken på den snabba förändring som sker. Nya distributionskanaler för det skrivna ordet där internethandeln och masspridning av det lättlästa sker genom ICA Maxi och liknande kanaler. Den mer svårnådda litteraturen som exempelvis poesi riskerar att försvinna eller bli allt svårare att hitta.

För arbetarrörelsen och inte minst fackföreningsrörelsen är det viktigt att medlemmarna träffar på boken. Och det är viktigt att arbetaren inte uppfattas eller uppfattar sig själv som obildad. Det är viktigt för utveckling i arbetet att klara läsandet av svårare litteratur, det är viktigt för självkänslan att läsa och det är viktigt för kreativiteten. Tillgänglighet är nödvändig för att alla ska nå boken. Det är självklart och det borde alla inse. Men det verkar som om den borgerliga regeringen inte inser eller vill inse detta då den föreslår att En bok för allas framgångsrika vuxenutgivning inte ska få fortsatt stöd utan förlaget ska tvingas sluta med att ge ut vuxenlitteratur.

Trots sänkt bokmoms så är det inte arbetarklassens män som läser mer utan det är medelklassens kvinnor som läser ännu mer. Så ur ett jämlikhetsperspektiv har den reformen slagit helt fel.

Om inte boken ska bli en angelägenhet för medelklassen enbart krävs att fackföreningsrörelsen funderar noga över vad vi ska göra för att få fler medlemmar att läsa. De försök som gjorts med arbetsplatsbibliotek, vägbibliotek, läs för mig pappa-projekt och så vidare har varit framgångsrika. Och utifrån det perspektivet måste vi fortsätta och arbeta för att öka läsandet bland LO-förbundens medlemmar. Det är den väg facket måste ta sitt bildningspolitiska ansvar.

Ingemar E L Göransson, kulturpolitiskt ansvarig LO