Vad händer med arbetslinjen? Ska arbetslösa ta första bästa jobb?

– Vi ska försöka ha en dialog kring denna fråga och få begreppet arbetslinjen definierat. Det är ett positivt begrepp och en och annan kanske tycker att borgarna snott det från Socialdemokraterna men jag tycker inte vi ska se det så, utan som en positiv utveckling att alla vill knyta sig till begreppet. Arbetslinjen ska ge aktivitet före passivitet och frågan är om aktiviteten ska vara morot eller piska. Det var inledningsord från Wanja Lundby-Wedin till ett seminarium kring rubrikens frågeställning.

Arbetslinjen är en hörnsten
Arbetslinjen är sedan 1920-talet en av hörnstenarna i den svenska ekonomiska och sociala modellen. Den borgerliga regeringen håller på att överge arbetslinjen. Genom att kraftfullt sänka anslagen till aktiv arbetsmarknadspolitik och samtidigt strama åt reglerna och sänka ersättningarna i arbetsmarknadsförsäkringen avlägsnar sig den borgerliga regeringen från arbetslinjen och närmar sig en politik som ensidigt betonar disciplinering och kontroll och att arbetslösa ska ta första bästa jobb. Det anser LO-ekonomerna i en rapport som var ingångspunkten för detta seminarium i LO-borgen den 19 april.

I rapporten behandlas frågan om vad arbetslinjen innebär och hur ett antal forskare anser att arbetslinjen förändrats över tiden. Jämförelser görs mellan Sveriges och Storbritanniens arbetsmarknadspolitik.

Medverkande i seminariet var, förutom LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin också Sofie Evertsson, praktikant hos LO-ekonomerna och moderator för seminariet. Inbjudna var fil dr Lena Eriksson, Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann och Svensk Handels VD Dag Klackenberg. Föredragande var också praktikanterna hos LO-ekonomerna Markus Martinell och Henrik Nilsson och LOs chefsekonom Dan Andersson.

– Aktiva åtgärder för passivt kontantstöd är det som varit kännetecknande för arbetslinjen i Sverige, menar Mattias Martinell och förklarade att arbetslinjen uppstod i början av 1900-talet men exakt vilken åtgärd och årtal som ska räknas som startpunkten råder delade meningar om.

Det måste finnas balans mellan kontroll och stöd
– Många ville ha en ny regering för att få en ny politik men det är inget nytt som den borgerliga regeringen kommer med. Det är samma politik som i Storbritannien på 1920-talet. Facket har stött a-kassorna sedan 1935 och måste då ta ett ansvar. Det måste finnas en balans mellan kontroll och stöd. Det är kärnan i den svenska modellen. Vi står på din sida men du måste ta jobbet. Nu sänker staten ersättningen och försvagar försäkringen. Varför ska vi stödja och administrera det, undrar Dan Andersson. Vi tolkar arbetslinjen som att den arbetslöse ska erbjudas utvecklande och ibland tjänsteuppehållande arbetsuppgifter som beredskapsarbeten eller plusjobb. Socialdemokraterna misskötte arbetslinjen och den nuvarande regeringen vägrar ta itu med att balansera viss sanering med rättighetsdelen.

Enligt LOs rapport finns goda skäl både för den enskilde och för samhället att den arbetslöse under viss tid inte ska ta första bästa jobb. De ska ta de jobb där de vid varje tillfälle behövs bäst. Det innebär att de ska söka så länge att de hittar en matchning mellan arbetsgivarens krav och den arbetslöses kompetens. Det är avgörande att det finns tillräckligt många sökande till varje uppgift för att inte inflationsdrivande löneökningar ska uppstå.

– Arbetstagarna, arbetsgivarna och samhället tjänar alla på detta, påpekar Henrik Nilsson i sitt anförande.

Om alla sökande sökte alla jobb skulle arbetsgivarna få många sökande som inte är lämpliga för uppgiften. Arbetsgivaren behöver anställa personer som förväntas stanna en tid för att åstadkomma en stabil produktion. Om alla arbetssökande tar första bästa jobb leder det till överrörlighet och lägre produktivitet i företaget.

– Här finns också en fördelningsrisk. De högutbildade kan ta jobb på hela arbetsmarknaden. Det kan inte den lågutbildade göra, enligt Markus Martinell.

Vad är arbetslöshet?
Individen blir produktivare av att jobba med något hon trivs med än om hon tvingas ta arbeten hon inte vill ha. Ur samhällets synvinkel är det önskvärt att en utbildad person får användning för sin utbildning.

– Det stora problemet för oss är inte den öppna arbetslösheten utan det stora utanförskapet. Vi anser att vi återupprättar arbetslinjen i Sverige. Det ska löna sig att arbeta. Arbete har ett vidare värde än rent ekonomiska. Det är en del av samhällsgemenskapen. Det ska också gå att vidareutbilda sig i arbetet. Framförallt bland långtidsarbetslösa kvinnor lönar det sig inte för nio av tio att arbeta, hävdar Per Schlingmann.

Wanja Lundby-Wedin vänder sig mot förändringarna i arbetsmarknadsförsäkringen, sänkningen av a-kassenivåerna. Borgarna nöjer sig inte bara med att ha olika trappsteg i systemet utan det är olika villkor för olika grupper. I förlängningen kommer arbetslösa att tvingas ta jobb under våra avtalslöner, befarar LOs ordförande. Vad är arbetslöshet? Vi får inte blanda ihop arbetslöshet med att inte ha någon arbetsförmåga kvar. Hon frågar också vilket samhälle vi vill ha. Om arbetsmarknaden inte tar emot den arbetssökande ska personen ha stöd. Då är vi alla med och betalar.

Piskans linje leder till låglönemarknad
– Piskans linje leder till en ny låglönemarknad. Klarar vi tillväxten och konkurrensen med moderaternas politik, frågar Wanja Lundby-Wedin.

– Vi har ingen ambition att skapa någon låglönemarknad. Vi tror att vi behöver en konkurrensmarknad som fortsätter att utvecklas, menar Per Schlingmann.

Dag Klackenberg anser att det råder en samsyn från höger till vänster om att arbetslösa ska ta jobb men han saknar det offentligas ansvar att alla ska få ett yrkesinnehåll, det livslånga lärandet.

– Det sociala kittet i Sverige är att man ska jobba, att delta i processen och göra sig återanställningsbar. En del av arbetslinjen är att man ställer det kravet, anser Dag Klackenberg.

Dan Andersson liknar de arbetslösa vid en patient som behöver åtgärder för att tillfriskna.

– Nu när den borgerliga regeringen ser att den förda politiken som planerats före valet inte fungerar ska patienten ges ytterligare en kur. A-kasseersättningarna ska differentieras ytterligare. Skruvarna ska dras åt ännu mer och det är oklokt och socialt oansvarigt, säger Dan Andersson.

Inget utrymme för grågossar i anorektiska organisationer
– Det är mycket i er politik som gör mig upprörd. Vi ser risken för en låglönemarknad. Vad skulle ni kunna göra för insatser för att förhindra det? Ni lever med synen att de som står utanför kommer att få ett jobb, att det bara är ekonomiska drivkrafter som behövs. Det finns inget utrymme för dem som inte kan ge 100 procent i dagens anorektiska organisationer, när vi skulle kunna göra så mycket mer, som kompetensutveckling, bättre arbetsmiljö och verkligen satsa. Frågorna riktar Wanja Lundby-Wedin till moderaternas Per Schlingmann.

Per Schlingmann frågar å sin sida hur vi kan nå full sysselsättning i en global värld där vi också har bra löner och villkor. Moderaternas syn på offentliga sektorn är att kvaliteten ska vara största faktorn och anser att det är de anställda själva som kan garantera det och han menar att nuvarande strukturer innebär att det finns brister i att anställda inte upplever att de själva kan påverka den egna verksamheten. Hela vår utgångspunkt är att människor ska ges möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden.

– Vi tycker inte heller att arbetslösa ska ta första bästa jobb men vi ska ställa krav på att den arbetslöse ska söka jobb i grannkommunerna, påpekar Per Schlingmann.

Ska betoningen ligga på första eller bästa
Dag Klackenberg funderar om det är på första eller bästa jobb som betoningen ska ligga och konstaterar också att den borgerliga regeringens politik inte biter på de inte fullt presterande på arbetsmarknaden, de så kallade grågossarna.

