Från rustande och utbildande till press och krav

Arbetslösheten slår hårdare mot LO-förbundens medlemmar än mot de flesta andra. Högre tjänstemän drabbas inte av arbetslöshet i samma utsträckning.

En summering av de senaste årens utveckling leder till allvarlig kritik mot den nuvarande arbetsmarknadspolitiken som präglats av kraftiga nedskärningar på den arbetslöses bekostnad. Det innebär ett skifte från en mer rustande och utbildande arbetsmarknadspolitik till en som präglas av större press och krav på individen, berättar Madelene Syrén på LOs enhet för ekonomisk politik och arbetsmarknad.

– Den stora nedrustningen av arbetsmarknadspolitiken är det mest alarmerande som skett under den senaste fyraårsperioden, anser jag. Tidigare fanns fler arbetsmarknadspolitiska åtgärder av mer utbildande karaktär som nu är borta. Nu handlar allt om att söka ett visst antal jobb ett visst antal timmar i veckan och man ska coachas och matchas, som det heter. Men det spelar ingen roll hur många jobb man söker om man är sömmerska om det ändå bara finns bussförarjobb. I det läget krävs vidareutbildning för att kunna få ett jobb. Arbetsmarknadspolitiken ska vara behovsinriktad och arbetsmarknadsanpassad.

Två grupper kräver särskilda insatser i det bekymmersamma arbetsmarknadsläget: de äldre och de yngre. Otillräcklig utbildning är utmärkande för cirka en tredjedel av unga på arbetsmarknaden som även begränsas av att ha ingen eller kort arbetslivserfarenhet, ett begränsat kontaktnät och oavslutade gymnasiestudier. Behoven av insatser för att förbättra resultaten i såväl grundskolan som gymnasieskolan är mycket stora.

– Att man kan få vänta i tre månader som öppet arbetslös innan man kommer in i Jobbgarantin för ungdomar är alldeles för lång tid. Vi måste ha fler alternativ som får kosta och som rustar individen för framtiden på arbetsmarknaden, säger Madelene Syrén.

När det handlar om gruppen äldre krävs också fler och mer innovativa åtgärder.
– Det är inte så många som talar om problemen för gruppen äldre. Unga är oftare arbetslösa, men de får också lättare nya jobb, för dem handlar det till stor del om tillfälliga anställningar som avslutas när de hamnar i arbetslöshet. Personer som är äldre förlorar oftare jobben på grund av arbetsbrist eller för att arbetsplatsen läggs ner och de har många gånger svårt att komma tillbaka in på arbetsmarknaden. Det här håller inte samhällsekonomiskt eftersom de äldre blir fler och vi blir allt äldre och måste jobba längre. Den nuvarande arbetsmarknadspolitiken är en politik som saknar helhetsgrepp om de problem som en lågkonjunktur med hög arbetslöshet ställer oss inför. Framförallt saknas utbildningsinsatser, menar Madelene Syrén.

– Förstärkta coach och matchningsinsatser för arbetssökande som vi ständigt hör om nu för tiden kan inte kallas satsning tycker vi eftersom det tillhör Arbetsförmedlingens kärnverksamhet att förmedla jobb. Vi vill istället se tidiga insatser som också är rustande och utbildande. Vi vill ha fler arbetsmarknadsutbildningar, vilket är relativt korta utbildningar riktade direkt mot arbetsmarknaden och särskilt efterfrågade uppgifter.
Sådana arbetsmarknadsåtgärder är dyra på kort sikt men kan samtidigt ge mer effektivt långsiktigt resultat. Mätningar har visat att det är denna typ av åtgärder som ger hög övergång till arbete.

En annan viktig aspekt är Arbetsförmedlingens arbete som kräver bättre förutsättningar för att nå långt fler än de cirka 40 procent av de lediga jobben på arbetsmarknaden man får in idag.

– Många får jobb idag via egna och personliga kontakter, men Arbetsförmedlingen ska ju vara kontakten för alla dem som saknar eget kontaktnät. Arbetsförmedlingens fokus ska ligga på nätverkande och kontaktförmedlande och inte på att jaga arbetslösa och se till att de spenderar 30 timmar vid platsbanken varje vecka. Arbetsförmedlingen måste få förutsättningar och resurser att jobba och göra det som de ska vara bäst på; förmedla arbete, säger Madelene Syrén.

Text: Anna-Maria Sörberg