Facket direkt facketdirekt.nu

Första maj-tal 2016 av LOs vice ordförande Tobias Baudin

Opinionsbildning


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Tobias Baudin, Första maj i Örebro och Kumla 2016

DET TALADE ORDET GÄLLER

Mötesdeltagare!

denna dag förra året talade jag på Haymarket i Chicago, USA.
Den plats där arbetare massakrerades
i dag för 130 år sedan.
De demonstrerade för åtta timmars arbetsdag.
Till deras minne firar vi varje år denna dag, Första maj.

Det var en sann ära att få tala där.
Jag var stolt.
Men,

att få tala hos er
i den svenska arbetarrörelsens verklighet,
hos er som, här och nu, står upp för de värden
som för hundra år sedan skickade folk i döden,
som än i dag i många länder skickar folk i döden,

att få tala hos er som, här och nu, väljer
solidaritet framför egoism,
jämlikhet framför klasshierarki
allas frihet framför fåtalets

att få tala hos er som följer er övertygelse
och, här och nu, i Örebro, kämpar för rättvisa

det är en minst lika stor och sann ära.

För den kamp vi tillsammans tar i dag är viktig.
För dagens arbetare.
Och för framtidens.
Det är här och nu, i Örebro 2016,
precis som där och då, på Haymarket 1886
som striden måste tas.
För att orättvisan ska besegras
För att alla människors frihet ska erövras.

Och, vänner,
Det är dags att vi tar nya kraftiga tag i den striden!

Ett av arbetarrörelsens allra viktigaste uppdrag är jämlikhet.
Det är jämlikhet som gör varje människas frihet möjlig.

Och det är om jämlikhet jag vill tala i dag.

Ser vi oss om i världen kan vår fläck på jorden verka närmast utopiskt jämlik.
Men det är en chimär.
Låt mig ge er några exempel.

Enligt OECD är Sverige det land där klyftorna har ökat mest.
Vi har rasat från första till 14e plats i ligan över jämlikhet.
För samtidigt som de flesta i Sverige har fått det bättre ekonomisk
så har de rikaste tio procenten fått det väldigt mycket bättre.

Sverige är det OECD-land där andelen fattiga har ökat snabbast de senaste 25 åren.
Vi är inte längre världens mest jämlika land.
Alla andra nordiska länder,
liksom Tjeckien, Slovakien, Belgien och Österrike
har mindre inkomstskillnader.

I Sverige i dag tjänar en genomsnittlig person i näringslivets topp
lika mycket som 54 industriarbetare.

Och en kvinna i ett arbetaryrke,
hennes faktiska lön är cirka 17 900 kronor före skatt.
Det är bara 73 procent av lönen som en man i ett arbetaryrke har.

Och skillnaden mellan henne och männen i tjänstemannayrken
är enorm.
De männen tjänar 22 000 kronor mer än henne.
Alltså 22 000 kronor mer varje månad.
Det är mer än dubbelt så mycket.
Det är galet.
Det är framför allt helt oacceptabelt.

Alltså,
Sverige rasar i internationell ranking,
personer i toppen av näringslivet drar ifrån,
kvinnor i arbetaryrken halkar efter ännu mer.

Detta sker i Sverige. I dag.
Så ja, jämlikhet är en högst relevant fråga i dag.

Det är dags att bryta trenden.
Det är dags att gå från ord till handling.
Det är dags att Sverige återigen blir världens mest jämlika land.
Inget annat duger!

Vet ni, jag avskyr ojämlikhet.
Från den dag jag första gången slog upp ögonen har jag sett den.
Och lärt mig avsky den.

Som barn fick jag höra hur min morfar slet i skogen
och på järnverket i Luleå.
Slet hårdare än det går att föreställa sig.

Som barn till en ensamstående mamma såg jag henne slita.
Slita hårt för att få mat på bordet till oss ungar.
Hon gick upp klockan tre varje morgon för att dela ut tidningar.
Det gjorde hon innan sitt vanliga åttatimmarsjobb.

Men även idag möter jag industriarbetare som jobbar så hårt
att de går sönder.
Även idag möter jag unga kvinnor som försöker klara sin försörjning på sms-anställningar och korttidskontrakt.
Inte sällan på flera jobb parallellt.

Och ja, jag är feminist.
Men det kom inte med nappflaskan.

