Facket direkt facketdirekt.nu

Oro när tjänster standardiseras

Kollektivavtal 70 procent av EUs BNP utgörs av tjänster men bara 20 procent är gränsöverskridande. Nu jobbas med standardisering av tjänster inom EU men det finns en facklig oro för kollektivavtalen och den svenska modellen.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Foto: Christina Jonsson

Olika standarder

Det finns nationella standarder, internationella standarder och harmoniserade sådana. EU-kommissionen ger standardiseringsorganen i uppdrag att utarbeta standarder på olika områden. Det är privaträttsliga grupper som inte är partssammansatta som har uppdragen. En utarbetad standard blir tvingande på så sätt att länderna inte kan ha andra standarder på områdena. De blir bindande då myndigheterna hänvisar till dessa.

Mer tjänstehandel önskas

Redan på 1980-talet började EU att använda standardiseringen för att utveckla harmoniserade standarder för maskiner och varor. Standarderna preciserar de övergriande målen i direktiven.

– Det har underlättat spridningen av varor över gränserna. Av samma orsak jobbar EU nu med tjänstesektorn för att skapa gemensamma standarder, sa Kerstin Ahlberg från Stockholms Universitet som hade till uppgift att vara moderator under dagens seminarium på LO.

Det ska inte skapas standarder för branscher utan vara horisontella tjänstestandarder som innebär att de kan tillämpas på tvären så att de spänner över flera branscher. Ett exempel är vilken information ett kontrakt ska innehålla.

– Det finns sex, sju områden som skulle vara lämpliga att standardisera på EU-nivå, förklarar Kerstin Ahlberg och nämner som exempel tjänsteleverantörers personalpolitik och underentreprenader.

70 procent av EUs BNP utgörs av tjänster men bara 20 procent är gränsöverskridande. Det är den enda sektor som skapar nettoarbetstillfällen så EU-kommissionen vill snabba på processerna och underlätta.

Oro för kollektivavtalen

Det finns en facklig ingång i detta standardiseringsarbete. Ulf Jarnefjord från Transport har jobbat med frågorna länge och det finns en oro för kollektivavtalsliknande texter i direktiven.

– Texten i ett direktiv kan innehålla regler om till exempel anställningsform, hur kontrakt ska se ut och hur det kan brytas.

Ulf Jarnefjord tycker inte att sådant inte ska regleras här utan av arbetsmarknadens parter i respektive land.

– Vi är väldigt oroliga för att tjänstestandarden ska påverka våra kollektivavtal och den svenska modellen.

Standardisering är ett tidskrävande arbete. En process kan ta tre till fem år. Det kostar också pengar så Sverige har inte alltid medverkat i arbetsgrupper på EU-nivå. Men det finns ofta spegelgrupper på nationell nivå som får finansiera sin egen verksamhet.

Hedvig Landahl, inbjuden från Utrikesdepartementet, anser att processerna måste snabbas upp.

– IT-standarden är ett exempel på det. Här går utvecklingen snabbt och standardiseringar kan användas vid upphandlingar.

Hedvig Landahl påpekade att standardiseringen inriktas på tjänster, inte tjänsteutövaren och på en fråga från publiken om hur standardiseringen ska kopplas till den sociala dialogen svarade hon att alla departementen ska representera alla i Sverige och allas synpunkter ska föras fram.

Intressanta frågor till panelen

Vid avslutande paneldebatt ställdes frågor om vem som drev fram texten i tjänstedirektivet. Var uppsåtet gott eller illasinnat? Ville man ändra i kollektivavtalsmodellen via direktivet eller tyckte någon att vår nordiska modell på arbetsmarknaden är så bra att man ville dela den via direktivet? Se hela seminariet i LO Play och hör frågor och svar.

 

Bildpresentationer

Hedvig Landahls presentation

Johan Englund

Ulf Jarnefjord 

Kerstin Ahlberg

Kerstin Söderberg

 

Christina Jonsson
- Din webbläsare verkar inte ha stöd för javascript. Skriv in fornamn.efternamn@lo.se i ditt mailprogram.