Wanja Lundby-Wedin förordar att grågossarna är samhällets ansvar. Det ska vara en del av arbetsmarknadspolitiken. Det ska löna sig att arbeta. Det håller LOs ordförande med om men det finns inte jobb till alla.

– Kollektivavtalen är alldeles utmärkta för att bestämma villkoren på arbetsmarknaden men de som står utanför bör ta de arbeten som erbjuds och det ska löna sig att arbeta och vi framhåller nystartsjobben. Det borde också vara billigare för företagen att anställa, framför Per Schlingmann.

− Det finns ett medkännande inslag hos moderaterna, när de vill öka insatserna för Samhallsanställda, något som den gamla regeringen var lite svaga på, erkänner Dan Andersson.

Det finns en definierad arbetslinje
Lena Eriksson ger en definition på arbetslinjen. Det finns en arbetslinje. Det har alltid varit att sysselsätta människor som saknar arbete. Det är begreppet för den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

– Är det den arbetssökande eller marknaden det är fel på? Åtgärderna måste riktas efter detta. Är uppfattningen att de arbetssökande är lata blir det bestraffning annars blir det positiva åtgärder som att göra arbetslösheten utvecklande, säger Lena Eriksson.

LO har kritiserat Socialdemokraterna.
– De drog ner arbetsmarknadsutbildningarna och ersättningarna till alldeles för låga nivåer. Om det finns jobb som jag har tillräckliga kvalifikationer för kan jag söka dem. De jobb som finns kan inte alla söka. Det är till exempel brist på chaufförer. Det skulle gå att utbilda dem på några månader. Den utbildningen finns inte. Om jag måste ha två jobb för att försörja mig är arbete inte bättre än något annat, säger Wanja Lundby-Wedin.

Dag Klackenberg berättar att handeln har behov av 20 000 butikschefer och ett utbildningsbehov till dessa. Korta bra utbildningar behövs för att människor ska komma tillbaks till arbete.

Dan Andersson frågar sig till vilket pris vi ska ha arbeten. Det slutar i köksbordsfrågorna. Ska min unge få åka med på skolresan. Det handlar om människosynen.

Lena Eriksson tar upp den sociala kalkylen och ställer frågan vad det får för effekter med en hårdare press på de arbetslösa. Vad får det för konsekvenser?

Per Schlingmann menar att ett sätt att få människor i arbete måste hittas. Det finns människor som upplever att de har kapacitet för att delta i arbetslivet men får inte ens kalla sig arbetslösa.

– Hur stor ska skillnaden vara för stunden mellan arbete och arbetslöshet. Det är det LOs ordförande menar med att inte ta arbete till varje pris.

Moderaternas arbeslinje
– Definitionen av arbetslinjen är central. Ni undviker gärna ordet arbetsmarknadspolitik och använder jobbpolitik. Kan du utveckla vad er arbetslinje går ut på? Ni använder inte Lena Erikssons definition. Den direkta frågan från publiken ställdes till moderaternas Per Schlingmann.

– Arbetslinjen innebär att ett arbete har ett värde och ska premieras. Den viktigaste arbetsmarknadspolitiska åtgärden är att det skapas nya jobb, att det finns jobb att söka. Det viktiga är att arbetsmarknadspolitiken har ett matchningsperspektiv. Det är ett problem med både lågkvalificerade och överkvalificerade. Vi sätter också fokus på utbildning men mer varaktiga jobb är viktigare. Nu i högkonjunktur är det läge att utveckla strukturerna för mer långsiktiga jobb, svarar Per Schlingmann.

LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin avslutade seminariet.

– Individen har ett eget ansvar att göra sig anställningsbar men det är slöseri att efter en lång utbildning inte vänta några veckor eller månader i aktivt sökande efter arbete annars kan detta vara en inlåsningseffekt i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det finns en värdeskala i arbetslösheten om jag är arbetslös, om jag är sjukskriven. Människor måste få behålla sin värdighet. LO ska ha synpunkter på politiken och vara i opposition mot dålig politik men också skapa opinion kring arbetsmarknadsfrågor. Jag hoppas vi kan fortsätta den här typen av diskussioner.


Text: Christina Jonsson