Det har jag blivit av livet.
Jag såg min mammas slitsamma vardag,
Jag ser mina döttrars liv och villkor idag,
Och, inte minst, allt jag sett och hört och lärt mig
på kvinnodominerade arbetsplatser.
Från sjukhuset i Luleå till mitt uppdrag i dag i LOs ledning.

Jag avskyr ojämlikhet.
Jag avskyr ojämställdhet.
Jag avskyr när människor sorteras in i orättvisa makthierarkier.

Men jag vet också, det behöver inte vara så här.
Ojämlikhet är inte ett statiskt tillstånd.
Tvärtom.

En kraftfull socialdemokratisk politik är ojämlikhetens värsta fiende.
En kraftfull socialdemokratisk politik är jämlikhetens största vän.
Och den politiken, den formar vi tillsammans!

Mötesdeltagare!

Som socialdemokrater, som fackföreningsaktiva, som medlemmar i arbetarrörelsen kan vi vara stolta över vår regering.
Låt mig nämna några av de förändringar regeringen drivit igenom i jämlikhetens tecken:
höjd A-kassa,
borttagen stupstock i sjukförsäkringen
kraftfull arbetsmiljöstrategi
stora pengar till nya hyreslägenheter
kostnadsfria läkemedel för barn
upprensning i RUT-avdragen!

Det är skillnader i politiken, vänner.
Det är stor skillnad.
Mellan rött och blått.
Mellan arbetarepartier och partier som mest knycker ”arbetar”-epitet.
Mellan välfärdens försvarare och välfärdens slaktare.

Så vänner, det är skillnad på om statsministern heter Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfven!

Och så, det för jämlikheten kanske viktigaste regeringsbeslutet hittills,
att tillföra välfärden tio extra miljarder kronor varje år.
Det är precis vad Sverige behöver!
En historiskt kraftfull satsning på välfärden.

Det är socialdemokrati!
Det är jämlikhetspolitik!
Det är sådana beslut som gör mig stolt över att vara socialdemokrat!

Vänner,

Alla viktiga beslut för ökad jämlikhet fattas inte i regering, riksdag eller kommunfullmäktige.

En viktig arena för att öka jämlikheten i Sverige är kollektivavtalsförhandlingarna.

LO samordnar inte årets avtalsrörelse, det vet ni säkert.
Men vi har ett antal fastslagna mål för löner och avtal.
Som gäller gemensamt för alla förbund.
Flera av målen har tydligt fokus på jämlikhet och jämställdhet.

Till exempel:
Ökad löneandel och minskad vinstandel. Alltså mer till alla som arbetar och skapar värde, mindre till dem som äger.
Minskat lönegap mellan arbetare och tjänstemän.
Minskat lönegap mellan män och kvinnor inom LO-yrkena.

Och mötesdeltagare,
är det några som behöver och förtjänar ett mer jämlikt Sverige,
så är det alla kvinnor som arbetar i välfärdens arbetaryrken.

Låt mig tala lite om dem.
Om dem som brukar kallas välfärdens hjältar, änglar, eldsjälar.
De som lagar mat till skolelever,
de som vårdar gamla i hemtjänsten och sjuka i vården,
de som tar hand om småttingar i förskolor och barn på fritids.

De, vars redan låga lön, borgarna nu vill sänka ännu mer.

Ni känner dem. Några av er gör dessa jobb.
Undersköterskor, barnskötare, vårdbiträden, måltidspersonal.
Men också bussförare, personliga assistenter och brandmän.

Föreställ dig en enda dag i landet Sverige, där välfärdens arbetare stannade hemma.

De av oss som har barn i förskolan eller skolan,
vi som har äldre och sjuka släktingar på boenden eller sjukhus,
vi skulle tvingas stanna hemma från jobbet.
För att ta hand om anhöriga.

Och skulle välfärdens arbetare inte komma tillbaka till jobbet alls,
ja, då skulle vi tvingas sluta arbeta.

Ni vet vart en sådan spiral leder. Nedåt.
För oss som enskilda personer.
För samhället.
För landets ekonomi och vår gemensamma framtid.

Eftersom välfärden utarmades av borgarnas skattesänkningar på
140 miljarder kronor,
så har redan över 140 000 personer, främst kvinnor, gått ned i arbetstid eller helt slutat jobba, för att vårda anhöriga.

