I Sverige och västvärlden har utbildningsnivån successivt ökat. Det tar allt längre tid innan unga människor söker sig ut i arbetslivet. Ofta krävs gymnasiekompetens för att få ett arbete. Det har även blivit svårare för skolelever att få ett kortvarigt sommarjobb. Konsekvensen har blivit att ungdomars erfarenheter av arbetslivet blivit allt mindre.
Utbildning i arbetslivet är en klassfråga
När människor får ett jobb är det samtidigt ofta svårt att få möjlighet till kompetensutveckling och vidareutbildning. Särskilt svårt är det för arbetstagare i LO-jobb. Möjligheten att få utbildning i arbetslivet är till stor del en klassfråga. Statistik från SCB visar att det är ungefär dubbelt så vanligt att tjänstemän och akademiker får vidareutbildning i jobbet jämfört med arbetare.
När IF Metall 2014 undersökte hur många dagar med kompetensutveckling som medlemmarna fick varje år visade det sig att genomsnittet hade sjunkit från mellan 1,5-2 dagar till 0,5 dagar. Undersökningen visade också att omfattningen av utbildningen av personalen varierade starkt mellan branscher inom IF Metall. I topp låg gruv- och läkemedelsindustrin, medan tvätterierna hamnade i botten. Notabelt är att kompetensutvecklingen var mer omfattande i branscher dominerade av män jämfört med branscher dominerade av kvinnor.
Moment 22 för den med tidsbegränsad anställning
Möjligheten att få kompetensutveckling i jobbet varierar dessutom beroende på anställningsform. Arbetsgivare vill sällan satsa pengar på att utbilda arbetstagare med tidsbegränsade anställningar. Eftersom olika former av visstidsanställningar kan staplas på varandra kan det dra ut på tiden innan de anställda får del av personalutbildningar. För många anställda blir det ett moment 22. För att ta steget till en fast anställning skulle de behöva få mer utbildning, men för att få utbildning skulle de behöva en fast anställning.