Olika välfärdsmodeller
- Det finns olika modeller för hur man organiserar välfärdslösningar på arbetsmarknaden i industrivärldens länder. Exempelvis har konservativa länder som Tyskland, Belgien och Nederländerna valt en idealtypisk modell. Marknadsliberala länder som Storbritannien, Australien och USA har valt en annan modell och den nordiska modellen, som bland annat Sverige, Danmark och Norge har, är ytterligare en modell. I den danska forskaren Gøsta Esping-Andersens efterföljd brukar man därför tala om tre olika sätt att organisera ett lands välfärd på: ett konservativt, ett marknadsliberalt och ett nordiskt.
- I det konservativa eller korporativa systemet är tilltron till marknadslösningar låg. I stället organiseras försäkringsskyddet på arbetsmarknaden av olika parter (korporationer). Modellen ger ekonomisk trygghet åt löntagarna men bevarar statusskillnader och familjemönster. Den offentliga sektorn är begränsad, löneskillnaderna måttliga och sysselsättningen är låg.
- I den marknadsliberala modellen ges befolkningen ett grundskydd genom statsadministrerade obligatoriska försäkringar. Ersättningarna är behovsprövade och så modesta att de ofta måste kompletteras med privata försäkringar. Modellen ger låg ekonomisk trygghet och liten omfördelning. Den offentliga sektorn är liten, löneskillnaderna stora och sysselsättningen hög.
- Den nordiska modellen har generella offentliga försäkringssystem med både inkomsttrygghet (sjukförsäkring) och grundtrygghet (garantipension). Modellen bygger på allianser mellan arbetarklass och medelklass, ger stor ekonomisk trygghet och en omfattande omfördelning. Den kännetecknas av stor offentlig sektor, små löneskillnader och hög sysselsättning.
Läs mer
Sammanfattning av rapporter som tagits fram av LOs välfärdspolitiska utredning (pdf)