Arbetstidsförkortning ja – men i vilken takt?

Inom LO och LO-förbunden har man fastställt den långsiktiga målsättningen för framtida förkortning av arbetstiden till 30 timmars arbetsvecka. Problemet är i vilken takt det är möjligt att nå dit. Flera av LO-förbunden kommer sannolikt att förkorta arbetstiden genom kollektivavtal under kommande avtalsrörelser.

Den ekonomiska välfärden avgörs av arbetsmängden och produktiviteten, alltså hur mycket vi arbetar och vilket värde arbetet skapar.

Håkan Löfgren är sakkunnig i arbetstidsfrågor på LO.

- Den fackliga kampen handlar om hur tillväxten ska fördelas mellan reala löneökningar och förkortning av arbetstiden. Det är således en fråga om hur produktivitetsökningen fördelas.

Valet mellan kortare arbetstid och ökade materiella resurser är för de flesta ett nästan omöjligt val. Vi vill ha bägge delarna. Men alla kan inte välja. Det är skillnad på hur lågavlönade och högavlönade ser på valet. De som har råd kan enkelt välja kortare arbetstid.

- Ser man på hur det sett ut över en längre tid har den materiella standarden ökat och arbetstiden blivit kortare. Under de senaste 70 åren har arbetstiden förkortats ett 20-tal gånger genom att vi fått längre semester, ökad föräldraledighet, lägre pensionsålder och kortare veckoarbetstid. Arbetstidsförkortningar har genomförts i stor omfattning inom ett flertal branschområden, säger Håkan Löfgren.

Det ligger en motsättning i frågan om arbetstiden. Vi vill jobba mycket för att ha råd med vår materiella välfärd samtidigt som vi vill vara mer lediga för vårt psykiska och fysiska välbefinnande.

En arbetstidsförkortning måste alltid betalas på något sätt.

- En förkortning av arbetstiden med två timmar i veckan motsvarar fem procent av det reala löneutrymmet om kostnaderna för uteblivna skatteintäkter räknas in. I motsvarande grad kommer samhällsservicen i form av dagis, sjukhus, skolor och äldrevård att minska med fem procent eftersom personalen där arbetar två timmar mindre i veckan.

Valet blir då att antingen acceptera en motsvarande grad av minskad offentlig service eller att höja skatterna och därmed också få en ännu svagare reallöneutveckling för att betala en oförändrad offentlig service.

- Slutsatsen av detta är inte att en arbetstidsförkortning alltid är felaktig. Tvärtom visar vår fackliga historia att LO återkommande rest kravet om en kortare arbetstid. Så kommer det att vara också framöver. Det gäller bara att försöka genomföra kraven vid rätt tillfälle och i lämplig omfattning, förklarar Håkan Löfgren.

Text och foto: Christina Jonsson