Anförande av Wanja Lundby-Wedin på Europafackets kongress den 24 maj 2007
Jag vill återigen tacka för det förtroende som ni givit mig att vara med och leda Europafacket tillsammans med er de närmaste fyra åren. Jag känner ett stort ansvar att tillsammans med John och övriga i sekretariatet se till att den aktionsplan vi just antagit ska förverkligas under den kommande kongressperioden.
Men även om vi har ett skickligt team i ledningen av organisationen kan vi inte göra några underverk - men tillsammans kan vi göra det. Fackligt arbete handlar om att göra saker tillsammans - och drar vi åt samma håll då kan vi försätta berg. Att agera tillsammans det är ju hela iden med facket. Och gör vi det i Europafacket - då är vi riktigt starka.
Jag är övertygad om att det är tack vare en stark fackföreningsrörelse i Europa som vi också fått ett mer socialt Europa. Många i omvärlden tycker att "vi har världens bästa välfärd". Det ska vi vara stolta över även om vi är långtifrån nöjda. Men vi vet också att man aldrig kan ta en välfärdsstat för given. Det ser vi tydligt bevis på i Sverige nu, där en konservativ regering har börjat nedmonteringen.
Ändå är Europa den enda regionen i världen där både den ekonomiska och sociala dimensionen har utvecklats parallellt över åren. Inom EFS ska vi fortsatta att stärka den europeiska sociala modellen. Vi ska jobba för ett socialt Europa för att klara full sysselsättning, kvalitet i arbetet, jämställdhet, socialt skydd, integration och stärkta mänskliga rättigheter.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är en avgörande fråga för ett mer socialt Europa. Det finns fortfarande många steg kvar att ta. Och det är viktigt att frågan om jämställdhet inte bara är en fråga bara för kvinnorna. Det är en fråga för både kvinnor och män. Det handlar både om att bättre fördela ansvaret för hem och familj och att stärka kvinnornas position på arbetsmarknaden.
Ska vi nå de mål vi satt upp för jämställdheten är det viktigt att släppa in männen i jämställdhetsdiskussionen, men också att både kvinnor och män tar sitt ansvar. Jag hoppas att jag som den första kvinnliga ordföranden i Europafacket kan bidra till att stärka kvinnornas position i facket och på arbetsmarknaden.
Många viktiga beslut
Kongressen har tagit många viktiga beslut, men låt mig särskilt nämna tre frågor, där det är helt avgörande att vi alla - var och en, och alla tillsammans, lägger kraft:
- Att öka organisationsgraden
- Att arbeta för starka minimilöner
- Att skapa trygghet i förändring
Att öka organisationsgraden
Facket är ingenting utan sina medlemmar. En självklarhet, men ibland glömmer vi det. Vi vet hur viktigt det fackliga medlemskapet är för den enskilde, men varje medlem bidrar också till att stärka kollektivet. Därför blir frågan om ökad organisationsgrad så viktig.
Sedan 1980 har den fackliga anslutningsgraden i Europa minskat från ungefärliga 33 till 26 procent 2002.
Vi måste vända trenden. Kongressen har gjort det till en prioriterad fråga för Europafacket, men det är inget vi kan sitta och dirigera från Bryssel. Här måste vi alla bidra, oavsett vilken organisationsgrad vi har i respektive medlemsorganisation.
Vi ska ha medlemmar från alla löntagargrupper. Självklart ska vi organisera och ge stöd till de mest utsatta, men det är lika viktigt att vi organiserar de välutbildade och väletablerade på arbetsmarknaden. Den fackliga idén måste omfatta alla.
Vårt mål måste vara att en majoritet av Europas löntagare ska vara fackligt organiserade.
Att arbeta för starka minimilöner
Alla löntagare ska ha en lön att leva på. Vi ska ha kraftfulla och stabila system för minimilöner för att förhindra fattigdom.
Jag ser med oro på de ökade klyftorna i Europa - mellan de som har och de som inte har. Samhällen som håller ihop har visat sig vara de mest framgångsrika både ekonomiska och socialt. Idag utmanas löntagarna av ett aggressivt internationellt kapital, som ökar pressen och kraven på lägre löner och otryggare anställningsförhållande.
