LOs yttrande över delrapport från Sverigeförhandlingen: Höghastighetsjärnvägens finansiering och kommersiella förutsättningar (SOU 2016:3)
Remissyttrande Problemen med den svenska järnvägen i dag är uppenbara. Förutom problematik med tillförlitlighet, punktlighet, bristande underhåll och otydlig styrning är också kapaciteten alldeles för låg på viktiga sträckningar. Med nya höghastighetsbanor skulle kapacitet kunna frigöras på den redan i dag existerande järnvägen, vilket skulle bereda utrymme för både godstrafik och lokal samt regional tågtrafik.
Sammanfattning
- LO menar att det är av stor vikt att byggandet av höghastighetsjärnväg resursmässigt inte tränger undan satsningar på förbättrad regionaltrafik, godstrafik, eller underhåll av nuvarande stambanor.
- Utifrån internationella erfarenheter är det svårt att dra slutsatser som är relevanta för Sverige. Inget land har byggt och öppnat höghastighetsbanor på en helt avreglerad järnvägsmarknad på motsvarande sätt. Detta gör det svenska projektet ensamt i sitt slag och därmed svårt att förutsäga.
- Staten måste ha ett stort inflytande över höghastighetsjärnvägens utnyttjande men också över dess finansiering. Det gör att så kallade OPS-lösningar blir mindre attraktiva. Att sälja statliga tillgångar endast av finansieringsskäl framstår inte heller som en rimlig lösning.
- Vad höghastighetstågen får för effekt på resandet i framtiden är i dagsläget osäkert och det saknas i rapporten konsekvensanalyser på viktiga områden, så som byggnation, drift och underhåll.
- Höghastighetsjärnväg kan vara en viktig satsning för att frigöra kapacitet för både gods och regionaltrafik i den idag befintliga järnvägsstrukturen. Men det är också viktigt av regionalpolitiska skäl, och dessutom är så vitt vi vet idag tågtrafik det ur klimatsynpunkt klokaste transportslaget.