I dag vill borgarna sänka skatten med ytterligare 64 miljarder kronor.
Det är närmast oförskämt.

Välfärdsarbetarna är oumbärliga i ett modernt samhälle.
Utan välfärdsarbetare får vi svårt att skapa tillväxt.
Samtidigt behövs tillväxt för att kunna satsa på välfärd och på välfärdsarbetarna.
Det är två ben på samma kropp.
Det går inte att rucka i det ena utan att allt börjar vackla och halta.
Det är så det hänger ihop.
Därför måste välfärdsarbetarnas löner höjas
och deras arbetsvillkor förbättras.

De beskrivs ofta som hjältar, änglar eller eldsjälar
som arbetar av ett kall.
Visst är de hjältar,
men de ska inte ha bättre betalt för att det är synd om dem.

Nej, deras arbete är värt betydligt mer än det betalas i dag.
Deras arbete är faktiskt ovärderligt i ett modernt samhällsbygge.
Utan välfärdsarbetarna stannar Sverige!

Men lön är bara en sak.
En välfärdsarbetare har också ofta betydligt sämre och svårare arbetsvillkor än de flesta.

Delade turer till exempel. Var finns det förutom i de kvinnodominerade delarna av välfärden?
Jag vet att man har som mål att minska de delade turerna här i Örebro.
Det är bra.
För delade turer är ett otyg.
Eller faktiskt ett helvete för många.

Att arbeta hela dagarna, men med tre-fyra timmar ledigt mitt i sitt arbetspass, det gör arbetsdagarna oerhört långa.
Men utan ersättning för långa arbetspass.
Timmarna mitt i passet är oavlönade.
Det blir långa dagar för den som arbetar,
men också för hennes barn och familj.

Och nej, den obetalda tiden mitt i passet, den kan aldrig jämföras med vanlig fritid före eller efter ett arbetspass.
Väldigt få bor så att de kan använda den tiden till något vettigt.
Det blir mest en väntan.

Ett än värre problem för välfärdsarbetarna, deltiderna.
Där verkar man nu här i Örebro erbjuda alla som önskar heltid.
Det är bra, för vilka är det som har de oönskade deltiderna?
Arbetarna i välfärden, ja.
Men vilka?
Alla?
Nej.
Kvinnorna.

Deltidsmissbruket är ett av våra allra största jämställdhetsproblem.
Deltidsmissbruket betyder lägre lön och lägre pension för kvinnor.
Det betyder i sin tur mindre möjligheter att leva det liv man vill.
Mindre frihet.

Mötesdeltagare, kamrater,

heltid ska vara norm i välfärden!
Och inga påtvingade delade turer!
Och ja, det kräver en höjd bemanning.
Men det kommer inte att bli en kostnad.
Tvärtom.

Mycket snart kommer man se hur sjukskrivningarna sjunker.
Mycket snart kommer man se att behovet av vikarier minskar.
Mycket snart får man tillbaka i pengapåsen vad man fick lägga ut för att öka bemanningen.

Så till alla arbetsgivare inom välfärden, offentliga och privata,
vill jag säga:

Anställ välfärdens arbetare på heltid!
Lämna det otidsenliga och kvinnofientliga deltidsmissbruket!
Var modiga. Ta ansvar.

Sen kan ni vara jädrans så stolta arbetsgivare!

Vänner,

jämlikhet. Det kan låta så högtravande.
Som poesi snarare än praktik.
Som utopi snarare än verklighet.

Men jämlikhet är nyckeln till så många av vår tids stora frågor.
Och det mycket konkret.

Jämlikhet är fredens möjliggörare i världen.
Eftersom ojämlikhet skapar osunda och potentiellt farliga maktförhållanden mellan människor.
Ojämlikhet och orättvisa skapar frustration. Med rätta!

Men mänsklig frustation tar sig inte alltid uttryck i
facklig organisering,
politiskt fotarbete,
eller på andra fruktbara sätt.
Det vet vi alla mycket väl. För väl.
Vi ser terrorn skaka Europa och världen.
Vi ser Sverigedemokrater och deras svans sprida hat i vårt land.