Vi måste vända den utvecklingen och visa att vi aldrig accepterar att löntagare ställs mot varandra i kampen om jobben. Europafacket ska slåss för starka minimilöner och driva kampanj för att i varje land i Europa ska alla löntagare oavsett kön, ålder eller ursprung ha en lön det går att leva på.
Att skapa trygghet i förändring
Europas stora utmaning är att klara konkurrenskraften. Jag hoppas att vi i facket kan vara en progressiv kraft i den omvandling som arbetsmarknaden befinner sig i. Att säga nej till omvandling gör inte att vi klarar konkurrensen med Asien eller Indien. Det är inte den nya tekniken vi ska vara rädda för - det är den gamla.
Men för att vi ska vara den progressiva kraft som vi vill så krävs inte bara flexibilitet - då krävs också trygghet. Trygghet som gör att om jag blir arbetslös så har jag en försäkring som ger mig en inkomsttrygghet. Tryggheten att få en utbildning som hjälper till att rusta mig för det nya jobbet. Det handlar om möjligheter till livslångt lärande - för såväl elektrikern som ekonomen - för såväl lastbilschauffören som läraren för såväl snickaren som sjuksköterskan.
Endast trygga löntagare kommer att bidra till strukturomvandlingen. Europafacket ska vara den starkaste kraften för trygghet i förändring.
För oss i facket ska det vara en självklarhet att arbetstagare inte ska diskrimineras. Den fackliga idén bygger på att löntagare inte ska ställas mot löntagare. Vi ska vara den främsta kraften för ickediskriminering. Oavsett om jag kommer från Stockholm eller Sevilla, Budapest eller Berlin, Warszawa eller Venedig, ska lika lön för lika arbete gälla.
Europafacket ska arbeta för att stärka Europas löntagare när de rör sig över gränserna. Det måste för oss vara en utgångspunkt att i Europa ska inga löntagare stå ensamma när de väljer att jobba i ett annat land än sitt hemland. Men det handlar inte bara om arbetskraftens rörlighet inom Europa. Till vår region kommer människor från olika delar av världen.
Det handlar om människor som flyr undan krig och förtryck och fattigdom. Många av dessa är vad vi brukar kalla papperslösa. En stor del av dem rör sig inom EU och jobbar en kortare tid och sedan får de inte stanna. De rör sig mellan länderna i en informell sektor. De är de mest utsatta på Europas arbetsmarknad.
Det är vår uppgift att fackligt engagera oss i migrations- och flyktingpolitiken i Europa.
Vår linje kan inte vara att stänga gränserna. I stället vill vi hitta former för att ge stöd och kanske organisera dessa människor. När människor flyr från krig och förtryck och för att de inte kan försörja sig, då är det en facklig angelägenhet. Situationen är ett stort bekymmer för de individer som berörs. Men det är också ett hot mot sammanhållningen mellan löntagarna.
Vi ska aldrig låta arbetare ställas mot arbetare - aldrig låta grupp ställas mot grupp.
Vi ser också i Europa framväxten av antidemokratiska och rasistiska rörelser. Ofta med tydliga nationalistiska drag, men också med nätverk över gränserna. De hämtar sin näring från en oro för arbetslöshet och utsatthet. En oro som de använder som grogrund för främlingsfientlighet. Det är en stor fara för demokratin om dessa rörelser får fortsatta att växa. Europafacket ska vara den främsta kraften för demokrati och människors lika värde och lika rätt.
Vara den som driver på
Nu har vi på kongressen beslutat vad våra huvudsakliga uppgifter är - vad vi kan göra tillsammans på europanivå och vad vi kan göra hemma. Och det handlar inte bara om vad din organisation kan göra - utan det handlar om alla som är fackligt aktiva kan göra.
Din roll är att vara den som driver på - berättar vad vi kommit överens om och ha idéer tillsammans med dina kamrater om vad ni kan göra i ditt land när det gäller allt från medlemsrekrytering till ett samhälle som också är hållbart miljömässigt.
Nu har vi tillsammans bestämt målen - nu ska vi tillsammans ta ansvar för att genomföra dem.
Nu går Europafacket till offensiv.
