A-kassan, införd i SIA oktober 2006

Denna gråmulna morgon så undrar jag om läsaren kan känna igen när något stort händer.
Kikar på väderradarn på ekots hemsida. Kommer det att klarna upp, skall jag ge mig ut med båten även om det är lite ruggigt ute? Den gråa färgskalan och de gulnade löven sett från sjön är ändå vackert. Det gäller att inte fega ut och tro att båtsäsongen är över bara för att det är sent i oktober och nästan alla andra har tagit upp sina båtar. Härom året fick jag skotta snön ur båten innan jag ställde undan den.

Min erfarenhet från såväl friluftsliv som arbetsliv, men inte minst från politiken är man ofta underskattar kraften i när det händer något nytt, som att det börjar blåsa eller att det blir riktigt kallt, eller när en regering radikalt lägger om politiken. Jag har varit med om två sådana omläggningar i politiken och nu kommer den tredje. Det gäller att se signalerna och tänka framåt och agera bestämt, söka skydd för vinden när man är på sjön eller fjället eller gå till motoffensiv om det är i politiken. För nu händer något stort på arbetsmarknaden. Läsaren kan ju inte minnas, inte ens era föräldrar minns trettiotalet men regering är nu på väg att återinföra villkor på arbetsmarknaden som gällde när socialdemokratin fick regeringsmakten 1932.

Regeringen har bestämt sig för att minska stödet till arbetslöshetskassorna med ca 10 miljarder kronor. Du märker det genom att din avgift till försäkringen stiger från 97 kr i månaden till 336 kr. Därtill kommer att skattereduktionen bortfaller varför avgiften ökar med ytterligare 40 kr i månaden. 1935 började staten stödja arbetslöshetskassorna. Då var stödet en tredjedel av kassornas utgifter för arbetslösheten. Under sextitalet ökade stödet till en 2/3. Anslutningsgraden till a-kassorna var i mitten av sjuttiotalat ca 70 procent. Nu är stödet uppe i 90 procent och anslutningsgraden är 85 procent. Nu vill regeringen minska stödet till hälften av var det är idag, det kommer att bli ca 44 procent av a-kassornas utgifter.

Syftet är att arbetslösheten skall svida i skinnet så att löntagarna inte ställer för höga lönekrav. Överdriver jag? Regeringen skriver i sin budget att den räknar med att lönen ökar med 3.7 procent vilket är lägre än vad riksbanken räknar med. Under oppositionstiden utgick moderaterna ifrån att deras politik skulle leda till att fackföreningarna modererade sina lönekrav. I en motion till riksdagen skrev Fredik Reinfelt att Vårt förslag till sänkta skatter kommer att resultera i högre reallöner efter skatt och högre sysselsättning. Detta möjliggörs genom att skattesänkningarna även till en del medför lägre lönekostnader för företagen. I ett räkneexempel visar att de tror att en skattsänkning på 10 procent skall leda till 5 procent lägre lönekrav. Så den skattsänkning du får av regeringen förväntar de sig skall leda till lägre löner. Men skatter och avtalsrörelser hör inte ihop. Facket skall ta ut sin del av kakan vare sig mer eller mindre, oavsett hur skatter höjs och sänks.

Tanken med att differentiera avgifterna till a-kassorna är att arbetslösheten kan minska om höga kostnader för arbetslösheten skapar återhållsamhet i lönekraven. Arbetslösheten skiljer sig mellan olika a-kassor men det beror inte främst på lönekraven utan på att de organiserar olika sorts löntagare. Arbetslösheten är högre för LO-medlemmar än för tjänstemän vilket visar att arbetslösheten har en tydlig klassdimension. De som har kort utbildning har högre arbetslöshet än de som har lång. Andra exempel är att arbetslösheten är högre för utrikesfödda bland annat beroende på diskriminering.

Men om det är samhällsklass, utbildning eller man arbetar i yrkesområde där efterfrågan varierar beroende på konjunkturen eller man är född i ett annat land så är det väl förhållanden man själva inte kan påverka. De som får hög ökning av kostnaden för a-kassan men har låg arbetslöshet är till exempel poliser, och de som jobbar på apotek eller bank. Vi kan väl inte alla bli poliser?

Nej, det inser kanske regeringen men de har en konsekvent idé. De tycker att villkoren är för jämlika i Sverige och de vet att många ekonomer anser att full sysselsättning kan nås bara lönerna får falla tillräckligt mycket för de grupper som har hög arbetslöshet. Regeringen har därför som ambition att använda försäkringen och arbetslösheten som verktyg pressa lönerna för yrkesgrupper med hög arbetslöshet.

