Felaktiga insatser riskerar att förlänga arbetslösheten bland unga

Publicerad i SvD 21 december 2009

I dag publicerar LO-ekonomerna en rapport om arbetslöshetsproblemen för unga. Syftet är att visa hur problemen för unga ser ut genom en noggrann granskning och redovisning av specialbeställd statistik från SCB. Bättre insatser kan formas först när problemen är riktigt belysta. Det är mycket angeläget med en sakligt grundad debatt om de allvarliga problemen för unga att få jobb.

I debatten vill alltför många beskriva unga arbetslösa som en enhetlig grupp, fast de egentligen är flera grupper. Rapporten visar att unga arbetslösa har vitt skilda problem på arbetsmarknaden. För det första är arbetslöshetstalen för unga höga, men det är avgörande att skilja på unga i gymnasieåldern och de som är äldre. Över hälften av alla unga arbetslösa mellan 15 och 24 år är i gymnasieåldern. En betydande andel av de unga arbetslösa består alltså av studerande 15-19-åringar som vill arbeta vid sidan av studierna.

För det andra så visar vår analys att endast ungefär en femtedel av alla unga arbetslösa mellan 15 och 24 år kan antas fullt ut ha trätt in på arbetsmarknaden: de som har fyllt 20 år, har slutbetyg från gymnasiet och kan ta varaktiga jobb. Alla dessa har inte stora problem att få jobb, utan det varierar beroende på bland annat utbildning och sociala nätverk.

För det tredje saknar en dryg tredjedel av alla arbetslösa mellan 20 och 24 år slutbetyg från gymnasiet. I denna grupp finns det mycket stora problem. Dessa unga är överrepresenterade i arbetslöshetssiffrorna och har ett stort behov av insatser som inte tillgodoses med dagens politik.

Problemen från gymnasieskolan spiller tydligt över på arbetsmarknaden. Idag saknar cirka en fjärdedel, eller 33.000 per årskull, slutbetyg från gymnasiet fyra år efter skolstarten. Regeringen har dock under senare år skurit ned på utbildningsplatserna för dem som behöver komplettera gymnasiestudierna. Vi föreslår därför ett brett utbildningslyft med ytterligare 50.000 platser utöver regeringens, inom ramen för utbildningspolitiken.

Regeringens arbetsmarknadspolitik för unga är enligt vår syn fel utformad. Den är inte individuellt anpassad och innehåller inte tillräckliga satsningar på utbildning och praktik. Unga som har varit arbetslösa längre än tre månader får gå in i den så kallade jobbgarantin för ungdomar. I jobbgarantin erbjuds inledningsvis intensifierade jobbsökaraktiviteter i tre månader och först efter det andra aktiva insatser. Det visar sig att en ytterst liten andel, bara 8 procent, fick utbildning eller praktik i jobbgarantin i september 2009.

De 20-24-åringar som saknar fullständig gymnasieutbildning kan inte lösa sitt problem långsiktigt genom CV-utformning och jobbsökeri. Felaktiga insatser riskerar istället att förlänga arbetslösheten.

Vi föreslår därför att kravet på tre månaders öppen arbetslöshet innan unga får ta del av jobbgarantin slopas för dem utan gymnasieutbildning. Det ska dock inte innebära att ungas rätt till arbetslöshetsersättning inskränks. Dessutom bör elever under den sista terminen i gymnasiet ses som varslade och få stöd och information av Arbetsförmedlingen innan skolan är slut.

Nästan 40 procent av de unga arbetslösa registrerar sig inte som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Vi befarar att unga har börjat avstå från de insatser som finns. De är också i allt mindre utsträckning med i en a-kassa och har därför inte samma skäl som tidigare att vända sig till Arbetsförmedlingen. Det är allvarligt. Syftet med jobbgarantin var väl att få unga arbetslösa att delta i statliga arbetsmarknadspolitiska program, inte att utelämna dem och därmed spara pengar åt staten?

Den rådande krisen skymmer de problem som kan uppstå i och med att befolkningen blir äldre och ungdomskullarna samtidigt snabbt blir mindre. Redan om ett par år kommer stora pensionsavgångar att märkas tydligt på arbetsmarknaden. Frågan är om det med dagens politik kommer att finnas tillräcklig kompetens bland unga när sysselsättningen börjar öka igen.

Det är oacceptabelt att det är svårare för unga att etablera sig i arbetslivet i Sverige än i flera andra jämförbara länder. Utmaningen består i att få in de unga i arbetslivet även nu under krisåren, utan att de som är 55 år och äldre slutar arbeta i förtid. Svårigheterna i ungas etablering på arbetsmarknaden är stora, men inte alls oöverstigliga med rätt politik.

Thomas Carlén, LO-ekonom
Anna-Kirsti Löfgren, LO-ekonom
Lena Westerlund, LOs chefsekonom