Facket Direkt

Europafacket

Internationellt Det fackliga samarbetet i Europa har vuxit fram som en konsekvens av det politiska samarbetet. Som en följd av att EG grundades 1957 bildades två år senare Europeiska Fria Fackföreningsfederationen som bestod av FFI-organisationer inom EG. Bildandet av EFTA ledde till att det så kallade EFTA-TUC bildades 1960.

Publicerad
Uppdaterad

ETUCs loggaDagens Europafackliga organisation, EFS (Europeiska Fackliga Samorganisationen), bildades 1973 genom sammanslagning av de båda ovan nämnda organisationerna. LO var en av de organisationer som var med och grundade EFS.

Sedan bildandet har EFS vuxit mycket snabbt och består idag av 90 medlemsorganisationer från 39 länder och representerar totalt ca 60 miljoner löntagare i hela Europa. I EFS ingår också 10 europeiska branschfederationer som är förbundens europeiska samorganisationer.

En viktig uppgift för EFS är att påverka europeisk politik och lagstiftning. Viktiga politikområden är sysselsättning, sociala frågor och ekonomisk politik. EFS koordinerar också sina medlemsorganisationer när de deltar i olika EU-organ. Direktivet om koncernfackliga rättigheter, direktivet om rätt till information och konsultation, tjänstedirektivet och stadgan om grundläggande rättigheter är exempel på beslut inom EU som EFS i hög grad har varit med om att påverka. Att full sysselsättning numera är EUs högst prioriterade mål är också något som EFS i stor utsträckning kan ta åt sig äran för.

En annan viktig arbetsuppgift för EFS är att bygga upp partsrelationer med de europeiska arbetsgivarna och deras europeiska organisationer. Detta sker inom ramen för sociala dialogen som ger de europeiska arbetsmarknadsparterna rätt att förhandla fram ramavtal som sedan kan bli bindande lagstiftning i EUs medlemsländer. Hittills har tre sådana avtal förhandlats fram, rätt till föräldraledighet och arbetsvillkor vid deltidsarbete respektive vid tidsbegränsade anställningar. Dessa avtal är nu en del av den europeiska lagstiftningen.

EFS har 17 kommittéer som utgör beredningsorgan för styrelsen och vars arbete medlemsorganisationerna deltar i. De täcker områden som ekonomisk politik, partsrelationer och arbetsrätt, arbetstagarinflytande,  handel och globaliseringsfrågor, socialt skydd, miljö och hållbar utveckling, utbildning samt migration och integration. LO är representerad i alla och delar med TCO och Saco ordinarie- och suppleantposterna. EFS har också ett institut -  ETUI-REHS  - som arbetar med ekonomisk och social forskning, arbetsmiljö och facklig utbildning på europeisk nivå.

Kongressen är EFS högsta beslutande organ, som sammanträder vart fjärde år.  EFS senaste kongress ägde rum i Paris på hösten 2015. Kongressen antog ett programdokument ‘Paris Manifesto’ där EFS för fram sina krav vad gäller ekonomisk styrning och sysselsättningspolitik, social dialog och arbetstagares och fackliga rättigheter, social trygghet och rättvis globalisering. I Parismanifestet underkänner EFS den förda åtstramningspolitiken som har tvingat arbetstagarna att betala priset för den ekonomiska krisen. Beslutsfattarna I Europa uppmanas att skyndsamt ändra inriktning och i stället investera i full sysselsättning och arbeten med goda villkor.  Länk till Paris Manifesto

Styrelsen träffas fyra gånger per år och består, liksom kongressen, av representanter från medlemsorganisationerna i proportion till antalet medlemmar. Styrelsen beslutar bl a om sammansättning av och mandat för de delegationer som förhandlar med arbetsgivarna inom ramen för sociala dialogen. LO har två ordinarie ledamöter i Europafackets styrelse, Karl-Petter Thorwaldsson och Therese Guovelin samt två suppleanter. Styrkommittén sammanträder åtta gånger per år och består av 21 valda medlemmar ur styrelsen.

EFS sekretariat, som ligger i Bryssel, har ca 40 anställda. Som ny generalsekreterare valde Pariskongressen Luca Visentini. Därutöver finns två biträdande generalsekreterare och fyra politiska sekreterare som ansvarar för olika bevakningsområden.