Artikel publicerad den 5 juli 2011 på SvD hemsida under Brännpunkt.
Trots att flera faktorer talar emot fler höjningar av räntan, genomförde Riksbanken ändå en räntehöjning på tisdagen. Risken är nu stor att den ekonomiska aktiviteten dämpas vilket leder till att arbetslösheten inte kan pressas ner tillräckligt effektivt. Det skriver LO-ekonomerna Lars Ernsäter och Torbjörn Hållö.
Räntehöjningen i dag var onödig och har ett pris för LO-familjer i form av minskat välstånd och högre arbetslöshet.
LO-ekonomerna tror på Riksbankens förmåga att hålla inflationen på två procent. Riksbanken verkar själva tvivla. Detta är den slutsats man kan dra av Riksbankens besked att den viktigaste styrräntan reporäntan höjs med 25 punkter till 2,0 procent samt att räntebanan ligger fast.
Riksbanken genomförde räntehöjningen trots att flera faktorer talar mot nya höjningar:
• Det kommer allt fler signaler att den ekonomiska utvecklingen mattas av och att hushållen pressas av stigande räntor. Konsumtionen dämpas och detaljhandeln utvecklades negativt under maj månad.
• Skuldkrisen i Grekland är allvarlig. Det saknas en nödvändig europeisk politisk lösning för att komma till rätta med Greklands ohållbart höga skuldsättning.
• Utveckling på svensk arbetsmarknad visar på stora lediga resurser (hög arbetslöshet). Vår bedömning av resursutnyttjandet är att det fortfarande är lågt. Riksbanken gör bedömningen att arbetslösheten i år kommer uppgå till 7,4 procent.
• Den underliggande inflationen ligger idag väl under två procent. Riksbanken betecknar själva den underliggande inflationen rensat för energipriserna som låg.
I sin rapport väljer Riksbanken själva att skriva ner sin prognos för BNP, hushållens konsumtion samt företagens investeringar. Men trots den svagare ekonomiska utvecklingen väljer Riksbanken att gå vidare med nya räntehöjningar.
Resultatet av Riksbankens räntehöjning är att den ekonomiska aktiviteten dämpas och leder till att arbetslösheten inte kan pressas ner tillräckligt effektivt. Det blir svårare att nå målet om arbetslösheten – ett mål som Riksbanken har till uppgift att stödja. Höjningen leder även till ökade boendekostnaderna för en LO-familj med belånat radhus i storstadsområdena med flera hundralappar i månaden.
Riksbanken uttrycker en oro för att den höga KPI-inflationen kan leda till att inflationsförväntningar stiger och att lönebildningen påverkas. Men att KPI-inflationen är hög beror på att Riksbanken höjt räntan. Den underliggande inflationen är väl under två procent.
Riksbanken lever i föreställningen att facket tar sin utgångspunkt i den för dagen rådande KPI-inflationen. Det är en felsyn att facket skulle ta sin utgångspunkt i en inflation som drivits upp artificiellt via tidigare räntehöjningar.
När LO-ekonomerna studerar utgångspunkterna för löneutrymmet så utgår vi från inflationsmålet om två procent. Vi menar att det samhällsekonomiska löneutrymmet kan uppskattas utifrån utvecklingen av näringslivets underliggande produktivitetsutveckling och det utrymme som finns för näringslivets prisökningar med hänsyn till inflationsmålet.
Vi utgår helt enkelt från att Riksbanken kommer klara två procent.
När Riksbanken väljer att höja räntan för att ingen ska tvivla på att Riksbanken kommer klara att hålla två procents inflation verkar direktionen blicka mot utvecklingen på 1980-talet istället för att se hur lönebildningen har fungerat de senaste 15 åren.
Räntehöjningen i dag var onödig och har ett pris för LO-familjer i form av minskat välstånd och högre arbetslöshet.
Lars Ernsäter och Torbjörn Hållö
Dela