Vad LO vill

LOs fackliga krav
Vi inom fackföreningsrörelsen får ibland höra att vi skulle vara emot globaliseringen. Det är fel. Globaliseringen rymmer enorma möjligheter för alla oss som tror på internationell solidaritet. Från LOs sida är vi övertygade om att frihandel utifrån rättvisa och gemensamma regler kan vara ett kraftfullt verktyg för både tillväxt och välstånd. Men ekonomi och välstånd måste bygga på folkligt inflytande och demokratisk påverkan. Vi arbetar för en globalisering som bygger på demokrati och mänskliga rättigheter, inte på ökade klyftor mellan människor och länder.

Därför driver LO och den internationella fackföreningsrörelsen idag framför allt följande krav:

Rätt till internationella sympatiåtgärder, i EU och globalt
Med en globalt erkänd rätt till internationella sympatiåtgärder kan facken i Sverige och andra länder vidta sympatiåtgärder till stöd för de arbetstagare som utsätts för kränkningar av deras mänskliga rättigheterna i arbetslivet, var helst i världen detta sker. LO driver denna fråga i Fria fackföreningsinternationalen, FFI.

De mänskliga rättigheterna i arbetslivet regleras av de konventioner som FN-organet ILO tagit fram. De grundläggande konventionerna omfattar den fria förenings- och förhandlingsrätten, förbud mot slav- och tvångsarbete, avskaffande av barnarbete och förbud mot diskriminering i arbetslivet. Men vi vet att många länder och företag bryter mot dessa konventioner. Med en globalt erkänd rätt till internationella sympatiåtgärder kan löntagarna sätta press på dem att uppfylla kravet om mänskliga rättigheter i arbetslivet.

LO driver också kravet om rätt till sympatiåtgärder över gränserna via Europafacket. Vi menar att de fyra friheterna inom EUs inre marknad, frihet för varor, tjänster, kapital och personer att röra sig över gränserna, inte räcker för att åstadkomma rättvisa villkor för löntagarna i Europa. Därför kräver vi en femte frihet, rätten för fackföreningarna att verka över gränserna. Fört när den är genomförd kan Europas löntagare bekämpa social dumping och osund konkurrens.

Socialt ansvar vid offentliga placeringar
Samhället har på olika sätt inflytande över enorma summor placeringskapital, via bland annat kommuner, landsting, statliga bolag och företag, pensionsfonder och andra fonder. LO kräver garantier för att dessa placeringar alltid uppfyller ILOs konventioner om mänskliga rättigheter i arbetslivet. LO gör det redan idag när det gäller fackliga fonder.

Mänskliga rättigheter ska främjas vid all offentlig upphandling
Idag ställs krav på offentliga myndigheter att köpa in material och utrustning till lägsta möjliga eller ekonomiskt mest fördelaktiga pris. Det kan innebära att varorna är tillverkade under oacceptabla förhållanden, att barnarbete eller andra brott mot de mänskliga rättigheterna i arbetslivet förekommer.

ILOs konvention 94 stadgar att gällande löne- och arbetsvillkor inte får åsidosättas vid offentlig upphandling. Syftet är att skydda de anställa och motverka social dumping. Majoriteten av EU-länderna, men inte Sverige, har antagit den konventionen. LO kräver att Sverige omedelbart ansluter sig till konvention 94, och att bindande regler om respekt för mänskliga rättigheter och konvention 94 ska gälla vid all upphandling i Sverige och i EU. Alla internationella organ ska också ha motsvarande bindande regler.

Pröva möjligheten att införa en Tobinskatt
Tobinskatten är ett gammalt krav från den internationella fackföreningsrörelsen som fått förnyad aktualitet genom bland annat Attacrörelsen. LO menar att en sådan skatt kan vara ett av flera medel för attmotverka spekulativa kapitalrörelser.

Mänskliga rättigheter ska främjas vid alla former av bistånd
Sveriges och EUs bistånd till fattiga länder måste knytas till krav på mänskliga rättigheter i arbetslivet. Fattigdomsbekämpning och demokratisering är viktiga mål för biståndet. Därför måste den roll som fria fackföreningar spelar för fattigdomsbekämpning och ökad social rättvisa betonas. Även skuldavskrivningar för utvecklingsländer bör knytas till respekten för mänskliga rättigheter i arbetslivet.

Krav om mänskliga rättigheter i arbetslivet i WTOs regelsystem
Världshandelsorganisationen WTO gör upp om tullar och andra regler för världshandeln. WTO-reglerna innehåller inga förbud eller hinder för handel med länder som kränker de mänskliga rättigheterna i arbetslivet, till exempel inte förhindrar barn- eller slavarbete. LO kräver att WTOs medlemsländer, bland dem Sverige, inför en socialklausul i WTOs regelverk om respekt för de mänskliga rättigheterna i arbetslivet.

LO kräver vidare stopp för exportkrediter till företag som inte kan ge garantier för att OECDs uppförandekod kommer att efterlevas. Det måste löna sig att respektera mänskliga rättigheter och kosta att bryta mot dem.

Krav på Världsbanken och IMF att arbeta för mänskliga rättigheter och social rättvisa
Världsbanken och Internationella Valutafonden, IMF är två mäktiga organ som bl a är rådgivare och hanterar lån åt utvecklingsländer. De har under 90-talet haft en tydlig nyliberal inriktning, och ofta ställt krav på länderna att försämra anställningsskyddet och motverka fackliga krav om rättigheter för de anställda för att få lån. Samtidigt har dessa institutioner trots allt en viktig roll att spela. Sveriges och EUs representanter i dessa organ måste få glasklara instruktioner att insatserna aktivt ska främja de grundläggande mänskliga rättigheterna i arbetslivet.