IF Metallare på Saab: Vi kommer att kämpa!

På onsdagskvällen kom nyheten på Rapport att det var klart, GM hade till sist beslutat sig för att sälja Saab Automobile till Spyker Cars.

- Vi ringde till våra döttrar och till våra vänner, alla var så glada. Äntligen var vår långa väntan slut, säger Jolanta Walkow.

Hon kom till Trollhättan från Polen när hon var sjutton år och har jobbat på Saab sedan 1993, där hon träffade sin man, också han från Polen. Båda jobbar i måleriet i fabriken. Tillsammans har de byggt ett liv i Trollhättan med hus och två döttrar, som vuxit upp och flyttat till Stockholm.

Dagen efter beskedet samlades de med alla andra från fabriken i blåst och regn utanför Saabmuséet i det gamla industriområdet på andra sidan Trollhättan.

- Vi var frusna men glada, jag fick tårar i ögonen och Saabs VD Jan-Åke var också lite rörd när han berättade nyheten för oss alla, säger Jolanta.

Abdel Mallak var också där. Abdel är från Irak och fyller snart 56 år. Han har jobbat som sprutlackerare på måleriet i femton år. Saab hade lovat honom ett nytt, mer omväxlande jobb med mer betalt. Om fabriken lagts ner hade han blivit arbetslös tillsammans med tusentals arbetskamrater. I stället stod Abdel där i regnet och lyssnade på den nye ägaren, Victor Muller från Spyker Cars.

- Han sa att vi är bra på Saab, i motsats till alla som svartmålat oss i media.

- Vi vet att vi är effektiva. När jag började i sprutlackeringen 1995 var vi 57 personer på mitt avsnitt, i dag är vi femton som gör lika många bilar. Och i rostskyddet var det 40 personer, i dag är de bara tre!

- Vårt problem är att vi kanske inte säljer tillräckligt många bilar, vi behöver sälja 120.000 bilar om året, minst, säger Abdel. Han tror mycket på Saabs chanser, särskilt med den planerade miljardsatsningen på miljöbilar.

- Vi har en nästan färdig modell, en miljövänlig hybridbil, det är bara att köra den i produktion.

Abdel och hans arbetskamrater är kanske lite oroliga fortfarande, men stämningen är en helt annan. Spänningen har släppt i hela fabriken och folk är glada. Men framtiden är fortfarande osäker. I stället för att vänta på nedläggning väntar alla på att få köra igång. Nu är det produktionsstopp i fem veckor. Om någon vecka kommer den nye ägaren att meddela vad han har för planer.

- När vi startar produktionen kommer vi alla att kämpa, det är inga problem, säger Abdel.

Jolanta väntar också. Den här dagen har hon läst en bok på jobbet och pratar med kompisarna. För en vecka sedan, före beskedet från GM, planerade hon skarpa nedskärningar i familjens ekonomi, allt utom mat och husrum skulle bort. Nästa vecka fyller dottern tjugofem år, nu kan Jolanta och hennes man ta ledigt och ha råd att åka till Stockholm på kalaset.

- Men i bakhuvudet kommer det alltid att finnas där, vad som kan hända, jag hoppas verkligen att vi aldrig mer får uppleva något liknande, säger Jolanta.


Text: Anna Holmgren
Foto: Conchi Gonzalez