Facket direkt facketdirekt.nu

LO: Sveriges problem riskerar nu att fördjupas

Den liberala ekonomiska politik som S, C, L och MP kommit överens om leder Sverige mot större inkomstklyftor och ökad polarisering. I stället måste en mer progressiv politik formas som bekämpar klyftorna och stärker löntagarnas trygghet, skriver samtliga LO-ekonomer.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Publicerad i Svenska Dagbladet 22 januari 2019

Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet har gemensamt utarbetat en sakpolitisk överenskommelse för mandatperioden. Det är ett omfattande reformprogram som täcker stora delar av den ekonomiska politiken och innebär betydande ingrepp i den svenska partsmodellen på arbetsmarknaden. Vår syn är att de fyra partiernas program inte kommer att lösa Sveriges problem. I stället riskerar de att fördjupas.

Vi vill särskilt peka på tre stora utmaningar för Sverige:

1. Sverige är det OECD-land där inkomstskillnaderna ökat mest sedan 1980-talet. Klyftorna har till stor del orsakats av politiska beslut som avskaffad fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och arvsskatt, samt beslut som syftat till att öka skillnaderna mellan den som arbetar och den som är sjuk, arbetslös eller pensionär.

2. Sverige har ett växande välfärdsunderskott. Ett tydligt exempel är svårigheterna att rekrytera personal till centrala områden inom välfärden. Det finns ett stort behov av resurser till skola, vård och omsorg de kommande åren.

3. Sverige är det EU-land som relativt befolkningen under flera år gett flest flyktingar uppehållstillstånd. Stora grupper som kommit till Sverige har kort utbildning och saknar de kunskaper och erfarenheter som normalt krävs på svensk arbetsmarknad. I kombination med detta har skolresultaten fallit under decennier. Vi har fått en tudelad arbetsmarknad

Detta har lett till ett folkligt missnöje som utgör myllan för Sverigedemokraternas ökade stöd. Liknande uttryck för folkligt missnöje återfinns i flera andra EU-länder. Bland ledande internationella ekonomer finns en omfattande diskussion om att den ekonomiska liberalismen har gått för långt. Programmet riskerar på flera områden att fördjupa de problem vi ser. Centerpartiet och Liberalerna har i flera år lagt stor kraft på att underminera den svenska partsmodellen genom förslag på lagstiftning om lägre löner, urholkad anställningstrygghet och en vilja att försvåra för facket att säkerställa kollektivavtalsliknande villkor. I den överenskommelse som nu slutits mellan de fyra partierna finns skrivningar som i flera delar går Centerpartiets och Liberalernas krav till mötes på dessa områden.

Marknaden ges företräde. Marknadshyror ska införas vid nybyggnation och kliv i den riktningen tas även för det övriga hyresbeståndet. Trots att betydande grupper redan i dag inte har råd med en bostad. Arbetsförmedlingen ska privatiseras och konkurrensutsättas. Anställningsskyddet ska försämras. Dagens modell med OECD:s mest liberala arbetskraftsinvandring ska bibehållas, trots omfattande lönedumpning och fusk. Programmet innehåller också ett explicit förbud mot att begränsa vinster för privata aktörer i välfärden, trots att vi vet att dagens vinstdrivna system leder till effekter som är skadliga, inte minst i skolan.

Trots att ökade klyftor beskrivs som en utmaning lyfter programmet fram ett stort antal förslag som kommer att öka inkomstskillnaderna och försvåra den långsiktiga finansieringen av välfärden. Värnskatten avskaffas. Det kostar staten 6 miljarder per år och innebär en sänkt skatt med drygt 2 000 kronor i månaden för en individ med en månadslön på 100 000 kronor. Rut-avdraget tredubblas. Skatten sänks för personer som har förmånen att få betalt via optioner. A-kasseersättningen sänks för långtidsarbetslösa. Miljöskatter höjs samtidigt som inkomstskatter för höginkomsttagare sänks. I praktiken ska låg- och medelinkomsttagare få betala för höginkomsttagarnas skattesänkningar.

För att förhindra att den samlade ekonomiska politiken under mandatperioden bidrar till större inkomstklyftor och ökad polarisering krävs mycket stora ambitionshöjningar på ett antal politiska områden. Låt oss ge några förslag:

De generella statsbidragen till kommuner och landsting behöver höjas kraftigt, för att sedan tillåtas öka med den verkliga kostnadsutvecklingen. Den gemensamma välfärden måste säkras.

Trygghetsförsäkringarna, särskilt arbetslöshetsförsäkringen, behöver förbättras och helrenoveras. Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är i dag en av de sämre bland de utvecklade välfärdsländerna. Det är ohållbart för ett land som vill möta globalisering, klimatomställning och strukturomvandling med tillförsikt.

För att förhindra att skattesystemet blir en motor för ökade klyftor kommer det krävas väsentligt höjd kapitalbeskattning. En höjd, och möjligen även progressiv, fastighetsskatt alternativt en förmögenhetsskatt blir nu fördelningspolitiskt nödvändigt. Återinförd arvsskatt och höjd skatt på kapitalvinster kommer också att krävas för att skatteförändringarna under mandatperioden sammantaget ska få en rimlig fördelningsprofil.

I omvärlden pågår en omprövning av den liberala ekonomiska politiken och dess effekter. Sverige är numera ett land som präglas av växande klyftor och ökad polarisering. De fyra partiernas program kommer tyvärr att fördjupa Sveriges utmaningar. Nu måste en mer progressiv politik börja formas. Klyftor måste bekämpas. Löntagarnas trygghet måste värnas.

Ola Pettersson, LO:s chefsekonom
Anna Almqvist, LO-ekonom
Åsa-Pia Järliden Bergström, LO-ekonom
Julia Boguslaw, LO-ekonom
Thomas Carlén, LO-ekonom
Håkan Hellstrand, LO-ekonom
Torbjörn Hållö, LO-ekonom
Anna-Kirsti Löfgren, LO-ekonom