En varaktig fred bygger på jämlikhet, och samtidigt på frihet
och på demokrati.
I fem år har kriget i Syrien pågått.
Regimen, IS och andra terrorgrupper har plågat ihjäl människor
och drivit miljontals på flykt.
Avtal om vapenvila bryts gång på gång.
Människor tvingas fortfarande fly för sina liv.

En flykt är alltid individuell, men jag tror att artisten Stor
som beskriver en helt annan flykt,
nämligen den från Chile för flera decennier sedan, nu
lyckas ge en bild av flykt som många kan känna igen sig i:

”Min pappa packa sina väskor och drog
Gav upp drömmar om en revolution
Ser hur min farmors tårar rinner
Måste härifrån nu, folk försvinner
Hela staden är i lågor, landet brinner
Men elden blev till aska över världen, flög med vindarna
glöd föll ner från himlarna,
Det var ni, Sverige, öppna grindarna”
Vänner,

jag är stolt att Sverige tog emot flyktingar från Chile då,
jag är stolt att Sverige i dag har tagit emot några av dem som flyr nu.

Och jag förutsätter att Sverige så snart som möjligt återgår till normala regleringar kring asyl och uppehållstillstånd.

Syriens folk är inga andra än våra egna systrar och bröder.
Vi tillhör en internationell rörelse
och ingen av oss är fri förrän vi alla är fria.

EUs medlemsländer måste ta sitt ansvar,
FN måste lyckas i sina fredsförhandlingar.
Syrierna måste få tillbaka sitt land, sitt liv, sin värdighet.

Och vi vet att det går.

Anna Lindh brukade säga att freden är möjlig,
för att den måste vara möjlig.
För att det allra farligaste är om vi förlorar hoppet.
Så vi förlorar inte hoppet.
Men vi kräver, våldet måste upphöra!
Vi kräver också för Syriens folk, fred, frihet, demokrati!

Kamrater,

Jämlikhet är avgörande för att skapa ett modernt, konkurrenskraftigt samhälle.
Hög utbildningsnivå,
små ekonomiska klyftor,
generös välfärd,
det är sådant som möjliggör länders och regioners framgång.

En förutsättning för allt detta är, full sysselsättning.

Alla har rätt till den frihet och trygghet,
till de möjligheter och den utveckling
som ett arbete ger.

Och kamrater,

jämlikhet handlar om frihet.
Det handlar om vår frihet. Din, min, våra systrar och bröders.
Det handlar om barnens frihet, både i dag och i morgon.
Det är inte högtravande poesi.
Det är diskbänksrealism.

Fråga det barn som ligger ensam om kvällen och lyssnar efter mammas nyckel i låset när hon kommer hem från en lång arbetsdag.

Fråga den elev som aldrig kan berätta om resor, besök på nöjesfält eller sommarstugevistelser första dagen efter sommarlovet.

Fråga den ensamstående mamma som har ont i magen av oro för att pengarna inte ska räcka månaden ut.

Är de fria? Har dessa familjer fritt kunnat råda över sina liv?

Frihet och jämlikhet handlar om dem.
Och det är vi som ska ta striden. För dem. För oss alla.
Så vänner, låt oss ta den striden!

Avslutningsvis mötesdeltagare,

När du står som lärare i ett klassrum,
när du sitter som ledamot i en nämnd,
när du är föräldrarepresentant,
arbetsgivare,
fackklubbsordförande,
chef,

eller när du befinner dig på någon annan post
där du kan göra skillnad,
där du kan fördela resurser,
göra prioriteringar,
välja vad som ska uppmärksammas,

sätt då jämlikheten främst!
Det du kan göra i din vardag är viktigt.
Det är där skillnaden sker.
För eleven. För barnet. För den med mindre resurser.
Det är där striden måste tas.

Och kamrater, kom också ihåg att det var politik som fick Sverige
att rasa ned till 14e plats i jämlikhetsrankingen.
Åtta år av borgerlig politik.
Av gigantiska skattesänkningar.
Av dramatiskt stigande arbetslöshet.
Av stora försämringar i a-kassan och sjukförsäkringen.

Det betyder att det är med politik vi kan vända och styra uppåt igen.
Samhället är människans verk.
Om någonting är fel kan vi ändra på det.
En kraftfull socialdemokratisk politik är jämlikhetens största vän.
Och den politiken, den formar vi tillsammans!
Tack!