Choklad med bitter eftersmak

På Marabou sa man för fem år sedan upp över 100 anställda, tog in folk från ett bemanningsföretag och struntade i turordningsreglerna i återanställningsrätten LAS.
– Jag har aldrig varit med om något liknande, säger fackklubbens ordförande Ingmar Kjaer.

– Det är helt vansinnigt. I Sverige har vi en lagstiftning för återanställning som Marabou valde att bryta mot. Jag har jobbat fackligt här i 20 år och aldrig varit med om något liknande.

– Visst har det uppstått problem, men dem har vi alltid kunnat lösa lokalt, säger Ingmar Kjaer, fackklubbens ordförande på Marabou där han står vid ett fönster och tittar ned på banden där man producerar Daim i den stora produktionsanläggningen i Upplands Väsby strax norr om Stockholm. Det är slutet på november, högsäsong för chokladproduktion, och snart fem år sedan företaget sa upp 130 personer i produktionen. Ett dråpslag för de anställda som fick lämna företaget, en del efter att ha jobbat mer än tio år i företaget. Det var dock bara början, för två veckor senare kom nästa chock. Då tog företaget nämligen in arbetskraft, men nu via ett bemanningsföretag som valt ut vissa av dem som blivit uppsagda.

– Nedskärningarna var tuffa, men att de struntade i turordningsreglerna enligt återanställningslagen gjorde folk här riktigt förbannade. Många hade ställt upp och gjort sitt yttersta för företagets under många år och det här var tacken, säger Ingmar Kjaer.

Beslutet har också skapat ett stort lidande, särskilt bland dem som inte blev kontaktade av bemanningsföretaget. Det finns de som fortfarande fem år senare inte har ett jobb att gå till. Ingmar Kjaer ser ett mönster där bemanningsföretaget valde yngre framför äldre, men han har också en känsla av att de valde bort personer som uppfattades som obekväma av Marabou. Företaget motiverade sitt agerande med att de behövde särskild kompetens inom till exempel nyinvesterad teknik. Det ser Ingmar Kjaer bara som svepskäl.

– De ville helt enkelt ha in ett bemanningsföretag och minska antalet fasta anställningar. Har man jobbat här i mer än tio år så har man självklart den kompetens som krävs för att göra jobbet. Har man inte det så är det företagets fel som inte givit de anställda den utbildning de borde ha fått. Från fackets sida trodde man länge att det skulle gå att hitta en lösning. De förhandlade både lokalt och centralt, men när man inte kom någon vart så valde Livs till slut 2006 att stämma Marabou för brott mot återanställningsrätten och krävde ett skadestånd på 60 miljoner kronor.

– Vi hade verkligen försökt att hitta en lösning och erbjöd dem olika undantag från reglerna, men de ville ha mycket mer, säger Ingmar Kjaer. De är snart fyra år sedan man stämde Marabou, men någon dom har ännu inte fallit i Arbetsdomstolen.

– Att det fortfarande inte hänt något i fallet är jobbigt, särskilt för de drabbade som vill ha upprättelse. Att det dröjer beror på att det är så stort, det berör 80 personer. Det var faktiskt fler från början, men en del orkar helt enkelt inte längre och har dragit sig ut. Utfallet är viktigt för de drabbade, men det är också principiellt viktigt, menar Ingmar Kjaer.

– Det är ju också därför bemanningsfrågan tas upp i avtalsförhandlingarna. Man ska inte kunna ta in och ut folk hur som helst. Det här skapar otrygghet och ett samhälle där människor måste ha flera jobb för att kunna försörja sig. Det vill vi inte ha. Många som jobbar inom bemanning får också problem med A-kassan.

Även om fallet i Arbetsdomstolen ligger och skvalpar så tycker han inte att det är några större problem att jobba fackligt i Marabou.

– Nej, det är inget som kommer upp när vi har möten med ledningen. Men att man tagit in bemanningsföretag har gjort vårt arbete mer komplicerat. Nu har vi i princip två arbetsgivare att förhandla med, både Marabou och bemanningsföretaget. Det blir inte lättare av att bemanningsföretaget inte fullt ut följer de avtal som gäller för denna arbetsplats. Han menar också att de som jobbar via bemanningsföretag är tystare och mer försiktiga med kritik mot arbetsgivaren än de som har en fast anställning.

– De är rädda för att stöta sig för då kanske de inte får komma tillbaka. Tidigare var det nästan bara tidigare anställda på Marabou som bemanningsföretaget tog in för att jobba i chokladfabriken. Nu kommer fler som aldrig jobbat där tidigare. Det innebär ett merarbete för den fasta personalen som måste lära upp de nya när de kommer in.

Arbetsdomstolen kommer att avgöra om företaget bröt mot lagen eller inte, men man kan också fråga om de tjänat ekonomiskt på att agera som de gjort.

– Den frågan ställer jag mig varje dag. Jag tror inte det. Personal från ett bemanningsföretag kostar mer i timmen än en fast anställd. Räknar man sedan in alla entreprenörer som kommer hit och gör de jobb vi tidigare gjorde löpande och under lugnare perioder så kan det inte vara det. Företaget stirrar sig blint på den rena produktionskostnaden för de fast anställda och ser inte helheten. Domen är självklart viktig, men löser inte alla problem kring företag som säger upp folk och sedan anställer via bemanningsföretag.

– Arbetsgivarna har lärt sig och är i dag mycket smartare. Ett sätt att komma runt problemet med turordningsreglerna är att erbjuda dem man avskedar avgångsvederlag där man avskriver sig rätt till återanställning enligt lagen.

Text: Tobias Östberg Foto: Jeanette Andersson