Regeringen har som plan att göra a-kassan obligatorisk. Därför skall först kostnaden mellan kassorna variera, och sedan måste alla enligt lag vara med a-kassan men man skall därtill också ha rätt att i viss mån bestämma till vilken kassa man skall betala. Ja, du läser rätt. Någon på lönekontorer eller chefen själv, eller facket, skall kontrollera så att du verkligen betalar avgiften till a-kassan. (Det låter lite som i kommunistländerna där facket var en del av staten.) Olika höga avgifter innebär att många yrkesgrupper ska kunna välja en a-kassa som har lägre avgift. Man måste på ett helt nytt sätt bestämma vilket yrke en löntagare hör till, och vilken kassa man skall tillhöra. En fotograf på tv kan vara med i SIF eller Journalistförbundet eller i den statliga Alfa-kassan. Och de kommer alla ha olika avgift! Alla löntagare kommer självfallet inte kunna välja kassa, denna frihet finns främst för tjänstemän.

Hur detta skall gå till? LO har flera gånger under våren skrivit till oppositionspartierna och frågat utan att få svar. Sanningen är att regeringen inte finner en trovärdig väg att nå ett samband mellan a-kassornas kostnader och arbetslösheten utan en radikal förändring av
a-kassornas struktur. För a-kassorna är inte så indelade att de följer avtalsområden inom vilken löneförhandlingarna sker. Det finns till exempel flera branschövergripande kassor som akademikernas kassa och alfa-kassan.

Det som gäller nu är att löntagarna efter årsskiftet kommer att få betala ca 400 kr mer för
a-kassan och facket. Avgiften till kassorna kommer att öka mellan 218 till 300 kr. Dessutom tar regeringen bort skattereduktionen på 40 kr för a-kassan och 60 kr för fackavgiften.

Arbetslöshetsförsäkringen är inte en obetydlig fråga. 600.000 personer får ersättning från försäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen har som syfte, att göra strukturomvandlingen ekonomiskt rimlig för både löntagaren och arbetsgivaren dvs. skapa ekonomisk trygghet, samt förhindra nedpressning av lönerna och att arbetslösa blir fattiga vid lågkonjunkturer. Dessutom bidrar den till att hålla uppe efterfrågan i ekonomin när arbetslösheten ökar. Jo, arbetsgivarna har ett intresse av det finns en väl fungerande försäkring annars ökar deras kostnader vid uppsägningar. En solidarisk arbetslöshetsförsäkring med goda ersättningsnivåer är därför av stort samhällsekonomiskt värde.

Nu föreslår regeringen att den utjämningsavgift som bidrar till att utjämna kostnaden mellan olika kassor skall tas bort. Det är en förberedelse för ett mycket hårdare förslag som kommer senare och visar att regeringen tycker att arbetslöshetens kostnad skall bäras av den som drabbas och inte gemensamt. Arbetslösheten är enligt deras synsätt självförvållad. Om folk bara sökte jobb mer så skulle det få ett arbete verkar de tro, som om arbetslösheten inte också beror på hur många jobb det finns att söka!

Den avgiftsökning som nu förslås kommer särskilt att drabba kvinnor med låglöner och kvinnor som arbetar deltid. Regeringen vill att de som är arbetslösa inte skall betala avgiften till försäkringen men denna befrielse gäller inte de som är deltidsarbetslösa vilket mest är kvinnor.

Sverige är unikt genom att det är så många tjänstemän som är med i facket och a-kassan. Löntagarna är därmed relativt enade i Sverige. Regeringens förslag innebär att kostnaden för finanssektorn, akademikerna och lärarnas a-kassa blir ungefär lika hög som i de andra kassorna.

Regeringen har inte klarat av att utforma ett förslag som innebär att man får betala a-kassa efter arbetslöshet som den hade tänkt, det kommer nog sen, utan nu är den är mest intresserad av att få in 10 mdr kr så att den kan sänka skatten. Där har den lagt en relativt jämn höjning av avgiften på alla kassor. Det kan få tre effekter. Det kan ena arbetare och tjänstemän mot regeringen, d.v.s. en enad löntagarfront. Det kan också leda till att tjänstemännen kräver att kassor med högre avgift skall betala mer. Eller vilket inte är osannolikt att just tjänstemän med låg arbetetslöshetsrisk kommer att lämna sina arbetslöshetskassor.

Ja, Fredrik och Anders, Ni vann valet, men det betyder inte att facket bör foga sig i allt det ni hittar på för att försämra för löntagarna eller försvaga facket. Facket kan genom opinionsbildning, demonstrationer och till och med med strejker, motarbeta en försämring av löntagarnas villkor.

Dan Andersson