Facket Direkt

Europeiska avtal

Internationellt Sedan 1996 vid toppmötet i Amsterdam, finns det inskrivet i EUs fördrag att arbetsmarknadens parter kan förhandla om europeiska avtal (paragraferna 137, 138 och 139). De tre paragraferna ger EU kompetens att lagstifta i arbetsrättsliga och sociala frågor.

Publicerad
Uppdaterad

Sedan 1996 vid toppmötet i Amsterdam, finns det inskrivet i EUs fördrag att arbetsmarknadens parter kan förhandla om europeiska avtal (paragraferna 137, 138 och 139). De tre paragraferna ger EU kompetens att lagstifta i arbetsrättsliga och sociala frågor. De ger arbetsmarknadens parter på europeisk nivå en formell roll i arbetet med att utveckla ett gemensamt regelverk. Konstruktionen är unik och ger parterna en formell makt. Den formella makten kan beskrivas så här:

Alternativ I

EU-kommissionen ska alltid fråga parterna om de anser att ett visst problem eller en viss fråga bör regleras avtalsvägen.

Om parterna säger ja till detta, ska kommissionen i nästa steg fråga om parterna är beredda att förhandla fram ett förslag till lösning av frågan. Om svaret återigen blir ja, får parterna 9 månader på sig att förhandla. Tiden kan förlängas om parterna bedömer det möjligt att nå en uppgörelse.

Om avtal träffas, skriver kommissionen ett direktivförslag identiskt med den text parterna enats om. Förslaget föreläggs sedan Ministerrådet för beslut, som bara kan gälla ett ja eller nej till texten. Detta förfarande kallas förhandlad lagstiftning. Den avgörande skillnaden mellan förhandlad lagstiftning och övrig lagstiftning är – förutom parternas starka inflytande – att Europaparlamentet inte har någon roll. När direktivet är antaget ska det införlivas nationellt, vilket kan ske antingen genom lagstiftning i respektive land eller genom nationella kollektivavtal.

Alternativ II

Paragraferna i fördraget ger dessutom utrymme för ytterligare en variant. Villkoren i en sådan överenskommelse mellan Europafacket (EFS) och Businesseurope och CEEP (Europas arbetsgivarorganisationer, privata och offentliga) införlivas direkt via nationella kollektivavtal (alltså inte via direktiv och lagstiftning).

Följande förhandlade avtal har upphöjts till direktiv och blivit bindande att genomföra i samtliga medlemsstater, enligt ovan beskrivna alternativ I:


Följande avtal/överenskommelser har parterna tecknat som direkt införlivats via nationella kollektivavtal, enligt ovan beskrivna alternativ II: