Facklig kämpe skriver bok om hopp, kamp och mod

Carlos Núñez är välkänd för många inom fackföreningsrörelsen för sitt engagemang inom nätverket Fackligt aktiva invandrare och sin långa lärargärning på LOs folkhögskola Runö. Nu har han skrivit en bok om sitt långa liv med fackföreningsrörelsen, "Postväskan – berättelser om hopp, kamp och mod". Postväskan är Carlos Núñez egen berättelse om ett liv med engagemang, solidaritet, facklig kamp och folkbildning.

Vi följer honom på en vindlande resa från uppväxten i den fattiga gruvstaden Sewell, arbetet som brevbärare med postväskan över axeln, fotbollsdrömmarna och ett fackligt engagemang som leder till ordförandeposten i chilenska Post- och telegrafanställdas förbund.

Efter militärkuppen får han asyl i Sverige och bär snart åter en postväska över axeln, nu som internpostutdelare på LOs folkhögskola Runö. Han utbildar sig till lärare, återvänder till Runö och lockar hundratals LO-förbundsmedlemmar till stordåd med sin demokratiska och inspirerande pedagogik.

Carlos Núñez är också en klarsynt och engagerad debattör i integrationsfrågor. I boken ger han sin bild av tillkomsten nätverket Fackligt Aktiva Invandrare och arbetet med att förnya den fackliga integrationspolitiken.

Postväskan är en personlig och engagerad skildring av fem decennier med arbetarrörelsen i Chile och Sverige och inspirerande läsning för alla som är intresserade av fackligt arbete, internationell solidaritet och integrationsfrågor.

Boken kostar 70 kronor per styck och kan beställas från LO-distribution, tel 026-24 90 00 eller maila antal exemplar till lo@strombergdistribution.se.

Wanja Lundby-Wedin har skrivit förordet till boken Postväskan. Du kan läsa det här:

LO kan med rätta kallas Sveriges största invandrarorganisation. Nästan var fjärde LO-förbundsmedlem har rötter i ett land utanför Sverige. Invandrare har också ett stort förtroende för fackföreningsrörelsen. Inom LO är invandrare med i facket i lika stor utsträckning som infödda svenskar, och bland utlandsfödda kvinnor är anslutningsgraden till och med högre än genomsnittet.

Att förvalta det här förtroendet är naturligtvis en stor och viktig uppgift för alla oss i fackföreningsrörelsen. Det handlar om våra grundläggande principer om rättvisa, solidaritet och människors lika värde och rätt. Alla människor, oavsett var de har sina rötter, ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter på jobbet och i samhällslivet. Ingen ska diskrimineras på arbetsplatsen eller i samhället i övrigt

Även om det sker en del framsteg så återstår mycket att göra innan de här grundläggande principerna genomsyrar vårt samhälle och vårt fackliga arbete. Invandrare har fortfarande sämre möjligheter inom alla livets områden än infödda svenskar. Vår egen organisation, fackföreningsrörelsen, är inget undantag. Trots ett mångårigt arbete med integrationsfrågor inom både LO och LO-förbunden och ett stort fackligt engagemang bland invandrade medlemmar är de senare fortfarande kraftigt underrepresenterade bland våra förtroendevalda, funktionärer och kongressombud.

Därför är Carlos Núñez bok Postväskan extra angelägen. Carlos Núñez har under två decennier varit en drivande kraft i det fackliga arbetet för integration och mot diskriminering. Skarpsynt, envist och med ett stort och varmt engagemang har han visat på brister i vårt fackliga integrationsarbete och banat nya vägar. Ett exempel är Nätverket Fackligt aktiva invandrare, FAI, som med Carlos Núñez som inspiratör och förste ordförande blev en plattform för en engagerad debatt om invandrarnas situation i facket och arbetslivet. Att integration och antidiskriminering idag är fackliga kärnfrågor för LO och LO-förbunden kan mycket tillskrivas FAIs envisa och aktiva arbete. Skildringen i boken av hur FAI växte fram och arbetade under de första åren är en viktig bakgrund för vårt fortsatta arbete med integrationsfrågor.

Carlos Núñez är själv ett lysande exempel på den dynamik som kan uppstå när fackliga kunskaper och erfarenheter från olika länder möts. Han kom som flykting till Sverige efter militärkuppen i Chile, och fick efter några år arbete som vaktmästare på LOs folkhögskola Runö. Personal och elever insåg snart att den unge chilenske flyktingen som bar runt internposten också var en engagerad folkbildare och fackföreningsledare – i Chile hade han strax innan kuppen valts till ordförande i Post och Telegrafanställdas förbund. Han uppmuntrades att utbilda sig till lärare, och återvände till Runö som den förste – och tyvärr hittills ende - utlandsfödde LO-läraren. Där blev han kvar fram till pensionen 2001.

Den kreativa miljön på Runö och Carlos Núñez erfarenheter av folkbildning och facklig kamp blev en lyckad kombination. Hundratals kursdeltagare fick ta del av den inspirerande pedagogik som han och kollegorna utvecklade och som gick ut på att både förmedla kunskaper och inspirera till handling. Han berättar i boken om hur blyga LO-förbundsmedlemmar fick mod att starta protestaktioner mot orättvisor i samhället och kraftfulla skogsarbetare att skriva dikter. Det var också på Runö som nätverket FAI växte fram.

Berättelsen om åren på Runö visar vad folkbildning kan åstadkomma när den fungerar som bäst. Den väcker också frågan om hur vi hanterar erfarenhet av fackligt arbete bland invandrade medlemmar. Jag är övertygad om att många LO-förbundsmedlemmar har kunskaper och erfarenheter som kan berika det fackliga arbetet i Sverige men som vi inte tar tillvara idag.

Carlos Núñez berättar också om sin flykt från Chile och det varma mottagande han och många andra chilenska flyktingar fick i Sverige. Då, i mitten av 1970-talet, fanns det ett stort och levande engagemang i och utanför fackföreningsrörelsen för människor som på grund av krig, förtryck och orättvisor tvingades att fly från sina hemländer. Idag ser vi mindre av sådan konkret solidaritet med flyktingar och invandrare. Istället har främlingsfientliga krafter vuxit sig starka. Varför? Det är ytterligare en fråga som boken väcker.

Det finns alltså många skäl att läsa och låta sig inspireras av denna bok. Det är mycket sällsynt i Sverige med skildringar av fackligt arbete, och än mer sällsynt att en invandrad medlem är författaren. Jag är därför mycket glad att Carlos Núñez lät sig övertalas att berätta om sitt liv med fackföreningsrörelsen och som folkbildare. Med den här boken har han skrivit in sig i den svenska fackföreningsrörelsens, och därmed den svenska arbetarrörelsens, historia.

Postväskan är den sista boken i LOs serie Nytt liv i Sverige.