Fråga facket Fråga facket

Expansiv politik kommer vinna gehör

Organisationsfrågor Fackföreningsrörelsens förslag till en mer expansiv ekonomisk politik kommer att vinna gehör. Vårt löfte om att hålla lönebildningen i schack är ett erbjudande som regeringen inte kan avvisa.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Karl-Petter Thorwaldson inför LO-kongressen
Karl-Petter Thorwaldson inför LO-kongressen Foto: Christina Jonsson

Från åtstramning till expansion

Det är tre år sedan förra LO-kongressen beslutade att ta fram en ny politik. Ambitionen var inte buskablyg. En ny Rehn-Meidner-modell ställdes i utsikt. Namnet på kongressrapporten förpliktigar, Vägen till full sysselsättning och rättvisare löner.

Efter år av arbete och otaliga underlagsrapporter ligger nu slutprodukten klar för att diskuteras på kongressen 2016. Rapporten innehåller konkreta förslag och krav på en lång rad områden. Allra högst på prioriteringslistan står en omläggning av den ekonomiska politiken, från åtstramning till expansion.

- Det är tveklöst det viktigaste för att nå full sysselsättning, säger Karl-Petter Thorwaldsson när han tvingas lyfta fram det viktigaste bland de föreslagna åtgärderna.

Arbetsmarknadspolitiken måste få nytt innehåll

Men också arbetsmarknadspolitiken måste ges ett helt nytt innehåll och tillföras resurser så att insatserna för dem som köar till arbetsmarknaden verkligen får effekt.

Och det fackliga bidraget för att skapa full sysselsättning handlar om lönebildningen. Löftet från LO är att förhindra framtida lönerace som hotar eller omöjliggör en expansiv finans- och penningpolitik.

Ett av Karl-Petter Thorwaldssons huvudbudskap är att inte bara Sverige utan EU, eller åtminstone Sveriges viktigaste konkurrentländer, också långsamt, rör sig i samma riktning. Åtstramning och spariver har ersatts av diskussioner om vad som går att göra istället och vad det i sin tur kräver av arbetsmarknadens parter.

Rusta på eftersatta områden

- Ska arbetslösa ha en chans att få jobb måste något nytt ske och lösningen är omfattande investeringar på en lång rad eftersatta områden. Det handlar för svensk del om att bygga och rusta upp bostäder, vägar, järnvägar och det krävs ytterligare satsningar på vård, skola och omsorg, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

När Karl-Petter Thorwaldsson talade på Norra Bantorget under första maj i Stockholm år 2013 och använde LO-ekonomernas beräkningar blev det ett fasligt liv, som han beskriver det.

- Men sen dess har många ekonomer sagt samma sak. Och nu pratar också Världsbanken, OECD, IMF och många andra om att investeringar istället för besparingar är vägen ut ur krisen.

Låna när det är billigt

Ett av många förslag i kongressrapporten i samma riktning är att staten ska låna upp pengar till investeringar när priset på pengar (räntan) är rekordlågt. Ökade investeringar har flera uppsidor. Det är ett sätt att förbättra infrastrukturen i samhället, rätta till gamla underlåtenhetssynder och samtidigt skapa fler jobb som i sin tur leder till en ökad efterfrågan på varor och tjänster.

Men varken den socialdemokratiska regeringen eller andra regeringar i EUs större ekonomier som Tyskland, Storbritannien eller Frankrike har hittills valt den vägen. En omsvängning kommer, hävdar en trosviss LO-ordförande.

- Sverige har en av de starkaste ekonomierna i Europa och kan därför absolut göra stora investeringar. Också länder som Tyskland och Frankrike kommer att välja den här vägen. Men det tar kanske några år, säger han.

Kickstarta som USA

När politiken läggs om och anden är ur flaskan finns det goda förutsättningar för att bekämpa arbetslöshet och stimulera sysselsättningen, konstaterar han. Politikerna måste i handling visa framtidstro och att det finns en annan ordning än den nuvarande.

I USA kickstartades ekonomin för några år sedan och det är den vägen Sverige och Europa också måste gå. Åtdragna svångremmar och stenhårda nedskärningar har inte fört kontinenten framåt.

Tydligare mål som politiken kan utvärdera behövs också. Det gäller inte minst arbetslösheten. LO och socialdemokraterna är överens om målet att Sverige ska ha EUs lägsta arbetslöshet år 2020. Men det räcker inte. Fler konkreta mål behövs, enligt kongressrapporten.

Arbetslösheten ska inte vara högre än mellan 2–4 procent och sysselsättningsgraden på arbetsmarknaden ska vara 85 procent, föreslår LO i kongressrapporten.

Parterna måste involveras

Det räcker inte med att Arbetsförmedlingen får mer pengar för att bekämpa arbetslösheten och rusta de arbetslösa. Fack och arbetsgivare måste involveras mycket mer.

- Det är hos dem kunskapen finns om hur utbudet av arbetskraft och den lokala efterfrågan på arbetskraft ser ut. Det vet ingen i Stockholm. Politiken är feltänkt, fortsätter Karl-Petter Thorwaldsson.

LO vill därför öka regionernas möjligheter att anpassa arbetsmarknadspolitiken till de egna behoven

- Det är parterna som kan arbetsmarknaden. Därför måste någon form av representation ske. Att inte använda den kunskap som finns lokalt eller regionalt är slöseri med kunskap, anser Karl-Petter Thorwaldsson.

Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg